Och jag mår efter omständigheterna också bra. Är sydd i hela underlivet typ men har knappt alls ont. Trots att de klippetiklipp i snippan när jag hade haft krystvärkar i en timme och tjugo minuter och de märkte att min ork började ta slut. Herregud alltså. Minns att jag ynkligt klämde fram "ta ut babyn, få ut den" där någon gång.
A sa att jag slutade vara så där superhjältestark där ett tag. Jag minns barnmorskan som tog tag i mitt huvud och tittade mig i ögonen och sa "du klarar visst det här, du är superstark".
Och när jag har hunnit smälta allt lite nu måste jag säga att jag var superstark. Och jag klarade det. Jag gjorde det! Min kropp är fantastisk.
Det blir bara fragment nu, jag orkar inte tänka hela långa tankar.
Men känslan jag har är i alla fall en enorm enorm lycka. Och ja, att jag aldrig vill göra om det förstås.
2 kommentarer:
Man är värd medalj efter en förlossning! Guld och gröna skogar och allt.
Åh den där lyckan!! Så maxad känsla!
Skicka en kommentar