Vila, vilket underverk det är

 Det här kan vara den lugnaste skiftledigheten någonsin. Jag har varit så trött och slut och hängig och A har i dag deadline på sin c-uppsats, så vi både har behövt ta det lugnt. Vi hade planer på att åka till Åland över nyår, men ingen av oss orkade eller kände att tid fanns. I stället var vi hemma bara vi på nyårsafton. Spelade tv-spel, åt god mat och drack alkoholfritt bubbel som var det godaste jag nånsin druckit. Och tittade på alla fyrverkerier över hela staden. Femte våningen på en höjd = MAGISKT. Kommer aldrig behöva köpa egna fyrverkerier så länge vi bor här. Inte för att jag tror att vi skulle göra det ändå, men ni fattar. 

Det börjar ta på mig nu, den här graviditeten. Sover så dåligt nu så mina graviditetshormoner går bananas när jag inte är tillräckligt utvilad att hantera det. I fredags grät jag typ hela dagen. Åt allt och inget. Var så trött och låg och ledsen att jag inte ens orkade träffa vännen som jag sett fram emot att träffa. Bävar lite för hur jag ska klara de sista två skiften på jobbet faktiskt, jag som var så säker på att allt skulle gå bra. Men orkar inte vara stark och stoisk utan bara erkänner att jag inte är nån übermench. I natt vaknade jag till exempel vid klockan tre av en fruktansvärd sammandragning eller förvärk eller vad det kan ha varit. När jag efter lång lång tid somnade om hände samma sak igen. Först på morgonkvisten somnade jag ordentligt men då drömde jag i stället mardrömmar. Lätt att sluta vara så kaxig då. Ödmjuk och sårbar är jag snarare. 

I dag har jag en enda plan: åka och handla. Tänker ta bilen tror jag, då slipper jag släpa påsar så himla långt i alla fall. 

Sedan skulle det behövas dammsugas, men det tror jag inte att jag orkar. Mat är liksom viktigare, så det får prioriteras. Resten av tiden tänker jag vila, för det är det enda som gör underverk med mig just nu. Det enda jag behöver och orkar med. Typ.