En ynka vecka

Om babyn gör som fem procent av alla barn i magen och kommer på exakt det datum barnmorskan satt på en, då är jag mamma om en vecka. 

*den där skrikande emojin*

Annat jag funderar på

Någon i mitt Facebookflöde delade en länk på topplistan dyraste bostäder i Skellefteå och ingressen gjorde en stor grej av att flera hus under 2016 sålts för över fyra miljoner. När jag läser det undrar jag varför i helvete jag bor här?!? För fyra miljoner får du knappt en trea i säg Liljeholmen. 

Två dagar efter varandra kommer vansinniga besked från USA och från Ryssland som har som uppgift att göra det jävligare för kvinnor. USA stoppar allt bistånd till organisationer som är för fri abort och Ryssland tillåter hustrumisshandel utan att den som slår får en rättegång. Det ger bara böter eller ett väldigt lindrigt fängelsestraff.

När jag läser det undrar jag varför världen plötsligt går bakåt? Vad fan hände?

"Borde hamna i Guiness rekordbok"

Dag ett på föräldraledigheten var dra sig i sängen, gosa med katterna, laga god mat och liksom vara hemma och njuta. Fram till klockan fyra fem ungefär. Då får jag ett mess från schemaläggaren på jobbet. Det innehöll ord som akut och kris och hjälp och "om du mår bra och känner att du orkar ..."

Så dag två på föräldraledigheten steg jag upp klockan fem på morgonen och tog taxi till jobbet. Jodå. 

Alla skrattade åt det absurda i att jag var tillbaka. "Men vad gör du här?" "Jag har ju hört att folk tar kortare och kortare föräldraledighet, men en dag måste vara rekord!"

Men det gick bra. Har dock fått sota för det sedan dess. Att vara sen kväll-jobbare normalt sett och sedan hoppa in som tidig morgon-jobbare gav mig cirka fyra och en halv timmes sömn som inte gick att sova igen efter att jag slutat jobbet. Kände mig helt slut i går också, så efter en inbokad lunch med en vän försökte jag desperat ta igen sömnbristen på soffan. Sov kanske fyra gånger innan jag däckade för natten vid halv tolv. 

Tänker att detta är en perfekt uppvärmning för den troliga kommande sömnlösheten som babyn i magen kommer att föra med sig.

Annars: intet nytt under solen. Babyn ger fortfarande inga tecken på att den planerar komma ut de närmsta dagarna. Skönt, då hinner jag kanske sova lite mer innan det är dags. 

Föräldraledig och vecka 39

Inte nästa helg, men helgen efter det ska babyn komma har barnmorskorna räknat ut. Så knasigt. Är i vecka 39 nu. 

I går skruvade vi äntligen ihop spjälsängen och jag bäddade den med molnlakan. Blev nästan sugen på att själv krypa ner. Blev så himla verkligt nu, när en barnsäng står här och väntar. Mer verkligt än vagnen i hallen faktiskt. 

I dag är också första föräldralediga dagen, jag skulle annars gå på jobb 14.30. Känns skönt att slippa faktiskt, så trött som jag känner mig. Sömnen är ju inte vad den borde vara. 

Vet dock ännu inte om försäkringskassan godkänner mig som boende och arbetande i Sverige, kollade förra veckan och stod fortfarande att det var under utredning. Herregud, snart två månader sedan jag skickade in arbetsavtal och papper på att jag inte tillhör finska motsvarigheten. Hur lång tid ska det ta?

Oavsett tänker jag nog inte lyfta några pengar för de här enstaka dagarna den här månaden, men känns ju skönt att i alla fall ha fått klartecken innan babyn kommer.

I går gick vi också en profylaxkurs online som jag använde en del av mitt friskvårdsbidrag från jobbet till. Det var ganska lärorikt. Inte själva andandet, det fattade varken jag eller A så mycket av, men hur vi ska tänka och peppa oss var nyttigt. Till exempel sätta ord på det vi är oroliga för och sedan arbeta fram en strategi för hur vi ska handskas med det. Var nyttigt att höra den andres tankar. Märkte att vi inte riktigt pratat igenom allt inför förlossningen tidigare. 

I morgon ska vi till barnmorskan igen, det sista besöket innan due date. Har dock ett inbokat den 6 februari och tror nog att vi kommer sitta där då också, trots att babyn är planerad den 4:e. 

Känns inte lika mycket längre som att den kommer att komma tidigare, som jag skrev förut. Magen har sjunkit och babyn fixerat sig men de där värsta värsta förvärkarna eller sammandragningarna har lugnat sig lite. Så känns som att det är ett tag kvar ännu.

A lekte konstnär på kanonkulan häromdagen. Den ser sprickfärdig ut. 

Gääääsp

Mitt liv är så enormt tråkigt just nu att jag inte ens har något att skriva om. Jag sover middag, äter, kollar på tv och lyssnar på radio. Ungefär. 

Har tusen tankar på vad jag vill göra, men varje grej känns som ett stort projekt och då orkar jag inte genomföra det. Jag är så himla otymplig och trött att en fika på stan är typ det jag orkar göra just nu. 

Gjorde det med en vän i onsdags och när jag var på väg dit bävade jag redan för vägen hem, att jag skulle vara så trött och slut att det skulle kännas jobbigt att åka tunnelbana och buss. Det gick bra förstås, gudarna var med mig och jag hade cirka noll väntetid. 

Men ändå att jag känner de känslorna? Ganska galet. Tror aldrig jag har varit så trött som jag är nu.

I går storhandlade jag och A. Däckade på soffan ungefär direkt när all mat plockats in. Och häromdagen somnade jag efter att jag diskat. 

The joy.

Sista dagen

I morgon, eller i dag egentligen, gör jag min sista dag på jobbet. Sedan är jag skiftledig till söndag och går på föräldraledighet på måndag. Sen vet jag inte när jag kommer tillbaka. 

Så himla delade känslor i alla fall. Glad och förväntansfull över vad som ska komma, skrämd för att livet kommer att ändras totalt, ledsen för att jag inte ska träffa mina kollegor på länge, rädd för att jag inte ska få återgå till mitt skift och mina arbetsuppgifter när jag är tillbaka från föräldraledigheten. Och nöjd över att få vila ordentligt. 

Så himla många känslor på en och samma gång.

Gnäll och lite mer gnäll

Häromdagen konstaterade jag att jag bara vill ha ett barn. Jag orkar inte med en till graviditet som det känns nu. Förstår inte hur de som mår kanonilla, har foglossning från hell eller svullnar upp redan tidigt under graviditeten vill ha fler barn? Glömmer man så fort? Finns det någon inbyggd funktion i förlossningen som gör att allt jobbigt blir bortglömt eller kanske värt det? Mycket nyfiken. 

Jag har liksom haft en superenkel graviditet med mångas mått mätt och är ändå fed up.

Efter i natt har känslorna verkligen förstärkts. Jag har börjat svullna upp nu och har ont i fötter och händer, babyn är så långt ner i bäckenet att det känns som att det ska spricka inifrån, nerven vid mellangärdet är jättemycket i kläm och väcker mig vid alla rörelser sidledes, babyn trycker upp sin fot under mina revben och så är jag ständigt kissnödig och hungrig. 

I natt har jag sovit cirka noll timmar känns det som. Har i alla fall vaknat minst varannan av ovanstående orsaker. Har kissat minst fem gånger, ätit två, haft femton sammandragningar, väckts två gånger av fot under revbenen, väckts tre gånger av nerv i kläm, väckts fyra gånger av ont i fötter och händer på grund av svullnad. 

Längsta sammanhängande sovtiden har varit från 10 till 12 nu på förmiddagen. Yey. 

Så kom ut nu babyn. Jag är färdig med den här graviditeten. 

2016 och 30 svar

Eftersom jag inte orkar göra någon vettig årssammanfattning och att det redan är den 12 januri så gör jag det enkelt för mig och svarar på frågor som många andra också har gjort.
Så, here it goes:


1. Hände något/gjorde du något 2016 som aldrig hänt förut?
Ja. Jag blev gravid. Det är väl det största som hände under året.

2. Höll du dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag hade några. Eller? Jag har för mig att jag bestämde att jag skulle bli bättre på att höra av mig till vänner och mina syskon, men det har jag inte alls varit. Fan vad jag är sämst.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2016?.
Hmm, nej inte vad jag kommer på. Eller jo, några på Åland som jag fortfarande anser vara mina vänner, trots att vi inte har sån bra kontakt längre och trots att jag inte träffat barnen ännu.

4. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov ingen.

5. Vilka länder besökte du?
Typ inga? Jag var i Sverige och på Åland, that's it. Herregud vad ledsamt. Men vad gör man när ena partern studerar och ekonomin därmed är begränsad?

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Oj vilken svår fråga. Men jag vill ha mer energi på ett personligt plan. I år försvann hela sommaren i ett enda töcken av järnbrist till exempel. Och orken har trytit hela året faktiskt. Och så önskar jag mig ett större socialt umgänge. Hör väl mycket ihop med den första punkten.

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
5 juni. Jag tror i alla fall att det var då jag kissade på stickan.

8. Vad var din största framgång 2016?
Att jag har gjort ett bra jobb? Att jag tydligen var fertil och att jag och A tillsammans skapat ett barn? Kanske båda.

9. Största misstaget?
Att jag hade så stora projekt på torpet så att varken jag och A eller mamma och pappa som var där och hjälpte till fick ordentlig vila. I alla fall var det så jag kände i somras. Att jag inte chillade mer alltså.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Snorig hela året, men det brukar jag ju vara. Graviditeten har INTE gjort det bättre direkt. Och så fick jag ju den där nässelfebern där hela jag svullnade upp och jag inte vågade somna eftersom jag hade svullnat i halsen och var ensam hemma. Då var jag så ynklig att jsg ringde mamma och grät.

11. Bästa köpen?
Kanske vår nya säng som vi köpte i mitten av december? Så skönt att slippa ha sängar som glider i sär och som inte har en grop i sig. Annars har jag inte handlat så mycket.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Sängen? Eller torpet kanske. Det blev ganska dyrt att ha en snickare att tillverka ett halvt nytt fönster när det gamla hade murknat plus ny brädfodring, färg, hängrännor och nytt golv till hallen. Kanske slutade på samma lika som sängen?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Oj, ja mycket! Även om babyn i magen stundtals gjorde mig orolig så har den också gett mig enorm lycka. Antar att det blir ännu mer väl utranför min kropp. A har gjort mig mycket lycklig flera gånger. Torpet. Hela familjen, vännerna, jobbet, katterna. Jag har nog rätt lätt att bli glad.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Har varit EXTREMT dålig på att lyssna på musik i år faktiskt, trots att A idogt skickar länkar till mig varje vecka med musik jag borde tycka om. Fast ja – Bob Hund kommer överlag förknippas med året eftersom babyn (troligtvis) blev tillverkad efter deras konsert på Grönan.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare tror jag. Jag har känt mig mer lycklig och tillfreds i alla fall. Särskilt sedan hösten då jag fick lite nya arbetsuppgifter och hamnade mer i ett sammanhang på jobbet. Jag har känt mig mer hemma där och det har påverkat hela mig. Och förutom tröttheten och orkeslösheten har jag känt mig tillfreds med livet liksom.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Samma som jag rapat upp ovan. Varit mer aktiv och varit mer social. Typ.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Legat på soffan och spelat mobilspel. Such a waste of time.

18. Hur tillbringade du julen 2016?
Hade en underbart skön jul. Bara jag A och hans ena syster. Vi åt gott, tittade på tv, spelade tv-spel och öppnade julklappar. Hade riktigt mysigt faktiskt. Ingen stress över huvud taget.

19. Blev du kär 2016 ?
Jag fortsatte vara kär i A. Och känner då och då en enorm kärlek till sparkarna i magen, så man kan väl säga att jag blev kär i babyn.

20. Favoritprogram på TV?
På tv? Slökollar typ bara på tv innan jobbet i och med att vi inte har några kanaler. Då gillar jag det där brittiska programmet där folk letar boende på olika orter i stor britannien. Av serier var nog årets favorit Stranger Things tror jag. Eller första säsongen av The Wire.

21. Bästa boken du läst 2016?
Har lite dålig koll på vad jag läst. Den jag minns bäst är klassikern Donna Tartt – Den hemliga historien. Den var bra och spännande men ibland lite för pretentiös. Tänker dock på den ibland ändå.

22. Största musikaliska upptäckten/upplevelsen?
Oj vad svårt. Får nog välja upplevelse då och kanske Tame Impala på Hovet. Jag var i alla fall euforisk. Fast det var jag iofs på Jonathan Johanssons konsert på Cirkus också. Så ja, jag väljer väl båda då.

23. Något du önskade dig och fick?
Rent materiellt fick jag bara julklappar jag önskat mig, I övrigt vet jag inte att jag önskat mig något speciellt. Eller, förstås så önskade vi att vi skulle bli gravida, men det skedde så snabbt att det inte hann bli en så stor önskan.

24. Något du önskade dig men inte fick?
En egen lägenhet, men det är ju fortfarande ekonomin som sätter stopp där. För i år önskar jag att A får ett jobb så vi har bättre ekonomi och kan köpa lägenhet.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Jag vet inte om det var prick på min födelsedag, men jag hade i alla fall ett litet födelsedagskalas med tårta och ballonger. Det var mysigt.

26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Säkert massor, men jag orkar inte älta i sånt som inte varit så bra just nu.

27. Vad fick dig att må bra?
Var inte den här frågan tidigare? Jag svarar samma sak i alla fall. A, familj, vänner, torpet, jobbet, katterna och så vidare.

28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet under 2016?
Terror och Trump. Jobbade valnatten och det var speciellt och verkligen nåt som jag alltid kommer att komma ihåg. Och så terrorattentaten i Orlando, i Berlin, på Istanbuls flygplats bland annat.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Oj vad svårt. Jag vet inte om jag träffat så många nya som har fått en stor betydelse i mitt liv. De flesta på jobbet har jag till exempel jobbat med i typ två år, även om relationen till flera har intensifierats i år. I övrigt har jag nog inte träffat några nya människor. Vad ledsamt det lät.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?
Försöka bli en bra mamma och komma in i en helt ny roll. Inte glömma bort A och vårt förhållande. Umgås mer med människor. Höra av mig mer till mina vänner och familj. Och sånt.

Börjar tro att babyn kommer tidigare

Jag är nu i vecka 37 och har därmed bara tre veckor kvar ungefär tills babyn är beräknad att komma. Min kropp ger dock redan nu tecken på att den vill ha ut det där inne i magen ganska snart. Jag har väldigt mycket sammandragningar och en hel del som gör ont och liksom kommer som en våg uppifrån och ner, som att den vill göra att babyn trycks ner och ner och ner mer hela tiden.

Kanske det är helt normalt, (vad är inte det förresten?) men jag börjar få känslan av att babyn kommer att komma tidigare.

OBS! Jag skriver det här med risk att äta upp det i vecka 42. 

Barnmorskan, som vi var hos i dag, kunde knappt känna babyns huvud längre, eftersom det är så långt ner i mitt bäcken. Hon tryckte precis vid blygdbenet och kände två små axlar. Inte konstigt att jag tycker att mitt kön ser så konstigt ut jämfört med hur det brukar!(Via badrumsspegeln då förstås. Jag har inte en chans att se det med egna ögon.)

Och det är heller inte så konstigt att jag går med en molande värk liknande mensvärk heller. Det trycker liksom nedåt hela tiden. 

Babyn hade också växt lite över sin kurva den här gången så den har tjockat på sig lite. Hoppas den inte blir alltför stor bara, den ska ju ut också. 

Om babyn kommer tidigare känner jag mig rätt stressad. I dag handlade vi de sista hygienprodukterna, så vitt jag vet, till babyn och mig efter förlossningen. Babyolja, bindor, blöjor och sånt. Känns oerhört skönt faktiskt. Även om jag vet att vi lika gärna hade kunnat stanna på väg hem från BB för att handla det känns det bra att ha det hemma. Färdigt liksom. 

Ska väl försöka packa en väska med grejer att ta med till förlossningen också så småningom. I alla fall sortera ut minikläder så vi tar med rätt storlek till hens första outfit.

Herregud, det är snart en baby i de där minikläderna! Ofattbart.

The baby in the belly. 

Baby Blixten och vansinnesdrömmarna

Nu börjar de komma, förlossningsdrömmarna. I natt födde jag en liten liten pojke som liksom bara ploppade ut utan att jag knappt märkte det. Vägde 1700 gram och var den tionde miljonte invånaren i Sverige, trots att han föddes på Manhattan. Jag ville att han skulle heta Blixten medan min kompis försökte övertala mig till Kristian. 

Mina bröst läckte jättemycket mjölk och jag tvingades av läkaren att dricka lite för att återfå styrkan efter förlossningen. Jag som inte ens dricker vanlig mjölk. Usch. 

Sedan hade babyn något fel och jag var helt förstörd. Tittade ner där han sov och han såg ut som Rosemarys baby, fast med stämplade hål i huvudet. 

Där någonstans vaknade jag tack och lov. 

Så där ja, hjärnan. Tack för att du fuckar upp mig så här strax innan due date.

Baby Blixten, the real deal, verkar dock inte lida ett dugg av mina vansinnesdrömmar utan ser nu mest till att jag inte har en chans att somna om. Oj vad vild babyn är i magen. Oj vad jag hoppas att den är lite lite lugnare väl utanför magen.

Ännu en milstolpe

I dag ställde sig en person upp på tåget för att jag skulle få sitta!!! 

Herregud, nu är jag gravid på riktigt. 

Blev väldigt glad också eftersom det var en ung kille i 17-årsåldern, hade sällskap med en kompis och en attityd som kändes lite cool. Trots det ställde han sig upp. Fick liksom hopp om framtiden på något vis. Om ni förstår. 

Och btw, jag tackade nej till erbjudandet. Ett barn i fyra-sexårsåldern fick i stället platsen. Jag har ju liksom inga problem att stå. I synnerhet inte i de sju minuterna det tar till jobbet. 

Prick en månad kvar

Har en rätt rejäl kalaskula nu. Så stor att den är väldigt otymplig att ha där längst fram på kroppen. Böjbarheten på min kropp har liksom decimerats till cirka noll och att plocka upp saker från golvet är ibland ett stort projekt. Och att komma upp ur för mjuka soffor likaså. Tänk att magen då ändå har en månad till på sig att växa och att babyn ska bli cirka ett kilo tyngre. Fattar inte hur det ska gå. 

Tack vare att den här skiftledigheten varit extremlugn känner jag mig rätt utvilad att gå på mitt näst sista skift i dag. Onsdag till söndag sedan fyra dagar ledigt innan sista passet. Tio dagar jobb kvar. Sedan vetetusan när jag kommer tillbaka. Har ansökt om föräldraledighet fram till slutet av augusti till en början, sedan får vi se hur det blir. Tror att jag helst vill vara hemma längre, när allt kommer till kritan, men pengar styr. A måste i så fall få ett jobb direkt efter sin examen i vår. Och det brukar ju inte vara en piece of cake kanske?

Nåja, det löser sig hur som helst. Det är jag övertygad om. 

Vila, vilket underverk det är

 Det här kan vara den lugnaste skiftledigheten någonsin. Jag har varit så trött och slut och hängig och A har i dag deadline på sin c-uppsats, så vi både har behövt ta det lugnt. Vi hade planer på att åka till Åland över nyår, men ingen av oss orkade eller kände att tid fanns. I stället var vi hemma bara vi på nyårsafton. Spelade tv-spel, åt god mat och drack alkoholfritt bubbel som var det godaste jag nånsin druckit. Och tittade på alla fyrverkerier över hela staden. Femte våningen på en höjd = MAGISKT. Kommer aldrig behöva köpa egna fyrverkerier så länge vi bor här. Inte för att jag tror att vi skulle göra det ändå, men ni fattar. 

Det börjar ta på mig nu, den här graviditeten. Sover så dåligt nu så mina graviditetshormoner går bananas när jag inte är tillräckligt utvilad att hantera det. I fredags grät jag typ hela dagen. Åt allt och inget. Var så trött och låg och ledsen att jag inte ens orkade träffa vännen som jag sett fram emot att träffa. Bävar lite för hur jag ska klara de sista två skiften på jobbet faktiskt, jag som var så säker på att allt skulle gå bra. Men orkar inte vara stark och stoisk utan bara erkänner att jag inte är nån übermench. I natt vaknade jag till exempel vid klockan tre av en fruktansvärd sammandragning eller förvärk eller vad det kan ha varit. När jag efter lång lång tid somnade om hände samma sak igen. Först på morgonkvisten somnade jag ordentligt men då drömde jag i stället mardrömmar. Lätt att sluta vara så kaxig då. Ödmjuk och sårbar är jag snarare. 

I dag har jag en enda plan: åka och handla. Tänker ta bilen tror jag, då slipper jag släpa påsar så himla långt i alla fall. 

Sedan skulle det behövas dammsugas, men det tror jag inte att jag orkar. Mat är liksom viktigare, så det får prioriteras. Resten av tiden tänker jag vila, för det är det enda som gör underverk med mig just nu. Det enda jag behöver och orkar med. Typ.