Nästan varje gång katten Gudrun lägger sig på min mage går babyn där inne bananas. Sparkar hårt och buffar och vill komma nära katten. Redan en kattmänniska!
Gudrun, å sin sida,brukar bli så perplex att hon antingen slutar kurra eller reser sig och går därifrån.
Har en känsla av att de där två kanske inte kommer att tycka riktigt lika mycket om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar