Jag tänker att det i alla fall inte kan bli sämre

Hade mardrömsresa hem från jobbet i dag. Hatar att resa precis vid rusningstid med en trött och hungrig kropp. Jag är grinig, svettig, illamående och tvingas stå och trängas. Dålig kombination. 

Började med massa folk i hat-gången vid t-centralen och klädd för morgonens sex grader och moln. Fick sicksacka mellan människor som inte höll sig i skocken utan mötte den massiva folkmassan i stället. Griniga jag blev mer svettig och irriterad. 

Tjockt på tunnelbanan och ståplats som efter några stationer byttes till sittplats baklänges och åksjukan var ett faktum. 

Handla och med två tunga kassar vänta på sen buss som sen fastnar i trafikstockning. Rörde oss på riktigt 20 meter per fem minuter. Resan tar normalt 11 min. En halvtimme senare hade jag kommit halvvägs hem och då sa busschauffören att alla var tvinga att gå av så han skulle hinna vända och passa tidtabellen. "Det kommer en annan buss som hämtar upp er".

Det enda som var skönt då var att mitt massiva illamående blev lindrat av friska luften. Ny buss kom efter fem minuter och sen var jag hemma rätt fort. 

Varsågod för världens längsta bisats. Jag hade ju egentligen tänkt skriva att jag på väg hem under mardrömsresan hann smita in på första bästa frisersalong och spontanboka klipp och slingor på fredag. 

Fick lite dålig feeling när jag väl stod där och kvinnan bläddrade i bokningen, men då kunde jag inte komma på en enda trovärdig ursäkt till att inte ta den där tiden som erbjöds. Så jag sa ja. 

Tänker att det i alla fall inte kan bli värre än det är nu. Håret alltså. Det är i sån dålig kvalitet och topparna är så slitna och utväxten så lång och gråa hårstråna så många. Jag ser ut som ett mähä. På riktigt. 

Om frisören lyckas få mig att se sämre ut än så, så är hen fasen värd nån form av pris.  

Så nu är jag pepp. Nytt hår coming up!