I veckan drack jag vin med vännen J och i går kom A och mötte mig utanför jobbet och så gick vi genom Eurovisionyran i Kungsträdgården, via Slottet och hamnade till slut på en gammal favorittapasrestaurang i Gamla stan. Tapas alltså, det är så sjukt gott. Jag skulle kunna leva på det varje dag utan att ledsna.
Sedan tog vi färjan till Grönan tillsammans med ett gäng 40-åringar som precis som jag gillade Bob Hund 1999. Chockades nästan av den höga medelåldern. Vet inte the kidz vilka de är? Eller är de helt enkelt inte intresserade?
Hur som helst, det var så bra. Jag var alkoholpåverkad och frös men det gjorde inget. Jag sjöng med i nästan alla låtar och hoppade av lycka när de spelade Upp upp upp och ner. Jag hade inte förväntat mig det, den är så lugn och otypisk livelåt.
Slängdes tillbaka till Arvikafestivalen och en delad nachotallrik med Johan, 24, från Karlskoga. Och hur jag fick fingret sönderrivet när Lok gick upp och Bob Hund-publiken byttes ut mot folk med vassa vassa nitar i hundkoppelshalsbandet de hade på sig när de våldsdansade vilt. Ljummen punkbärs, trångt tält och tisslande genom tältduken. Rött hukle på huvudet och nudlar på trangiakök och rädsla för bajsmannen som enligt rykten bodde bara några tält från oss. Vilken nostalgi.
Sedan åkte vi hemåt, missade bussen med två minuter och sket i den onödiga utgiften och tog taxi sista biten. Sedan somnade jag på soffan. Alkoholpåverkad, mätt och nöjd. Sån fin fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar