Jag vill skrika rakt ut

Jag brukar inte och borde inte skriva om min vän och hennes situation. Har alltid tänkt att jag ska hålla allt här ur min synvinkel, där iaf jag kan stå till svars för det jag gjort eller tyckt. 

Men jag kan inte hålla mig. Jag är så förbannad å hennes vägnar att jag måste få ventilera.

Min vän träffade en några år yngre kille för kanske sex år sedan. De blev kära, blev gravida, fick ett barn, gifte sig och köpte hus. Perioden kantades av en hel del hinder. Bland annat ville hennes man byta karriär och kom in på skola många massa mil bort. 

De levde därmed i långa perioder isär där hon betalade hela hyran för deras gemensamma bostad och tog hand om deras gemensamma barn - så att han skulle kunna få bli det han så gärna ville bli.

I somras var utbildningen klar. Han skulle flytta tillbaka på heltid och äntligen dra in lite pengar till hushållet igen. De åkte på skön semester tillsammans för att fira och när de kom tillbaka säger han att han inte älskar henne och lämnar huset på stående fot.

Lämnar barnet och henne, tar bort alla gemensamma vänner från sociala medier och förklarar ingenting för något.

Efter en månad hör han av sig. Han har träffat en annan och vill bli utköpt ur huset. 

Min vän, som ensam stod för handpenningen, ensam har stått för hyra och underhåll för huset medan han studerat begärde en värdering av huset.

Han tyckte den var för låg och krävde en ny värdering. Vill bara ha mer, säger han.

Efter mycket om och men köper hon ut honom till slut. Tänker att ja, skitsamma om det blir en förlust, nu är det ju över och jag kan gå vidare.

Men nej. Då kräver han att hon ska betala halva hans studielån också. Eftersom de var gifta ska de ju i lagens mening dela på allt, så hon kan inget göra. Hon som gjorde det möjligt både finansiellt och emotionellt för honom att studera. Hon som tog hand om deras barn under tiden.

Hon som fortfarande ska ta hand om deras barn, ska ha råd att göra det.

Jag blir så jävla arg. Så arg så arg så arg.

Hur kan man göra så? Jag trodde sånt här bara skedde på film. Jag trodde inte att människor saknade samvete och känslor. Jag trodde att det fanns någon form av moral och hjärta hos alla.

I synnerhet trodde jag att det skulle finnas hos honom när hon ställt upp så enormt mycket för honom.

Men man slutar väl aldrig att förvånas över hur kalla och giriga och omänskliga en del blir när pengar är inblandat.

Jävla människor.