Känslan av utanförskap. Ogillar den. Tänker hela tiden: Vad är det för fel på mig? Tar allt personligt. Överanalyserar och är i största allmänhet irrationell.
Men kan inte släppa känslan.
Vad gör jag för fel? Är jag en sådan hemsk vedervärdig person?
Önskar så att jag inte brydde mig om vad andra tycker. Men svaga veka jag bryr mig så inåthelvete.
Du är verkligen ingen vedervärdig person! Å jag har svårt att tänka mig att du gör något fel för den delen också. Sedan kan jag känna igen mig i att man hamnar in i tankesnurror och blir irrationell när det kommer till sånt här, sådana kan vara svåra att ta sig ur. Jag tyckte i alla fall att det var väldans trevligt att träffas och ser framemot nästa gång! Ska definitivt vara lite piggare då!
2 kommentarer:
Du är verkligen ingen vedervärdig person! Å jag har svårt att tänka mig att du gör något fel för den delen också. Sedan kan jag känna igen mig i att man hamnar in i tankesnurror och blir irrationell när det kommer till sånt här, sådana kan vara svåra att ta sig ur. Jag tyckte i alla fall att det var väldans trevligt att träffas och ser framemot nästa gång! Ska definitivt vara lite piggare då!
Jag hatar de där tankesnurrorna. Så innerligt.
Nu känns det i alla fall bättre. Och tack!
Ser också fram emot nästa gång! Tyckte det var så roligt att träffas!
Skicka en kommentar