Skedarna och jag

Det är något med mig och skedar. Det där kan ha varit den konstigaste meningen att inleda en blogg med, men faktum är att jag inte på något annat vis vet hur jag ska förklara det. Annat än att det är något med mig och skedar.

Det började för flera år sedan då jag hittade en fin gammal silversked i min handväska. Kunde inte för mitt liv förstå var den kom ifrån och hur den hamnat i min väska. 

En tid senare fann jag en till sked i väskan. En vanlig kaffesked men av annan modell än de jag hade hemma.

Ytterligare en tid senare, kanske till och med något år senare, hittade jag igen en silversked i väskan.

Så där har det hållit på. Skedar av plast av olika slag och av metall av olika slag har plötsligt uppenbarat sig i min väska. Men alltid har det varit små kaffe-/teskedar och jag har aldrig haft en susning om varifrån de kommer. Eller varför de ligger där.

Jag har letat logiska förklaringar. Herregud vad jag har letat logiska förklaringar. 

Tänkbart scenario: Jag är på kafé och har mycket i händerna - lägger skeden i väskan, glömmer bort den och hämtar en ny att röra/äta med. Skeden i väskan blir kvar.

Tänkbart scenario: Jag tappar skeden - den trillar ner i min väska. Jag märker inget och skeden blir kvar.

Tänkbart scenario: Någon stoppar skedar i min väska. Utan min vetskap. De blir kvar där.

I och med att det här har pågått så länge och i olika länder och på olika platser helt utan sammankoppling är det sista ganska otänkbart. Det andra scenariet hade varit rimligt om det skett en gång - men otroligt när det numera rör sig om tiotal gånger. Det första scenariet likaså. I synnerhet de gånger skedarna är av sådana modeller och material som normalt sett inte finns på vanliga kaféer och restauranger.

Egentligen finns det bara en enda sak som är den gemensamma felande länken och som är det troliga scenariet. Det är jag.

Omedvetet men utstuderat stjäl jag skedar och stoppar dem på mig. Så är det helt enkelt

Nu är bara frågan: Varför?

Dagens fynd i väskan.

Härmed lovar jag:

Att aldrig göra någon del av den svenska klassikern. Inget Vasalopp, ingen Vätternrundan, inget Vansbrosim.

Jag är så less på träningshysterin och att varenda jävel med någon form av kondition helt plötsligt ska elitidrotta. Utsätta stela kroppar för maximala påfrestningar.

Vad är det för fel med söndagspromenad, yoga i vardagsrummet, en springtur efter jobbet och cykelturer på sommaren? Varför kan inte lite lagom räcka nuförtiden?

Som att fylla i test i Veckorevyn

Hittade en lista hos Marina och kan inte låta bli att fylla i. Det är något barnsligt roligt med listor. Så här:

Vad har du på dig?
Morgonrock och trasiga tofflor. Det är ingen vacker syn direkt, men att loda runt så här är bland det bästa jag vet.

Hur mår du?
Bra. Tror jag. Sedan jag slutade röka (jo jo, mer än en vecka nu!) har jag haft lite kocko i halsen. Äcklig smak och svullna mandlar men hoppas att jag inte ska bli sjuk. Och så är jag snorig också. Men det är jag ju året runt hela tiden, så det är väl knappt värt att påpeka.
Mentalt: relativt stabilt för närvarande.

Vad önskar du just nu?
Oj, svår fråga. Antar att det är ett tecken på att jag är rätt nöjd, har sovit tillräckligt, ätit mat osv. Jo, jag önskar mig ett förstahandskontrakt i Stockholm. Tack.

Vad har du ätit idag?
En macka med ost och en kopp te. Ska snart fixa en kopp kaffe till mig.

Vad ska du göra imorrn?
Jobba. Boka färja till Åland kanske? Och laga nån form av lunch som jag kan ha till middag också. Mitt liv alltså - så spännande.

Och i kväll?
Jobba. 16-01.30. När jag kommit hem hoppas jag att det är Seinfeld på tv och om det är det brukar jag kolla två avsnitt och sedan gå och lägga mig.

Vem saknar du?
Rätt många faktiskt. Det känns som att jag aldrig har tid att träffa någon. I går saknade jag en förälder. Ville så åka hem till mina eller A:s föräldrar och hänga i deras soffa och dricka kaffe. Ni vet det där som är så gött med föräldrar, att man bara får vara och bli lite omhändertagen.

Senaste köp?
Handlade en hylla till badrummet på Ikea i helgen. Och en ny kastrull och ny stekpanna och och och sånt smått tjafs man alltid får med sig. Till mig själv handlade jag ett par höstskor för någon vecka sedan. De är så fina att folk hela tiden borde säga till mig att jag har snygga skor. (De gör de inte tyvärr!)

Vad skrattade du senast åt?
Åt A? Eller åt mig själv. Det är oftast det jag skrattar åt. Skrattar också åt Seinfeld på nätterna är jag kommer hem.

Vad grät du senast åt?
Hmm, minns inte exakt. Jag gråter varje gång jag ser en film eller tv-serie där det förekommer någon typ av känslor som glädje/sorg/ilska/kärlek. Jag har blivit min mamma på det sättet. Har dock bara sett okänslosamma filmer och serier i helgen, så det var säkert en vecka sedan jag grät.

Vem sov du senast med?
A och två katter. Gudrun på bröstkorgen och Elsa vid fötterna.

Vad läser du just nu?
En komikers uppväxt av Jonas Gardell och en bok av Markus Grahn som heter nåt med Kristinehamn i titeln. Har inte lyckas läsa ut nån tydligen.

Senast sedda film?
Jag och titlar ... Bandits? Kan den ha hetat så? Med Bruce Willis och Billy Bob i alla fall. Helt okej film.

Vilken svordom använder du mest?
Fan. Och satan. Svär ganska mycket på jobbet när saker och ting jävlas.

Vem var den senaste som ringde dig?
Mamma? Eller ja, folk ringer mig ganska ofta på jobbet, men det gills inte riktigt.

Senast 3 inkomna sms?
Ett leveranssms på en bok. Ett sms från min pappa om nästa helg. Ett sms från Sonera som meddelar för trettiotolfte gången hur mycket det kostar att ringa och smsa i Sverige. Så spännande!!!! !!!

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
Det var till pappa om nästa helg.

Vilken är din favoritfrukt?
Svårt. Päron är gott. Plommon också. Egentligen de flesta frukter utom riktigt sura apelsiner och hatfrukten banan. Men det är väl en ört eller hur det nu var.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Många. Alla som har ett avlångt ansikte, stora ögon och lite flyende haka har jag jämförts med. Ålands tidigare riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Jenny Strömstedt och Veronica Maggio är väl de vanligaste. Maggio det absolut vanligaste.

Vad är du rädd för?
Skräckfilmer som innehåller någon form av besatthet eller övernaturlighet eller handlar om djävulen och onda andar. Drömmer mardrömmar i flera veckor efter sådana filmer.

Blir du lätt svartsjuk?
Förr skulle jag ha sagt "jag blir aaaaldrig svartsjuk", men på senare tid är det nåt helt annat. Jag har varit svartsjuk på några av A:s ex och på alla hans klasskompisar typ. Det är framförallt när jag aldrig träffat personerna som jag blir svartsjuk.
Jag jobbar på att gå tillbaka till mitt aaaaaldrig.

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Här finns det betydligt mer spännande konversationer än i min sms-korg. Den jag senast skrev med var Bapp, som han kallas, vi diskuterade det åländska valet i går kväll.

Vilket språk hade du velat lära dig?
Franska kanske? Det låter ju så vackert. Tänker att jag per automatik också skulle bli som Edith Piaf.

Vart vill du åka just nu?
Någonstans där det är sol och varmt och där jag kan gå i bikini typ. Om jag bara hade ledigt och pengar att göra av med.

Jag är överflödig i vårt förhållande

Jag är den som oftast lagar mat, vet vad som behövs handlas, planerar middagar och så. A är i stället den som nästan alltid diskar, städar oftare och viker tvätt.

Tills nu. När jag jobbar de här konstiga tiderna hamnar även matlagandet på honom. Jag har haft kvar nån form av inköpsplanering och koll på vad som finns och inte finns, men nu har tydligen han också tagit över den rollen.

Han planerade stuvade makaroner till mat i dag och jag bad honom köpa falukorv till den enda köttätaren i den här familjen (jag).

Fick till svar: Det finns, längst ner i frysen.

Det vet han. Som inte ätit korv på sju åtta år.

Herregud, inte ens frysen har jag koll på längre. Jag är ju helt överflödig i det här förhållandet.

Ett hem

På önskelistan finns egentligen bara en sak: En lägenhet.

Tillräckligt med pengar för handpenning och ett jobb som är fast så jag kan få lån eller en ledig hyresrätt i första hand.

Är det nån som har tips på privata hyresvärdar som jag borde höra av mig till?

Jag vill bara ha ett riktigt ordentligt hem.

Jag vill skrika rakt ut

Jag brukar inte och borde inte skriva om min vän och hennes situation. Har alltid tänkt att jag ska hålla allt här ur min synvinkel, där iaf jag kan stå till svars för det jag gjort eller tyckt. 

Men jag kan inte hålla mig. Jag är så förbannad å hennes vägnar att jag måste få ventilera.

Min vän träffade en några år yngre kille för kanske sex år sedan. De blev kära, blev gravida, fick ett barn, gifte sig och köpte hus. Perioden kantades av en hel del hinder. Bland annat ville hennes man byta karriär och kom in på skola många massa mil bort. 

De levde därmed i långa perioder isär där hon betalade hela hyran för deras gemensamma bostad och tog hand om deras gemensamma barn - så att han skulle kunna få bli det han så gärna ville bli.

I somras var utbildningen klar. Han skulle flytta tillbaka på heltid och äntligen dra in lite pengar till hushållet igen. De åkte på skön semester tillsammans för att fira och när de kom tillbaka säger han att han inte älskar henne och lämnar huset på stående fot.

Lämnar barnet och henne, tar bort alla gemensamma vänner från sociala medier och förklarar ingenting för något.

Efter en månad hör han av sig. Han har träffat en annan och vill bli utköpt ur huset. 

Min vän, som ensam stod för handpenningen, ensam har stått för hyra och underhåll för huset medan han studerat begärde en värdering av huset.

Han tyckte den var för låg och krävde en ny värdering. Vill bara ha mer, säger han.

Efter mycket om och men köper hon ut honom till slut. Tänker att ja, skitsamma om det blir en förlust, nu är det ju över och jag kan gå vidare.

Men nej. Då kräver han att hon ska betala halva hans studielån också. Eftersom de var gifta ska de ju i lagens mening dela på allt, så hon kan inget göra. Hon som gjorde det möjligt både finansiellt och emotionellt för honom att studera. Hon som tog hand om deras barn under tiden.

Hon som fortfarande ska ta hand om deras barn, ska ha råd att göra det.

Jag blir så jävla arg. Så arg så arg så arg.

Hur kan man göra så? Jag trodde sånt här bara skedde på film. Jag trodde inte att människor saknade samvete och känslor. Jag trodde att det fanns någon form av moral och hjärta hos alla.

I synnerhet trodde jag att det skulle finnas hos honom när hon ställt upp så enormt mycket för honom.

Men man slutar väl aldrig att förvånas över hur kalla och giriga och omänskliga en del blir när pengar är inblandat.

Jävla människor.

Två dagar and counting

I lördags kväll, någon gång där mellan tv-spelandet och filmtittandet, gick jag ut på balkongen och tog en cigg. Hade druckit lite rödvin och såg fram emot att röka lite.

Men det smakade jätteilla. Varje bloss fick det att kännas som om jag förgiftade mig själv.

Jag provade igen några timmar senare. Möttes av samma sak. Torr smak, riv i halsen och känslan av att förstöra min kropp. Den känslan var så påtaglig och bildlig i min hjärna att jag såg hur giftet liksom spred sig i kroppen.

Jag minns inte att jag skulle ha känt så förut. Aldrig någonsin. Gift gift gift och inte ens tillfredsställande och "gott".

Sedan dess har jag inte rökt. Rörde inte det öppnade paketet på hela söndagen, rörde det inte på hela dagen i går.

Det är ingen dans på rosor - tro mig jag har slutat röka förr - men bara de här första dagarna är över så blir det lättare. Efter tre veckor är allt bra. Då kommer inte ens de där ilen av röksug över en längre. 

Jag ska hålla ut tills dess. Jag ska.

Dagen efter

Saker som tänks och skrivs vid halv tre på natten efter tiotimmarsdagar. Inte så rationella. Alls.

Med "nykter" syn på saken: Hahahaha. Jag är så himla dum. Sluta ta åt mig av minsta lilla vink. Folk kanske inte ens vinkar till mig.

Fuck you, jävla känsla. Skulle jag vilja säga.

Känslan av utanförskap. Ogillar den. Tänker hela tiden: Vad är det för fel på mig? Tar allt personligt. Överanalyserar och är i största allmänhet irrationell.

Men kan inte släppa känslan. 

Vad gör jag för fel? Är jag en sådan hemsk vedervärdig person?

Önskar så att jag inte brydde mig om vad andra tycker. Men svaga veka jag bryr mig så inåthelvete. 

Jag har aldrig badat i ett bollhav. 

Det var bara det.

Vad gjorde du 2015?

Svar: Jobbade. Och sov.

Så känns det ibland. Var är livet liksom? 

Nattliga funderingar

Hur håller de där inredningsbloggarna så där fint hemma hos sig? Ni vet, travar med böcker som ligger bredvid en glasvas med en ensam grön kvist, trevliga glasunderlägg och en ljusstake - allt som ett stilleben som är fint och fräscht och rent.

Jag har också högar med böcker hemma hos mig och glasvaser med blommor i ibland, men hos mig är allt ständigt täckt av ett tunt lager damm och samsas på sin plats med en kaffering och brödsmulor. 

Hur funkar egentligen värktabletter? Om jag har ont i huvudet/magen/örat hur vet tabletten det? Skickar den "må bra" till alla kroppsdelar och gör hela mig lite dimmig?

Jag menar, så himla smarta kan de där pillerna väl inte vara så de känner av var jag för tillfället har ont? Eller?