Men nej. När det efterföljs av jobb som börjar 5.30 och sedan hålla på och hoppa mellan morgonjobb och kvällsjobb som nån jävla jojo och typ varje natt få störd nattsömn har sugit ur ännu mer ur tanken.
Jag är slut som artist. Tårar, ångesttryck över bröstet och de där destruktiva tankarna som slår undan realiteten och knockar varje liten logisk och trevlig tanke. Blörugh.
Fan, alltså. Hur slutar jag vara destruktiv i mina tankar? Hur lär jag mig att inte tänka dumma dåliga nedvärderande tankar om mig själv, i synnerhet när jag är trött? Jag orkar inte med att inte orka handskas med mina tankar. Jag kommer liksom inte ur spiralen.
Sömn är ett sätt, vet jag. Men vad gör jag när jag inte har möjlighet sova tillräckligt mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar