Året 2013

Ja, hur fasen ska jag sammanfatta 2013? Orkar inte göra som tidigare år och gå igenom hela bloggen, inlägg för inlägg och skriva en sammanfattning utifrån det. Det blir nåt annat. Det här:

Mina vänner. Jag har umgåtts för lite med mina vänner.
Finaste finaste J blev fysiskt sjuk, fick äta starka starka tabletter väldigt länge. Samtidigt var hon och min andra vän tvungen att lägga ner sin firma, med allt vad det innebär. J, som kommit att stå mig så nära, mådde så dåligt fysiskt och psykiskt. Så så dåligt och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag höll om henne och strök henne över håret när det var som värst men kände mig så maktlös.
Hon brottades med en stark hemlängtan och flyttade också tillbaka till Sverige i slutet av sommaren. En liten del av mig blev aldrig sig lik efter att hon flyttat. Herregud vad jag saknar henne.

Och i somras skickade F ett mess där han mycket allvarligt berättade att han ville träffas. Han hade kommit från sjukhuset efter att ha kollat upp en knöl på benet. Och där började en lång resa av sjukhusvistelser, operation, flyg till Åbo för strålning och en lång lång sjukskrivning. Mitt i allt det här har jag tappat bort honom lite som vän. Och det är säkert mitt fel, men fasen vad ledsen jag är över det. Hoppas på bättring.

Känslan av att tappa bort vänner, rent fysiskt eller psykiskt, har följt med hela året faktiskt. T har jag saknat hela hösten men knappt lyckats se. Jag vet inte varför egentligen. Mycket på jobbet för oss båda. Och så blev hon gravid och fick foglossningar från helvetet och kunde inte hitta på något. Och nu kan jag inte ens ärligt säga att jag vet hur hon mår. På riktigt liksom. Jag har inte haft ett sådant där härligt djupt snack med henne sedan jag vet inte när. Och det sörjer jag också.

Och så har vi A som fortfarande saknas mig sedan hon flyttade till Stockholm för två år sedan. Och de som flyttat för att studera. Som också gjort små hål i mitt hjärta. Det är inte samma sak här längre utan dem.
Och vännerna där jag bodde förut. Ja, två år har gått och det märks. Jag har inte varit världens bästa på att höra av mig, jag är faktiskt väldigt dålig på det överlag. Men med dem har det varit extremt. Fina E skrev en årssammanfattning på Facebook i dag och jag förstod inte hälften av det hon skrev. Det känns som att jag inte vet något om henne längre. Och det är så himla synd. Samma sak med B, som jag träffar alldeles alldeles för sällan. Som tur är lyckas vi ändå alltid gå in på deep shit när vi väl ses, vilket betyder mycket.

Sett på 2013 ur ett vänskapsperspektiv har det varit så dåligt. Eller i alla fall en dålig höst. Jävlar vad jag stundtals har känt mig ensam. Om jag inte vet hur andra mår betyder ju det att jag heller inte har fått berätta hur jag mår för någon. Så jag går och bär på alla känslor själv, inom mig. Och det vet jag sedan förut att det är en riktigt riktigt dålig variant för att jag ska må bra.

Jobbet.
Jobbet är jobbet och det är alltid som det är. För få för att täcka upp för tjänstlediga, föräldralediga och sjukskrivna vilket innebär ett tyngre lass för oss som är kvar. Känner mig stundtals ganska sliten av allt jobbande. Jag kan konstatera att det funkar att jobba så här; tre av helgerna i december och 16 kvällar på en månad (autentiska exempel), om allt annat är bra. Men det är en väldigt instabil situation för mig. Och det leder till att jag tröttas ut och känner ovilja och ja, inte riktigt någon inspiration. Och då gör jag inte heller ett bra jobb. En ond cirkel som jag hoppas bryts nu i vår.
Som tur är har jag ett roligt jobb där jag får träffa många människor och vara kreativ. Och så har jag underbara kollegor som förgyller mina dagar.

Mig själv.
Jag har haft ett tänkarår. Väldigt mycket har jag tänkt på min framtid. Var jag vill bo, vad jag vill göra, hur jag vill att mitt liv ska se ut. Det är ganska påfrestande. Det känns som att jag slits itu ibland. Vissa dagar vill jag köpa ett hus och bilda familj, visa dagar vill jag flytta till Vietnam/Barcelona/Provence eller vartsomhelst och starta eget företag. Vissa dagar vet jag inte alls vad jag vill. Har i alla fall en känsla av att jag otrivs just nu. Något måste göras. Jag vet bara inte vad. Och hur. Och när jag dessutom har svårt att fatta beslut – eftersom jag är så rädd för konsekvenserna – tar den här processen tid. Ibland har jag mått så jävla dåligt över det att tårarna aldrig har velat sluta rinna. Varför finns det inte en guidebok som säger hur jag ska leva och vilka beslut jag ska ta?

Jag har också ägnat mig väldigt mycket åt navelskåderi. Ibland åt helvete för mycket. Jag har funderat på hur andra människor uppfattar mig, hur jag borde bete mig och yada yada. Helt idiotiskt när det egentligen handlar om att bara vara jag. Som jag är. Jag ska bara komma ihåg att inse det.

Det som inte är dystert.
Usch vad dystert allting låter. Har 2013 verkligen varit ett sådant melankoliskt år? Inte bara.
Jag har varit mer kreativ än jag varit på många år. Jag har haft olika projekt där jag har skapat saker. Klätt om lampskärmar, skapat ett nattduksbord och så vidare. Jag gillar det. Jag gillar när jag gör saker. Det kräver dock att jag i övrigt mår bra, så med facit i hand kan jag konstatera att jag faktiskt har mått bra också. Jag är mera jag. Har landat i mig själv på något vis.

Jag har köpt ett torp. Det är fasen inte dystert. Jag har köpt en sommarstuga som jag ska ha i många många år. En fast punkt. Ett projekt. Och jag tror att den kan bli den där välbehövliga fristaden i mitt liv. Det spartanska, utan bekvämligheter och utan krav.

Jag har rest. I alla fall till Lissabon i våras. Det var fullkomligt underbart och den första stora resan som jag och A har gjort tillsammans. Sedan har vi också rest på två festivalen. Island in the sun som var så himla underbart och Way out west som bjöd på mycket mycket bra musik. Bland annat tre av de band som jag och A har lyssnat oss sönder och samman på.

Jämför man med 2012 har jag också varit väldigt frisk. Visserligen snorig hela hösten, men i jämförelse med våren 2012 då jag aldrig blev frisk så är det stor skillnad. Ett friskt år. Med over all en ganska bra mental hälsa också.

Kärleken.
Skulle jag inte haft A skulle det här året ha känts som de sista åren jag hade med mitt ex: Mycket funderande och känsla av ensamhet. Men A, han förgyller mitt liv. Han förgyller mig. Han är min bästa kompis, min familj, min älskare, mitt allt. Vi har under året lärt känna varandra ännu bättre. Han flyttade ju in hos mig i slutet av förra året och alla våra sidor har visats. Vi har tjafsat och skrikit åt varandra i köket när båda varit hungriga, vi har i vredesmod gått ut på trappan bara för att få luft och komma bort från den andra. Vi har suckat åt varandras slarvighet. Men vi har också sagt förlåt.
Vi har hållit varandra i händerna, vi har skrattat, vi har skickat ”puss” till varandra på Facebookchatten för att vi verkligen verkligen ville ge varandra en puss just precis då. Vi har diskuterat politik och världsproblem, analyserat religioner och pratat om döden. Vi har tittat på konst tillsammans och planerat projekt. Vi har berättat saker som den andra kanske inte ville veta men som har gjort att vi vet det mesta om varandra. Vi har haft sex och ätit långfrukostar tillsammans. Vi har tagit promenader. Vi har tröstat varandra när den andra har behövt det, vi har till och med burit varandra. Fysiskt och mentalt. Vi har hittat ny musik tillsammans och skriksjungit högt i bilen. Vi har spelat tv-spel tillsammans och druckit ansenliga mängder vin vilket gjort oss till rödvinsfilosofer. Vi har gjort narr av varandra och petat varandra i sidan när vi suttit i soffan bara för att vi inte riktigt kan hålla fingrarna borta. Och vi har älskat varandra.

2013.
När jag började skriva den här sammanfattningen tänkte jag skriva att 2013 inte hade varit ett bra år. Hösten med funderingarna, saknaden av vännerna och mycket på jobbet. Det kändes inte så sprudlande. Men när jag började skriva om allt det där jobbiga var det som att det rann av mig och för att måla upp en klyschig bild var det som att molnen skingrades och blottade en blå himmel där bakom. För där bakom det där jobbiga som jag känner just nu så har 2013 varit ett bra år. Jag har skrattat så himla mycket och jag har älskat så himla mycket. Och det här med att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mitt liv, det är bara en liten del av allt. Och dessutom hoppas jag kunna svara på den frågan under 2014.