Om jag inte hade gilla- och ogillaknapp, skulle ni kommentera mer då?
Eller skulle det kännas ännu mer som att jag skrev för blinda ögon?
torsdag, juni 30, 2011
Det räcker med att bara vara jag
Jag vet att jag har skrivit det här förut, men insikten slår mig som en käftsmäll då och då, så det är värt att uppmärksamma med jämna mellanrum ändå.
Jag pratar om hur mycket bättre jag mår när jag inte är nyhetschef längre.
Jag är lugn. Rofylld. Nöjd. Ja, rent av lycklig.
Min kollega sa till mig en gång: ”Jag tycker du var bra som nyhetschef så det var synd att du slutade. Men å andra sidan är du mycket gladare nu”.
Och de orden säger allt. Jag är mycket gladare nu.
Strävan efter att nå toppen, att bli högst i hierarkin, få bra betalt och få ett snyggt CV är inte allt. Det är verkligen inte allt.
Jag var ung, oerfaren och okunnig. Jag hade aldrig varit chef i hela mitt liv, annat än när jag jobbade i butik då riktiga chefen var på semester. Jag visste inget. Jag visste inte hur man skulle komma med konstruktiv kritik utan att klanka ned, jag visste inte hur jag skulle vara, vad som förväntades. Och framförallt visste jag inte hur jag skulle hantera den extrema stress som kom med ansvaret.
Min mage var den som först ballade ur. Magkatarrerna avlöste varandra och slutligen fick jag magsår. Ultraljud av hela magen för att kolla att allt verkligen stod rätt till och hot om gastroskopi. Losec och magsyrehämmande tuggtabletter blev en vardag.
Sedan rasade kroppen. Axlarna hoppade nästan ur led och ryggen värkte konstant. Musarmar på bägge sidor, nacke spänd som en fiol och en stor låsning i höften, konstaterade kiropraktorn.
Sedan var det munnen som fick stryk. Jag låg och bet ihop, tuggade och gnisslade tänder hela nätterna. Fick käkledsinflammation, tänder som flyttade på sig och tandvärk. Fick en bettskena, besök hos tandregleringen och dyra tandläkarräkningar.
Men värst av allt var humöret som påverkades till den grad att jag inte kände igen mig själv. Jag var låg, ledsen, grinig, snäsig, trött och helt slut. Jag orkade inte ta konflikter på sakligt sätt, orkade inte hålla mig glad, trevlig och peppande inför mina kollegor. Jag bara försökte överleva, hålla munnen ovanför ytan och göra tidning. Till alla i min närvaros stora förtret. Jag var inte särskilt rolig att umgås med.
Det kan ses som ett extremt nederlag att jag reagerade så stark. Jag var för svag i kroppen och för svag i psyket. Pallade inte trycket. Inte tillräckligt stresstålig.
Men det är inget nederlag. Jag har aldrig varit så stark som jag är nu.
Visst, jag klarade inte av det då, men insikterna har gett mig så mycket mer. De senaste tre åren har jag försökt ta tag i mig själv i grunden. Förstå varför jag reagerade som jag gjorde, arbetat med mig själv på alla plan och gråtit många tårar.
På andra sidan möttes jag av ett bättre jag. Med bättre självförtroende och framförallt bättre självkänsla. Jag behöver inte prestera så att jag nästan går under för att vara värd något. Jag behöver inte vara bäst på precis allt. Det räcker med att jag är jag. Fattar ni, det räcker med att bara vara?!
Jag är lugn. Rofylld. Nöjd. Ja, rent av lycklig.
Jag pratar om hur mycket bättre jag mår när jag inte är nyhetschef längre.
Jag är lugn. Rofylld. Nöjd. Ja, rent av lycklig.
Min kollega sa till mig en gång: ”Jag tycker du var bra som nyhetschef så det var synd att du slutade. Men å andra sidan är du mycket gladare nu”.
Och de orden säger allt. Jag är mycket gladare nu.
Strävan efter att nå toppen, att bli högst i hierarkin, få bra betalt och få ett snyggt CV är inte allt. Det är verkligen inte allt.
Jag var ung, oerfaren och okunnig. Jag hade aldrig varit chef i hela mitt liv, annat än när jag jobbade i butik då riktiga chefen var på semester. Jag visste inget. Jag visste inte hur man skulle komma med konstruktiv kritik utan att klanka ned, jag visste inte hur jag skulle vara, vad som förväntades. Och framförallt visste jag inte hur jag skulle hantera den extrema stress som kom med ansvaret.
Min mage var den som först ballade ur. Magkatarrerna avlöste varandra och slutligen fick jag magsår. Ultraljud av hela magen för att kolla att allt verkligen stod rätt till och hot om gastroskopi. Losec och magsyrehämmande tuggtabletter blev en vardag.
Sedan rasade kroppen. Axlarna hoppade nästan ur led och ryggen värkte konstant. Musarmar på bägge sidor, nacke spänd som en fiol och en stor låsning i höften, konstaterade kiropraktorn.
Sedan var det munnen som fick stryk. Jag låg och bet ihop, tuggade och gnisslade tänder hela nätterna. Fick käkledsinflammation, tänder som flyttade på sig och tandvärk. Fick en bettskena, besök hos tandregleringen och dyra tandläkarräkningar.
Men värst av allt var humöret som påverkades till den grad att jag inte kände igen mig själv. Jag var låg, ledsen, grinig, snäsig, trött och helt slut. Jag orkade inte ta konflikter på sakligt sätt, orkade inte hålla mig glad, trevlig och peppande inför mina kollegor. Jag bara försökte överleva, hålla munnen ovanför ytan och göra tidning. Till alla i min närvaros stora förtret. Jag var inte särskilt rolig att umgås med.
Det kan ses som ett extremt nederlag att jag reagerade så stark. Jag var för svag i kroppen och för svag i psyket. Pallade inte trycket. Inte tillräckligt stresstålig.
Men det är inget nederlag. Jag har aldrig varit så stark som jag är nu.
Visst, jag klarade inte av det då, men insikterna har gett mig så mycket mer. De senaste tre åren har jag försökt ta tag i mig själv i grunden. Förstå varför jag reagerade som jag gjorde, arbetat med mig själv på alla plan och gråtit många tårar.
På andra sidan möttes jag av ett bättre jag. Med bättre självförtroende och framförallt bättre självkänsla. Jag behöver inte prestera så att jag nästan går under för att vara värd något. Jag behöver inte vara bäst på precis allt. Det räcker med att jag är jag. Fattar ni, det räcker med att bara vara?!
Jag är lugn. Rofylld. Nöjd. Ja, rent av lycklig.
Ingen bra start
Vaknade av att tårarna rann längs kinderna och att hela mitt inre var i uppror.
I drömmen hade en av mina äldsta och bästa vänner gått bort och det gjorde så ont, så ont.
Nu är jag helt uppochnedvänd.
I drömmen hade en av mina äldsta och bästa vänner gått bort och det gjorde så ont, så ont.
Nu är jag helt uppochnedvänd.
onsdag, juni 29, 2011
Pust stånk stön
Vilken dag! Men nu äntligen får jag gå hem. Utpumpad, urlakad och uppspeedad till tusen.
Hepp hepp.
Hepp hepp.
tisdag, juni 28, 2011
Somrarna i Torekorv
Gräset var så högt att det gick ovanför mitt huvud. Mina systrar och äldre kusiners huvuden stack dock upp en bit. Men jag, jag var bara sex år gammal och ganska kort för min ålder.
Vi gjorde gångar och rum där i gräset. Trampade upp stigar så att bonden som skulle slå det senare med all säkerhet svor både en och två gånger.
Fast oftast badade vi i havet. "Simmade". Det vill säga gick med händerna på botten och plaskade med benen. "Titta mamma, titta! Jag kan simma!" Alltid med samma förhoppning att hon skulle tro att jag skulle ha lärt mig simma på riktigt. Men det hade jag inget tålamod till. Eller kroppshydda för. Vattnet var alldeles för kallt för en som inte hade något underhudsfett över huvud taget.
En dag åkte vi över till Köpenhamn. Träffade danska skolflickor med roliga hattar. Jag hade rosa solglasögon formade som hjärtan med en gnuggis fastsatt i ena kanten. De var de snyggaste jag sett.
Jag fick köpa en godisnapp som var så stor att jag slickade på den resten av veckan. Och hubba bubba i alla smaker!
En annan dag åkte vi till Rosa Katten och köpte en varsin ledsen porslinsclown med mjuk kropp. De lekte vi sedan med på balkongen tills någon av oss tappade ner sin clown i de hårda plattorna därunder. Synen av ett krossat ledset clownansikte fick också oss att gråta.
Utanför Rosa Katten fanns ett lotteristånd med stora spettekakor uppradade. Den största var en meter hög och omsorgsfullt spritsad i vackert mönster. Jag vann den förstås. Jag vann alltid.
Ingen av oss var särskilt förtjusta i spettekakor så den stod mest på ett bord och gav oss dåligt samvete. Och hål i tänderna de gånger vi faktiskt bröt loss en bit och tuggade den i oss.
En annan dag hade vi krig med nyponen som fyllde hela häcken utanför. Kastade de kliande bären innanför varandras tröjor med tårar som följd. "Mamma, Liselotte kastade nypon på mig!" ropade jag men fick ingen respons. Jag hade ju kastat lika många på henne.
Bäst av allt var ändå fårhagen. Fåren hade precis lammat och det fanns sex små lamm. Precis lika många som vi kusiner var, om man inte räknar minsta Sofie som bara var ett spädbarn. Vi fick ett lamm var att gosa med. Mitt hette Lamme och varje dag när vi kom från stranden sprang vi dit och hälsade på. Gossade, gullade och myste med dem. Mamma tacka var snäll och lät oss hållas.
Pappa bagge var inte lika vänlig. Han var brun och stod en bit bort fastkedjad i en pinne och frustade mot oss. Skrapade med klövarna i marken.
Vi gick omvägar runt honom och när han blev för aggressiv hoppade vi snabbt över gärdesgården till säkerheten. En dag slet han sig. Pinnen, som bara var nedstucken i marken, lossnade och baggen kom loss. Hanna, som råkade stå närmast, blev jagad runt i hagen och slutligen stångad i rumpan innan hon kom på rätt sida gärdesgården hon med. Efter det vågade vi bara kolla på våra lamm på avstånd.
Flera somrar i rad var vi där, på den skånska landsbygden och levde livet. I Torekov. Eller Torekorv, som vi kallade det.
Vi gjorde gångar och rum där i gräset. Trampade upp stigar så att bonden som skulle slå det senare med all säkerhet svor både en och två gånger.
Fast oftast badade vi i havet. "Simmade". Det vill säga gick med händerna på botten och plaskade med benen. "Titta mamma, titta! Jag kan simma!" Alltid med samma förhoppning att hon skulle tro att jag skulle ha lärt mig simma på riktigt. Men det hade jag inget tålamod till. Eller kroppshydda för. Vattnet var alldeles för kallt för en som inte hade något underhudsfett över huvud taget.
En dag åkte vi över till Köpenhamn. Träffade danska skolflickor med roliga hattar. Jag hade rosa solglasögon formade som hjärtan med en gnuggis fastsatt i ena kanten. De var de snyggaste jag sett.
Jag fick köpa en godisnapp som var så stor att jag slickade på den resten av veckan. Och hubba bubba i alla smaker!
En annan dag åkte vi till Rosa Katten och köpte en varsin ledsen porslinsclown med mjuk kropp. De lekte vi sedan med på balkongen tills någon av oss tappade ner sin clown i de hårda plattorna därunder. Synen av ett krossat ledset clownansikte fick också oss att gråta.
Utanför Rosa Katten fanns ett lotteristånd med stora spettekakor uppradade. Den största var en meter hög och omsorgsfullt spritsad i vackert mönster. Jag vann den förstås. Jag vann alltid.
Ingen av oss var särskilt förtjusta i spettekakor så den stod mest på ett bord och gav oss dåligt samvete. Och hål i tänderna de gånger vi faktiskt bröt loss en bit och tuggade den i oss.
En annan dag hade vi krig med nyponen som fyllde hela häcken utanför. Kastade de kliande bären innanför varandras tröjor med tårar som följd. "Mamma, Liselotte kastade nypon på mig!" ropade jag men fick ingen respons. Jag hade ju kastat lika många på henne.
Bäst av allt var ändå fårhagen. Fåren hade precis lammat och det fanns sex små lamm. Precis lika många som vi kusiner var, om man inte räknar minsta Sofie som bara var ett spädbarn. Vi fick ett lamm var att gosa med. Mitt hette Lamme och varje dag när vi kom från stranden sprang vi dit och hälsade på. Gossade, gullade och myste med dem. Mamma tacka var snäll och lät oss hållas.
Pappa bagge var inte lika vänlig. Han var brun och stod en bit bort fastkedjad i en pinne och frustade mot oss. Skrapade med klövarna i marken.
Vi gick omvägar runt honom och när han blev för aggressiv hoppade vi snabbt över gärdesgården till säkerheten. En dag slet han sig. Pinnen, som bara var nedstucken i marken, lossnade och baggen kom loss. Hanna, som råkade stå närmast, blev jagad runt i hagen och slutligen stångad i rumpan innan hon kom på rätt sida gärdesgården hon med. Efter det vågade vi bara kolla på våra lamm på avstånd.
Flera somrar i rad var vi där, på den skånska landsbygden och levde livet. I Torekov. Eller Torekorv, som vi kallade det.
Penis ... nej pension
Förlåt en humanist med noll ekonomiskt sinne, men när är det dags att börja pensionsspara?
Jag antar att svaret är ”typ nu”, men det känns liksom lite tidigt. Det är ju 35 år kvar. Ännu mer om pensionsåldern fortsätter att höjas. Ska jag verkligen behöva tänka längre fram i tiden än jag är gammal? Jag har ju planer på att bli rik som ett troll lagom till pensionen ändå.
Jag antar att svaret är ”typ nu”, men det känns liksom lite tidigt. Det är ju 35 år kvar. Ännu mer om pensionsåldern fortsätter att höjas. Ska jag verkligen behöva tänka längre fram i tiden än jag är gammal? Jag har ju planer på att bli rik som ett troll lagom till pensionen ändå.
Och inte i mitt liv heller
”Inget har hänt på Åland i dag.”
Citat från polisens pressmeddelande valfri lugn novemberdag.
Citat från polisens pressmeddelande valfri lugn novemberdag.
måndag, juni 27, 2011
FU åldersnojan
Jag har rynkor kring ögonen, till och med när jag inte kisar.
Men vet ni. Jag tycker att det är ganska charmigt. Ger karaktär osv. På riktigt.
Midsommar i bilder
Vi började midsommar med världens godaste sillunch hos vännerna.
Drack pojkvännens flädersnaps, öl och fejkchampagne. Gött.
Sedan hjulade jag in sommaren. Trots att jag hade klänning på mig ...
Sedan plockade vi lite blommor och gjorde en, om jag får säga det själv, vrålsnygg bukett som vi plastade in i cellofan. Blev nästan lite sugen på att ta den och gå och gifta mig.
Men buketten skulle till den här jubilaren som fyllde 70 år och hade öppet hus.
Och där stannade vi tills det blev mörkt och då tog vi båten hem igen.
Det var alldeles speglblankt på vattnet, men jag hängde ut över relingen och tömde magen ändå. Den där flädersnapsen var inte att leka med.
Drack pojkvännens flädersnaps, öl och fejkchampagne. Gött.
Sedan hjulade jag in sommaren. Trots att jag hade klänning på mig ...
Sedan plockade vi lite blommor och gjorde en, om jag får säga det själv, vrålsnygg bukett som vi plastade in i cellofan. Blev nästan lite sugen på att ta den och gå och gifta mig.
Men buketten skulle till den här jubilaren som fyllde 70 år och hade öppet hus.
Och där stannade vi tills det blev mörkt och då tog vi båten hem igen.
Det var alldeles speglblankt på vattnet, men jag hängde ut över relingen och tömde magen ändå. Den där flädersnapsen var inte att leka med.
söndag, juni 26, 2011
Trasig
Jag köpte en ny hel sträng och hittade äntligen någon som kunde stämma den.
Nu, nu skulle jag börja spela gitarr.
Två veckor senare:
Buhu. Två strängar av igen.
Nu, nu skulle jag börja spela gitarr.
Två veckor senare:
Buhu. Två strängar av igen.
Vad är meningen med spammet?
De senaste dygnen har jag bombarderats med exakt samma spam på typ tio olika inlägg. Grejen är att jag inte fattar vad man vill. Det finns ingen länk, inget klickbart alls, och inget man gör reklam för. Det finns inget dolt, typ en trojan, heller så vitt jag kan förstå.
Så hur tänkte den som skapade spamroboten?
"Jo men vi gör ett spam och berömmer folk att de skriver bra och så skickar vi det jättemånga gånger till olika bloggar och olika inlägg. Ja! Smart! Så gör vi!"
Vill man trötta ut bloggarna kanske?
"Thanks for your marvelous posting! I truly enjoyed reading it, you may be a great author.I will make sure to bookmark your blog and definitely will come back later on. I want to encourage you continue your great work, have a nice afternoon!
Upplagd av Anonym för magkänsla den 09:42"
Nej, fattar inte.
Så hur tänkte den som skapade spamroboten?
"Jo men vi gör ett spam och berömmer folk att de skriver bra och så skickar vi det jättemånga gånger till olika bloggar och olika inlägg. Ja! Smart! Så gör vi!"
Vill man trötta ut bloggarna kanske?
"Thanks for your marvelous posting! I truly enjoyed reading it, you may be a great author.I will make sure to bookmark your blog and definitely will come back later on. I want to encourage you continue your great work, have a nice afternoon!
Upplagd av Anonym för magkänsla den 09:42"
Nej, fattar inte.
Mycket logiskt
Klockan halv tre i natt var det jättelogiskt att göra en lista på saker jag gillar.
Nu: Känns det inte lika logiskt.
Nu: Känns det inte lika logiskt.
Saker jag gillar, en lista mitt i natten
Ost! Parmesan särskilt. Och hallomi.
Olika sorters glas i olika modeller och färger.
Färg! Mycket färg.
Grafiska mönster.
Vita väggar.
Oliver.
Bubbelvatten.
Sol.
Tomatsallad.
Vitlöksbröd.
När jag vinner i spel.
Graffiti.
Saltlakrits och ostbågar.
Grönt!
Min gigantiska byrå.
Läppstift.
Pioner.
Böcker. Och att ha dem runt mig.
Jeans.
Att titta på människor.
Friterat.
Skriva.
Mos med rostad lök och dill.
Bra musik.
Bada badkar.
Rött.
Sex.
Fruktträd som blommar.
Converse.
Iphone.
Havet och att bada.
Spets.
Öl, vin, ljus rom och vodka.
Kött.
Mina klockor.
Och en hel del annat som jag inte kommer på nu. (Obs! Folk jag gillar klassas inte som saker, därför är de inte med.)
Olika sorters glas i olika modeller och färger.
Färg! Mycket färg.
Grafiska mönster.
Vita väggar.
Oliver.
Bubbelvatten.
Sol.
Tomatsallad.
Vitlöksbröd.
När jag vinner i spel.
Graffiti.
Saltlakrits och ostbågar.
Grönt!
Min gigantiska byrå.
Läppstift.
Pioner.
Böcker. Och att ha dem runt mig.
Jeans.
Att titta på människor.
Friterat.
Skriva.
Mos med rostad lök och dill.
Bra musik.
Bada badkar.
Rött.
Sex.
Fruktträd som blommar.
Converse.
Iphone.
Havet och att bada.
Spets.
Öl, vin, ljus rom och vodka.
Kött.
Mina klockor.
Och en hel del annat som jag inte kommer på nu. (Obs! Folk jag gillar klassas inte som saker, därför är de inte med.)
Bara genuint lycklig
Jag gillar när mitt liv är en idyll. Som ett avsnitt av Barnen i Bullerbyn. Eller som en Zorntavla.
Det är dagar som de två senaste dagarna som gör att jag står ut med livet i november. Som gör att jag blir full av livsglädje. Som gör mig lycklig.
Nu har jag vind i håret, rosor på kinden och vin i magen. Och pojkvännen tungt andandes bredvid. Behöver inte så mycket mer än det. Det är fullkomligt, mitt liv.
Det är dagar som de två senaste dagarna som gör att jag står ut med livet i november. Som gör att jag blir full av livsglädje. Som gör mig lycklig.
Nu har jag vind i håret, rosor på kinden och vin i magen. Och pojkvännen tungt andandes bredvid. Behöver inte så mycket mer än det. Det är fullkomligt, mitt liv.
lördag, juni 25, 2011
fredag, juni 24, 2011
Åh det är så härligt!
Sillunch och flädernubbe. Och den obligatoriska hjulningen.
Precis som en midsommar ska vara!
Precis som en midsommar ska vara!
torsdag, juni 23, 2011
På väg hem igen
Grymt nöjd, trött, hög på endorfin, lomhörd, glad och lycklig efter konserten i går.
Foo Fighters är så bra!
Foo Fighters är så bra!
tisdag, juni 21, 2011
I dag är ingen tråkig dag
Solen skiner, jag är ledig och i kväll åker jag till Stockholm för att gå på Foo fighters i morgon. Wo-fucking-ho!
Men inte nog med det. Köpte dessutom biljetter till Red hot chili peppers i Globen i oktober! Ännu mer wo-fucking-ho!
Kan man ha en bättre dag än så? Tror inte det.
Men inte nog med det. Köpte dessutom biljetter till Red hot chili peppers i Globen i oktober! Ännu mer wo-fucking-ho!
Kan man ha en bättre dag än så? Tror inte det.
måndag, juni 20, 2011
Ironi
För tydlighetens skull: rubriken på förra inlägget är ironi. Så ni inte tror att jag är helt kockobello.
Jag är nästan en kändis
Johanna som jag är bloggkompis med och som jobbar på tidningen Solo intervjuade mig för någon månad sedan. I dag fick jag ett ex av tidningen i postlådan.
Jag berättade om klädutmaningen där jag använde alla kläder jag hade i min garderob innan jag fick shoppa nya. Det gjorde jag för att spara pengar till resan till Malaysia och Singapore som vi gjorde i vintras.
Idén fick jag av Alexmo som skriver bloggen ”Försök att inte se så snygg ut”, som jag också nämner i texten.
Och om ni undrar över rubriken var 15.000 kronor hela summan jag sparade ihop till fickpengar. Det var inte bara genom att sluta köpa kläder. Visserligen köper jag mycket kläder, men inte SÅ mycket. Jag slutade också äta ute, snålade på allt i hemmet och köpte bara en mascara och ett par Musse Pigg-öron under tre månaders tid.
Mycket stolt över den bedriften förstås.
Ungefär lika stolt som att vara med i tidningen. Hehe. Närå.
söndag, juni 19, 2011
Spridda tankar
Det är inte ens midsommar och jag börjar redan tröttna på grillat kött. Fan.
Jag måste gå mer på loppis. Handla vinglas bland annat. Och små söta vaser. Mönstrade tallrikar. Ett pottskåp till badrummet. Och lite annat smått och gott.
Vad ska jag ha för tapeter i vardagsrummet? Det finns så många, så fina. Och så dyra!
Apropå midsommar så har jag och pojkvännen ännu inte kommit överens om var vi ska fira. Börjar ledsna på att slåss nu, så funderar på att skita i allt och typ vara hemma i stället. Fast nä.
Har ätit så mycket mat i dag att det hade kunnat mätta tre personer. Tårtan blev för övrigt supergod.
Dansband och country är inte, och kommer aldrig att bli, min grej. Konstaterar det efter lördagens happenings.
Hatt! Jag måste börja ha hatt oftare. Så bra när jag är ful i håret.
Så där ja. Nu kanske de här tankarna kan lämna min skalle så jag kan somna någon gång.
Jag måste gå mer på loppis. Handla vinglas bland annat. Och små söta vaser. Mönstrade tallrikar. Ett pottskåp till badrummet. Och lite annat smått och gott.
Vad ska jag ha för tapeter i vardagsrummet? Det finns så många, så fina. Och så dyra!
Apropå midsommar så har jag och pojkvännen ännu inte kommit överens om var vi ska fira. Börjar ledsna på att slåss nu, så funderar på att skita i allt och typ vara hemma i stället. Fast nä.
Har ätit så mycket mat i dag att det hade kunnat mätta tre personer. Tårtan blev för övrigt supergod.
Dansband och country är inte, och kommer aldrig att bli, min grej. Konstaterar det efter lördagens happenings.
Hatt! Jag måste börja ha hatt oftare. Så bra när jag är ful i håret.
Så där ja. Nu kanske de här tankarna kan lämna min skalle så jag kan somna någon gång.
lördag, juni 18, 2011
Mmmm kaksmet!
I morgon är det kalas. I dag bakar jag tårta. Eller ja ... Vad det nu blir. Det som blir kvar av smeten kanske inte räcker till en hel tårta.
Murphys jävla lag
Bara för att jag fick sova hur länge jag ville vaknade jag halv åtta.
Bara för att jag ville sola är det jämngrått och regnsjukt.
Bara för att jag är ledig känner jag mig snorig.
Bara för att jag ville umgås med min pojkvän hela helgen är jag ensam.
Bara för att jag ville sola är det jämngrått och regnsjukt.
Bara för att jag är ledig känner jag mig snorig.
Bara för att jag ville umgås med min pojkvän hela helgen är jag ensam.
En sak jag alltid har undrat
Ni vet de där magbanden, abtronics eller vad tv-shop kallar dem, som sänder ut elektriska impulser som gör att musklerna drar ihop sig och arbetar. Funkar de? Alltså ens lite?
Jag fattar att en kraftigt överviktig inte får magrutor på åtta veckor, men funkar det att skicka elektricitet till musklerna för att de ska arbeta?
Och om det nu funkar, hur effektivt är det? Får man hålla på hela livet för att se resultat? Och får man träningsvärk?
Är det någon som vet eller kan gissa?
Jag fattar att en kraftigt överviktig inte får magrutor på åtta veckor, men funkar det att skicka elektricitet till musklerna för att de ska arbeta?
Och om det nu funkar, hur effektivt är det? Får man hålla på hela livet för att se resultat? Och får man träningsvärk?
Är det någon som vet eller kan gissa?
fredag, juni 17, 2011
Det slår aldrig fel
Varför är det alltid så sjukt stressigt sista dagen innan semester. Hinner ju knappt andas, med undantag för lunchen. Pust.
Fasen vad jag ska dricka vin i kväll!
Fasen vad jag ska dricka vin i kväll!
torsdag, juni 16, 2011
Och nu äter jag två mackor till
Om jag inte hade den ämnesomsättningen jag har och de generna jag har skulle jag vara väldigt tjock. Bara ett konstaterande.
You can call me Al
Den här låten vaknade jag med. I huvudet alltså.
Känns som att det bara kan bli en bra dag efter det.
Känns som att det bara kan bli en bra dag efter det.
onsdag, juni 15, 2011
Några bröllopsbilder från helgen
Finaste Fru E gifte sig ju i helgen. Och bröllopet var, som ni inte kan ha missat, kanon!
Och vad kunde det annat bli? Se här:
Och vad kunde det annat bli? Se här:
FU vädret
I söndags: Svetten rann trots att jag bara hade shorts och t-shirt, jag badade i havet.
I dag: Kängorna på fötterna och långärmad tröja, jag fryser ändå.
Gillar inte att vädret först ger hela handen och sedan drar tillbaka den och i stället ger mig fingret.
I dag: Kängorna på fötterna och långärmad tröja, jag fryser ändå.
Gillar inte att vädret först ger hela handen och sedan drar tillbaka den och i stället ger mig fingret.
tisdag, juni 14, 2011
Biffiga vader eller skrivkunnig?
Nackdelen med fysisk aktivitet är att jag inte kan skriva direkt efteråt. Alla blogginlägg blir ju helt kocko. Det har GÅTT tungt att SPRINGA och så vidare ...
Nåja, är väl bara att konstatera: man kan inte både ha utseende och hjärna. System overload liksom.
Nåja, är väl bara att konstatera: man kan inte både ha utseende och hjärna. System overload liksom.
Nytt rekord, äntligen igen
Det har gått sjukt tungt att springa senaste gångerna. Den här gången med. Hade håll i stort sett hela tiden och spottade slem var femte minut.
Men trots det kämpade jag mig igenom turen och förbättrade tiden per kilometer ytterligare lite. Äntligen nytt rekord igen!
Men trots det kämpade jag mig igenom turen och förbättrade tiden per kilometer ytterligare lite. Äntligen nytt rekord igen!
Jag behöver semester nästa vecka!
Fasen vilken tur att jag har det då.
Planer: Sova. Sola. Gå på konsert. Lämna in bilen på lagning. Titta på tapeter. Och sova lite till.
Planer: Sova. Sola. Gå på konsert. Lämna in bilen på lagning. Titta på tapeter. Och sova lite till.
Om en vecka
Om en vecka och en dag kommer jag att stå (läs hoppa) på stadion och skrika mig hes! Woho!
måndag, juni 13, 2011
Om jag har några myggbett?
Så här såg min säng ut när jag vaknade. Kliade mig sönder och samman i natt. Vred, vände och gnuggade mina stackars fötter mot madrassen. Kan man amputera bort dem till natten tror ni?
söndag, juni 12, 2011
Tre grejer från helgen
Snyggast i helgen: det helt fantastiskt fina brudparet som strålade hela dagen och shakeade järnet på dansgolvet hela kvällen.
Sämst i helgen: myggjävlarna. Särskilt de som har käkat på mina fötter.
Roligast i helgen: när någon försökte sopa bort en död mygga från min kind och konstaterade att det inte var någon död mygga utan min skrattgrop. Haha!
Eller kanske S som klättrade på fönsterkarmen och juckade. Eller killen som sov på färjklaffen och sedan kryssade med skärgårdsfärjorna i stort sett hela dagen. Haha!
Eller att jag gick runt i fluga och hatt på kvällen. Eller att någon fimpade i senapen. Eller att massor med folk nakenbadade mitt i natten. Eller killen som jag utmanade att få sitt ben bakom huvudet, vilket han försökte med och faktiskt klarade!
Eller ... Ja, kort sammanfattat: allt utom myggorna.
Sämst i helgen: myggjävlarna. Särskilt de som har käkat på mina fötter.
Roligast i helgen: när någon försökte sopa bort en död mygga från min kind och konstaterade att det inte var någon död mygga utan min skrattgrop. Haha!
Eller kanske S som klättrade på fönsterkarmen och juckade. Eller killen som sov på färjklaffen och sedan kryssade med skärgårdsfärjorna i stort sett hela dagen. Haha!
Eller att jag gick runt i fluga och hatt på kvällen. Eller att någon fimpade i senapen. Eller att massor med folk nakenbadade mitt i natten. Eller killen som jag utmanade att få sitt ben bakom huvudet, vilket han försökte med och faktiskt klarade!
Eller ... Ja, kort sammanfattat: allt utom myggorna.
Bästa bröllopet!
Vilken dag! Är lycklig ända in i själen. Vilket otroligt fint bröllop, vilka extremt trevliga människor, vilken fest! Nu går jag och lägger mig, samtidigt som solen går upp. Det är väl så det ska vara?
lördag, juni 11, 2011
Utan varken mening eller mål
Skrev för ett tag sedan att jag saknar mål. Att jag inte vet vad jag vill med mitt liv, vart jag vill, vad jag vill göra. Och att jag inte vet om det betyder att jag är nöjd och tillfreds eller om det innebär att jag är tragisk och fastnat i status quo.
Därför har jag satt upp några mål nu. Små men självförverkligande.
• Jag ska lära mig köra snurrebåt, utan ratt och styrpulpet. Alltså med bara en rorkult eller vad det heter, som man styr med ena handen bakom sig.
• Jag ska lära mig spela gitarr. Ska kunna sex ackord och kunna spela låtar i acceptabelt tempo.
• Jag ska lära mig grunderna i indesign och fräscha upp kunskaperna i photoshop.
• Jag ska springa fem kilometer utan att stanna eller gå en endaste liten bit.
• Jag ska arbeta upp mitt tålamod. Till exempel genom att göra enformiga saker en längre tid utan att avbryta och att slutföra alla gamla påbörjade projekt.
Fem små mål. Några mer konkreta än andra, men i alla fall mål.
Därför har jag satt upp några mål nu. Små men självförverkligande.
• Jag ska lära mig köra snurrebåt, utan ratt och styrpulpet. Alltså med bara en rorkult eller vad det heter, som man styr med ena handen bakom sig.
• Jag ska lära mig spela gitarr. Ska kunna sex ackord och kunna spela låtar i acceptabelt tempo.
• Jag ska lära mig grunderna i indesign och fräscha upp kunskaperna i photoshop.
• Jag ska springa fem kilometer utan att stanna eller gå en endaste liten bit.
• Jag ska arbeta upp mitt tålamod. Till exempel genom att göra enformiga saker en längre tid utan att avbryta och att slutföra alla gamla påbörjade projekt.
Fem små mål. Några mer konkreta än andra, men i alla fall mål.
Navelskådning
Ibland undrar jag varför jag har slutat blogga på det där sättet som känns. Ibland struntar jag i det.
Mitt liv kanske är så här nu? Glättigt, tröttsamt och ganska lyckligt. Och det är väl rätt bra egentligen?
Mitt liv kanske är så här nu? Glättigt, tröttsamt och ganska lyckligt. Och det är väl rätt bra egentligen?
fredag, juni 10, 2011
Rosa fluff!
För övrigt är min klänning ett hav av rosa fluff. Hur tänkte jag där riktigt?
Nåja. Ser grymt mycket fram emot i morgon! Ska bli så kul och fint och mysigt. Det blir en liten minisemester i skärgården inklusive bröllop där en av mina äldsta åländska vänner gifter sig. Win-win, som det heter.
Nu ska jag nyktra till och packa lite. Kanske ta bort avskavt nagellack från tårna också. Om jag orkar ...
Omöjlig ekvation?
Är öl-,vin-, whiskeyfull och ska sy om klänningen till bröllopet i morgon. Får se hur det går ...
Har vi en deal?
Min kollega P tyckte att jag och pojkvännen skulle gifta oss. Jag sa nja. Alla vill och tjatar om att vi jämt ska gifta oss och eftersom jag är så löjligt barnslig vill jag inte gifta mig bara för att alla tjatar.
Då sa P att jag och pojkvännen borde åka till Las Vegas och gifta oss i Elvis chapel. Med P och kollega F som vittnen förstås.
Jag sa okej på ett villkor:
Att F och P i så fall är utklädda till Dolly Parton och Marilyn Monroe under vigseln.
Vilket bröllop det skulle bli alltså!
Då sa P att jag och pojkvännen borde åka till Las Vegas och gifta oss i Elvis chapel. Med P och kollega F som vittnen förstås.
Jag sa okej på ett villkor:
Att F och P i så fall är utklädda till Dolly Parton och Marilyn Monroe under vigseln.
Vilket bröllop det skulle bli alltså!
Hård i mina drömmar
I natt hängde jag med rockstjärnor och körde bil på isen jähävligt fort. Och när fotografen, som förstås fotade mig när jag körde, kom närmare gjorde jag så här:
Det är ju trevligt att jag är hård i mina drömmar i alla fall när jag i verkligheten är ... inte så hård.
Det är ju trevligt att jag är hård i mina drömmar i alla fall när jag i verkligheten är ... inte så hård.
Hej biffen!
Men hörrni. Kolla vad som har hänt med min vad! Jag har ju fått en kycklingfilé på den.
Okej, en liten och tunn kycklingfilé men ändå!
Jag måste tydligen ha ganska lätt att bygga muskler, för för en månad sedan fanns det ingen tillstymmelse till någon ingröpning och utbuktning på vaden.
Är jäkla stolt förstås.
/Biffen Andersson
torsdag, juni 09, 2011
Bara underbart
Middag ihop med pojkvännen för en gång skull. Hälsa på ena lillasystern där andra lillasystern var, äta kladdkaka och glass.
Hem igen och vattna blommorna och grönsakslandet. Beundra de stora gröna tomaterna som redan kommit.
Vännen på besök och en kall svalkande öl på bryggan medan solen fortfarande värmer. Spana på skräddarna på vattenytan och måsarna och tärnorna där ovanför. Kavla upp byxbenen och doppa tårna för första gången i år.
Vissa dagar är livet lite extra bra.
Hem igen och vattna blommorna och grönsakslandet. Beundra de stora gröna tomaterna som redan kommit.
Vännen på besök och en kall svalkande öl på bryggan medan solen fortfarande värmer. Spana på skräddarna på vattenytan och måsarna och tärnorna där ovanför. Kavla upp byxbenen och doppa tårna för första gången i år.
Vissa dagar är livet lite extra bra.
onsdag, juni 08, 2011
Aj?
Dör man av smärta när man vaxar bikinilinjen? Någon som vet?
Bakgrundsinfo: Dör inte när jag vaxar benen. Är det mycket värre än det?
Bakgrundsinfo: Dör inte när jag vaxar benen. Är det mycket värre än det?
Saker jag har
Fläskängrar i skafferiet
magont
dålig hy
långtråkigt
tandsten
en pojkvän som jämt jobbar över
Nej tack.
magont
dålig hy
långtråkigt
tandsten
en pojkvän som jämt jobbar över
Nej tack.
Det här med jubileum
Att komma ihåg datum är varken min eller pojkvännens starka sida. Det gör att vi typ aldrig firar någon årsdag, mest eftersom vi inte kommer ihåg när vi blev tillsammans egentligen, och heller inte uppmärksammar andra jubileum.
Men häromdagen slog det mig att vi faktiskt borde ha firat för typ två veckor sedan. Då firade vi nämligen TVÅ ÅR I HUSET. Kan ni förstå? Två år. Helt sjukt länge ju.
Men häromdagen slog det mig att vi faktiskt borde ha firat för typ två veckor sedan. Då firade vi nämligen TVÅ ÅR I HUSET. Kan ni förstå? Två år. Helt sjukt länge ju.
Markus, Arthur och Kenny?
Fick ett mess av min vän i går och höll på att dö av skratt. Det var autocorrect goes wild. Hon lyckades på några korta meningar få in inte mindre än tre (3) mansnamn som inte hade någonting med saken att göra. Haha!
(...)
eftersom jag därhemma här och Markus. Jag vet Arthur det ser ut imorgon på jobbet men vi känns se då.
(...)
Kenny hörs närmare hur det blir. Kram.
(...)
eftersom jag därhemma här och Markus. Jag vet Arthur det ser ut imorgon på jobbet men vi känns se då.
(...)
Kenny hörs närmare hur det blir. Kram.
tisdag, juni 07, 2011
Svettig, svettigare, svettigast och ett nytt löfte
Det är tjugo grader ute ännu. Och jag hade lovat att springa.
Jorå, jag gjorde det också, men dog på kuppen. På riktigt. Sedan första gången jag sprang, för drygt en månad sedan, har jag klarat mig utan att få håll.
Tills i dag alltså. I dag var det hela paketet: Håll, blodsmak, salivansamling, fetaste svettfötterna, andnöd och lite till. Dog som sagt.
Men jag sprang!
I torsdags investerade jag för övrigt i nya skor. Dyra och bra sådana, enligt försäljaren i alla fall. Kände ärligt talat inte så himla stor skillnad förutom en aning mindre ont i vristerna. Hållen, andnöden, svetten och det andra dränkte liksom det positiva från skorna.
Hur som helst är investeringen en indikation på vart jag är på väg.
Jag lovade ju att springa maj månad ut, om ni minns det. Jag har sedan löftet sprungit nio gånger. Jag har sprungit längre och längre sträckor på snabbare och snabbare snittid. Nu springer jag mer än en minut snabbare per kilometer än när jag började och jag fortsätter öka.
Det är juni nu och mitt löfte är egentligen uppfyllt. Men jag kommer att fortsätta. Jag ska göra joggning till min grej. Till min hobby.
Jorå, jag gjorde det också, men dog på kuppen. På riktigt. Sedan första gången jag sprang, för drygt en månad sedan, har jag klarat mig utan att få håll.
Tills i dag alltså. I dag var det hela paketet: Håll, blodsmak, salivansamling, fetaste svettfötterna, andnöd och lite till. Dog som sagt.
Men jag sprang!
I torsdags investerade jag för övrigt i nya skor. Dyra och bra sådana, enligt försäljaren i alla fall. Kände ärligt talat inte så himla stor skillnad förutom en aning mindre ont i vristerna. Hållen, andnöden, svetten och det andra dränkte liksom det positiva från skorna.
Hur som helst är investeringen en indikation på vart jag är på väg.
Jag lovade ju att springa maj månad ut, om ni minns det. Jag har sedan löftet sprungit nio gånger. Jag har sprungit längre och längre sträckor på snabbare och snabbare snittid. Nu springer jag mer än en minut snabbare per kilometer än när jag började och jag fortsätter öka.
Det är juni nu och mitt löfte är egentligen uppfyllt. Men jag kommer att fortsätta. Jag ska göra joggning till min grej. Till min hobby.
Som kontrast till blomtanten
Jag har ett sjukt sug efter att hoppa i vattenspridare! Måste köpa en sådan i sommar.
(Ja, jag vet att vi har sjötomt och att jag kan bada alla dar om jag vill, men det är inte samma sak.)
(Ja, jag vet att vi har sjötomt och att jag kan bada alla dar om jag vill, men det är inte samma sak.)
måndag, juni 06, 2011
Trädgårdsarbetet har fått oväntade konsekvenser
Kommer på mig själv att plötsligt kunna namn på blommor. Vet vad en lobelia och dahlia är och känner igen panseer på bladen. Kommer på mig själv att göra listor i huvudet på vilka blommor som är vackrast: Hortensia, pion, tulpan, vallmo, pelargon.
Och så kommer jag på mig själv att jag plötsligt blivit en tant.
Och så kommer jag på mig själv att jag plötsligt blivit en tant.
Den där fysiska aktiviteten
Min fejkade optimism i lördags visade sig faktiskt funka. Jag blev grymt peppad och hade grymt skoj när jag väl kom iväg.
Det var det här jag gjorde:
I motvind. Bland färjor. I höga svallvågor.
Och jag älskade det av hela mitt hjärta. Mina axlar däremot. De älskade det inte riktigt lika mycket. Hej feta träningsvärken!
Det var det här jag gjorde:
I motvind. Bland färjor. I höga svallvågor.
Och jag älskade det av hela mitt hjärta. Mina axlar däremot. De älskade det inte riktigt lika mycket. Hej feta träningsvärken!
Så ovant
Blev plötsligt sysslolös. Sov en stund på soffan och nu? Vet inte vad och hur man gör när man inte längre har fullt upp. En dryg vecka fullt ös har satt sina spår.
Kanske sticker ut och springer. Fördriver en halvtimme på så vis i alla fall. Alltid något.
Kanske sticker ut och springer. Fördriver en halvtimme på så vis i alla fall. Alltid något.
lördag, juni 04, 2011
Så här pigg är jag
Gött att jag ska skriva, fota och utföra fysisk aktivitet från halv elva till halv fem när det känns som att jag knappt får upp ögonen.
Men. Jag tror att det blir skitkul när jag väl kommer ut. Positivt tänkande och så vidare.
fredag, juni 03, 2011
onsdag, juni 01, 2011
Säng säng säng
Vad som väntar den närmaste tiden: Stockholmsresa, två dagar jobb, övernattningsgäster, en hel vecka jobb på det och sedan bröllop och sova borta, sedan en vecka jobb på det sedan helgjobb hela helgen och sen ...
Sen får jag sova. Sen får jag sovmorgon.
Typiskt att jag redan nu är så trött och stressad att jag gråter för minsta lilla.
Igen: hur gör de som har barn och sover dåligt typ jämt? Fattar inte. Sömn är typ mitt livselixir.
Sen får jag sova. Sen får jag sovmorgon.
Typiskt att jag redan nu är så trött och stressad att jag gråter för minsta lilla.
Igen: hur gör de som har barn och sover dåligt typ jämt? Fattar inte. Sömn är typ mitt livselixir.
En (ett?) himla massa planerande
Okej, ibland är jag ordningsam, strukturerar upp saker och får saker att fungera. På jobbet till exempel kan jag tycka sådant är superkul.
Resten av livet är jag inte så ordningsam, strukturerad och kan planera. Snarare tvärtom.
Ni kan tänka er då hur min dag har varit.
I dag har jag:
1) planerat upp dagens arbete och genomfört det.
2) planerat resan till Stockholm i morgon inklusive när jag ska hämta min kompis och när vi bör vara vid båten (med hjälp av kompisen).
3) planerat vad jag ska ha på mig så jag inte får ont i fötterna och att jag lätt kan ta av och på kläderna vid provning.
4) planerat hur jag ska få pengar i morgon. Med andra ord: gjort allt för att mitt visakort ska fungera nu efter ett halvårs strul.
5) planerat hur jag ska lyckas få maximalt med sömn natten mellan torsdag och fredag. Sen färjeankomst på torsdag + tidig morgon = jag sover nog i stan.
6) planerat jobbet till på fredag då jag börjar en timme tidigare och var tvungen att dubbelkolla ackrediteringen + att jag och en fotograf rymdes i bussen.
7) planerat vad jag ska ha med mig i väskan så jag är fit for fight för fredagsjobb trots att jag sover i stan. Komma ihåg Ipaden!
8) planerat maten för helgen då mamma, pappa och två av deras vänner kommer och sover över. Och handlat den.
9) planerat det annorlunda jobbet jag ska göra på lördag.
10) planerat hur hemmet ska vara i skick tills vi får gäster. Med andra ord, komma ihåg att reda upp papprena och fixa toan i dag.
Jag har inte ens genomfört allt det jag har planerat för dagen och är redan helt slut.
Så nu har jag en ny plan:
1) Lägga mig på soffan och slappa. Eller kanske sova en stund.
Resten av livet är jag inte så ordningsam, strukturerad och kan planera. Snarare tvärtom.
Ni kan tänka er då hur min dag har varit.
I dag har jag:
1) planerat upp dagens arbete och genomfört det.
2) planerat resan till Stockholm i morgon inklusive när jag ska hämta min kompis och när vi bör vara vid båten (med hjälp av kompisen).
3) planerat vad jag ska ha på mig så jag inte får ont i fötterna och att jag lätt kan ta av och på kläderna vid provning.
4) planerat hur jag ska få pengar i morgon. Med andra ord: gjort allt för att mitt visakort ska fungera nu efter ett halvårs strul.
5) planerat hur jag ska lyckas få maximalt med sömn natten mellan torsdag och fredag. Sen färjeankomst på torsdag + tidig morgon = jag sover nog i stan.
6) planerat jobbet till på fredag då jag börjar en timme tidigare och var tvungen att dubbelkolla ackrediteringen + att jag och en fotograf rymdes i bussen.
7) planerat vad jag ska ha med mig i väskan så jag är fit for fight för fredagsjobb trots att jag sover i stan. Komma ihåg Ipaden!
8) planerat maten för helgen då mamma, pappa och två av deras vänner kommer och sover över. Och handlat den.
9) planerat det annorlunda jobbet jag ska göra på lördag.
10) planerat hur hemmet ska vara i skick tills vi får gäster. Med andra ord, komma ihåg att reda upp papprena och fixa toan i dag.
Jag har inte ens genomfört allt det jag har planerat för dagen och är redan helt slut.
Så nu har jag en ny plan:
1) Lägga mig på soffan och slappa. Eller kanske sova en stund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)