När klockan inte ens slagit nio ännu. När man har försovit sig. När påsarna under ögonen kan gömma små svalor. När det blir ljust först klockan halv elva på förmiddagen. När det blir mörkt klockan tre. När man för sjuttielfte gången redan tvingats skrapa rutorna på bilen. När alla parkeringsplatser var upptagna och man får snurra runt i en evighet. När man parkerar där man säkert vet att man kommer att få parkeringsböter.
Då är det ganska skönt att tänka på att man om en månad ämnar sitta halvnaken med fötterna nerpillade i varm sand med en iskall öl i handen. Då känns det inte riktigt lika jävligt längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar