Kvinnorna själva motarbetar jämställdhet

I dagens tidning har vi en stor artikel om den senaste lönestatistiken mellan kvinnor och män.
Det är få saker som gör mig så irriterad. Kvinnorna här har ännu i dag, år 2008, 80 procent av det männen tjänar. Det är fan skandal.

Ska man få ett jämställt samhälle är det med lönerna man bör börja. Försöka få bort de invanda mönstren, se till personernas prestation – inte kön.
Och företagen bör också se bortom gubbklubbar och annan skit och anställa kvinnor som är lika kompetenta som män.
Enligt statistiken har en man med samma utbildning som en kvinna i regel en högre tjänst. Varför?

En ekonomiedoktor uttalar sig också. Säger att kvinnors självförtroende borde höjas så att de kan stå på sig själva, kräva högre lön. Jag håller med, men man bör också ändra hos de högsta tupparna. Försöka få dem att förstå.

Skrattar alltid lika högt när reklamen om en pensionsfond (kan det vara Folksam) kommer på tv. På tiotals bilder är det kostymklädda, medelålders män som står uppradade i olika styrelserum. Företaget lovar att se till att också kvinnor får en chans i näringslivet.
Anledningen till att jag skrattar är för att det är precis så där det ser ut här. En kvinna, samma kvinna i alla styrelser, brukar det finnas med för kvoteringen. Skrattretande som sagt.

När man har utvärderat statistiken tror man att en anledning till att det är ojämställda löner är att färre kvinnor gör karriär. Det tror jag absolut på. Jag tror också att jag vet varför.

Jag, som väl kan klassas som en karriärist i det här samhället, får hela tiden nedlåtande kommentarer för att jag inte har valt att vara hemma och föda barn. Andra kvinnor jag känner har fått höra att de är dumma i huvudet som bara tänker vara hemma i nio månader med sitt barn. Man får ingen chans att göra karriär utan att känna sig som en syndabock.

Och det allra värsta är att det är andra kvinnor som klankar ner mest. Männen säger inget om att man gör karriär.
”Det som behövs är ett kollektivt ökat kvinnligt självförtroende”, säger ekonomiedoktorn. Lätt när kvinnor motarbetar kvinnor så mycket det går.

Själv höll jag på att trilla av stolen en gång när jag diskuterade dagispolitik med en kvinna i 35-årsåldern. Jag ansåg att det var vansinnigt av kommunen att stänga dagiset klockan fem på vardagar då en del jobbar till sex eller kanske ännu längre. Kommunen har skyldighet att hålla med dagvård för alla och om man kämpar, klagar och gnäller måste dagiset ha öppet längre. Men ska det vara så? Ska man vara tvungen att slåss för att få ha sitt barn på dagis normala arbetstider?

När jag diskuterade detta med kvinnan fick jag till svar: ”Om man inte kan anpassa sina tider så att man kan komma och hämta innan dagiset stänger kanske man inte skulle skaffa barn”.
Tappar fortfarande andan när jag tänker på att hon faktiskt sa så.
Hur tusan ska ett samhälle bli jämställt med sådana åsikter?!