Hängd

"Man hörde hur Saddam Husseins nacke bröts..." sa de just på radion.
Nu är han död, gone, förpassad till himlen eller troligen helvetet.
Herregud vad konstigt att världens kändaste diktator avrättades i morse. Han har funnits i mitt medvetende så länge mitt medvetande har funnits. När jag var 8 år och skrev låtsastidningar var han med, när jag är 25 och skriver riktig tidning är han också med. Tills nu. Konstigt.

Året som gått

Det är nu, dagen före nyårsafton, som man ska sammanfatta året. Listor på topp tio av alla de slag. För er som läser min tidning vet ni redan att jag listat mina tio bästa reportage under året. Sally tog utan tvekan hem första platsen. I'm still in lööööv!
I alla fall... så tänkte jag inte göra någon lista över året, men bjuda på lite av mina guldkorn:

Härliga händelser
+ Red hot chili peppers i Globen. Fullsatt, bra sittplatser och som avslutning en ljuvlig natt (hmmm... lät skumt!) i nymanglade lakan på typ jordens lyxigaste hotell.
+ 10 augusti. Dagen D då jag rökte min sista cigarett. Äntligen icke-rökare!
+ Moster. Två gånger det här året har jag blivit moster; 23 augusti och 26 december. Välkomna i mitt liv Viggo och Smilla!
+ Fast tjänst som allmänreporter vid förra årsskiftet. Alltid något att hurra för.
+ Fyra veckors semester, utan vattenkoppor i vuxen ålder den här gången! Sol, varmt, båt, hav, öl, grilla och en jäkla massa kubb. Skönt.
+ Min katt som försvann i två månader och kom TILLBAKA... Ett härligt lyckligt slut!
+ Jag fyllde vuxen, 25, och får numera bara visa leg varannan gång jag handlar sprit.
+ Jag och pojkvännen firade 5 (!) år den 1 september. Att vi lyckats med det är imponerande.
+ En hel mängd roliga fester som är värda att komma ihåg; barrundan i somras, F fyllde 25 och jag firade rejält, hem-hemma med gamla vännerna, jobbets sommarfest, julbordet med bästa-bästa gänget... och så vidare och så vidare.
+ Dessutom har året varit ett "tänkar-år" och jag har kommit underfund med så mycket om mig själv som jag inte hade en aning om. Känner mig helt enkelt tryggare, mera tillfreds med mig själv och vet vem jag är i mycket större grad än för ett år sen.

Sammanfattningsvis: 2006 har varit ett bra år, ett jäkligt bra år, trots en knackig vår. Nu är jag redo för 2007.

Skrämmande journalistik!

Det finns få människor som har blivit så exponerade i media som Linda "fucking" Rosing. Hennes nuna och framförallt bröst och blonda hår har man sett sig mätt på sedan hon var med i Big Brother för typ 100 år sedan.

I dag, för första gången på omkring 3 år, läste jag en krönika som handlade om just henne. Och denna gången var det skrämmande.
Om man jämför antal katastrof-rubriker (alltså de riktigt feta svarta och stora rubrikerna) har hon haft många fler än vad kriget i Irak har haft!
För att citera krönikan: "Sedan 2003 har det pågått två katastrofer i världen.
Den ena är kriget i Irak, som hittills kostat cirka 600 000 människor livet.
Den andra är Linda Rosing."

Vad säger det om samhället och världen vi lever i?

Och så vände det

Gårdagens overksamma dag vände till en väldigt produktiv och bra dag.
Har flera gånger bara i dag haft känslan att jag älskar mitt jobb! Tänk att det är få förunnat att känna så, stackars alla dem...
I alla fall har jag varit ute på massor av roliga uppdrag i dag och jobbade till och med över en halvtimme FRIVILLIGT. I was in the flow... som man säger på utrikiska.

Hjärndöd

Usch! Varför måste man jobba när man har varit ledig i nästan en vecka? Allt går i slowmotion och min skalle är allt annat än pigg och fräsch!
Kan till och med avslöja att jag inte har skrivit en enda artikel på hela dagen (produktiv kan man alltså inte kalla mig), men ska göra två intervjuer i eftermiddag.
Får se till att gnugga hjärncellerna till liv tills dess. Annars vete gudarna hur det går...

Moster igen

"Äntligen fick vi en liten dotter med tio fingrar och tio tår".
Det skrev min systers man till mig i morse!
Hon var planerad att komma den 5 december men kom först nu... ÄNTLIGEN!
Hon vägde 4,4 kilo och var 53,5 centimeter lång - en rejäl klimp med andra ord, men ändå inte så stor med tanke på att syrran gått över tre veckor.
Allt hade i alla fall gått bra, vid ett i natt började värkarna och vid sex i morse kom hon.
Jag är så stolt och glad över att bli moster igen, för tredje gången!

Orgasmdagen!

Haha! Glöm julstressen och hopp i säng med er!

I dag, bara några minuter kvar, är det ju den stora orgasmdagen!
Till och med bättre än kanelbullens dag!

God jul då

Jaha, så nu var det snart julafton. Har verkligen ingen som helst julstämning, känner faktiskt inte för att fira jul i morrn. Kan man inte hoppa över det ett år?

Men men, morgondagen ser ut som följande: laga rödbetssallad, åka till svärfar och käka mat och dela ut klappar, åka till T och F för glögg och spel? och om man orkar därefter till K och B på ännu mera glögg (och kanske till och med drinkar hörde jag något om idag). Fullt ös, kallar jag det.

Det värsta är att jag eller pojkvännen troligtvis måste hålla oss nyktra. Att ta sig från ett ställe till ett annat är inte så lätt utan bil... Darn, jag som hade tänkt supa skallen av mig för första gången en julafton. Jag tänkte att då kanske julen blev rolig i alla fall, trots brist på julkänslor.

I alla fulla fall: God jul då gott folk! Nu ska jag suga i mig vinet och bege mig till sängen. Pojkvännen snarkar redan från soffan. Härligt svensson-liv man lever va? Ha ha!

Det trodde jag verkligen inte!

Nu är jag elak också

I dag vill jag lägga till en dålig egenskap på min lista: jag är elak.
Jag jublade nämligen när grannens pappa kom med flyttlådor och jag jublar ännu över faktumet att hon och hennes 100 djur ska bort härifrån. Det ska bli så skönt, så lugnt och så jävla underbart att slippa henne.
Jag är elak, men det är hon också. Hon är grannen från helvetet.

Mina kändiskompisar

Det börjar nästan bli vanligare att se vänner på hemsidor och i tidningar än in real life.
Nu är de med här igen. Kallas numera "Nöjesgänget" i folkmun efter att Z satt det epitetet på dem.


Uppdatering några timmar senare: Såg också att Mille + pojkvän var med i "fler bilder på nätet". Jag säger ju att de är kändisar!

Som Heman

"Ge mig styrka!"
Precis som Heman behöver jag sträcka upp svärdet mot himlen och få lite övernaturliga krafter. Det behövs nämligen för att jag ska orka ta mig an det berg av disk som de senaste tre veckorna bara har växt och växt.

I dag har jag fått nog, jag orkar inte diska innan maten längre bara för att det inte finns något rent när man ska äta. Jag är 25 år och bör vara ansvarsfull och ta hand om min disk i tid, men vad gör man när det är sååååå förbannat tråkigt?
(Och tipsa inte om att pojkvännen ska ta disken, jag har redan försökt lura honom tio gånger och säga att det är hans tur att diska. Han har redan genomskådat det.)
Så jag gör som Heman: ber om styrka.

Det har gått för långt

Att inte köpa en enda julklapp i år har fått oanade konsekvenser för mig. Jag pratade i början av december om "mer till mig", "bara unna mig själv grejer" och så vidare.
Nu när det snart är självaste julafton har det gått ett steg för långt. Jag har blivit girig. "Mer till mig" har bytts ut till "allt till mig".

För att visa prov på detta har jag tagit fram tre exempel från veckan:
1. Jag satt i kanske en timme på nätet och fyllde i mitt namn på hur många hemsidor som helst i hopp om att vinna någonting. Girig något fruktansvärt kan man lugnt kalla mig när jag till och med vill vinna ointressanta böcker och parfymer för herrar.
2. Julklappen från pojkvännens mamma fick inte ligga orörd på bordet längre än några timmar. Helt galen slet jag upp pappret i morse för att se vad JAG skulle få. "Mer till mig, allt till mig", mumlade jag som ett mantra under tiden.
3. I dag, på min lediga dag, ska jag åka in till jobbet för att hämta julklappen från jobbet. 4,5 mil och en timme förstörd bara på grund av min jäkla girighet.

Resultat: Nästa år ska jag köpa julklappar igen.

Leeedig

Vill bara meddela alla stackars jobbande satar att jag är ledig från och med nu.
Hej en veckas "jullov"! Fy fan va jag ska njuta!

Jag skriver med könet?

"Är företagets maskiner anpassade så att både kvinnor och män kan använda dem?"
Den frågan stod det i jobbets nya jämställdhetsenkät.
Vad ska man svara på det?
- Nej, datorerna känns så tekniska att jag som kvinna inte lyckas klura ut hur man sätter igång dem. - Nej, tangenterna på tangentbordet är så små att mina manliga fingrar trycker på två åt gången? - Nej, kopieringsmaskinen är så hög att jag som kvinna och mycket kortare än män inte når upp att trycka på knappen? Tror inte det.

Frågan tycker jag var den konstigaste frågan man i stort sett kan få på en tidningsredaktion. För så vitt jag vet så har kvinnor och män bara EN enda stor anatomisk skillnad och jag har inte sett varken mina kvinnliga kollegor eller mina manliga kollegor använda sina könsorgan på arbetstid. Förutom möjligtvis på toan.

60 km/tim

Varför är alla så rädda för lite halka?
Alla borde vid det här laget vara beredda på att vinter kommer och alla borde ha rejäla vinterdäck på. Trots det sitter det sniglar och kör 60 km/tim heeeela långa vägen hemifrån till jobbet.
Det finns få saker som gör mig så frustrerad och irriterad som inkompetenta bilförare. Och by the way: jag är ju självklart världsbäst bakom ratten. ;)

Fröken duktig

Nu minsann. Fröken duktig har både gjort hemmagjorda julkort och slagit in julklapparna som pojkvännen köpt.
Borde få en guldstjärna på husmödrarnas himmel!

Dagens fundering

Hmm. I dag undrar jag över varför de aldrig äter i filmer?
Så for det vankas middag är det dags för deeptalk/gräl/sex/gråt/skratt eller något annat valfritt utom just att äta.
Det dukas fram eller beställs mat om personerna är på restaurang och strax därefter lämnar den ena bordet i ilska/glädje/lättnad eller något annat.
Blir inte de på film hungriga? Om de går ut på middag och beställer en trerätters-middag och lämnar stället innan de ens får förrätten borde det betyda att de fortfarande är hungriga. Eller smyger de ut till närmsta korvkiosk för att bli mätta? Och varför visar de aldrig det isåfall?
Dessutom tycker jag alltid synd om stackaren som blir kvarlämnad med notan. Jag menar, hur schyst är det att beställa drinkar, mat och vin och låta den andre betala?
Väldigt osnällt tycker jag!

Tjiho!

I dag är det måndag. Ny vecka, nya arbetsuppgifter, ny energi, ny ork.
Trots att jag har jobbat hela helgen är jag sprudlande glad och fullkomligt överfull med energi!
I dag ska jag kanske till och med lyckas med bedriften att skriva och skicka julkort som jag inte har gjort på åtminstone två år. Håller jag tummarna kanske de till och med kommer fram innan nyår. Och det är helt klart godkänt med mina mått mätt!

Äntligen isskrapande

Det är inte ofta jag ropar: JA, JAG FÅR SKRAPA BILRUTAN! Men i morse fick jag det, äntligen.
För andra gången den här vintern var det nämligen tillräckligt kallt att en tunn, tunn ishinna skulle lägga sig på bilens rutor.
Dessutom var det lite småhalt på vägen, vilket också kändes uppfriskande och lite roligt.
Trodde att jag älskade sommaren och värmen, men kan efter den här vintern – som inte kan kallas vinter – konstatera att snö, kallt och halt är att föredra framom regn och sju plusgrader.

Dessutom...

...är jag i stort behov av en stor jumbokopp gott kaffe.

Bloggångest

Jag visste att jag skulle hamna här någongång, men att det skulle vara just nu hade jag inte kunnat förutspå.
Jag har nämligen fått bloggångest. Ni vet ångesten som säger till dig att du inte har något intressant att berätta. Att du inte tillför bloggvärlden ett skit, att ditt liv och dina tankar är lika intetsägande som alla andras. (Vilket också är sant.)

Bloggångesten säger till mig att jag måste fundera på vilka mina läsare är. Att jag måste anpassa det jag skriver efter dem: det vill säga att jag skriver för läsarna. Att jag inte avslöjar för mycket, att jag inte visar mig grinig och sårbar (eftersom då vill ju ingen läsa), att jag alltid skriver roligt, att jag alltid har någon point eller något vettigt att skriva.

USCH, säger jag bara. Varför känner jag så här? Och hur fan ska man hitta rätt ton på sin blogg – hur ska den kunna vara personlig men inte privat?

Hångel

Hångel var mycket bättre när man var 15.
Inte för att det var mer spännade då. Inte för att det kändes annorlunda. Inte för att man knappt visste hur man skulle använda tungan. Inte för att man hade dregel långt upp på kinderna efteråt.
Nej, hångel var bättre när man var 15 år eftersom då hade killarna ingen skäggväxt. Hatar att få skabb-liknande utslag på kinderna.

Är det fel på mig?

Jag hoppas för guds skull att ingen tar illa vid sig, men jag är inte särskilt förtjust i barn.
Att som 25-årig kvinna säga så är väldigt kontroversiellt och därför låter jag det här klippet säga det åt mig i stället.
Men jag varnar er (!) - Det är hysterskt roligt!

Blä

Skrev just ett långt inlägg som bara på en millisekund och en feltryckning försvann.
Men det gör inget, det var bara deprimerande ändå. Blä.
Så nu vet ni.

Onsdagsfunderingar

Varför är jag så grinig när jag är trött?
Varför har jag ångest över allt jag handlade i går?
Varför måste jag fira jul i år?
Varför tar jag åt mig av grejer som egentligen inte är menade åt mig?
Varför är hunden dum?
Varför är jag dum?
Varför luktar det leverpastej ur munnen på dem som röker mycket?
Varför har jag så livlig fantasi?
Varför blir människan aldrig lycklig och nöjd med det den har?
Varför finns det inget bra ord för när man inte längre är törstig?
Varför kan inte jag vara mera som alla andra?
Varför kan jag inte vara mer unik?
Varför är jag hungrig när jag nyss åt?
Varför varför varför? Har en miljon blandade frågor och tankar i skallen. Varför finns det inga enkla svar till dem?

Överdosering

Uppdrag i dag: Bevaka luciatåg.
Det stod på min lista i morse. Nu är arbetsdagen snart slut och jag kan konstatera att om jag hör ”Sankta lucia” en enda gång till så spyr jag, mina öron börjar blöda och kroppen skaka i epileptiska skakningar. Just nu känns det i alla fall som om det är det som skulle inträffa. Jag har minst sagt överdoserat lucia.

Annat är det med Red Hot Chili Peppers. De har jag trots en härlig, ljuvlig, underbar (och för den delen alldeles för kort) konsert inte kommit i närheten av att överdosera. Vill ha mer och mer och mer hela tiden.
Sammanfattningsvis var weekenden (eller kan man kalla en resa mellan söndag och tisdag för weekend?) skön. Så nu vet ni. Och nu kan ni fortsätta att vara avundsjuka.

So long, Farewell

Då så. Nu bär det i väg.
Är uppe med tuppen eftersom jag är en urusel planerare och inte ens funderat på vad jag ska packa med mig. Suck, typiskt mig!
Kom dessutom på sent i går att jag glömt föra över pengar till mitt andra konto också, så nu vete gudarna om det blir någon shopping för mig.
Det är bra att vara impulsiv för det mesta, men liiiite borde jag kunna planera tycker jag.

Jaja, i går kväll var det ju julbord till på köpet. Det va hiskeligt roligt måste jag säga. Skrattade högt och ljudligt hela tiden nästan. Skoj skoj!
Men vinet igår sitter som en mössa på skallen i dag.
Fast det ska nog gå bra. Jag vet ju att jag har ett fint hotell med prassliga manglade sängkläder, små förpackningar av shampoo och allt annat "hotelligt" som väntar. Det är hur mysigt som helst ju.

Och, icke att förglömma, det viktigaste av allt: Red hot-konserten på måndag kväll. Wish me luck!
So long, Farewell, Auf wiedersehen, Good bye! Hörs om några dar igen!


PS1: I natt flög äntligen Fuglesang. Avis!
PS2: Mopedkillen som pojkvännen krockade med har flyttats till sjukhuset här. I dag ska pojkvännen dit och hälsa på. Usch, han tar det så hårt. Önskar jag kunde följa med som stöd.

Bättre i dag

I dag känns det inte bra, men bättre än i går i alla fall. Har ont i halsen och hostar så att det river i mandlarna, snorar hela tiden och känner mig allmänt sliten, MEN jag har ingen feber! Tror jag inte i alla fall.
Jag kan va hur förkyld som helst så länge jag inte har feber, för har jag feber blir jag död och då skulle de vara tveksamt om jag skulle orka sitta på konsert...

I kväll blir det julbord. Känns skoj. A och T och deras respektiv också jag och pojkvännen. Innan dess glöggkalas i lägenheten. Tänkte sätta upp julgardiner (många vuxenpoäng att ha speciella julgardiner, jag vet) så att det blir lite stämning.
Just nu känns lägenheten precis likadan som i somras. Enda skillnaden är adventsljusstaken och blomman jag köpte på julmarknaden.

Jag har kommit på att jag diggar inte julpynt helt enkelt. Eller jo, julgranskulor tycker jag väldigt mycket om, men jag ska inte ha någon julgran i år.
Det är egentligen konstigt att jag inte har mera faschination av tomtar med tanke på att mamma under hela min uppväxt var GALEN i tomtar.
Men det kan ju bero på just det.

Feber

Tro det eller ej, men T, jag HAR FEBER!!!!
Vi ska ju ”red-hotta” i helgen... Jag kan inte ha feber nu!

Tips på dunderkurer tas tacksamt emot! Eller snarare HJÄLP!!!

Jämställt va det

Det är klart att tjejer och killar, kvinnor och män, gummor och gubbar ska ha lika rättigheter.
Det har danskarna förstått i alla fall. Nu äntligen kan jag också stå upp och kissa! Suveränt!

Nu flyger jag

Fasen. Just nu skulle jag vilja vara Christer Fuglesang. Nervös med en miljon fjärilar i magen, laddad till tusen och mer än redo att bege mig ut i rymden.
Jag vill också prova på att vara viktlös, käka mjölkkulor och riktigt söt oboy som Arla tagit fram speciellt för mig. Eller räkcoctail ala frystorkad. Det låter jättehäftigt!
När jag var omkring 14 gjorde jag en lista på saker jag skulle se innan jag dog. När en rymdfärja beger sig upp mot himlen var en sak på listan. Nu vill jag även vara på den.
Som Niklas Wahlgren sjöng när jag var jätteliten: "Jag är en astronaut". Eller jag vill va en i alla fall.

Inte skratta

Säg för guds skull inget roligt i dag! Sitter och försöker hålla mig för skratt och att andas så lugnt det går. Annars är det risk att jag dör. Eller ja, jag överdriver lite. Men jag får ont om jag skrattar i alla fall.
Allt detta är pilatesens fel. Mina magmuskler fick veta att de levde och i dag låter de meddela mig att jag lever. Samma är det med axlarna. De protesterade vilt när jag tog på mig jackan i morse. Och hela dagen kommer jag att stapla runt som Stel-Ben själv.
Så det är bara att konstatera: det är farligt att träna när man är otränad.
Men hur fan ska man bli vältränad om man inte tränar? Ett av livets stora mysterium.

Hey Ho, Let's go

Nu händer det. En stor händelse i mitt liv.
För första gången på omkring åtta år ska jag och mitt lata ego pallra sig iväg på träning! Gaaaah!

Så, hur gör man? Byter om innan man kommer till träningen? Duschar där eller hemma? Behöver man ha skor, strumpor eller ska man vara barfota? Och behöver man ha med en vattenflaska?
Att det ska vara så svårt att försöka röra på sig...

Svinaktigt

Det är sällan jag utan en speciell anledning tackar nej till en fika efter jobbet. Det hör också till ovanligheterna att jag hoppar i duschen direkt när jag kommer hem från jobbet. Det är väldigt ovanligt att jag går omvägar när jag möter människor och snabbt som fan kastar mig in i bilen så att jag slipper stanna och prata med någon.

Men i dag gjorde jag allt det där. Jag ville att alla skulle slippa känna min vidriga doft som satt i kläder, hår och näsborrar. Den hade riktigt etsat sig fast och var minst sagt vedervärdig!
Förklaringen är att jag i två timmar i dag befann mig i en svinstia.
Kan tänka mig MÅNGA roligare sätt att tillbringa sin dag på än omgiven av en hemsk stank och grisar på 500 kilo, 2 meter långa och höga till min midja!

Visste ni förresten att grisar såg ut så? Det fanns ingen liten "Babe - den modiga lilla grisen"! Bara de där stora monstrena till svin. Hu! Funderar på att skippa griskött i framtiden... bara så ni vet.

Så snygga!

Visst är de bara för fina? Se mera på www.xit.nu

Ring mig

Nu ni. Nu blev det en ny telefon. Äntligen!
Som jag skrev tidigare var MIN telefon slut så jag fick helt enkelt gå ut och leta reda på en ny. Och här är resultatet:


Då så. Nu är det bara att ringa. Så svarar jag i nya telefonen! Happy happy!

Hoppas att jag svettas

I dag har jag inte så mycket att tillägga. Är trött, seg och allmänt uttråkad. Har ätit mat och duschat i dag, det är allt. Också har jag klarat av att hämta bilen och mina kvarglömda saker från festen i går. Ett helt dagsverke nästan!

Har ni tänkt på att man alltid lyckas lämna en massa viktiga saker efter sig när man har varit på fest? När jag klev ur duschen i dag såg jag till exempel att jag lämnat deon hos T. Och eftersom nöden inte har någon lag fick jag sno pojkvännens.
Så nu går jag och hoppas att jag ska börja svettas. Då får jag ju sniffa pojkvän trots att han inte är här. Alltid något.

Vems fel?

Vem gjorde så att jag vaknade nu då?
Det är ju alldeles för tidigt! Jag skulle ju sova till fyra i dag eftersom jag somnade först efter fyra...

Färra för fan!

I kväll är det fest, eller färra som det hette fram tills jag fyllde 20 och flyttade bort. Färra med chepa var det bästa. I kväll blir det med glögg och drinkar och vin och säkert nåt annat drickbart också.
Länge sen jag var på en fest-fest, en riktig alltså. Ska bli skoj att få snacka lite skit med folk och poppa lite skön partymusik. (Märker ni att jag redan har börjat ladda och peppa mig för kvällen.)

I kväll ska jag dessutom vara party hela jag. Trots att jag hela livet har hatat saker som glittrar tänker jag göra det i kväll. Guld är fan i mig allt som glimmar! Haha!
Skyller mitt kraftiga klädombyte med det nuvarande "ful-snygga" modet. För så är det faktiskt, mycket i affärerna är otroligt fult fast ändå går man och klämmer och känner på plaggen och tänker "det där vore kanske något..." eller "Paisley-mönstrat kanske är snyggt..." Haha!

Julius Hjullius julljus

Nu ni. Det närmar sig jul. I dag ska man öppna första luckan i kalendern. Synd bara att man inte har någon. Hade spanat in en med Haribogodis, men gjorde aldrig slag i saken och inhandlade den.

Men. I morrn är de lillajulmarknad. Då ska jag klafsa runt i geggamoja, trängas och knuffas med folk och försöka dricka en kopp sötsliskig glögg på stående fot. Allt detta för en enda påse med lussekatter med saffran. (Och det är inte det lättaste att hitta kan jag meddela. Förra året prackade tanterna på mig vanliga vetebullar med två russin i och påstod att det va lussekatter. Bara thailändarna visste hur riktiga mormors-katter skulle bakas!)

Kanske man lyckas få lite julstämning på köpet också. Det är ont om den nu.
Kan bero på att alla julklappar som ska inhandlas i år redan är avklarade. Jag ska inte köpa en enda i år! = En massa pengar till mig!
Jag vet. Jag är en egosistsik jävel, men jag står för det!