Vaknade av att svetten dröp längs med benen och en ficklampa lyste mig i ögonen.
Klockan var 03.30 och ovanför mina pyjamasbyxor, vintertäcke och fleecefilt var det 12.5 grader Celsius. Som på nordpolen ungefär, fast i mitt sovrum. (Under allt det där som jag räknade upp var det dock 45 grader, därav svetten på benen.)
I alla fall. Ficklampan höll fulla pojkvännen i medan han tassade runt i lägenheten, svor över kylan och strömavbrottet och fumlade med värmeljus och tändare. Därefter somnade han som en sten i fleece-underställ, täcke och filt. Kvar låg jag. Trött, kall om näsan och svettig om benen och kände mig som Barnen från Frosmofjällen.
Några timmar senare ringde mobilens alarm och jag skulle på jobb. Då visade termometern 13.5 grader och gardinerna i sovrummet fladdrade stillsamt.
Snabbt som en ...hmm... gepard tog jag kläder och handduk, kastade mig i duschen och klädde på mig i värmeångorna efteråt.
Så började min dag. Och den blev inte särskilt mycket trevligare när jag – efter att ha riskerat att blåsa av vägen fyra gånger – äntligen kom på jobb. Då började bihålorna gnälla över att de var igenkorkade och skallen började banka. Ögonen rann och snoret likaså.
Precis när allt kändes som värst kom fotografen och det var dags att åka på dagens första jobb... att genomföra Mensas intelligenstest.
Varför just i dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar