Jag har börjat på det här inlägget sju gånger nu. Vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Vet inte vad jag vill säga. Vet inte vad jag vill.

Ibland vill jag skrika fuck you åt hela världen och riktigt på riktigt börja röka igen. Tänker, vad spelar det för roll? Jag är ju ändå både fucked up och värdelös. Varför inte lägga på med svårmod och ångest och annan skit?

Nästa stund vill jag polera glansen. Bli duktig, bli bra. Bli lycklig. Göra det folk gör mest, leva liksom.
Bestämmer mig och inreder i skallen och bygger upp det - drömlivet.

Äsch. Jag vet inte vad jag vill. Jag är ett vakuum. Jag är inte helt lycklig. Inte så där innerst inne. Inte i varje cell. Inte så som jag tror att det ska vara.
Och jag vet inte om jag orkar eller vill göra något åt det heller. Rädd för vad jag skulle bli och vara om jag kände mig fullkomlig. Rädd för allt som skulle kunna ändras.

Och vad jag vill säga med det här? Ingenting. Jag bara lättar på trycket över bröstet.

Inget gott tecken

I morse när jag åkte till jobbet sprang en ekorre över en elledning ovanför vägen.
Jag tänkte då att det kanske var motsatsen till att en svart katt springer över vägen. Att det betydde tur i stället för olycka och åkte glad i hågen till jobbet.

Nu när jag körde hem låg ekorren sönderkörd nedanför elledningen helt blodig och slamsig.
Jag vet inte hur jag ska tolka det tecknet, men jag tror inte att det bådar gott.

Rookie på andra sidan loppisbordet

Jag och en kompis ska ha ett bord på en loppis om två veckor för att sälja bort sådant vi inte använder eller behöver.
I kväll har jag därför bitit i det extremt sura äpplet och gått ner i källaren och grävt bland lådorna. Oh my vad mycket fula saker jag har. Enligt min smak alltså. Förhoppningsvis tycker någon annan att de är de snyggaste sakerna på denna jord och köper dem av mig.

Hur som helst så är det väldigt svårt att sätta pris på grejerna. Jag menar, hur vet man vad man ska ta betalt? Jag brukar ju bara köpa grejer på loppis, aldrig sälja.
Jag tänker billigt i alla fall. Har smågrejer för 5 cent, alltså typ 50 öre, och det dyraste är en fullt fungerande stor kökslampa som jag ännu inte satt pris på. Har liksom ingen aning vad man tar för en sådan. Ny skulle den vara dyr, men sen vill jag ju sälja den också. Jag säljer hellre än att behöva släpa hem skiten till källaren igen.
Antar att det krävs någon slags fingerspitzgefühl, men vad gör man när man saknar den?

Något måste vara fel fel fel

Den här kolhydratsminskningen gör nog effekt. Normalt sett är jag hungrig vartredje timma och vrålhungrig varfjärde. Skakar av utmattning om jag inte får mat och är arg, grinig och i största allmhänhet en pest och pina.

Men nu. Inte hungrig alls. Vill inte ha mat. Är inte sugen på någonting. Jag kommer förtvina och bli en människospillra!

Fast just ja. Kan ju också bero på att jag åt wienerbröd och en klubba förut. Hmmm.

Enda gången du är nöjd är när jag går ner

Det verkar vara poppis att skriva låtar om sex. Bara i år har Veronica Maggio, Erik Amarillo och Oskar Linnros skrivit om det på ett mer utförligt sätt än bara det vanliga hjärta och smärta eller diffusa som ”dina bröst är som svalor som häckar”.
Nu kommer ytterligare en låt på samma tema. Norlie & KKV heter de och låten heter ”När jag går ner”. Behöver väl inte vara hjärnfysiker för att förstå vad de syftar på.

Med tanke på hur mycket den har spelats på P3 den senaste tiden tippar jag på att det blir en hit.
I övrigt tycker jag att den är läskigt lik Oskar Linnros Genom eld. Och så vet jag inte vad jag tycker om det där pustande och frustandet som kommer i slutet av låten. Antar att det ska göra att hintarna till att slicka muff ska bli ännu tydligare. Men jag blir mest avtänd.
Annars är låten ganska catchy.

Kärleksbrev på jobbet

Hur hanterar man det?

När man är 80 år gammal och ens vänner, livskamrater och familj dör en efter en.
Hur orkar man fortsätta leva? Hur orkar man fortsätta som inget har hänt när man vet att man själv kan stå näst på tur?
Blir döden mer naturlig med åren? Klarar man av dödsfall bättre?

Som det känns nu skulle jag också vilja dö om jag tvingades leva när alla nära och kära är döda.

Ropa inte hej och så vidare

Jo jo. Här sa jag att jag skulle göra massa saker, bli duktig och allt. Jag lagade mat och dog sedan matkomedöden i soffan.
Och nu är jag så trött att jag tänker gå och lägga mig.

Kanske inte riktigt vad jag kallar "göra massa saker".

2 x recept

Mmmoussakan:


Skiva aubergine och lägg på hushållspapper. Salta och låt ligga så vätskan drar ur en aning.

Stek lagom mängd köttfärs. Krydda den med vitlök, salt, peppar, paprikapulver, lite chilipeppar, muskot och lagom med kanel. Smaka av för lagom mängd, allt efter din smak.
Nät köttfärsen är brynd häller du på krossade tomater och lite (typ 1 dl) vatten eller en skvätt rödvin. Låt stå och puttra medan du gör resten.

Torka av auberginen och stek den i smör.
Gör ostsåsen: smält smör och häll i vetemjöl och rör ihop. Häll på mjölk och rör medan den blir tjockare. Späd med mjölk under tiden. När den börjar bubbla blir den inte tjockare.
Gör vitsåsen ganska lös eftersom du ska ha i ost också. Häll i riven ost och rör tills osten smält.

Varva aubergine, köttfärs och ostsås i en form. Grädda ganska långt ner i ugnen i typ 25 minuter på 200-225 grader.
Ät och få matorgasm. Och servera nåt grönt till.


Pepparrotslax och ostplättar:


Ostplättar: Blanda tre ägg med tre dl riven ost och tre msk majonäs. Salta peppra och klicka ut på bakplåtspapper. Grädda i typ tio minuter i ugnen på 225-250 grader.

Dela lax i mindre bitar och lägg i en form. Salta peppra.
Riv färsk pepparrot och blanda med en burk creme fraiche och en liten klick majonäs.
Klägga ut blandningen över laxen och riv lite ost över. In i ugnen på typ 200 grader tills laxen är klar och osten smält. Typ i 15-20 minuter.
Ät och bli mätt som ett svin.


Ps. Nej, jag har inga exakta mått på mängder och sådant när jag lagar mat. Vill ni ha det får ni googla. Bäst är dock att improvisera, det är så man lär sig. Min moussaka blev till exempel lite för rinnig, så nu vet jag att jag ska ha mindre vätska nästa gång.

Mmmmoussaka

Om moussakan i ugnen är hälften så god som den luktar och ser ut funderar jag på att ha älskog med den.

Kom ihåg för framtiden

Bara för att maten inte innehåller så mycket kolhydrater betyder det inte att man behöver äta mer.
Mår just nu illa, så mätt är jag. Bläk.

Stärkt av en härlig helg

Jag tror inte att jag insåg hur trött jag var tidigare. Inte en ledig oplanerad helg sen jagvetintenär och massor av aktiviteter på veckodagarna. Jag klagar förstås inte, jag älskar att ha saker att göra men ibland behöver man återhämta sig, samla nya krafter och bli vanlig människa igen. Supermänniskalivet är nämligen ganska tungt.
Därför gjorde långledigheten underverk med mig.

Jag och syrran gick långsamt på stan i fredags. Tittade i affärer, åt lunch länge, satte oss på en bänk på gågatan och drack kaffe. Storhandlade och åkte hem och drack vin. Lördagen var lika lugn och melankolisk. Vi röjde i trädgården, plockade undan sommarsaker och planterade lite ljung i stället för de döda sommarblommorna. Så lagade vi mat och drack vin igen.
Och så där har vi hållit på sedan hon kom på torsdagen. Lunkat på i vår takt och druckit vin för att det är gott. Tjuvrökt lite.

I dag känner jag mig nästan som en ny människa. Full av energi och lust och glädje. Jag är visserligen trött, men ändå inte så där inimärgentrött som jag har varit den senaste tiden. Bara vanligt måndagstrött.
Så nu ska jag ta tag i en massa saker som jag borde ha tagit tag i för länge länge sedan. Göra iordning en loppislåda som jag och L ska sälja, sy in mina röda jeans, planera matsedel för en vecka framåt och i största allmänhet vara duktig, ordningsam och strukturerad. Bli en ”doer” som jag gnällde över häromsistens.

Eller ja, vem försöker jag lura? Jag ska FÖRSÖKA bli duktig och ordningsam i alla fall. Gott nog när det gäller mig.

Ett matexperiment

Jag behöver inte gå ner i vikt. Det är lika bra att jag säger det på en gång, så ni inte får något för er.
Trots det har jag och pojkvännen bestämt oss för att minska på kolhydraterna i maten. För min del för att testa hur min mage mår med mindre kolhydrater, för pojkvännens mer för vikt och hälsans skull.


I dag blev det därför ostplättar (tack för tips Mille!) och lax med pepparrotscremefraishe. Och spenat och avokado till det.
Grymt gott!
Är ni intresserade kan jag lägga upp recept och så. Om ni vill alltså.

En dag av vill ha

Vill ha god mat som någon annan lagat.
Vill ha tid.
Vill ha en orange klänning och massa nya roliga kläder.
Vill ha min syster här förjämnan.
Vill ha strålande sol resten av den här hösten.
Vill ha energi och ork.
Vill ha en ny säng eftersom min gamla är slut.
Vill ha karaktär.
Vill ha övervåningen klar alternativt obegränsat med pengar så jag kunde anställa någon som kunde göra den klar.

Härliga tider

Finaste syster är här på besök. Vi hänger, snackar strunt, snackar allvar, äter mat, lyssnar på musik och dricker vin.


Därför finns det inte så mycket tid till wordfeud, bloggen, Sims och andra sådana där saker som jag normalt sett fördriver dagarna med. Och vet ni, jag är väldigt nöjd med det.
Ingenting går upp emot att få umgås med fina familjen. Ingenting.

Den värsta krocken eller kan någon flytta valet?

För ett år sedan samlades några av mina favoritbloggare hos Den där Jenny och hade liten fest. Jag minns den väl. Hur de tillsammans gjorde ett blogginlägg, hur de filmade när de dansade i köket och hur de bloggade dagen efter. Och jag önskade inget hellre än att vara där där DÄR med dem.
Träffa de som liksom blivit mina vänner, vars liv jag tar del av. De som betyder betydligt mer än vad folk man inte har träffat normalt sett ska betyda.

Fattar ni då hur glad jag blev när jag för en vecka sedan fick den här fina inbjudan av Inte skyldig?

Och fattar ni då den stora besvikelsen när jag inte kan gå?
Det är nämligen val här då och jag jobbar valnatten. Ett uppdrag som normalt sett är riktigt riktigt roligt. Men inte nu. Nu vill jag bara åka till Stockholm hela helgen och dricka vin i mängder och prata prata prata med andra bloggare. Föra långa resonemang som man sällan kan föra i ett kommentarsfält.

Så nu tycker jag faktiskt att landskapsregeringen, lagtinget, Finlands riksdag, presidenten och vilka mer som nu kan ha ett finger med i spelet ser till att fixa detta. Jag menar, så svårt borde det väl inte vara att flytta ett litet val. Till helgen efter förslagsvis?
Tack på förhand.



Ps. Som grädde på moset är jag bjuden på ytterligare en fest denna helgen. Men den ska jag baske mig försöka gå på i alla fall. Ds.

Syskonbarnen och massa hjärtan

Går igenom bilder från i somras och blir alldeles alldeles varm i hjärtat. Mina syskonbarn är de coolaste, snyggaste, gosigaste och mest underbara som finns! Punkt slut stjärnstopp.

Machu Picchu

I går, efter att jag petat i mig de vidrigaste brushuvudvärkstabletterna jag någonsin ätit, hamnade jag framför ett tv-program på SVT som handlade om Inkastaden Machu Picchu. Och hur intressant det än var så somnade jag bort i migrändimmorna.
Men jag tar igen det i dag genom att lyssna på låten med samma namn:

The Strokes – Machu Picchu. Grymt skön låt.

Apropå bloggdesign

Jag har ju haft en och annan design på bloggen under mina år. En del bra, andra mindre bra.
Och nästan alla har jag en kopia av. Här är några av dem:

Det här är vad jag kallar färg

Ny.

Gammal.

Ja, särskilt classy och så är den ju inte. Men färggrann är den minsann!