R: Om du tänker 5 år fram. Hur skulle du vilja att ditt liv ser ut då? Med jobb, familj, boende osv.. :)
Oj. För tillfället lever jag extremt mycket i nuet och därför är den här frågan grymt svår att svara på. Efter att jag separerade bestämde jag mig för att försöka ta reda på vad jag vill göra, vad jag har för mål, vad jag drömmer om och hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag bestämde mig för att liksom stanna upp här och nu och ta reda på det så att jag inte igen skulle hamna i samma sits med känslan av otillfredsställelse.
Och i den fasen är jag ännu. I ta-reda-på-fasen.
Men som det känns, rent magkänslemässigt, så känns det som att jag har barn och lever ihop med någon.
Vad jag jobbar med har jag ingen aning om. Drömmer lite om att vara egen företagare och jobba med något kreativt i projekt eller på frilansbasis. En kombo av journalist-författare-grafisk designer eller något sådant. Den senaste tiden har intresset för foto/film väckts igen och jag är grymt sugen på att göra musikvideor eller något fotoprojekt.
Behöver bara få tillräckligt med självförtroende och tycka att jag är tillräckligt bra för att våga satsa på något sådant.
Hurdant boende jag bor i eller var det ligger vetetusan. På Åland, i Sverige, i Danmark kanske? Jag kan tänka mig bo i lägenhet med diskmaskin (OBS!) och liten uteplats. Kanske ha en sommarstuga på landet, nära till vatten.
Eller om jag drömmer helt utan begränsningar skulle jag vilja driva ett B&B i typ Toscana och ha en liten olivträdsodling där jag får egen olivolja. Så pass mycket att jag har en liten stadig inkomst, men inte en så stor odling att den kräver en massa jobb. Där skulle jag kunna ha tid att jobba med mina projekt vid sidan om. Tänker att jag traskar runt där i träskor med bra musik som skrålar ur ett öppet fönster och jag är brun och snygg och kär.
onsdag, april 18, 2012
tisdag, april 17, 2012
Devendra Banhart – Brindo
Har inte en susning om vad han sjunger om, men vackert är det tamigtusan. Gillar videon också. Känslan! Ljuset!
Dessutom är Devendra het. Han var het redan som långhårig, men i den nya frisyren, åh!
Fråga fråga fråga!
Jag tror att jag bara en gång under den här bloggens livstid haft en frågerunda. Plus att jag har känt att jag kanske inte har delat med mig av mitt liv den senaste tiden. Inte så mycket, inte så ärligt. Det känns som att det finns massor att berätta, bara att jag inte riktigt vet vad.
Därför tänkte jag lämna öppet för frågor nu. Vad vill ni veta? Undrar ni något? Fråga fråga fråga!
Om ni har några frågor alltså.
Annars fortsätter jag med mitt vanliga rantande.
Därför tänkte jag lämna öppet för frågor nu. Vad vill ni veta? Undrar ni något? Fråga fråga fråga!
Om ni har några frågor alltså.
Annars fortsätter jag med mitt vanliga rantande.
Sämst på nätet
Tänkte bara säga förlåt. Förlåt att jag är sämst i världen på att kommentera på andras bloggar för tillfället.
Oftast surfar jag bara via mobilen vilket gör att det blir knöligt och krångligt att kommentera. Men ni som bloggar ska veta att jag fortfarande läser allt ni skriver, skrattar, lider med er och bryr mig. Bara att det inte märks så mycket.
Oftast surfar jag bara via mobilen vilket gör att det blir knöligt och krångligt att kommentera. Men ni som bloggar ska veta att jag fortfarande läser allt ni skriver, skrattar, lider med er och bryr mig. Bara att det inte märks så mycket.
måndag, april 16, 2012
Dagens outfit
Eftersom Jojjo (kan inte länka via mobilen) frågade var skorna på förra bilden var ifrån kom jag på att jag gjorde ett stort misstag. Lägger jag upp en outfit måste jag ju förstås skriva var kläderna är ifrån. Dumbass!
Så.
Skor: beiga kängor från H&M, köpta förra våren eller kanske till och med förra hösten.
Jeans: Acne. Troligtvis i modellen Hex som de flesta av mina jeans. Eller möjligtvis den där med lite stretch. Flex kanske?
T-shirt: Monki. Köpt förra våren.
Tröja: H&M. Gammal som gatan. Har numera lufthål under BÅDA armarna.
Örhängen: Också H&M. Äldre än tre år.
Och så var det jag då. Tillverkad i Karlstad, också gammal som gatan, men i ett helt unikt utförande. Inte till salu. (Om vi inte snackar rätt pris då förstås ...)
Så.
Skor: beiga kängor från H&M, köpta förra våren eller kanske till och med förra hösten.
Jeans: Acne. Troligtvis i modellen Hex som de flesta av mina jeans. Eller möjligtvis den där med lite stretch. Flex kanske?
T-shirt: Monki. Köpt förra våren.
Tröja: H&M. Gammal som gatan. Har numera lufthål under BÅDA armarna.
Örhängen: Också H&M. Äldre än tre år.
Och så var det jag då. Tillverkad i Karlstad, också gammal som gatan, men i ett helt unikt utförande. Inte till salu. (Om vi inte snackar rätt pris då förstås ...)
Ny krönikebild
Häromveckan skulle jag skriva en krönika i tidningen. Eftersom min senaste krönikebild i helkropp inte över huvud taget liknar mig i dag var jag tvungen att gå ner i studion och posera.
Som alltid blev det mest en massa lek och ploj med sådant här som resultat:
Den här valdes av förklarlig anledning inte som den slutliga versionen.
Som alltid blev det mest en massa lek och ploj med sådant här som resultat:
Den här valdes av förklarlig anledning inte som den slutliga versionen.
Konstig humor?
Jag var på en barnteater tidigare i dag med foto-I. Den var rätt rolig. Barnen skrattade när skådespelarna sa ”fjärt” och så vidare.
Jag å andra sidan skrattade åt helt andra saker. Som när de beskrev hur jorden skapades av ett trasigt ägg. Ena äggskalshalvan blev himlen, den andra jorden, gulan blev solen, vitan blev molnen och de små krossade äggskalsbitarna blev stjärnor på den mörka natthimlen, som i sin tur skapats av det svarta i ägget. Då konstaterade den ena skådisen att det var himla mycket svart i det där ägget.
Och den kommentaren tyckte jag var jätterolig. Det finns ju liksom inget svart i ett ägg. Duh!
När vi gick därifrån skakade foto-I på huvudet åt mig. ”Du är så konstig. Du skrattar åt så konstiga saker och har så dålig humor.”
Tack för den!
Jag å andra sidan skrattade åt helt andra saker. Som när de beskrev hur jorden skapades av ett trasigt ägg. Ena äggskalshalvan blev himlen, den andra jorden, gulan blev solen, vitan blev molnen och de små krossade äggskalsbitarna blev stjärnor på den mörka natthimlen, som i sin tur skapats av det svarta i ägget. Då konstaterade den ena skådisen att det var himla mycket svart i det där ägget.
Och den kommentaren tyckte jag var jätterolig. Det finns ju liksom inget svart i ett ägg. Duh!
När vi gick därifrån skakade foto-I på huvudet åt mig. ”Du är så konstig. Du skrattar åt så konstiga saker och har så dålig humor.”
Tack för den!
söndag, april 15, 2012
Två veckor är slut
Jaha. Så var den här semestern över. I morgon är det back in b. Fördelen är att jag förhoppningsvis blir lite mer aktiv på the internet därmed.
En present på mina systrars födelsedag
Min äldsta syster är exakt två år äldre än mellansystern. Den 14 april är de båda nämligen födda.
Dålig tajming har vi i familjen alltid kallat det. Jag menar, två i samma familj som är födda på samma dag. Vad är oddsen?
I år hände därför det som alla trodde var omöjligt. I går födde nämligen min äldsta syster en liten dotter. På sin och mellansysterns födelsedag. Om det inte är en jäkla högoddsare vet jag inte vad som är det.
Positivt för mig är att det blir lätt att komma ihåg när den nya familjemedlemmen fyller år i alla fall.
Dålig tajming har vi i familjen alltid kallat det. Jag menar, två i samma familj som är födda på samma dag. Vad är oddsen?
I år hände därför det som alla trodde var omöjligt. I går födde nämligen min äldsta syster en liten dotter. På sin och mellansysterns födelsedag. Om det inte är en jäkla högoddsare vet jag inte vad som är det.
Positivt för mig är att det blir lätt att komma ihåg när den nya familjemedlemmen fyller år i alla fall.
lördag, april 14, 2012
En katt på besök
torsdag, april 12, 2012
Och så var det humöret
Två dagar i rad har jag vaknat av att jag inte kan andas. Näsan är redan söndersnuten, halsen river och huvudet är tungt.
Därför är humöret inte riktigt på topp. Känner mig ensam och har fått en släng värdelöshet över mig. Härligt. Typ.
Det positiva i tillvaron är att min bil iaf äntligen kommit till en verkstad. Fick ringa bärgare eftersom den inte ens kunde ta sig dit för egen maskin. Bittert.
Är dock lite rädd för räkningen som kommer från verkstaden. Det är inte ens mitten av månaden och jag känner mig redan fattig.
Fan. Happy joy joy på er.
Därför är humöret inte riktigt på topp. Känner mig ensam och har fått en släng värdelöshet över mig. Härligt. Typ.
Det positiva i tillvaron är att min bil iaf äntligen kommit till en verkstad. Fick ringa bärgare eftersom den inte ens kunde ta sig dit för egen maskin. Bittert.
Är dock lite rädd för räkningen som kommer från verkstaden. Det är inte ens mitten av månaden och jag känner mig redan fattig.
Fan. Happy joy joy på er.
tisdag, april 10, 2012
Jag glömde liksom bort
När jag gick i terapin var det självklart. Så självklart. Och jag var stärkt och levde efter det.
Men nu, nu har jag liksom glömt bort det lite igen.
Så som en påminnelse:
Det jag behöver göra för att må bra är att tänka på mig själv!
Jag kan inte ta på mig andras sorger och problem, då går jag under. Jag kan lyssna, finnas där, men inte bota. Och definitivt inte bära andras problem.
Jag måste bry mig om mig själv.
Men nu, nu har jag liksom glömt bort det lite igen.
Så som en påminnelse:
Det jag behöver göra för att må bra är att tänka på mig själv!
Jag kan inte ta på mig andras sorger och problem, då går jag under. Jag kan lyssna, finnas där, men inte bota. Och definitivt inte bära andras problem.
Jag måste bry mig om mig själv.
måndag, april 09, 2012
Konsten att göra ingenting
Jag hade planer på att dra utomlands. Men bristen på pengar satte stopp för det.
Jag hade planer på att åka hem-hem. Men en trasig bil satte stopp för det.
I stället har jag tillbringat mina dagar med att bara slappa. I natt sov jag till exempel nästan tolv timmar och går fortfarande runt i morgonrock.
Planerna för dagen är heller inte särskilt stora och vida. Tänkte laga en buljongsoppa till magsjuka A och kanske baka ett bröd. Eller så struntar jag i det senare. De är den stora fördelen med att ha semester, jag behöver inte göra någonting. Så underbart!
Jag hade planer på att åka hem-hem. Men en trasig bil satte stopp för det.
I stället har jag tillbringat mina dagar med att bara slappa. I natt sov jag till exempel nästan tolv timmar och går fortfarande runt i morgonrock.
Planerna för dagen är heller inte särskilt stora och vida. Tänkte laga en buljongsoppa till magsjuka A och kanske baka ett bröd. Eller så struntar jag i det senare. De är den stora fördelen med att ha semester, jag behöver inte göra någonting. Så underbart!
söndag, april 08, 2012
Snubbla och falla
Det lustiga är ju att jag inte hade tänkt träffa någon. Planen var att vara ensam, rå om mig själv.
Så snubblade jag över honom och snubblar fortfarande. Och risken är att jag faller hårt rätt vad det är.
Så snubblade jag över honom och snubblar fortfarande. Och risken är att jag faller hårt rätt vad det är.
fredag, april 06, 2012
Överreagerar en aning
Det känns som att alla känslor jag har är förstärkta gånger 100. Min mamma tycker förstås inte illa om honom på något vis, jag vet det.
Men ibland, som typ i morse, så kändes det som att hon ville styra mitt liv. Att hon ville "fixa" mig, göra mig hel och glad.
Problemet är att hon inte kan fixa mig. Eller göra mig hel. Eller berätta vad som är rätt och fel.
Jag måste ta reda på det själv och låta mig lappa ihop mitt liv. Sedan kanske jag gör det på fel sätt, men det är upp till mig att bedöma och upptäcka.
Men ibland, som typ i morse, så kändes det som att hon ville styra mitt liv. Att hon ville "fixa" mig, göra mig hel och glad.
Problemet är att hon inte kan fixa mig. Eller göra mig hel. Eller berätta vad som är rätt och fel.
Jag måste ta reda på det själv och låta mig lappa ihop mitt liv. Sedan kanske jag gör det på fel sätt, men det är upp till mig att bedöma och upptäcka.
Mamma vet inte alltid bäst
Det känns som att hon fördömer. Bildar uppfattningen från utsidan och första intrycket och vill tala mig till rätta. Få mig att ändra mig, tänka efter, analysera.
Men jag vill inte ändra mig, tänka efter och analysera. Jag vill bara må bra.
Och han får mig att må bra. Oavsett hans ålder, hans vanor, hans klädstil och utseende. Han, som person, får mig att må bra. Oavsett vad hon säger.
Han får mig att skratta högt varje dag. Han visar att han tycker om mig genom små gester. Han är intelligent och har kloka åsikter. Han låter mig vara precis som jag är. Han spelar underbar musik som får mig att bli helt varm. Han lär mig saker. Hans hjärna stimulerar min.
Varför skulle jag då analysera och grubbla? Varför skulle jag behöva få miljöombyte? Varför?
Ibland känns det som att jag och min mamma både fysiskt och mentalt befinner oss 60 mil i från varandra.
Men jag vill inte ändra mig, tänka efter och analysera. Jag vill bara må bra.
Och han får mig att må bra. Oavsett hans ålder, hans vanor, hans klädstil och utseende. Han, som person, får mig att må bra. Oavsett vad hon säger.
Han får mig att skratta högt varje dag. Han visar att han tycker om mig genom små gester. Han är intelligent och har kloka åsikter. Han låter mig vara precis som jag är. Han spelar underbar musik som får mig att bli helt varm. Han lär mig saker. Hans hjärna stimulerar min.
Varför skulle jag då analysera och grubbla? Varför skulle jag behöva få miljöombyte? Varför?
Ibland känns det som att jag och min mamma både fysiskt och mentalt befinner oss 60 mil i från varandra.
onsdag, april 04, 2012
tisdag, april 03, 2012
Det som varit
För första gången sedan separationen har jag öppnat iphoto och bläddrat igenom de tusentals bilder som utgör merparten av det liv som vi levde ihop.
Jag ser en bild på honom i den turkosblåa skjortan jag köpte till honom och slås av hur snygg han är. En bild på oss när han lipar mot kameran utan min vetskap. En bild på när jag slickar honom på kinden, en på han och bästa vännen, en på oss fulla och glada. Och hans hatt. Och huset.
Hur många bilder finns det inte på huset? På köket. På när jag överlycklig ligger på köksgolvet för första gången. På när vi monterar garderober, hallväggen efter att mina tavlor kommit upp, jag i hallspegeln, första ölen på altanen på våren.
Och det gör ont. Det gör så ont så ont så ont.
Och nu gråter jag lite. Över det som var. Det som ändå var fint i allt det fula. Det som var bra.
Tänker på när han trilskades och skulle lära mig backa med släp. På när han släpade med mig överallt, på alla möjliga utflykter. På när han och jag skriksjöng i bilen. På när vi lagade mat, drack vin och snackade om livet ihop. På fredagsbastun som var vår enda gemensamma tid under det året då vi båda nästan var utbrända. På kubbkvällarna med grannarna i första lägenheten. På båtturerna.
Jag vet att jag kanske inte borde sörja det, bara se det som ett bra minne – fina tio år av mitt liv. Och jag vet att jag mår bättre nu, inne i mig. Jag är lyckligare, tryggare, bättre och är säker på att beslutet att gå isär var och är rätt.
Men på bilderna syns det inte att jag inte mådde bra, det fula finns inte. Det rationella och logiska existerar inte på bilderna. Där finns bara ett liv som aldrig aldrig aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.
Jag ser en bild på honom i den turkosblåa skjortan jag köpte till honom och slås av hur snygg han är. En bild på oss när han lipar mot kameran utan min vetskap. En bild på när jag slickar honom på kinden, en på han och bästa vännen, en på oss fulla och glada. Och hans hatt. Och huset.
Hur många bilder finns det inte på huset? På köket. På när jag överlycklig ligger på köksgolvet för första gången. På när vi monterar garderober, hallväggen efter att mina tavlor kommit upp, jag i hallspegeln, första ölen på altanen på våren.
Och det gör ont. Det gör så ont så ont så ont.
Och nu gråter jag lite. Över det som var. Det som ändå var fint i allt det fula. Det som var bra.
Tänker på när han trilskades och skulle lära mig backa med släp. På när han släpade med mig överallt, på alla möjliga utflykter. På när han och jag skriksjöng i bilen. På när vi lagade mat, drack vin och snackade om livet ihop. På fredagsbastun som var vår enda gemensamma tid under det året då vi båda nästan var utbrända. På kubbkvällarna med grannarna i första lägenheten. På båtturerna.
Jag vet att jag kanske inte borde sörja det, bara se det som ett bra minne – fina tio år av mitt liv. Och jag vet att jag mår bättre nu, inne i mig. Jag är lyckligare, tryggare, bättre och är säker på att beslutet att gå isär var och är rätt.
Men på bilderna syns det inte att jag inte mådde bra, det fula finns inte. Det rationella och logiska existerar inte på bilderna. Där finns bara ett liv som aldrig aldrig aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.
Semester
Långa frukostar, loppistur, slöande hemma, god mat och ingenting planerat. Det är jävligt skönt att ha semester kan jag lova.
Det bästa är att jag har två hela lååånga veckor av samma sak framför mig. Härlisch!
Det bästa är att jag har två hela lååånga veckor av samma sak framför mig. Härlisch!
söndag, april 01, 2012
Grädde på det jävla moset
Inte nog med att jag var sjuk tre dagar förra veckan och jobbar helg hela helgen – feberjäveln har kommit tillbaka.
Så nu sitter jag på jobbet och ömsom fryser, ömsom svettas, har huvudvärken från helvetet och massor att göra på jobbet.
Kan ju sammanfatta det enkelt: Jag har haft bättre dagar.
Så nu sitter jag på jobbet och ömsom fryser, ömsom svettas, har huvudvärken från helvetet och massor att göra på jobbet.
Kan ju sammanfatta det enkelt: Jag har haft bättre dagar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

