Här har jag gått och bävat för den här dagen. Oh my vilket dumhuvud jag har varit!
Det här har ju typ varit den bästa dagen i mitt liv. Jag har ju världens bästa människor omkring mig, så varför skulle den inte egentligen?
Redan i morse började dagen bra. Pojkvännen började jobba halv sex (!) och frågade i går om jag ville ha frukost på sängen ändå. Jag tackade vänligt men bestämt nej.
När jag klev upp i lagom tid i stället möttes jag av en termos med te och en liten handskriven lapp där det stod att smörgåsarna var färdigbredda och låg i kylen. Så fint! Dessutom hade han lagt två smörgåsar ihop och tagit bort lite från varje smörgås så att de tillsammans bildade ett hjärta. Och mitt hjärta smälte.
På jobbet hade mina söta arbetskamrater skramlat ihop en present och gav mig en stor fin aloe vera-kaktus i fin kruka. ”Eftersom du innerst inne är punk får du en kaktus” var P:s fina förklaring. Haha. Och jag bjöd dem på kaka i gengäld. Fina fina kollegor!
Och när jag satt på jobbet ringde mitt i all telefonen och jag blev inkastad i direktsändning på lokalradion. Då hade världens bästa Tesa sett till att de skulle ringa upp mig och gratulera mig. Fick båda fanfar och hurrarop. Och en Red hot-låt som Tesa önskat till mig. Vilken fin överraskning. Bästaste Tesa!
På eftermiddagen fortsatte den här helt ljuvliga dagen med att de ringde från växeln och sa att jag hade ”leverans” och när jag kom ner möttes jag av ett blommogram. Jag har aldrig fått blommogram förut. Aldrig någonsin!
Då var det fina E och mitt älskade gudbarn Agnes som hade fixat det till mig. Jag blev helt tårögd. Blommorna var dessutom helt ljuvliga. Vilka underbara människor!
Efter jobbet gick jag och pojkvännen ut och åt och jag fick en helg på spahotell tillsammans med honom som present. Mycket glad!
Och så har massor med människor hört av sig. Min mormor, pojkvännens mormor, fina vännen S och så vidare. Och jag har fått massor med sms från fina människor och på Facebook har jag fullkomligt svämmat över av gratulationer. Och så här då, fina ni har sagt grattis.
Så jag känner mig så himla lycklig och glad och varm och nästan tårögd över att den här dagen blev så himla fin och att mina nära och kära är så himla fina. Så jag tror faktiskt att jag vill fylla 30 fler gånger. I morgon kanske?
torsdag, mars 10, 2011
Dagens mest lästa artikel
Hintade ju i går om att jag troligtvis skrev dagens mest lästa artikel. Och jag står fortfarande kvar vid min åsikt. Den är THE SHIT:
Förväntar mig nu nomineringar till Pulitzerpriset eller åtminstone till Guldspaden. Jag menar hallå, det här är ju stor journalistik.
Förväntar mig nu nomineringar till Pulitzerpriset eller åtminstone till Guldspaden. Jag menar hallå, det här är ju stor journalistik.
onsdag, mars 09, 2011
Broddar var det!
Det var broddar jag skulle skriva om och om hur man automatiskt blir över 75 år, giktdrabbad, benskör och papiljottbeklädd när man har sådana på sig. Eller är det bara jag som har fördomar och är fåfäng?
Apropå fåfäng. Måste man vara snygg i morgon? Jag skulle känna för att loda runt som vanligt ju.
Sa jag förresten att jag nog försökte undvika att gå och lägga mig? Ehe. Och sa jag förresten en gång att jag inte hade åldersångest? Det uttalandet behöver jag väl inte påpeka att ni kan stryka?
Apropå fåfäng. Måste man vara snygg i morgon? Jag skulle känna för att loda runt som vanligt ju.
Sa jag förresten att jag nog försökte undvika att gå och lägga mig? Ehe. Och sa jag förresten en gång att jag inte hade åldersångest? Det uttalandet behöver jag väl inte påpeka att ni kan stryka?
Verkar vilja undvika att gå och lägga mig
Hittar en massa saker som är mycket intressantare än att gå och lägga mig. Sitter och tittar på tv, kollar bloggar, hänger på Facebook, hänger på Twitter och småstädar lite. Tror det är något undermedvetet. Vill inte ha i morgon ännu. Suga på karamellen liksom.
Men egentligen är jag dyngtrött. Märker det på mina störda övertrötta tankar.
Bland annat har jag kommit fram till att jag skulle vara skitbra på att döda zombier om vi skulle stå inför en zombieinvasion. En yxa i skallen typ. Det skulle inte vara så högljutt och inte locka fler zombier. Och de dör ju inte om man inte knackar sönder hjärnan.
Och så har jag kommit fram till att jag kan skitmycket om hårt och mjukt vatten. Märkte det då en vän på Facebook frågade om vi hade hårt eller mjukt vatten här. (Hårt. I Karlstad är det däremot mjukt.) Och ja ba: blablabla, beror på mineraler och krafs i marken och blablabla gör att man behöver mer tvättmedel och så vidare.
Var jag har snappat upp den här extremt onödiga informationen har jag inte en aning om. Ibland kan jag tydligen förvåna mig själv. Är fortfarande lite omskakad.
Så har jag kommit fram till att kakan jag bakat kanske är i minsta laget. Men vad faan, måste man verkligen bjuda typ hela fucking koncernen bara för att man fyller år? (Det är nu ni ska svara nej!) Jag är glad om den räcker till mina närmaste kollegor i alla fall, de på min våning alltså. (Förlåt Petra och Nina som jag i alla fall vet läser.)
Och så var det något mer. Men det har jag och min dyngtrötta hjärna lyckats glömma. Nu går jag och lägger mig i stället.
Hej då tjugonånting! Ses aldrig mer! Oh my. Skrämmande.
Men egentligen är jag dyngtrött. Märker det på mina störda övertrötta tankar.
Bland annat har jag kommit fram till att jag skulle vara skitbra på att döda zombier om vi skulle stå inför en zombieinvasion. En yxa i skallen typ. Det skulle inte vara så högljutt och inte locka fler zombier. Och de dör ju inte om man inte knackar sönder hjärnan.
Och så har jag kommit fram till att jag kan skitmycket om hårt och mjukt vatten. Märkte det då en vän på Facebook frågade om vi hade hårt eller mjukt vatten här. (Hårt. I Karlstad är det däremot mjukt.) Och ja ba: blablabla, beror på mineraler och krafs i marken och blablabla gör att man behöver mer tvättmedel och så vidare.
Var jag har snappat upp den här extremt onödiga informationen har jag inte en aning om. Ibland kan jag tydligen förvåna mig själv. Är fortfarande lite omskakad.
Så har jag kommit fram till att kakan jag bakat kanske är i minsta laget. Men vad faan, måste man verkligen bjuda typ hela fucking koncernen bara för att man fyller år? (Det är nu ni ska svara nej!) Jag är glad om den räcker till mina närmaste kollegor i alla fall, de på min våning alltså. (Förlåt Petra och Nina som jag i alla fall vet läser.)
Och så var det något mer. Men det har jag och min dyngtrötta hjärna lyckats glömma. Nu går jag och lägger mig i stället.
Hej då tjugonånting! Ses aldrig mer! Oh my. Skrämmande.
Så här tillbringar jag mina sista timmar
Nu är det mina sista skälvande timmar som ”barn”. Sedan är väl tanken att man ska vara vuxen och växa upp typ.
Försöker ignorera vad som väntar så långt det går. Med andra ord: Hänger framför datorn och dricker öl i stället för att städa. Mycket barnsligt och tja, dumdristigt eftersom det innebär att jag i stället måste tillbringa min första dag som vuxen med att städa i stället. Men det är väl sånt man gör som vuxen (?) så varför inte vänja sig direkt? Typ.
Mind ostbågspåsen i bakgrunden. Don't mind att jag ser ut som sju svåra år.
Försöker ignorera vad som väntar så långt det går. Med andra ord: Hänger framför datorn och dricker öl i stället för att städa. Mycket barnsligt och tja, dumdristigt eftersom det innebär att jag i stället måste tillbringa min första dag som vuxen med att städa i stället. Men det är väl sånt man gör som vuxen (?) så varför inte vänja sig direkt? Typ.
Mind ostbågspåsen i bakgrunden. Don't mind att jag ser ut som sju svåra år.
Ni kan aldrig gissa om vad!
I dag skriver jag morgondagens mest lästa artikel på hela Åland. Ja, jag kan veta det redan nu. Jag är faktiskt 100 procent säker till och med. Det kommer att bli den mest lästa artikeln.
Vad den handlar om? Det kan jag inte avslöja ännu. Och ni kan aldrig, faktiskt aldrig, gissa heller.
Vad den handlar om? Det kan jag inte avslöja ännu. Och ni kan aldrig, faktiskt aldrig, gissa heller.
Livet utan lull-lull
Det var en kombination av dåligt med sömn i flera dagar, den kemiska bakfyllan som kommer tre dagar efter ett stort alkoholintag, besvikelse, förkylning som aldrig går över, lite åldersångest, stress över allt jag måste hinna göra innan fredag och lite annat gott och blandat. Blanda det och ni får inlägg som det här och miljoner med tårar.
Ibland är livet liksom inte så jävla rosenskimrande och fyllt med lull-lull. Ibland suger det rent ut sagt. Och ibland känner man sig ensammast i världen och som om ingen bryr sig. Ibland förväntar man sig saker som inte uppfylls och blir lika ledsen varje gång, även om man vid det här laget vet att man inte bör förvänta sig så stora saker. Ibland vill man bara lägga sig ned och gråta över att ingen förstår en.
Men i dag är det snäppet bättre. I dag dricker jag kopiösa mängder kaffe, äter chili con carne-matlåda till lunch och skriver om vandalism. Och åker hem efter jobbet och storstädar och bakar tårta till mina kollegor.
Eller ja, den sista meningen är bara en utopi, men någon gång ska väl även det omöjliga bli möjligt?
Ibland är livet liksom inte så jävla rosenskimrande och fyllt med lull-lull. Ibland suger det rent ut sagt. Och ibland känner man sig ensammast i världen och som om ingen bryr sig. Ibland förväntar man sig saker som inte uppfylls och blir lika ledsen varje gång, även om man vid det här laget vet att man inte bör förvänta sig så stora saker. Ibland vill man bara lägga sig ned och gråta över att ingen förstår en.
Men i dag är det snäppet bättre. I dag dricker jag kopiösa mängder kaffe, äter chili con carne-matlåda till lunch och skriver om vandalism. Och åker hem efter jobbet och storstädar och bakar tårta till mina kollegor.
Eller ja, den sista meningen är bara en utopi, men någon gång ska väl även det omöjliga bli möjligt?
tisdag, mars 08, 2011
Fuck it
Vilken förbannad jävla skitdag det här blev. Fy fan alltså. Jävla pung, vad den suger.
Kan ju lika gärna gå och dö eller nåt.
Edit: Det enda jag någonsin önskar är lite omtanke, någon som gör något extra bara för min skull någon enstaka gång. Visar att de bryr sig om mig. Att jag är värd att lägga ned tid på någon gång. Inte ta mig för given.
Jag tycker inte att det är mycket jag önskar. Jag tycker inte ens att kraven är särskilt höga. Så det enda jag kan komma fram till är att jag helt enkelt inte är värd det. Inte värd mödan och omaket. Och om jag inte är det, vad finns det då kvar?
Kan ju lika gärna gå och dö eller nåt.
Edit: Det enda jag någonsin önskar är lite omtanke, någon som gör något extra bara för min skull någon enstaka gång. Visar att de bryr sig om mig. Att jag är värd att lägga ned tid på någon gång. Inte ta mig för given.
Jag tycker inte att det är mycket jag önskar. Jag tycker inte ens att kraven är särskilt höga. Så det enda jag kan komma fram till är att jag helt enkelt inte är värd det. Inte värd mödan och omaket. Och om jag inte är det, vad finns det då kvar?
Charmen med landsbygden
När jag letade i den lokala telefonkatalogen på nätet hittade jag det här vid telefonnumret till en farbror:
Förutom hans hemnummer och hustruns mobilnummer fanns också numret till traktorn.
Är inte det så himla gulligt? Jag hjärtar landsbygden!
Förutom hans hemnummer och hustruns mobilnummer fanns också numret till traktorn.
Är inte det så himla gulligt? Jag hjärtar landsbygden!
Och så blev lyckan total
Det enda smolket i bägaren är att det procentuellt sett är mycket mera bulle än mandelmassa. Väntar fortfarande på den dagen då det blir omvänt.
Dagens tema – kvinnor
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om jämställdhet och kvinnor i allmänhet, men har inte tid med det. Inte i dag och inte den här veckan.
I stället låter jag min kloka kollega Liz få stå för de braiga orden. Läs hennes snabblektion i feminism!
I stället låter jag min kloka kollega Liz få stå för de braiga orden. Läs hennes snabblektion i feminism!
Vaknade upp till bästa dagen
I dag är det både internationella kvinnodagen OCH fettisdag!
Kan det bli mycket bättre? Tror inte det.
Kan det bli mycket bättre? Tror inte det.
måndag, mars 07, 2011
Ett superlätt val
Vi diskuterade dansband vid lunchen i dag. Jag förklarade att jag trots min härkomst från dansbandsmecka inte gillar att dansa och verkligen inte gillar dansbandsmusik.
Så kollegan testade hur mycket jag verkligen hatar det:
Om du måste välja mellan att lyssna på dansbandsmusik en dag i veckan i fem års tid eller att sticka den här gaffeln i kinden, vilket väljer du?
Men jag tycker att han gjorde det lite för enkelt för mig. Jag behöver ju inte ens fundera två gånger. Jag väljer gaffeln så klart! Alla gånger!
Så kollegan testade hur mycket jag verkligen hatar det:
Om du måste välja mellan att lyssna på dansbandsmusik en dag i veckan i fem års tid eller att sticka den här gaffeln i kinden, vilket väljer du?
Men jag tycker att han gjorde det lite för enkelt för mig. Jag behöver ju inte ens fundera två gånger. Jag väljer gaffeln så klart! Alla gånger!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)