Förbenade jävla skitdag

Jag är så jävla less på all jävla skit! Fan.
Dagen kunde inte ha börjat sämre. Jag kunde inte ha varit på sämre humör.
Borde lägga mig ner och dö.

Bästa killen blir 5 år

Och så vill jag bara passa på att gratta världens bästa kille som fyller hela 5 år i dag!

HIPP HIPP HURRA FÖR ZACHARIAS!

The kök, snart på plats

Skärmdump från Ikeas hemsida. Ger en liten bild i alla fall.

Kunde inte sova i morse. Det pirrar alldeles för mycket i kroppen för att jag skulle få ro och slumra en stund till efter att pojkvännen gått upp.
Orsaken till pirret är köket. Köket på bygget.

Om två veckor åker vi och köper köket med stort K. The kök, ni vet.
Vi har kommit överens (det vill säga, jag har fått som jag vill! Som kompromiss måste jag dock dras med ett fult golv i hallen...) och vet nu vilket kök vi vill ha.

Vita luckor, integrerade handtag och i allmänhet jävligt snyggt! Båda fastnade för det första gången vi såg det.
I dag ska vi mäta upp köket på millimetern och välja vilka skåp som ska vara var.
Det känns så spännande. Pirrar, som sagt.

Det börjar verka vår banne mig

Sisådär tolv-tretton plusgrader ute. Solen skiner från klarblå himmel. Små gröna knoppar växer på buskarna. Lökar sticker upp ur marken. Och grannarna har just ställt ut sina utemöbler.

Tror att det äntligen börjar bli lite vår!

Översättningshjälp sökes

Lärarna i skolan sa att jag hade språköra, vad de nu menade med det. Enligt min tolkning innebär det att jag alltsom oftast läser strofer på olika språk på förpackningar och dyligt som sedan sitter som berget långt inne i hjärnbalken.

Finska är en favorit. Mitt ordförråd i finska börjar bli ganska gediget. Det började med "paina läppä sisään ja aava" (som jag dock inte riktigt kan stava till) redan som liten.
Numera kan jag peruunamuusi, launtaimakkara, valkosipulikastike, kala, hernet och så vidare. Allt är matvaror.

Nu har jag dock ett delikat problem. En strof har satt sig på hjärnan och hur jag än funderar kan jag inte komma på var jag har läst den eller vad den betyder.
Så därför tänkte jag be alla finskakunniga som läser min blogg att ge sig till känna och hjälpa mig.

Vad betyder "Lika on hyväksi"?
Please please help me! Jag sliter snart mitt hår i frustration.

Nu är jag less på den här skiten

Jävla snor. Försvinn!

Mindre snor och föreläsning

Mår bättre i dag. Känns som att jag i alla fall inte har feber. Jag blir inte yr av att röra på mig, jag kan använda hjärnan (åtminstone delar av den), jag klarar av att stundtals andas genom näsan och maten smakar igen.

Fast riktigt bra är jag inte ännu. Jag kan fortfarande inte formulera ett intressant blogginlägg. Kan inte vara kreativ och tänka nya tankar.
Men, det kommer väl.

I övrigt ska jag på journalistföreläsning i kväll. Egentligen är jag för sjuk och trött för att gå, men tvingar mig själv till det.
Jag vet nämligen att jag inte kommer att ångra mig. Pressombudsman Yrsa Stenius kommer hit och ska prata pressetik. Ska bli så intressant!

Dumma dumma arbetsmoral

Näsan är stundom igenkorkad, stundom som en kran. Öronen värker och bultar, ögonen är glansiga, halsen bränner och värker och i huvudet bankar en liten ond människa.

Och här sitter jag. På jobbet och ska försöka jobba.

Egentligen vet jag att jag kanske kan ha en gnutta feber. Egentligen vet jag att jag borde ligga nerbäddad och bara kurera mig. Egentligen vet jag att jag inte över huvud taget borde ha åkt till jobbet i morse.

Om jag ändå inte hade så hög arbetsmoral. Dumma dumma jag.

Trött och förkyld

Dumt huvud får kroppen lida, eller hur är det man brukar säga?
Låg och läste (Stieg Larssons andra nu utläst) helahalva natten i natt igen. Kändes som om huvudet skulle trilla av i morse eftersom det var så tjockt med trötthet.
Men jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Det gick inte. Jag provade till och med.

Att huvudet i dag tycks vara fullt med snor gör ju inte att man känner sig piggare. Samma med halsen. Den värker som tusan och får mig att vilja krypa ner under täcket och läsa den tredje - och tyvärr sista - boken i triolgin.

Men kanske T kan pigga upp mig. Ska dit och våldgästa i nya lyan i dag.

Det vill säga om jag inte slår upp boken. Då lär jag fastna här.

Jag mår så bra

Tänk vilken skillnad det är på att vara bakfull och inte vara bakfull. I dag känns det som om livet leker. Och det gör det också. Löning i dag och ledig hela dagen. Och som bonus: Ledig hela dagen i morgon!

Jag som alltid har älskat att jobba har för första gången börjat tänka på pension. Det vore gött att lite (eller mycket) i förtid plocka ut någon dag här och där då man fick vara ledig.
Annars kanske jag skulle börja plocka ut mina miljoner övertidstimmar då och då. Ta en dag ledigt per vecka?! Det skulle vara något va?

Men å andra sidan tror jag inte att jag behöver det. Jag är ledig ganska mycket den närmaste tiden. Vilket i och för sig beror på att jag stundtals jobbar lite mer än vanligt också.
Men det räknas inte.

På storfest - inte lika nykter

Huh. Ja, vad ska man säga? Jag minns inte särskilt mycket från i går. Bara att jag i slutet börja irritera mig på mig själv eftersom jag aldrig var tyst.
Vet att jag dansade tills fötterna blödde, blandade horjargroggar och sen där någonstans förlorade jag mig själv.

Men som Camilla skriver, jag hade nog skoj i går eftersom jag mår så dåligt i dag.

Nu ska jag inte dricka alkohol på ett tag. Lovar.

På krogen - spiknykter

"Åh, denna dag, en så underbar dag"... var gårdagen.
Slutade strax före tio på kvällen och drog på krogen sen. Några kollegor skulle dit och kalasa lite.

Och jäklar va skoj jag hade. Helt spiknykter satt jag tillsammans med andra inte riktigt lika nyktra och njöt. Det händer inte särskilt ofta.
Men vi diskuterade allt mellan himmel och jord och jag hade hur kul som helst. Pallrade mig inte därifrån förrän vid ett på natten.

Fick dessutom höra en kollega beskriva mig som fredlig. Och när hon sa det var det som ett ljus gick upp. Det beskriver mig klockrent.

Är man fredlig undviker man konflikter, bråkar sällan, är godhjärtad och godtrogen och går hellre och mår dåligt ett tag än slänger fram kritik.
Men dessutom är man en jävel på att medla och känna av vad andra menar och har samtidigt en grymt stor förståelse för andras sätt att agera.

Det där är jag i ett nötskal - på gott och ont.

Tom Peng Pung

Så här fattig som jag är nu har jag inte varit sedan jag pluggade. Jag skämtar inte när jag säger att jag är tveksam om jag kan tanka bilen ens med lite bensin så att jag kan ta mig till jobbet.
Det är nästan så att jag har lust att stoppa kniven i sparbössan och pillra ut några slantar. Like the old days.

Men på måndag - tack och lov - kommer lönen. Aldrig någonsin har den varit så efterlängtad. Funderar på att bränna det mesta av den genom att shoppa loss. Är ju ledig på måndag...


Och en helt annan sak. Kan någon förklara varför jag mitt i allt fick den här strofen på hjärnan:

"Bengt han var påläggskalv. Långa bollar på Bengt. Jag blev beordrad till vänster halv. Långa bollar på Bengt."

Som sagt, min hjärna är nog inte fullt frisk.

Nyheternas värsta fiender (eller nåt)

I går på jobbet pumpade adrenalinet. Tajt deadline och jag och kollega E hade värsta teamworket.
Som två agenter (jo, låt mig få låtsas) bevakade vi, fyllde i varandras luckor, kämpade och sprang oss hostiga för att få med ett knäck i tidningen. När jag kom till platsen smakade det blod och järn i munnen. Andningen började inte bli normal förrän en kvart senare.
E skrev, jag tog beslutet. Rapporterade via telefon medans jag sprang tillbaka till jobbet.

Och vi fick ut nyheten. Hela grejen. Och även ut på nätet. Teamwork när det är som bäst!

Det är det där som är att vara reporter! Det är de där få gångerna som jag får en egentlig tillfredställelse med mitt jobb.
Fan va jag är störd!

Helt uppslukad

Testet måste helt enkelt ha visat fel. Just nu är jag en värre boknörd än någonsin.
Har efter hur många år som helst fattat galoppen med Stieg Larssons böcker. Förstår varför mamma köpte alla tre till mig och sa: Läs! De är böcker för dig!

Jag gjorde ett tappert försök att börja läsa dem i höstas, men efter att ha läst fem andra böcker på alldeles för kort tid kunde jag inte ta in mer. Så i går öppnade jag boken igen och började om från början.

Då var klockan kring elva på förmiddagen. Tolv i går kväll var den slut. 13-timmars sträckläsning.
Och nu vill jag bara sluka bok nummer två på samma sätt. Nackdelen är bara att semestern är slut nu. Klockan 14.00 i dag börjar jag jobba igen. Uhuhhuu.

Veckans visdomsord

Vet ni! Livskrisen känns lite bättre just nu. Det går i vågor kan man lugnt säga.

I alla fall har jag kommit på att livet blir vad man gör det till. Jag är visserligen ett offer för omständigheterna men kan trots det styra över mitt liv. Jag kan välja att sitta inne och stirra ut på solskenet eller så kan jag klä på mig och gå ut och andas. Fotografera, skriva en bok, planetera blommor. Eller bara sitta ute och läsa en tidning eller en bok.

Veckans visdomsord är därför snott från björnen som skrev detta till mig en gång:
Man har inte roligare än man gör sig. Fy fan vad bra!

Jag är en lagom boknörd

Haha! Hittade ett jätteroligt test på den här bloggen.
Gå och gör testet ni också vetja!

Nu har jag blivit riktigt gammal

Nu är jag ännu närmare döden. Jag är en tant.
Inte nog med att jag i år för första gången (tacka gud för det) gratuleradesi lokalradions firarprogram nu när jag fyllde år, jag vaknar dessutom av mig själv alldeles för tidigt.

Hela mitt liv har jag varit känd som "den som man aldrig kan ringa till innan klockan 12". Numera är jag känd som "den som skickar mess till alla klockan halv nio på morgonen". Ser ni skillnaden?

När jag fyllde 17 tror jag bestämt att det var, och jag och mina vänner drack Ponkbärs (som vi så fint kallade det) utanför mitt hus skrattade vi åt mina pensionerade grannar som var ute och hämtade posten innan vi ens hade gått och lagt oss.
I dag är jag de där grannarna andra skrattar åt.

Klockan är halv tio nu. Jag har redan hunnit äta en brakfrukost, läsa hela gårdagens tidning, spelat löjeväckande spel på mobilen och skrivit här.
Jag är en tant.

Dumma dumma hjärna

Kan någon svara på hur det kommer sig att jag så gott som ordagrant kan citera bitar ur en artikel om Carolina Gynning som jag har läst en enda gång, när de vältummade exemplaren av Illustrerad vetenskap vi har på toaletten verkar nya varje gång jag öppnar dem?

Jag finner ingen riktig logik i hur min hjärna fungerar.

Existensiell livskris ... igen

Är det normalt att ha livskriser i stort sett varje gång man är ledig? Men å andra sidan är jag kanske inte fullt normal heller. För varje gång jag sätter mig ner och gör ingenting börjar tankarna mala.
Det känns som om jag har något ouppklarat som gnager och gnager och så fort det får chansen hoppar det upp till ytan.

Kanske kan vara därför jag jobbar hela tiden. Tar på mig grejer hela tiden för att slippa fundera. Bjuder hem folk precis hela tiden så att jag slipper tystnaden. Då kanske rösten inom mig inte hörs.

Varje gång är det dessutom samma saker som snurrar. Samma saker som det har varit i minst fem års tid: Vill jag bo här? Vem är jag? Vad är mina mål? Hur blir man lycklig? Vad ska jag bli när jag blir stor? Varför känner jag mig inte glad? Är det pojkvännen jag ska spendera resten av livet med? Varför känns mitt liv otillräckligt?

Och aldrig finner jag några svar. Jag både vill och inte vill bo här. Jag flyttade inte hit av egen fri vilja, jag var här på semester och blev kvar. I snart sju år. Borde jag flytta då jag egentligen inte valt att bo här? Vad händer då med huset? Och skulle pojkvännen flytta med mig? - Knappast.

Vem jag är vet jag heller inte. Tror jag ser mig själv på annat sätt än andra. På grund av att jag sällan visar hur jag känner eller mår.
Och målen ja. Det har jag inga. Jag vet inte vad jag vill uppnå. Jag vill inte bli chefredaktör i alla fall. Mitt enda mål är väl att bli lycklig, men det är ju just det som jag inte vet hur man blir.

Sen är jag sugen på att studera. Men börjar känna mig gammal för det. Börjar jag läsa nu är jag klar om 100 år. Och då ska man börja leta ett jobb inom det. Och när ska man då skaffa barn? För jag vill nog ha barn någongång.

Och så vet jag att om jag studerar kommer det att bli kämpigt mellan mig och pojkvännen i och med att jag måste flytta. Så det känns som om jag får välja mellan min karriär (vad det nu kan vara) och pojkvännen.
Och det är kanske därför mitt liv känns otillräckligt... Allt går runt.

Så varför funderar jag så mycket hela tiden? Kanske beror det på att allt i mitt liv egentligen är en slump. Jag har aldrig, eller i alla fall sällan, fattat ett fast beslut om mig och mitt liv. Bara följt med strömmen och sett vart den fört mig.

Kanske därför jag inte känner mig bekväm. Jag har helt enkelt aldrig funderat på vad jag vill. Vad jag har för mål. Vad jag vill med mitt liv och vad som gör mig lycklig.
Ska försöka nu. Så jag slipper ha livskris var och varannan månad.