Kvinnorna själva motarbetar jämställdhet

I dagens tidning har vi en stor artikel om den senaste lönestatistiken mellan kvinnor och män.
Det är få saker som gör mig så irriterad. Kvinnorna här har ännu i dag, år 2008, 80 procent av det männen tjänar. Det är fan skandal.

Ska man få ett jämställt samhälle är det med lönerna man bör börja. Försöka få bort de invanda mönstren, se till personernas prestation – inte kön.
Och företagen bör också se bortom gubbklubbar och annan skit och anställa kvinnor som är lika kompetenta som män.
Enligt statistiken har en man med samma utbildning som en kvinna i regel en högre tjänst. Varför?

En ekonomiedoktor uttalar sig också. Säger att kvinnors självförtroende borde höjas så att de kan stå på sig själva, kräva högre lön. Jag håller med, men man bör också ändra hos de högsta tupparna. Försöka få dem att förstå.

Skrattar alltid lika högt när reklamen om en pensionsfond (kan det vara Folksam) kommer på tv. På tiotals bilder är det kostymklädda, medelålders män som står uppradade i olika styrelserum. Företaget lovar att se till att också kvinnor får en chans i näringslivet.
Anledningen till att jag skrattar är för att det är precis så där det ser ut här. En kvinna, samma kvinna i alla styrelser, brukar det finnas med för kvoteringen. Skrattretande som sagt.

När man har utvärderat statistiken tror man att en anledning till att det är ojämställda löner är att färre kvinnor gör karriär. Det tror jag absolut på. Jag tror också att jag vet varför.

Jag, som väl kan klassas som en karriärist i det här samhället, får hela tiden nedlåtande kommentarer för att jag inte har valt att vara hemma och föda barn. Andra kvinnor jag känner har fått höra att de är dumma i huvudet som bara tänker vara hemma i nio månader med sitt barn. Man får ingen chans att göra karriär utan att känna sig som en syndabock.

Och det allra värsta är att det är andra kvinnor som klankar ner mest. Männen säger inget om att man gör karriär.
”Det som behövs är ett kollektivt ökat kvinnligt självförtroende”, säger ekonomiedoktorn. Lätt när kvinnor motarbetar kvinnor så mycket det går.

Själv höll jag på att trilla av stolen en gång när jag diskuterade dagispolitik med en kvinna i 35-årsåldern. Jag ansåg att det var vansinnigt av kommunen att stänga dagiset klockan fem på vardagar då en del jobbar till sex eller kanske ännu längre. Kommunen har skyldighet att hålla med dagvård för alla och om man kämpar, klagar och gnäller måste dagiset ha öppet längre. Men ska det vara så? Ska man vara tvungen att slåss för att få ha sitt barn på dagis normala arbetstider?

När jag diskuterade detta med kvinnan fick jag till svar: ”Om man inte kan anpassa sina tider så att man kan komma och hämta innan dagiset stänger kanske man inte skulle skaffa barn”.
Tappar fortfarande andan när jag tänker på att hon faktiskt sa så.
Hur tusan ska ett samhälle bli jämställt med sådana åsikter?!

Spenderbyxorna på

Hade inte kameran blivit stationerad på bygget skulle jag fota mina fynd som jag gjorde i dag. Två skjortor - båda skitsnygga. Och en nästan ännu snyggare skjorta till pojkvännen.
Impulsköpte också det helt onödiga men roliga läppklegget som A hade. Har ingen aning om eller när jag ska använda det, men kunde inte motstå när jag så gott som trillade över det.

Funderade också på att shoppa ännu mer till mig själv. Var och tittade på halsband. Är sugen på ett lite dyrare, finare halsband. Inte 29.90 från H&M alltså.
Tänkte att jag kunde köpa det i alla hjärtans dags-present till mig själv. Jag menar, jag och pojkvännen köper ju inga grejer till varandra. Då måste jag ju få köpa till mig själv!

Ett mycket intressant inlägg

Vaknade klockan 8 i dag. Trots att jag är ledig är det betydligt bättre än att sova till halv två.

Särskilt bra är det eftersom jag har miljoner saker inplanerade i dag. Tänkte få allt det jag inte gjort under min ledighet utfört. Det vill säga: fixa skattekort, fynda på halvareapriset-rean som pågår i stan, handla kylen full med mat, hjälpa pojkvännen att sätta upp innertaket som jag målade i går, åka och dricka kaffe hos några vänner, gå ut och gå med hunden.

Känns som om det kommer att bli en upptagen dag. Så varför sitter jag här? Hey ho, let's go!

Slösöndag

Drack lite för mycket alkohol i går för att jag skulle orka gå upp vid nio när jag vaknade första gången. I stället svängde jag på mig i sängen och stängde ögonen.
Vaknade 13.40 nästa gång. Kommer inte ens ihåg sist det hände.

Är därför helt slö nu. Går som i dvala och orkar varken ta mig för det ena eller det andra. Finns många "borde" jag skulle behöva göra. Borde föra skräp till återvinningen, borde tvätta, borde åka ner till bygget och måla innertakbrädor. Suck.

När kärleken inte är på topp

När man just har grälat. När man svär över sin partners fula ovanor. När man känner att kärleken skulle kunna vara lite roligare.
Då är det här det man behöver:


Jag saknar någon som glömmer att ta ut soporna.
Vad mysigt med någon som gör skidbackar i osten.
Jag längtar efter någon som alltid tar mina rakhyvlar.
Om ändå någon kunde klämma mitt på min tandkrämstub.
Vad underbart med någon som alltid glömmer bort min namnsdag.

För det är ju just det. De små sakerna i vardagen som du älskar att hata.

Bokrea två gånger om året

Den största fördelen med att bo här där jag bor är att jag får bokrea två gånger. Först här, sedan hem-hemma när den riktiga bokrean startar. (Även om jag inte skulle vara hem-hemma under bokrean shoppar mamma åt mig då hon jobbar i en bokaffär.)

Här började bokrean i går. Eller i förrgår kanske. I dag var i alla fall jag och pojkvännen och slängde våra slantar där.
Inte mindre än tolv böcker blev det tillsammans. Underbart.

Här är titlarna:
Sara Kadefors - Fågelbovägen 32
Fred Forsell - Texter att älska till
Elisabeth Gilek - Jessika Jungs saknad
Mikael Niemi - Mannen som dog som en lax
Paul Downswell - Sanna historier om rymlingar
Ken Connor - Elitstyrka SAS
Rachel Dewoskin - Babes in Beijing

Och faktaböckerna:
Roomservice
Frestande smalmat
Färgfotoguiden över Europas Fåglar
Lättlagat till vardags och fest
Ordning och reda hemma

Är jag inte här på ett tag vet ni varför - jag läser.

Kan knappt bli bättre

Jag är så glad. Dagen kunde inte ha börjat bättre.
Vaknade av mig själv, när jag själv ville. Och solen sken in i sovrummet och lyste upp hela tillvaron. Utanför fönstret kvittrade vårfåglarna.

Alla förutsättningar för en underbar dag.

Beröm kan inte fastna

Varför är det alltid den där elaka saken en kille sa till dig i åttan, alltså en halv miljon år sedan, som sitter kvar, poppar upp och gör sig påmind hela tiden? När det egentligen borde vara de fina orden, de där sakerna som värmde hjärtat när man hörde dem, som borde fastna?

Sakerna jag hörde i dag ska jag dock försöka suga åt mig och spara. Bevara någonstans långt inne i mig.
Tre av mina rutinerade (vilket innebär äldre, visare, bättre) kollegor gav mig beröm för veckan som gått. Att jag hade gjort en enastående prestation på jobbet. Att jag var duktig. Bra, liksom. Organisterad, hade ordning.

Sicken glädje. Jag som mäter mitt värde i prestationer fick en kick. Jag är glad nu. Trots att jag har så ont i magen att jag knappt kan sitta upprätt och trots att jag är så trött* att jag skulle kunna gå och lägga mig omedelbums, så är jag glad.
Om ändå berömmet kunde fastna och göra mig glad hela tiden.


* Med trött menar jag verkligen trött. När jag var på toa i dag kom jag inte ihåg om jag bajsat eller inte. Var tvungen att kika ner i stolen för att konstatera: Inget bajs! Är man förvirrad då eller?

Dumma dumma dumma jag

Stressen är inte bra för mig. I morse gjorde jag något jag aldrig gjort förut. – Pajade bilen.

Buhuuu.

Var stressad som tusan och skulle ut ur carporten. Grannen hade parkerat skitnära mig och jag hade tajt att lyckas komma ut och svänga runt.
Så tyckte jag att det var grönt, rattade för fullt och bang!

Körde höger fram rakt i väggen på carporten. Blinkersen, alltså inte glaset utan hela jävla lyktan låg på marken nedanför bilen. Själva lampan hänger som en ledsen liten tamp där fram. Och plasthöljet som sitter som ett skydd nertill blev helt sönderskrapat.

Dumma dumma jag. Jag ska inte stressa så att jag pajar fina Sixten.
Säkert är det han där uppe som straffar mig för att jag så sent som i helgen sa att jag ALDRIG kört i eller på någonting. Jag ska förbanna sluta säga såna saker.

Så mycket med den vilan

Jaha. Magen värken igen. Stress stress stress. I går jobbade jag 12 timmar. Pust.
Lär bli ungefär liknande i dag när halva redaktionen är sjuk och en tidning trots allt ska komma ut. Men, jag tänker kämpa tills magsåret blöder. Lovar.

För övrigt konstaterade jag att februari är den kortaste månaden på året och att jag är arbetsledare 15 av månadens 29 dagar. Inte illa va?
Kan vi ses i mars kära vänner?

Mitt nästa inköp

Måste bara visa de här.
A på jobbet hade hittat världens snyggaste träskor på nätet och undrade om någon var intresserad av att köpa ett par och dela frakten med henne.
Gick ut på deras hemsida och föll på en gång. Jag blev kär.

Röd Baskemölla, den skon till vänster på bilden, är min inom en snar framtid. Yey.

Angelina, släng dig i väggen

Ibland blir dagen så mycket roligare än man hade tänkt sig. Bara genom att kleta på någon form av "magic lip enlarger", eller vad tusan det kan kallas, skrattade jag så jag fick ont i magen.

Måste ju också säga att det gjorde verkan. Se bara hur plutiga, fylliga läppar jag och A fick. I klass med Botoxtjejerna. Eller hur?!

Allt gott för något ont med sig

Jag har en bra och en dålig sak som har hänt mig i dag. Precis som man ska börjar jag med den roliga grejen.

JAG HAR FÅTT FET LÖN I DAG!

Men det är inte allt jag fått.
Har i flera veckor, kanske en månad till och med, haft ont i magen. Inte sådär ont att man ligger dubbelvikt av smärta men en molande värk som aldrig riktigt vill ge med sig. Det har bara varit olika grader av lidandet.

I morse när jag vaknade hade jag halsbrännan från hell. Hela jag var försurad. Väl på jobb gjorde sig värken i magen alltmer påmind. Nu är den nästan outhärdlig.
Ringde farbror doktorn efter påtryckningar av arbetskamraterna. Och ja, mycket riktigt. Precis som jag trodde. Doktorn trodde samma sak som jag.

Jag har fått magkatarr i dag. Sätter inget utropstecken efter det.

När jag funderar slår det mig att de tu sakerna kanske hänger ihop.
Fet lön = mycket jobb = stress = magkatarr. Fucking sweet.
Någon som vet hur man stressar ner? Min mage skulle behöva det.

Så fruktansvärt orättvist

Min resväska har just kommit hem från Paris.

Vari ligger rättvisan i det?

Otroligt lättroad

Livet är inte så spännande just nu. Ägnar dagarna åt att laga mat, slöglo på tv, tvätta mängder med kläder, ge djuren mat och spela patiens på datorn. Har därför inte så mycket att tillägga.

En rolig sak som kommer ut av det enformiga och ospännande livet är dock att jag är lättroad. På jobbet i dag försökte jag mig på en liknelse/ordspråk eller vad de nu kallas. Ett försök dömt att misslyckas, vet ni som läst min blogg länge.

I alla fall. Jag satt och svor för mig själv, som så ofta, och ursäktade mig sedan för mina kollegor med "Usch, jag svär som en kyrkråtta".
Satt sedan och skrattade resten av dagen åt mitt tappra försök att slänga mig med uttryck jag inte riktigt är så haj på.
Som jag sa, lättroad.

Fotnot: För er dummies som jag heter det "svär som en borstbindare" alternativt "fattig som en kyrkråtta".

Bäst just nu – och resten av våren?

Jag förutspår:
Vårens och kanske sommarens plåga blir Lazee med låten Rock away.

Som tur är går plågan mycket bra att lyssna på (till skillnad från Boten Anna och andra plågor). Till och med att lyssna på många, många gånger. Till och med kan det vara den bästa låten just nu. Ja, så är det nog.
Rock away, gott folk.

Ur led är tiden

Hatar att folk hela tiden påpekar att det inte är vinter, att klimathotet är över oss, att undergången är nära. Ja, ni vet.
Men nu kan jag inte hålla mig. Ur led är tiden, som käre Hamlet sa. Jag har myggbett på min arm! Jo, ni läste rätt.

Vilken rekordmorgon

Herreminje. När jag kom till jobbet i morse hade jag varit vaken i 45 minuter. Och då har jag en halvtimmes resväg.
Vaknade av att jag tryckte snooze på mobilen och att det inte gick att trycka på snooze fler gånger. Då hade jag snoozat i sömnen i en timme. Snabbt som en gasell ryckte jag åt mig handduken och kastade mig i duschen.

In och ut, hann bli blöt i håret ungefär. Sen torkade jag mig och klädde på mig samtidigt. Jag har samma kläder som i går för övrigt. Hann inte riktigt fundera ut några makalösa kreationer.
Borstade håret samtidigt som tänderna. Blåste håret snabbt och kokade en kopp te samtidigt som jag bredde en tunnbrödsmacka med messmör.

På med skor, halsduken runt nacken, jackan uppknäppt och i väg. Med en termosmugg i famnen och macka i munnen.
Kom inte ens försent. Måste berott på att jag just innan jag vaknade drömde att jag var med i ett distriktsmästerskap. Vad vi tävlade i minns jag inte riktigt, men jag gissar på sprint.

Min älskade vän

Jag tänker på dig, vännen. Undrar hur du mår. Om allt är bra.
Du får ringa mig halv två alla nätter om du vill. Halv tre också. Eller halv fyra. Det spelar ingen roll. Jag finns här, lyssnar, tröstar.

Jag drog en lättad suck när du ringde sista gången. Du var inte ensam längre. Hade ångest över att jag inte hade möjlighet att komma. Hade jag kunnat skulle jag varit med dig, hållt dig i handen.

Hela natten har jag drömt om dig, gnisslat tänder för dig. Varit orolig för dig. Jag hoppas allt är bra nu, att dom tar hand om dig, att du blir frisk.
Älskade, älskade T.

Ingen karaktär

Avbokade pilatespasset som jag lyckades få i sista stund.
Fan vad jag är dålig.