”Ingenting händer på jobbfronten, allt står still. Det ger dig mer tid till familjen och dig själv.”
Jubel och klang kände jag. Herregud vad skönt om det har ett uns av sanning i sig.
Jag är så less på att byta tjänst varje år. Klättra. Bli chef. I ett år har jag haft den tjänst jag har nu och den var inget jag sökte eller ens ville, min dåvarande tjänst bara omvandlades och vips så blev jag chef och högst ansvarig på helgerna.
Kul visst, men också utmattande. Särskilt när det har varit en enda stor vikariesväng och jag inte har kunnat lassa över så mycket på mina kollegor eftersom de helt enkelt inte har kunnat eftersom de är vikarier och nya. Pust.
Snart ändras det dock. En tjänst petas in mellan min och nyhetscheferna så att jag blir av med en del av mina arbetsuppgifter (de som lades på mig då för ett år sedan) och jag kan få fokusera på MITT jobb. Det jag ska göra. Det jag vill göra. Det jag tycker är roligast.
Min tidigare chef var superarg på mig för att jag inte hade sökt den tjänsten. Hen sa att jag verkligen skulle söka, verkligen skulle ha den. Verkligen skulle passa. Att den var menad för mig.
Smickrande men jag vill inte. Jag vill inte vara chef. Inte för så många iaf. Jag är fortfarande chef men har bara två under mig. Lagom. Och jag har massa ansvar och betydelse för företaget. Massa inflytande. Många lyssnar på mig. Det är nog. Det är det jag känner att jag vill ha det. Lugnt, skönt. Fokusera på mig själv.
När (om) magen blir bra igen så ska jag ta hand om mig på fler plan. Röra på mig. Skaffa gymkort kanske? På riktigt. Eller jogga. Yoga? Bli stark. Metalt och fysiskt.
Jag ska ägna tid åt min familj. Mysa. Gosa. Kramas. Orka. Inte vara en trasa när jag kommer hem från jobbet.
Så även om jag inte tror på horoskop hoppas jag innerligt att hösten blir som det stod där. Att ingenting händer. Herregud så skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar