Prick så här rörig är min hjärna nu

I dag var jag på jobbet i tolv timmar. Jobb och strategimöte och puuuuh. Vi har massa nytt på jobbet så det är lite utmattande. Ny sajt, nytt sätt att sända live, nya sätt att publicera. Och jag jobbar morgonpasset för första gången sedan förra sommaren. Rätt tungt måste jag säga. Men kul. I dag sände vi live nio gånger under mina åtta och en halv timme vid rodret. Action från första stund till sista. Sista timmarna av arbetstiden gick till mötet. 

Men det är härligt att komma hem. Felix är så himla glad över att jag är hemma att mitt hjärta svämmar över. I går när jag kom hem började han sprattla i varje lem och ropade och skrattade och var så till sig att han inte visste vart han skulle ta vägen. När jag sedan gick till hallen för att hänga upp jackan som jag gick in med började han gråta och tittade längtansfullt åt mitt håll. Hjärtat! Han är verkligen underbar och åååå vad jag vill gosa in mig i honom. Nästan så att jag vill väcka honom när han sover. 

En dag ska jag skriva om hur det gick när jag slutade amma. Jag har inte gjort det ordentligt och skulle själv velat ha en "så har andra gjort" när jag var mitt i det. Men det blir nog först när jag är ledig nästa gång. För nu måste jag duscha, blåsa håret, boka taxi till halv sex i morgon bitti och sedan gå och lägga mig. Leva livet. Eller inte. 

Dregelolle. Mitt hjärta.