Så var förlossningen över, då den där tisdagen den 31 januari, 21 minuter över tio på kvällen. Jag fick upp ett litet kladdigt bylte på magen och kunde för första gången behålla det jag stoppade i min mun utan att kräkas upp det. Läkaren stod mellan mina ben med nål och tråd men det brydde jag mig inte om, allt som fanns var byltet på magen.
Han knorrade lite och ålade sig försiktigt uppåt mot mina bröst. Felix. Så kom det.
Det bara flashade förbi lite snabbt men jag kunde inte sluta tänka på det.
"Så har ni tänkt på något namn då?" frågade sköterskan. A svarade att vi hade en lång lista med namn men några var favoriter.
Jag tittade på A och sköterskan och sa "jag vet inte alls men jag fick en känsla, det kom ett namn till mig när han kom upp på min mage. Felix."
A testade namnet, frågade knytet om han hette det.
Vi var inte säkra.
Först två veckor senare efter att ha testat alla favoritnamnen på listan landade vi ändå där vi började. Det kändes som att han hade presenterat sig där och då i förlossningssalen. Och vilka är vi att inte lyssna på det?
4 kommentarer:
Haha vårt barn heter också FAG. Då han har dubbla efternamn... kom vi inte heller på förrän långt senare. Ops!
Haha! Lustigt att vi inte tänkt på det någon av oss. Skyller på att det var så mycket att hålla reda på och tänka på där i början.
Mina initialer är SS. Önskar att min mamma inte låtit sig bli överkörd i fråga om mitt tilltalsnamn - har aldrig gillat det och inte blir initialerna någon tröst heller... >_<
Sandralinnea: Aj då. Inte kul att inte gilla sitt namn. Jag hade en period som tonåring då jag ville byta namn, men nu har jag inga problem med det längre. Matilda är ju liksom jag. :)
Skicka en kommentar