Krämpor och livet och sånt

Femdagarsledighet. Ah. Det känns nästan som någon form av lyxig semester mitt i allt, och ändå få lön. 

De här fem dagarna har jag dessutom gjort massor. Med mina (lata) mått mätt. 

Det var slapphäng hemma med The Wire och risotto på fredagen, bak- och chokladmässa och barnmässa på lördag dag och middag hos vänner på lördag kväll. Sovsöndag och landskampsfotboll i måndags kväll. Första gången på Friends och hade genom jobbet tillgång till en loge! Sånt himla trevligt sätt att kolla på fotboll. 

Och i går städade jag lite och förde över massa viktiga saker från min åländska mobil till min jobbtelefon. Tog cirka halva dagen. Fyra år med samma mobil gör tydligen det. Nu skrotas mitt gamla åländska nummer för gott. 

Däremot har jag märkt att jag inte är riktigt lika mobil som förut. Graviditetens första krämpor har gett sig till känna. Att gå mer än 6000 steg på en mässa, sitta en timme på tunnelbana, sitta och äta och prata vid ett bord i flera timmar och sen sitta en timme till på tunnelbana hem gjorde inte direkt susen för min rygg. Aj aj aj. Kunde knappt vända mig i sängen när jag äntligen kommit dit. Korsryggen kändes som den skulle lossna från kroppen typ. Klassiska bäckenbottenproblem tydligen. Har känt någon gång på jobbet också, när jag suttit i typ tio timmar. Skönt då med höj- och sänkbart bord så man kan stå lite. 

I går kväll började jag också noja över att min mage är för liten och att babyn där inne inte skulle växa ordentligt. Den verkar dock helt nöjd och tillfreds, så livlig som den är. Är ändå lite rädd att jag inte gått upp tillräckligt i vikt. Allt där inne i magen väger ju ungefär de knappa fyra kilo jag har lagt på mig. Vet ju inte vad som är normalt, googlar man är ju precis allt normalt så det känns lite skakigt. 

Men barnmorskan lär ju meddela om något är knas nästa vecka när vi ska dit i så fall.

Vecka 24 nu och babyn är större än en aubergine. Herregud alltså.