Jag hade nästan glömt

In i burar och knappt säga hejdå till matte sedan ett år tillbaka. "Gå snabbt nu, annars går det inte" och tårarna i hennes ögon. I bilen oro och jamande och bära på färjan i trånga trappor och i djurrum med miljoner hundar och miljoner grader celsius och stillastående luft.

Stressade och oroliga och sjösjuka. Elsa spyr upp hela maginnehållet och doften av gammal kattmat får det att vända sig i magen. Gudrun sticker ut tassarna och vill vill vill uuuuut ur buren.

Lång väg hem och väl framme är de lika stressade och stissiga. Kissar och bajsar och bajsar och kissar och hela lägenheten luktar bläk. Utforska allt. På bordet och fya. I fönstret och fya och överallt där de inte bör eller får vara. Fy fy fy. Kattsand över hela badrumsgolvet och hår som letar sig in i näsan och i smöret.

Skrapar på golvet, river i sofftyget och herregud! Pärsen!

Så kommer de, båda två, trycker huvudet i min hand och buffas. Lägger sig på min mage och bredvid och fläker upp magen så att jag kommer åt den mjukaste mjuka pälsen.

Spinner som skördetröskor och deras päls gör mig lugn. Klappar, stryker, rufsar och lyssnar på kurret.

Smyger upp i sängen när väckarklockan ringt och ställer sig nära nära ansiktet och kikar om jag vaknat. Glädjen när de märker att jag har det. Springer till dörren när nyckeln sätts i och hej hej här är vi - välkommen hem! Kryper in under täcket och kittlar mot min bara hud.

Kurrar. Myser. Förföljer mig runt hela lägenheten.

Jag hade nästan glömt hur det var. Hur underbart det är att ha katter. Nu är de här. Här hos oss igen och trots alla aber och allt hår i maten och kattsand som fastnar under fötterna och bajslukt och fyande: Jag älskar det. Jag älskar dem.

Nu är de här igen, mina och A:s små kärlekar.

Vet ni vet ni vet ni?

I morgon åker jag till Åland, hämtar min bil som blivit lagad och besiktad, parkerar den och hoppar på en färja till Finland, åker buss i Finland, ser på finska cupfinalen i fotboll, åker buss till färjan och åker tillbaks till Åland och hämtar bilen.

Och vet ni vad jag mer ska hämta då?

KATTERNA!!!

Sedan ska vi allihop åka till Stockholm igen. 

Eufori!

Ledigt

Min kollega jublade i går och berättade att han skulle ha semester nästa skift. Vara ledig i nästan tre veckor. 

"Ja men du vet, jag behöver det. Började ju i april och har inte varit ledig på hela sommaren."

Jag började i februari. Och har inte varit ledig på hela sommaren.

Kanske förklarar varför jag liksom går omkring i någon form av koma.

Drömmer om att ligga i en hängmatta i solen.

Det tråkigaste ...

... Med att jobba sena kvällar är att när alla redan har gjort sin måndag har jag ännu inte ens börjat.

Upptepar tyst för mig själv: Ob-tillägg. Ob-tillägg. Ob-tillägg.

Torpälsk lite till

Snoret är ihärdigt men det halsonda har släppt. Somnade till knastret av brasa i torpets storstuga. Bestämde att det var bättre lämpat att sova där när det är bara någon grad utomhus och därmed bara några grader varmare på oisolerade vinden.

Vattnet som jag tvättar ansiktet med blir på något vid så oerhört skönt. En vattenkokarkanna skållhett, en vattenkokarkanna kallt. Mjukt och varmt och jag vill dyka ner hela jag i den lilla platsbaljan, omslutas av det mjuka mjuka vattnet.

Stjärnhimlen syns skrämmande bra här. Jag hade glömt bort det. När bilens lyktor slocknade och ögonen hade vant sig vid det becksvarta blev det en symfoni ovanför huvudet. Så vackert. Så hänförande.

Jag kissade på huk i gräset och tittade upp och precis just då föll en stjärna. Eller ja, nåt brann upp när det kom in i atmosfären. 

I går läste jag bok högt tills klockan var två och min nyligen reparerade hals gav upp. 

Fan, jag älskar torpet.

Så oerhört olägligt

Det finns väl aldrig ett tillfälle då det är bra att bli sjuk på, men just nu kunde det inte passa sämre.

Nytt jobb och inga rutiner kring det satta. Försöka instruera min kollega som får arbeta häcken av sig. Och samtidigt försöka överleva den värsta förkylningen i mannaminne. Feber och skit. Tjock i näsan, ömma sår i halsen och tryckande värk i öronen. Kan inte prata utan att det gör vrålont. Lever på honungste och soppa och ångest över att jag inte kan vara sjuk. Det sista mättar hemskt dåligt.

Rutiner och vardag

I helgen var jag ledig, som nästan alla andra människor. Det var skönt. Det var sovmorgon och långdusch, fredagsvin och risotto. Tv-spel och läsa bok högt för A. Långpromenad, hejdå-kalas för kollegor som slutar efter sommaren och tvätt och disk.

Det kändes helt vanligt. Som om att jag levde ett vanligt liv, utan skiftarbete och sena kvällar.

Och jag kan bara tänka på att det ska bli så. Jag ska vara ledig varje fredag lördag söndag hela hösten. Herregud, jag kanske till och med får någon form av rutiner igen. Så. Himla. Skönt.