Onsdagslåt

Av någon outgrundlig anledning har jag den här låten på hjärnan.

http://youtu.be/5cWH3JBoNzw

Antar att det betyder att jag haft en bra helt vanlig dag. (Om jag tackar Gud för det vet jag väl inte men.)

Vad man kan göra en fredag när man fått lön

Man kan till exempel ta sin pojkvän under armen och låtsas att det är helg. Då kan man gå på promenad i solen och titta på körsbärsträden som blommar i Kungsträdgården och ta klyschiga bilder med det rosa blomhavet som fond.

Och så kan man gå på stan och handla kläder och en helt onödig hand i trä med böjbara fingrar, bara för att man känner för det.

Sedan kan man hitta en halvvarm uteservering lagom tills solen gått i moln och beställa in vansinnigt god mat och vin och inte tänka på vad det kostar.

Efter det kan man gå hela långa vägen från Norrmalmstorg till Söder och gå in i den bästa matbutiken i världen, Cajsa Varg, och handla nån form av kallpressad juice och lite gott te. 

Sedan kan man strosa vidare och peka på hus man vill bo i och leta efter en bar med ledigt bord där man kan slå sig ner och beställa gigantiska öl och en fin drink.

Sedan kan man barhoppa och dricka fler drinkar ur fina glas och fnittra tillsammans med sin pojkvän och göra upp planer med vänner om att ses vid Slussen om en halvtimme för att åka på konstkollektivfest på Gärdet. Så kan man åka dit och gå vilse i de gigantiska lokalerna som SVT tidigare var i och dricka halvkall folköl eftersom den andra ölen tagit slut.

Sedan kan man hitta ett piano och klinka på och spela rundpingis medan man skrattar så man kiknar.

Och sen kan man ta tunnelbanan hemåt och sno en fin reklamskylt och missa bussen och stå ute och frysa innan man får krypa ner under ett täcke sisådär tolv timmar senare.

Det kan man till exempel göra en ledig fredag när man fått lön.

Kan ingen bara knäppa med fingrarna?

Åh vad jag är less på att vara nybörjare! Fan ta jobbet som vill ha mig på nya platser hela tiden (läses med ironi). Både igår och idag kände jag mig sjukt frustrerad för att jag inte var bra. Inte klar. Inte bara kunde allt och gjorde det bra.

Men å andra sidan, det är första veckan någonsin jag sitter på den stolen jag sitter. Jag har suttit två (2!) dagar där innan. Varav en dag var min allra första dag på tidningen som knappt ens räknas. Så, give me a break!

Eller ge mig magi som gör att jag genom att knäppa med fingrarna magiskt flyttas fram en månad i tiden. Då skulle jag inte känna mig som en rookie längre. Längtar som fasen tills dess.

Åh en sån helg!

Det har varit 40-årsfirande av min äldsta syster, en jävla massa bilkörande (80 mil sisådär) och lika mycket cava! Syskonhäng och bus och kramar till alla syskonbarn. Vildmarkstunna hemma på en okänd människas gård och så red vi på islandshästar. Min hette Fifill som betyder maskros på isländska. Han var jättesnäll och jag var jättedålig på att rida. Men hallå, det var ju första gången någonsin. Trillade inte av iaf. Har nu träningsvärk överallt.

Det var träff med människor som jag inte sett på närmare tjugo år och jättegod mat. Sömn i alldeles för liten mängd bland alla gosedjur i systerdottern Irmas säng och så lite häng i båda systrars trädgårdar.

Under bilresan hem blev jag akuttrött och stannade vid en mack och sov i tjugo minuter. Skitbra knep för att undvika att somna bakom ratten.

Och nu är jag trött igen och kan inte skriva sammanhängande blogginlägg. Men det är lika bra för jag ska ändå stiga upp senast halv fem i morgon. 

Tjing tjong.

Kritik

"Jävla värdelösa idiot. Skaffa dig ett riktigt jobb. Vänstervrida jävla blodsugare. Varför är du så feg och ryggradslös? Lär dig skriva! Ditt språk suger. Har du inte gått i skolan? Du är inkompetent."

I dag klarar jag inte av skiten. 

"Tack för den konstruktiva kritiken. Med vänliga hälsningar Matilda"

Så många timmar jobb, så få timmar ledigt

Räknade nyss ut att jag jobbade 227,5 timmar under mars. Det är så stört mycket att jag inte vill tänka på det. Mars var visserligen en lång månad arbetsmässigt men ändå! Ändå!

Sist jag hade en ledig helg eller tvådagarsledighet i veckan utan att någon var här på besök eller jag var tvungen att (eller ville) resa någonstans var helgen den 21-22 februari. Det är snart två månader sedan. Då bodde vi i den tillfälliga lägenheten i Hagsätra och jag hade inte börjat jobba ännu.

Jag är bara så vansinnigt trött. Och jag måste fan få gnälla över det just nu.

Det osannolika med 14 april

Jag har sagt det förut men kan inte riktigt släppa osannolikheten i att min äldsta syster föddes för 40 år sedan i dag, två år senare fick hon en lillasyster, min andra storasyster, på exakt samma dag och 37 år senare föder hon en dotter på exakt samma dag.

Kan någon med mattekunskaper räkna ut sannolikheten för att det ska inträffa?

Hur som helst: Grattis till halva min familj som firar födelsedag i dag!

De tre till vänster fyller år i dag. Hurra!

Återigen i väldigt bra form

I går bytte vi däck på bilen.
I dag har jag sådan träningsvärk i armar och rygg att jag har problem att röra mig.

Åh, du underbara kropp. Om jag ändå skulle orka få dig i lite bättre form.

Sista natten på länge

Ligger hemma på soffan och väntar på att min arbetsdag ska börja. Jag jobbar natt, igen, men det känns all fine and dandy eftersom jag vet att det är den sista natten på länge. Yey!

Eller ja, det där vet jag ju inte förstås men jag hoppas onekligen.

Det har gått jättebra att jobba natt, inget snack om saken, men resten av livet blir liksom inte så spännande: Sova till eftermiddagen, vara så där seg i skallen som man blir av att sova till eftermiddagen, göra en max två vettiga saker, laga middag och åka till jobbet.

Det känns inte direkt som att carpa dagen och sånt där ni vet. Snarare att sova bort hela sitt liv.

Torpet! En kärlekshyllning.

Jag är så löjligt kär i det här huset. Så att det pirrar i mig medan jag vistas där. Jag älskar det verkligen, mitt lilla underbara torp.

Det bästa köpet i mitt liv är helt klart det här. Utan tvekan.

Apropå det här med ansvar

I morgon ska jag prova ytterligare en tjänst på tidningen!

Mina kollegor skrattade åt mig idag. "Snart kan du göra allt här".

Hur kommer det sig att jag alltid hamnar i den rollen? Jag kunde ju typ allt på mitt gamla jobb också. Och på ännu tidigare jobb än det. Varför låter de alltid mig bli någon form av multimänniska med ben lite här och där?

Kanske är det så enkelt att de ser att jag helt enkelt vill? Jag vill ju lära mig mer. Helst hela tiden. Fast det är ju lite jobbigt också, måste jag erkänna. Det här med att låta hjärnan vila ibland hade ju varit rätt gött. Och framförallt hade nog jag varit snäppet piggare.

Tömmer hjärnan inför "natten"

Att bo på femte våningen på en öppen plats, högt upp när det blåser halv storm gör att rutorna skallrar. Jag vaknade av det i morse (läs igår förmiddag, jag jobbar natt och har varit vaken sedan igår förmiddag som därmed blir min "i morse") efter att ha drömt att jag var utsatt för skeppsbrott. SÅ mycket blåste det.

Mängden snor och näsblod som producerats av min stackars näsa den senaste tiden är fasen inte att leka med. Var kommer allt snor ifrån? Hur kan jag producera sådana extrema mängder? Och varför är mina blodkärl i näsan så ytliga och sköra att jag spräcker dem varannan gång jag snyter mig?

Livets svåra frågor och så vidare.

Jag gillar att folk verkar lita på mig på jobbet. Bara "skriv om det här skitkomplicerade ärendet", "var själv på natten och styr över hela webben på egen hand" och "kan du leta fram något som är värt att skriva om i papperstidningen". Herregud vilket förtroende jag får ändå. Jag gillar det, och är samtidigt lite rädd.

Jag börjar hallucinera om att vi har katterna här. Planen är ju att ta hit dem men det har liksom inte blivit av än. Ändå tycker jag att jag ser dem i ögonvrån titt som tätt. Och så kommer jag på mig själv att lämna toadörren lite öppen så de kan komma in till kattlådan, som ju förstås inte finns där.

Behöver jag söka hjälp?

Och nu har jag fått mitt pass och kan bevisa att jag är jag. Hurra! Det första jag kom på att jag kunde göra nu var att beställa en massa grejer från nätet. Från ebay och sånt som typ är omöjligt att göra till Åland på grund av skattegränsen (ni vet taxfreens baksida för de som faktiskt bor där) utan att betala en halv förmögenhet i dubbelmoms och tullavgift. Kommer dock bara på grejer som A vill ha. Hmpf.

Jag vill ha en tv. Det går jättebra att streama live-tv och kolla på Netflix men jag saknar ändå det där blippandet mellan kanalerna och att kunna fastna och sugas in i ett program jag aldrig aktivt skulle ha valt att titta på.

Jag ska köpa en tv när jag fått lön. Vad kan en sån kosta? Måste man förresten ha en massa himla boxar för att kunna se några kanaler? Funkar det inte via bredbandet? Eller kanske det finns något utbud här i huset förresten.

Tänk vad många små grejer som är annorlunda i Sverige mot på Åland. Ibland känner jag mig mer åländsk än svensk eftersom det är så många vardagliga saker jag inte har någon som helst koll på hur det funkar här i Sverige.

Så. Har jag tömt hjärnan nu så jag kan sova? Hoppas det. Godnatt!

Det här gick ju bra

På Åland. Vid torpet för att konstatera att vi inte har med nyckeln. Den ligger hemma i Stockholm.

Jag och A skulle behöva ha någon som tar hand om oss för vi är tydligen inte fullt kapabla alternativ alldeles för disträa för att klara av att fungera som vanliga vuxna människor.

Jaha. Så då får vi åka till Åland nästa helg igen. Det ska bli skoj. Jähätteskoj.

Konstaterande efter tre nätter av jobb

Det här med att jobba natt. Piece of cake i jämförelse med att börja jobba 5.30.

Herregud vad tydligt det blir att jag är en kvällsmänniska och inte en morgonmänniska. Jag menar nu, klockan sex efter en hel natt med jobb funkar hjärnan fortfarande. Vid fem är jag helt jävla blåst.

Och sömnen är det heller inga problem med. Ännu iaf. Jag somnar ovaggad med persiennerna neddragna och vaknar utvilad mellan tolv och två.

Konstaterar därmed att jag tydligen klarar av det här med nattjobb. Kul att lära sig något nytt om sig själv så här vid 34 års ålder.