Sedan i eftermiddags har jag haft ett tryck över bröstet efter beskedet jag fick då. Inte ens tre timmars efterskolansömn, julshopping och en lång varm dusch har helt fått det att släppa.
Igår grät jag så mycket att ögonen fortfarande ett dygn senare är svullna och plufsiga.
Jag vet att jag inte borde vara så kryptiskt och skriva så här utan att säga vad det gäller men jag kan inte det nu. Och jag orkar heller inte prata om det just nu. Jag kan inte sätta ord på det ändå eftersom det är kaos därinne.
Men jag kan iaf lugna er med att jag inte är allvarligt sjuk eller har gjort slut med A, don't you worry. Det är bara annat som vänt livet uppochner och skapar ångest.
Det jag ser mest fram emot är att vi ska åka till mamma och pappa i helgen. Jag hade planer på att hitta på en massa, träffa vänner jag inte sett på evigheter och så vidare. Nu vill jag helst av allt bara ligga på deras soffa, äta mormors lussebullar och bli omhändertagen av mina föräldrar. Åh vad jag behöver vara barn just nu.
2 kommentarer:
Kram.
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar