Det här med att bestämma sig

Jag har väldigt svårt att fatta beslut. I synnerhet stora beslut. Jag tror att det är en rädsla för konsekvenserna beslutet kan få. Vad som liksom kan hända.

Rent rationellt brukar de där scenarierna inte vara några skräckscenarior och även om den logiska delen av mig också förstår det ligger det liksom och skaver varje gång jag ska fatta ett stort beslut. Tänk om ...

Min vän Liz och jag pratade mycket om det här när vi jobbade tillsammans. Hon var likadan men hade kommit på ett tankesätt som hjälpte henne att ändå fatta besluten: Att tänka att det går att ångra sig. Det är faktiskt få beslut som absolut inte går att ångra. Beslutar man sig för att flytta går det ju att flytta tillbaks om det visar sig att man inte trivs. Och det går med de flesta besluten, även om förutsättningar kan förändras förstås.

Jag har brottats med framtidsbeslut ett tag nu. Helt enkelt vad jag ska göra när min termin är slut. Skapade en buffert genom att söka till nästa kurs och sköt beslutet om att plugga vidare och fortsätta bo i Stockholm ett tag till eller flytta tillbaka till Åland och gå tillbaka till mitt jobb på framtiden.

Framtiden visade sig inte vara så långt borta. Idag tvingades jag fatta beslutet då min chef ville ha besked inför kommande budgeteringar.

Så nu blir jag här ett tag till. Ett halvår till. Ett halvår till på att fundera vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Men först ska jag plugga och förkovra mig ännu mer i mediedesign och medieteknik och allt vad det innebär.