Stockholm

Det känns visserligen fortfarande som att vi är här på semester, men från och med nu kan vi kalla Stockholm för hemma. 

Allt är fortfarande rätt förvirrande och ovant. Var finns matbutikerna? Vilken väg är bäst att gå? Är det tvärbanan eller buss som är bäst att ta till skolan? Många frågor och ännu inga svar. Om ett tag kommer det nog kännas helt normalt. Vi kan säkert till och med gå ut ur en tunnelbana och veta åt vilket håll vi ska gå utan att titta på skyltarna! 

Förutom förvirringen känns allt bra. Jättejättebra. I dag har jag till exempel suttit ganska länge och bara tittat på människor. Älskar det! 

Om den här förlamande tröttheten som jag dras med från den vansinniga flyttveckan bara skulle släppa skulle allt vara fullkomligt underbart.