Soffan luktar fotsvett. Så där att man inte vill ligga i den för risken att det där vidriga ska smitta tillbaka till en. Sängens lakan är så där äckliga att de borde bytts för minst en vecka sedan. Klädhögen på golvet är astronomisk stor och snoret i näsan blir mer och mer påtagligt. Huvudet tungt, sinnet känsligt och jobbet ger ångest. Stress inför allt som händer i helgen och inför beslut som ska komma. Och klädångest inför maskeradfest och så är kattmaten slut. Och allt annat är också slut men tiden för att handla finns liksom inte. Det går inte att trolla med tiden när orken är nere vid fotknölarna och behovet av att sova på fotsvettssoffan övertar alla andra känslor. Sömn.
Det som får allt att trots allt vara helt okej är vetskapen om att i morgon är den sista dagen på fyra veckor som jag behöver ställa väckarklockan. Semestern. Så oerhört välkommen just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar