Instämmer ovan! Jag fattar också att det må vara känsligt för vissa men vet du, får man noja över upplevd eller verklig övervikt får man göra det omvända med.
...även om jag mest önskar att vi alla bara kunde lägga av med alla våra kroppsnojor som vi har fått lära oss att ha och bara vara lite härliga mot oss själva istället. Så länge det inte är en fysisk ohälsa vi pratar om men det är ju en annan historia.
Emma: Bra! Och tack. Omomigen: Jag vet ju inte riktigt om man faktiskt får det, men det är skönt att du säger det. Och jag brukar inte noja så mycket över min kropp. Har ju sett likadan ut sedan jag var 15 typ så har liksom hunnit förlika mig med den. Oerhört skönt.
Grejen är ju så här, det är mycket mer accepterat att ha ett problem med sin, verkliga eller upplevda övervikt, än tvärtom men faktum kvarstår, mår man dåligt för att man upplever sig som FÖR smal så mår man dåligt. Punkt. Det är lätt att säga "men ät då" men som du säger, så enkelt är det inte för alla.
Ja, precis så är det. Det vet jag mycket väl. Har diskuterat det här på bloggen någon gång förut. Dessutom är det tydligen mer okej att kommentera min kropp eftersom jag är smal. Vet inte hur många gånger jag i 20-årsåldern fick höra ”men herregud flicka, äter du inte?” Och då var jag långt ifrån tillfreds med hur jag såg ut vilket gjorde att varje kommentar var som ett bevis på att jag var fel och ful.
5 kommentarer:
Jag tyckte inte du skrev nåt olämpligt! Alla har olika kroppar & skönt att du har kommit i balans med din!
Instämmer ovan! Jag fattar också att det må vara känsligt för vissa men vet du, får man noja över upplevd eller verklig övervikt får man göra det omvända med.
...även om jag mest önskar att vi alla bara kunde lägga av med alla våra kroppsnojor som vi har fått lära oss att ha och bara vara lite härliga mot oss själva istället. Så länge det inte är en fysisk ohälsa vi pratar om men det är ju en annan historia.
Emma: Bra! Och tack.
Omomigen: Jag vet ju inte riktigt om man faktiskt får det, men det är skönt att du säger det.
Och jag brukar inte noja så mycket över min kropp. Har ju sett likadan ut sedan jag var 15 typ så har liksom hunnit förlika mig med den. Oerhört skönt.
Grejen är ju så här, det är mycket mer accepterat att ha ett problem med sin, verkliga eller upplevda övervikt, än tvärtom men faktum kvarstår, mår man dåligt för att man upplever sig som FÖR smal så mår man dåligt. Punkt. Det är lätt att säga "men ät då" men som du säger, så enkelt är det inte för alla.
Ja, precis så är det. Det vet jag mycket väl. Har diskuterat det här på bloggen någon gång förut.
Dessutom är det tydligen mer okej att kommentera min kropp eftersom jag är smal. Vet inte hur många gånger jag i 20-årsåldern fick höra ”men herregud flicka, äter du inte?” Och då var jag långt ifrån tillfreds med hur jag såg ut vilket gjorde att varje kommentar var som ett bevis på att jag var fel och ful.
Skicka en kommentar