Så jävla lat är jag inte

Klart jag uträttade alla ärenden som jag skulle. Nu har jag bara ett samtal kvar att ringa innan alla papper är inlämnade, alla samtal ringda och allt fix är ordnat. Tills jag får besluten vill säga. Allt hänger nu på att jag beviljas jordförvärvstillstånd och när (om borde jag kanske skriva, men enligt alla experter bör jag få det) jag fått det väntar en ny runda av springa-runt-med-papper och ta kopior och fan och hans moster.
Så i december någon gång är förhoppningsvis allt det här pappersarbetet som ett torpköp innebär avklarat. Kanske kan ta mig tid att njuta av faktumet att jag har en sommarstuga då. Lagom tills det blir minusgrader och man inte vill vistas där något mer.

Latmasken talar

Jag prackade på A min cykel i dag så att jag skulle kunna ha bilen och åka och uträtta ärenden på förmiddagen innan jobbet. Besöka elbolaget och lämna papper på att elen på torpet överförs till mig och så vidare. Viktiga saker som helst bör vara gjorda den här veckan.

Men i stället ligger jag i sängen, lyssnar på radion och slösurfar på mobilen. 

Jag fattar inte att sådana där enkla grejer ibland kan kännas som att bestiga ett berg.

Nu börjar jag smälta det

Jag har köpt ett torp! Helt knasigt, men helt underbart. Jag äger det, det är mitt.

Nu börjar det gå in i min skalle att jag faktiskt har ett torp och sakta men säkert har tankarna på inredning fått liv. Tryckte ju tillbaka dem hårt förut för att inte rusa iväg och bli besviken, ni minns. Men nu, nu drömmer jag om en gråblå panel i hallen och en sådan där gammal hatthylla gjord av rör med krokar. Och kanske vitmålat golv i köket. Eller så målar jag det i någon färg! Vitt tak i alla fall och så ska nog de gamla 50-talsköksskåpen bli turkosa eller mintgröna. Spisen, som i dag är knallorange vet jag inte hur jag ska göra med. Kattschablonerna ska i alla fall målas över.

Jag längtar till nästa vecka då vi äntligen kan åka dit. Nycklarna får vi på fredag men eftersom jag jobbar hela helgen kan vi, eller i alla fall jag, inte åka dit. Men nästa vecka! Då! Ska ta med dammsugaren, en såg, tidningar och lite ved. Tänkte städa lite och se om jag lyckas få eld i spisen. Och gå igenom "lagret" av gamla möbler som finns på vinden i uthuset. Såg bland annat en gammal kökssoffa som jag tror hårt på. Fan, det pirrar lite i mig när jag tänker på det. Jag har köpt ett torp!

Så här lång var den här helgen

Tidsomställning gör att jag för en gång skull är halvpigg en måndagsmorgon. Vilket känns ganska konstigt med tanke på att helgen har varit som hela förra veckan - en enda röra av flackande, tankar och att-göra.

Fredag kväll var bara hem och laga snabb middag som skulle räcka till lunch på lördag, iväg och vara barnvakt till världens härligaste ettåring och så fort hon somnat plockade vi fram mattepappren och började plugga.

Tidig lördag och koka kaffe och bre mackor och 9.00 vid en skolbänk med vässad penna, sudd och linjal. 17.30 därifrån med ett rejält stukat självförtroende. Eller äsch, jag hade inte förväntat mig så mycket av den kvantitativa (matte) delen egentligen. Hade dock hoppats på åtminstone fem fler rätt per provomgång. Den verbala delen är jag dock nöjd med. Lite onödiga slarvfel men i en av omgångarna hade jag bara fyra fel av fyrtio. Och det är jag fasen stolt över. Borde få ett resultat kring 1,2 och får väl vara ganska nöjd med det med tanke på att jag inte skrivit ett prov på tio år och inte räknat ett mattetal på tretton år.

Mentalt slut men bytte ändå till klänning och strumpbyxor och på med lite rött läppstift. Ut och äta middag och full efter två glas vin och en hysterisk vecka toppat med en utmattande dag. På bra konsert och vidare ut på krogen en sväng.

Snubbla i säng och vakna vrålhungrig och med jordens huvudvärk. Treo och stekt ägg och vakna till liv först på eftermiddagen. Och iväg på middag till kusinen med familj som hade min moster och mormor och en kusin till på besök.

Först vid niotiden hemma igen och fick oväntat ett energiryck och halvstädade hela lägenheten.

Och ja, precis så där lång var den här helgen.

Jag kan inte räkna

Hela dagen högskoleprov i dag. Om tio minuter kan man kolla hur det gick. 

Vet dock inte om jag vill det ...

Vad har jag gett mig in på?

Herregud, jag har köpt en sommarstuga. Köpt. Något. Stort. Jag äger liksom något annat än min bil och diverse mer eller mindre begagnade möbler.
Har lite svårt att ta in det. Och är lite rädd för vad jag egentligen har gjort. Jag har liksom köpt ett torp. Som är mitt. Där jag får göra vad jag vill. Utan att fråga någon hyresvärd. Och tagit lån. Som jag ska betala i flera år framöver. Plus att jag måste stå för alla kostnader som en sommarstuga innebär. Dyrt. Eller? Vet jag ens vad alla kostnader innebär? Elavgift, vattenavgift, sopavgift. Försäkringar. Renoveringar. Och ved, hur fan ska jag få tag i ved att elda med? Jag måste köpa en yxa. Och spara pengar. Tänk om jag inte har råd att ha ett torp?
Vad fan har jag gett mig in på egentligen?

Det här är så svårt att ta in att jag endast kan skriva i korta meningar.

Å andra sidan kan jag typ dö snart

Inte nog med att jag dras med huvudvärken from hell i dag, jag har också hittat mystiska utslag på min kropp. Som kliar.
Eftersom jag redan har haft vattkoppor i vuxen ålder kan jag utesluta det, så jag googlade huvudvärk + utslag för att luska reda på vad jag kan ha för fel.
Första sökresultatet verkade lovande. Där passade även mina andra symtom in – stel nacke som jag dragits med i snart tre veckor, ljuskänsliga ögon och kanske en släng feber.

Och ta-da! Jag kan ha hjärninflammation. Låter ju hemskt lovande.

Mitt, mitt, MITT TORP

Stora beslut, som sagt. Trots migränliknande huvudvärk och identitetskris har jag köpt ett torp. I dag skrev jag på köpebrevet, nästa fredag får jag nycklarna i handen.
Om jag är pepp? Om jag är pepp!
JAG ÄGER ETT TORP!

X = 3y + (z-2)

Hela kvällen i går, och jag menar verkligen hela, pluggade vi matte inför högskoleprovet på lördag. Jag har inte räknat matte sedan jag gick ur gymnasiet år 2000 och till och med glömt hur man räknar minus för hand. Hallå, det finns ju miniräknare liksom.

Hur som helst så gjorde vi nästan en del av provet. En del som ska ta 55 minuter alltså. På hela kvällen. Med facit och uträkningsknep till hands. Känns stabilt det här. 

Men när vi höll på i går var det något glömt långt där inne i hjärnan som började röra på sig. Kugghjulen knarrade liksom i gång. Vad var nu Pythagoras sats? Hur räknade man roten ur? Hur räknar man ut x i en ekvation? Hur fungerade bråkräkning egentligen? Jag tror de där rostiga kugghjulen febrilt försöker komma på det för hela natten har jag drömt om matte.

De har två dagar på sig att vakna till liv, annars är det kört. 

Que? Tur att jag är rätt bra på svenska i alla fall.

Identitetskris

Jag är 32 år och vet inte vem jag är, vad jag vill, vad jag har för drömmar och mål. Jag vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor. Ska det vara så?
Ska man, så här gammal, inte veta vem man är? Inte ha några intressen? Känna sig vilsen och dålig? Ja, för dålig känner jag mig nu. Jag har länge vetat att jag aldrig kommer att bli bäst på någonting, jag har åt helvete för dåligt tålamod och för mycket vilja att göra nya saker för att någonsin bli det, men nu tror jag inte ens att jag är bra. Långt ifrån bäst och inte ens bra. En släng dåligt självförtroende kan man kanske kalla det.
Har liksom tappat bort vad mina styrkor är och skulle på allvar aldrig kunna skriva ett glättigt personligt brev om jag någon gång skulle byta jobb. Jag menar, vad kan jag? Vad är mina goda egenskaper? Vad kan jag tillföra på en arbetsplats? Ja, det skulle vara en himla dålig inre jukebox då. För det kan jag i alla fall – störa mina kollegor med att tralla på extremt dåliga visor. Kan det klassas som en god egenskap?

Och så har jag mitt i allt det här tagit stora beslut. (Berättar mer om det i morgon.) Är det verkligen så klokt? Att fatta stora beslut när jag inte riktigt känner igen mig själv?
Äsch, det är väl bara att blunda och hoppa. För en sak som jag faktiskt är rätt bra på är att lyckas landa på båda fötterna.

Splittrad

Min hjärna går för högvarv. Jag tänker torpköp, jag tänker öva på högskoleprovet, jag tänker middaggäst i kväll, jag tänker barnvakt på fredag, jag tänker middag med mormor, moster och kusiner på söndag, jag tänker konsert på lördag, jag tänker förbereda mat för att äta under stressiga provet, jag tänker handla, jag tänker jordförvärvspapper, jag tänker banklån, jag tänker att mitt i allt det här ska jag jobba också.

Söndag:

Sovmorgon och sen frukost. Slappa på soffan och vidare till sportpuben på pizza och IFK Mariehamn på storbild. Hem och byta till blåbrallor och bära in utemöblerna och ut vinterdäcken. Till ett garage och byta däck, fylla på spolarvätska och kolla oljan. Och när vi ändå var i gång ett varv i biltvätten. Lilla bilen blev som ny!

Och sist och slutligen film och ost och kex. Fin söndag.

Biltvätt eller inkommande storm?

Torpinspiration

I dag var vi och tittade på ytterligare ett torp. Det fjärde, femte, sjätte, sjunde någonting. Svårt att hålla räkningen. Och detta gjorde vi trots att vi kommit så långt med ett av de andra torpen att jag och säljaren snackar köpebrev, byggrätt och att flytta över el- och vattenanslutningar.

Vi kikade egentligen mest av nyfikenhet tror jag. Fint var det i alla fall. Perfekt storlek, många fönster som gav underbart ljus, bra skick, vatten och el indraget osv. Låg dock väldigt långt bort, granne med en stor ladugård vilket skapade en slöja av koskit över hela landskapet och så hade det inga fungerande spisar, vilket skulle betyda eluppvärmningskostnader som inte är av denna värld.

I alla fall gav det här torpet en hint om hur fint det torpet jag troligtvis köper kan bli. I dag är det i ... Halvdant skick. Mycket målarfärg, många rullar tapeter, en hel del isolering och plankor lär behövas. Men samtidigt som det är mycket jobb så gillar jag det. Jag får liksom välja hur jag vill ha det. Skulle det vara i bättre skick skulle jag inte förmå mig att riva ut/bygga om hur som helst.

Har redan planer på hur jag vill göra när (om?) köpet av torpet är klart. Första prioritet är i alla fall att måla taket i kök/vardagsrum. Nu är det mörkbrunt vilket gör att allt känns dystert och mörkt. Och efter det ska jag måla över de gräsligt fula schablonkatterna på den stora spisen. Sedan duger det bra att bo där för min del.

Är det verkligen något positivt?

A om lampan:

"Jag älskar den, den är helt underbar! Den gör att vårt hem ser ut som en 1800-talsbordell."

Skryter bara lite

Klaaaaaaaaaar! Övriga kommentarer överflödiga.

Deadline är grejen

Jag jobbar bäst mot en deadline. Ingen direkt överraskning med tanke på mitt jobb kanske, men det är magiskt. Helt magiskt.
Jag ska skriva en liten grej till tidningen där jag ska förklara hur man klär om en lampskärm. Detta kräver förstås att jag har klätt om en lampskärm och kan ta bilder på den färdiga skapelsen. Denna lilla grejen ska vara klar på fredag.

Resultat: I går sydde jag i stort sett hela jävla lampskärmen klart. Bara lite lite kvar. Wooohooo!

När fantasier blir verklighet

På väg till krogen i lördags gick jag och sparkade i löven som låg på trottoaren. Sa till tjejen bredvid mig att det låter så mysigt när det prasslar. Och så fortsatte jag att sparka.
Hon svarade ”ja, det låter nästan som man sparkar i sedlar”.
Jag utbrast ”åh, tänk om det ändå var pengar!”
”Ja, massor massor av femeurosedlar!”
”Undrar hur mycket pengar vi skulle få om vi plockade alla på väg till krogen. Skulle vi bli miljonärer?”
Och så skenade vår fantasi i väg och vi drömde om att alla löv i hela världen var femeurosedlar.

På väg hem från krogen gick jag och sparkade i löven igen. Och plötsligt, där mitt ibland de brungula prassliga löven, såg jag något som inte var ett löv. Nämligen en femeurosedel!

Jo då, fantasi kan tydligen bli verklighet.

Om kvinnor som måste vara förebilder

Kloka Johanna Frölander skriver om cirkusen kring artisten Miley Cyrus. Oavsett om man hängt med i stormen kring henne eller inte är det tänkvärt att läsa vad Johanna skriver:

”Men det diskussionen borde handla om är givetjävlavis inte Mileys nakenhet, slickande eller twerkande. Det är de unkna värderingar som sticker fram sin smutsiga nos, förklädda som någon slags feminism där man fått allt om bakfoten. Det här extremt tröttsamma förebildstänket grundar sig i den förlegade och kvinnoföraktande föreställningen om att vi alla kan, och ska, delas in i bra och dåliga kvinnor.
[…]
Sinéad, och alla som delade hennes fördömande brev, har såklart ingen rätt att kräva av Miley att hon ska vara en förebild. Varför skulle hon vara det? För att hon har en fitta? Hugh Grant köpte sex av en prostituerad, vilket dessutom är ett brott, och inte ens enda gång höjdes det upprörda röster om vilken dålig förebild han var för alla stackars unga och vilsna män där ute. Vi kan ta ett nyare exempel för all del: Chris Brown pucklade på Rihanna och fick (helt förtjänt, med tanke på att även detta är ett brott) en massa skit för det, men inte en enda gång läste jag något öppet brev från en 30 år äldre manlig artist som läxade upp honom för att vara en dålig förebild för alla lättförvridna tonårspojkar.”

Läs hela inlägget här.

Tillbaka på jobbet

En dag hemma sjuk fick räcka. Jag blir så himla rastlös av att bara ligga på soffan och inte göra någonting. Efter att jag hade varit vaken i två, tre timmar trodde jag att jag skulle dö av tristess. Tv-utbudet dagtid en tisdag i oktober är inte superspännande direkt. Milt sagt. Så jag sov lite till i stället.
Har därmed sovit bort sjukdomen vill jag inbilla mig och klassar mig därför frisk nu. Eller friskare åtminstone.

Sömn alltså

Tröttheten har brutit ut i en rejäl förkylning nu. Äntligen, om jag får välja. Hellre sjuk i några dagar är halvsjuk i flera veckor. Nu verkar jag ju visserligen få båda ...

Hur som helst så har jag sovit rätt mycket den senaste tiden. Somnade halv tio (!) i söndags och halv elva i går. Och i dag sov jag dessutom till nyss. Tolv timmars sömn är helt jävla magiskt för kroppen. I alla fall när den behöver det.

Funderar på att gå upp, äta frukost och kanske sova lite till på soffan sen.

Te kan man väl dricka året runt?

Folk som gillar hösten alternativt försöker se hösthelvetet positivt pratar om att det är så mysigt med hösten. De säger att det inte finns lika många måsten och att mörkret är lugnande. Säger att de äntligen får tända ljus och dricka te, bädda ner sig under en filt, läsa bok, laga mustiga grytor, se på tv-serier. Mys mys mys och så vidare.

Men jag fattar inte. Vilket av ovanstående kan man inte göra när det är sommar? Enda skillnaden är ju att det inte är frost, skräpiga bruna löv överallt och beckmörkt när man läser, dricker te och myser utan i stället sol, ljumma dagar och blått hav. Så vad är det att jubla över?

Och som ett ps så finns det däremot väldigt mycket mer man kan göra när det är sommar som man inte kan göra på hösten.

Och mitt hjärta sprängs av kärlek

Sms från A. Fredag, klockan 03.31
”Jävlar vad jag älskar dig! Sitter i köket och hoppas att du inte vaknar av mitt mess. Men jag vill att du ska höra det ändå! Kanske jag testar att viska det.”

Gnäll gnäll gnäll

Jag vet att det är urtråkigt att läsa om hur trötta andra människor är. Men jag kan liksom inte låta bli att skriva det ändå. För jag är så inibängen trött att jag knappt fungerar. Har ont i hela kroppen och vill inget hellre än att lägga mig ned här där jag sitter och sova. Eller ta in på något spa och sova. Sova i bubbelbadet. Eller ja, bara stanna på hotellrummet och sova. Eller bli eremit i mitt eget hem och ligga där och sova. Huvudsaken är att jag får sova och inte har några himla måsten som jag måste göra.

Jag fattar inte vad jag ska göra åt det. Jag går och lägger mig tidigt, sover hela nätterna, tar power naps på soffan efter jobbet och försöker vila när jag är ledig. Men det hjälper inte ett skit. Mycket på jobbet och en förkylning som hänger över mig tror jag är orsakerna. Det tillsammans med det här mörkret. Jag hatar fan hösten och vad den gör med mig.

Och priset för världens sämsta dotter går till ...

Så glömde jag mammas födelsedag i måndags. Är nog första gången på 32 år, men ändå. ÄNDÅ. Skämmes på mig!

Hjärta jobbet

Vissa dagar gör det inget att jag jobbar tre timmar övertid. Inte när jag får göra ett jättehärligt reportage i vackra skärgården, träffa massor av trevliga människor, få blommor som någon bemödat sig plocka åt oss, få komma in till folks hem, bli bjuden på kanelbullar och hembakt bröd, få höra spännande historier, få lyssna på ett trumsolo live och dricka alldeles för mycket kaffe. Då är det så värt det. Då älskar jag att vara reporter.