Jag har ridit på en sköldpaddas rygg, lämnat min pojkvän, missat bussen, besökt min gamla högstadieskola och hämtat böcker från mitt skåp, blivit neddragen under vattnet av en krokodil, besökt en gigantisk bilskrot, varit hög, sett ett par ha sex, legat på sjukhus, träffat en indian, gått runt på stan i pyjamas, haft en person upp över öronen förälskad i mig och kört ner i vattnet med en bil.
Och allt innan jag ens vaknade. Imponerande va?
måndag, augusti 31, 2009
söndag, augusti 30, 2009
Tillbakablick den 9 september 2000
”Vill du med ut och röka?” frågade han.
Jag tyckte att det var lite genomskinligt, men sket i det. Alla sätt funkar, tänkte jag och svarade ja.
Jag gick först och satte mig på den kalla järntrappan, han satte sig bredvid. Helt tyst.
Jag tog upp mitt paket ur jackfickan och fingrade upp en cigarett, petade in den i munnen och började rota runt i fickan efter tändaren.
”Kan jag få en?” frågade han.
Visst sa jag med ciggen i mungipan och sträckte paketet mot honom. Jag skrattade inombords åt honom: Han ville gå ut och röka men hade inga egna cigg. Det genomskinliga blev än mer genomskinligt.
Jag tände och räckte honom tändaren. Han tände, drog in, grimaserade och började trevande att prata med mig. Han berättade att han tyckte att jag var söt, undrade om jag hade någon kille. Ciggen förde han någon enstaka gång mot munnen men lät den mest ryka bort i handen.
Jag å andra sidan koncentrerade mig på att röka. Som ett försök att lugna nerverna.
Så kom Klas ut genom dörren med buller och bång. ”Oj, stör jag?”
Magin var som bortblåst.
Han fimpade sin halva cigg men stannade kvar. För min skull.
Jag rökte upp och vi gick in. Satte oss bredvid varandra vid köksbordet. En hand i den andras hand. En blick.
En förstulen puss på trappan. En kyss. En kram. En natt.
Jag tyckte att det var lite genomskinligt, men sket i det. Alla sätt funkar, tänkte jag och svarade ja.
Jag gick först och satte mig på den kalla järntrappan, han satte sig bredvid. Helt tyst.
Jag tog upp mitt paket ur jackfickan och fingrade upp en cigarett, petade in den i munnen och började rota runt i fickan efter tändaren.
”Kan jag få en?” frågade han.
Visst sa jag med ciggen i mungipan och sträckte paketet mot honom. Jag skrattade inombords åt honom: Han ville gå ut och röka men hade inga egna cigg. Det genomskinliga blev än mer genomskinligt.
Jag tände och räckte honom tändaren. Han tände, drog in, grimaserade och började trevande att prata med mig. Han berättade att han tyckte att jag var söt, undrade om jag hade någon kille. Ciggen förde han någon enstaka gång mot munnen men lät den mest ryka bort i handen.
Jag å andra sidan koncentrerade mig på att röka. Som ett försök att lugna nerverna.
Så kom Klas ut genom dörren med buller och bång. ”Oj, stör jag?”
Magin var som bortblåst.
Han fimpade sin halva cigg men stannade kvar. För min skull.
Jag rökte upp och vi gick in. Satte oss bredvid varandra vid köksbordet. En hand i den andras hand. En blick.
En förstulen puss på trappan. En kyss. En kram. En natt.
fredag, augusti 28, 2009
Hiss eller diss?
Skrev ju tidigare att jag hann välja kläder med omsorg i morse. Det här blev det:
Skinnväst alltså.
Jag var lite osäker i morse men fick tummen upp av L på jobbet. Pojkvännen var dock inte riktigt lika impad.
Så vad säger ni? Funkar skinnväst? Eller känns det fortfarande för mycket Grums (eller annan valfri liten bruksort där den största hobbyn är att åka torget runt i Volvo 240 och dunka plåt)?
Jag gillart. Tror jag.
Och just ja. Jag dricker vin också, som synes på bilden. Vad jag gör med andra handen har jag dock ingen aning om.
Skinnväst alltså.
Jag var lite osäker i morse men fick tummen upp av L på jobbet. Pojkvännen var dock inte riktigt lika impad.
Så vad säger ni? Funkar skinnväst? Eller känns det fortfarande för mycket Grums (eller annan valfri liten bruksort där den största hobbyn är att åka torget runt i Volvo 240 och dunka plåt)?
Jag gillart. Tror jag.
Och just ja. Jag dricker vin också, som synes på bilden. Vad jag gör med andra handen har jag dock ingen aning om.
Det är fredag för fan!
Fuck you I won't do what you tell me ...
Ja, texten är kanske inte den trevligaste. Men det finns ingen låt som får mig på sånt partyhumör som den här. Rage against the machine är bara så bra.
Är jag tv-skadad?
I natt drömde jag att jag och pojkvännen var hem till hans farfars gamla stuga (någon sådan finns inte på riktigt) för att titta om vi hittade några roliga gamla prylar. Detta var strax efter att farfarn hade dött och det var en del av ”arvet” vi skulle hämta.
Det var med sorg i hjärtat vi gick runt och tittade. Ingen annan i pojkvännens familj hade kunnat ta sig dit efter att hans mamma hade hittat farfarn död där inne. Det gjorde för ont för dem.
Vi började i köket där jag hittade en skitsnygg kökslampa och pojkvännen några fula saker med stort affektionsvärde.
Så behövde pojkvännen gå på toan, som låg i andra delen av stugan.
Han hann inte mer än gå dit innan han kom tillbaka alldeles vit i ansiktet med uppspärrade ögon och höll sig för munnen som för att undvika att spy.
Jag undrade förstås vad som hade hänt men fick inte något svar av honom. I stället gick jag för att själv se efter.
Jag öppnade dörren till toaletten och möttes av en fruktansvärd stank. Jag puttade upp den lite till och höll också på att kräkas.
Där låg hans farfar, halvt förruttnad som ett skelett med skor, byxor och skjorta. I all uppståndelse kring dödsfallet hade alla trott att någon annan hade ringt likbilen.
Sedan vaknade jag.
Sa jag förresten att jag sett väldigt mycket på Bones och CSI den senaste tiden?
Update: Förlåt för den makabra historien. Jag älskade pojkvännens farfar och vill på intet sätt förlöjliga honom genom det här. Må han vila i frid bredvid sin hustru. Och förresten var farfarn i drömmen inte alls lik den riktiga farfarn.
Det var med sorg i hjärtat vi gick runt och tittade. Ingen annan i pojkvännens familj hade kunnat ta sig dit efter att hans mamma hade hittat farfarn död där inne. Det gjorde för ont för dem.
Vi började i köket där jag hittade en skitsnygg kökslampa och pojkvännen några fula saker med stort affektionsvärde.
Så behövde pojkvännen gå på toan, som låg i andra delen av stugan.
Han hann inte mer än gå dit innan han kom tillbaka alldeles vit i ansiktet med uppspärrade ögon och höll sig för munnen som för att undvika att spy.
Jag undrade förstås vad som hade hänt men fick inte något svar av honom. I stället gick jag för att själv se efter.
Jag öppnade dörren till toaletten och möttes av en fruktansvärd stank. Jag puttade upp den lite till och höll också på att kräkas.
Där låg hans farfar, halvt förruttnad som ett skelett med skor, byxor och skjorta. I all uppståndelse kring dödsfallet hade alla trott att någon annan hade ringt likbilen.
Sedan vaknade jag.
Sa jag förresten att jag sett väldigt mycket på Bones och CSI den senaste tiden?
Update: Förlåt för den makabra historien. Jag älskade pojkvännens farfar och vill på intet sätt förlöjliga honom genom det här. Må han vila i frid bredvid sin hustru. Och förresten var farfarn i drömmen inte alls lik den riktiga farfarn.
Allt som vanligt igen
Tillbaka till det normala. I morse när klockan ringde var jag inte fullkomligt död. Bara halvdöd. Kan bero på att jag gick och lade mig halv tio i går och somnade vid tio ungefär.
Att helt plötsligt känna normalenergi gjorde att jag var fruktansvärt effektiv också. Marinerade kycklinglår till middag i kväll, satte tvätten i torktumlaren, valde kläder med omsorg, duschade, åt frukost och fick lite lite ordning på håret.
Inga mer svackor tack. Och ingen huvudvärk!
Att helt plötsligt känna normalenergi gjorde att jag var fruktansvärt effektiv också. Marinerade kycklinglår till middag i kväll, satte tvätten i torktumlaren, valde kläder med omsorg, duschade, åt frukost och fick lite lite ordning på håret.
Inga mer svackor tack. Och ingen huvudvärk!
torsdag, augusti 27, 2009
Lindrig migrän kanske?
Jag ska sluta klaga. Snart.
Måste bara fråga om råd. Om man (läs jag) har tagit två tabletter, druckit massor med vatten, ätit mat, snutit sig för att ta bort trycket mot bihålorna, masserat käkarna för att lindra spänningen, gått ut och andats frisk luft och druckit den dagliga dosen kaffe men ändå har ont i huvudet, vad gör man (läs jag) då?
Blundar och hoppas att jag inte har början till migrän? Eller blundar och hoppar?
Måste bara fråga om råd. Om man (läs jag) har tagit två tabletter, druckit massor med vatten, ätit mat, snutit sig för att ta bort trycket mot bihålorna, masserat käkarna för att lindra spänningen, gått ut och andats frisk luft och druckit den dagliga dosen kaffe men ändå har ont i huvudet, vad gör man (läs jag) då?
Blundar och hoppas att jag inte har början till migrän? Eller blundar och hoppar?
Klagovisa
Tryck i bihålorna.
Fet huvudvärk.
Gnisslat tänder i natt igen.
Svårt att somna i går.
Död i morse när klockan ringde.
Svår ångest i natt.
Försov mig.
Frukost i bilen.
Lite ont i magen.
Finnar på hakan.
Håret så gräsligt att jag skulle kunna raka av mig det.
Påsar under ögonen.
Mängder med måsten.
Gårdagens middag ännu på bordet.
Resväskan från Finland ännu inte upplockad.
Ett berg med tvätt.
Helgjobb i helgen.
Snart kollapsar jag.
Fet huvudvärk.
Gnisslat tänder i natt igen.
Svårt att somna i går.
Död i morse när klockan ringde.
Svår ångest i natt.
Försov mig.
Frukost i bilen.
Lite ont i magen.
Finnar på hakan.
Håret så gräsligt att jag skulle kunna raka av mig det.
Påsar under ögonen.
Mängder med måsten.
Gårdagens middag ännu på bordet.
Resväskan från Finland ännu inte upplockad.
Ett berg med tvätt.
Helgjobb i helgen.
Snart kollapsar jag.
onsdag, augusti 26, 2009
En negativ spiral
Jag har ont i huvudet. Spänner mig av värken. Gnisslar tänder på nätterna av spänningen. Vaknar med huvudvärk av tandgnisslingen. Spänner mig av värken. Gnisslar tänder på nätterna av spänningen. Vaknar med huvudvärk av tandgnisslingen. Spänner mig av värken. Gnisslar tänder på nätterna av spänningen. Vaknar med huvudvärk av tandgnisslingen. Spänner mig av värken. Gnisslar tänder på nätterna av spänningen. Vaknar med huvudvärk av tandgnisslingen. Spänner mig av värken. Gnisslar tänder på nätterna av spänningen. Vaknar med huvudvärk av tandgnisslingen.
Hur fan ska jag komma ur det?
Hur fan ska jag komma ur det?
måndag, augusti 24, 2009
Fullkomligt frisk
Inget nytt under solen. På tre år har inte särskilt mycket förändrats. I alla fall inte om man kollar i företagshälsovårdens papper. Jag var lika frisk då som nu.
Lagom blodtryck, fint HB, inget kolesterol. Jag såg fortfarande helt perfekt, hade trevligt kiss, inga tecken på diabetes och verkade trivas på min arbetsplats. Dessutom vägde jag sex (!) kilo mer och bättrade alltså även på mitt för låga BMI. Och hade slutat röka.
Och så det viktigaste. Den fröjdiga sjuksköterskan sa att jag faktiskt inte behövde motionera! (Eller ja, hon sa att jag klarade mig bra trots att jag inte motionerar regelbundet. Petitesser.)
Det såg så bra ut att hon faktiskt skämtade och sa att jag skulle ta mina provsvar till redaktionen och säga: Så här ska det se ut!
Det ni!
Ps. Undrar när jag får äta upp det här?
Lagom blodtryck, fint HB, inget kolesterol. Jag såg fortfarande helt perfekt, hade trevligt kiss, inga tecken på diabetes och verkade trivas på min arbetsplats. Dessutom vägde jag sex (!) kilo mer och bättrade alltså även på mitt för låga BMI. Och hade slutat röka.
Och så det viktigaste. Den fröjdiga sjuksköterskan sa att jag faktiskt inte behövde motionera! (Eller ja, hon sa att jag klarade mig bra trots att jag inte motionerar regelbundet. Petitesser.)
Det såg så bra ut att hon faktiskt skämtade och sa att jag skulle ta mina provsvar till redaktionen och säga: Så här ska det se ut!
Det ni!
Ps. Undrar när jag får äta upp det här?
Åh vad glad jag blir!
Trillade just in på mejlen:
Finns få saker som gör en så glad som ett trevligt mejl efter en lång intervju. Det är liksom det som får en att vilja fortsätta jobba, bli bättre och utvecklas.
Nu är jag glad resten av dagen!
”Hej Matilda -
det var jätteroligt att läsa ditt reportage här från Norrön. Och vad stort det var!
Jag fick en smärre chock...Men är uppriktigt imponerad över din iakttagelseförmåga och ditt sätt att lyssna (och när gjorde du anteckningar? Såvitt jag minns höll du ögonkontakt nästan hela tiden - så antingen kan du skriva utan att titta på pappret eller också har du ett mycket väl fungerande hörselminne). Ja, och bilderna blev ju också jättefina. Bra idéer, både med vattenpölen och räcket.
(...)
För övrigt: bästa hälsningar!
Åsa”
Finns få saker som gör en så glad som ett trevligt mejl efter en lång intervju. Det är liksom det som får en att vilja fortsätta jobba, bli bättre och utvecklas.
Nu är jag glad resten av dagen!
fredag, augusti 21, 2009
Kan inte alla bara få vara som de är?
Ät dig smal! Klä dig smart! Bli bäst på jobbet! Tidningarnas råd är många och lika många är de som kämpar för att följa dem. Man måste ju hålla sig ajour, vara inne, trendig. Med liksom.
Pressen ökar ju mer åsikter man matas med. Top Model på tv, bantningskurer på jobbet och så ska man sluta röka också. Och träna förstås. Och för guds skull inte glömma karriären. Så löneförhandlar du bäst!
Och vara allt annat än en helt vanlig medelsvensson. Inget lagom alls, det är ute.
Surfar man på bloggar matas man av ytterligare budskap. Man är inte trendig om man har byxor i prassligt material med dragsko, man narras om man har en e-postadress tillsammans med sin man och man får inte beställa en otrendig drink på krogen för vem vet vad som skulle hända då?
Man är helt förlorad om man inreder hemmet i färgen latte. Samma sak om man kallar man sin älskling för gullegryn. Eller för den delen använder sig av uttryck som ”jag ska hoppa i lopplådan” eftersom det är töntigt.
Någon raljerar över dem som dansar bugg medan en tredje skrattar åt dem som har Volvo 240 som sin favoritbil.
Kort sammanfattat: Hur man än gör är det något man gör fel.
Jag har kommit till en gräns nu. Alla experters tyckande, alla uppmaningar på hur man bör vara, allas åsikter om allt står mig upp i halsen.
Kan inte alla bara få vara som de är? Älska Eddie Meduza, inreda sina hem med aprikosa fluffgardiner och dricka Pina Colada om det nu är det de vill? Säga ”stålbjörns” om pengar, helt strunta i att träna och nöja sig med ett jobb som kanske inte drar in storkovan – utan att behöva höra att det är fel.
Jag tror att vi alla skulle må så mycket bättre då.
Pressen ökar ju mer åsikter man matas med. Top Model på tv, bantningskurer på jobbet och så ska man sluta röka också. Och träna förstås. Och för guds skull inte glömma karriären. Så löneförhandlar du bäst!
Och vara allt annat än en helt vanlig medelsvensson. Inget lagom alls, det är ute.
Surfar man på bloggar matas man av ytterligare budskap. Man är inte trendig om man har byxor i prassligt material med dragsko, man narras om man har en e-postadress tillsammans med sin man och man får inte beställa en otrendig drink på krogen för vem vet vad som skulle hända då?
Man är helt förlorad om man inreder hemmet i färgen latte. Samma sak om man kallar man sin älskling för gullegryn. Eller för den delen använder sig av uttryck som ”jag ska hoppa i lopplådan” eftersom det är töntigt.
Någon raljerar över dem som dansar bugg medan en tredje skrattar åt dem som har Volvo 240 som sin favoritbil.
Kort sammanfattat: Hur man än gör är det något man gör fel.
Jag har kommit till en gräns nu. Alla experters tyckande, alla uppmaningar på hur man bör vara, allas åsikter om allt står mig upp i halsen.
Kan inte alla bara få vara som de är? Älska Eddie Meduza, inreda sina hem med aprikosa fluffgardiner och dricka Pina Colada om det nu är det de vill? Säga ”stålbjörns” om pengar, helt strunta i att träna och nöja sig med ett jobb som kanske inte drar in storkovan – utan att behöva höra att det är fel.
Jag tror att vi alla skulle må så mycket bättre då.
måndag, augusti 17, 2009
Välkommen hem till mig!
Tänkte efter en alldeles för lång tid presentera hemmet nu när det är färdigt. Eller ja, färdigt och färdigt, beboeligt i alla fall. Börjar med köket som just nu också är kombinerat vardagsrum.
Här är köksdelen. Men ön som pojkvännen tjatade till sig och som jag nu i efterhand faktiskt är riktigt nöjd med. Bara vi skulle komma överens om vilka stolar vi ska köpa till den. Bakom är den extra arbetsbänken och skåpen som kom till under planeringens gång. Och där i dunklet står min röda 25-års present också, en Kitchen Aid.
Här är den motsatta delen. Med spis och grejer.
Och här är spisen igen. Med en fläkt som i stort sett alla kommenterar.
I några skåp har vi inbyggd arbetsbelysning vilket också gör det trevligt inne i skåpen.
Och här är det älskade skafferiet. Som man kan gå in i för att välja och vraka bland maten. Tyvärr är det för få hyllor (eller för mycket mat) att det blir lite trångt.
Här är en av mina älskade gamla lådor. Den här fungerar som blomlåda på köksgolvet medan jag har andra för skor och vantar i hallen.
Det här är vedspisen som vi båda verkligen gillar. Den höll huset varmt i vintras innan värmen blev påkopplad och häromveckan bakade vi bullar i den. Längtar nästan tills det blir strömavbrott och kalla kvällar så vi får elda i den.
Bredvid är förresten pojkvännens speciella ”pelare” som hjälper till att bära upp övervåningen. Kättingen är från en gammal mudderpråm från Holland som pojkvännen svetsat ihop till den skitcoola jättekedjan.
Här är matbordet som pojkvännens pappa snickrat åt oss. Stolarna är gamla ärvda stolar från alla möjliga håll.
Här är då vardagsrumsdelen där köksbordet så småningom ska stå. Kofferten som vi har som bord är pojkvännens farfars gamla med originalsnören i hampa och etiketter med städer.
Ljuskronan som hänger mitt i rummet ska flyttas så fort vi köpt en ny krok att skruva upp i taket. För övrigt har pojkvännen gjort den. Jag fick den i julklapp för några år sedan.
This is where the magic happens. Eller ja, där jag sitter just nu. Älskade datorn på mitt gamla skrivbord. I datorskärmens spegling ser man också 50-talsgungstolen, även den från pojkvännens farfar.
Och här är andra sidan av det som fungerar som vardagsrum. Med min snygga jättebyrå, den supersnygga tavlan av Lovisa Burfitt och vår fula tjocktv. Den apsnygga gröna kannan på tv-bordet är från min farfar.
Så. Så här bor jag och pojkvännen. I en salig blandning av nytt och gammalt och modernt och lantligt. Jag älskar det! Hem ljuva hem!
Här är köksdelen. Men ön som pojkvännen tjatade till sig och som jag nu i efterhand faktiskt är riktigt nöjd med. Bara vi skulle komma överens om vilka stolar vi ska köpa till den. Bakom är den extra arbetsbänken och skåpen som kom till under planeringens gång. Och där i dunklet står min röda 25-års present också, en Kitchen Aid.
Här är den motsatta delen. Med spis och grejer.
Och här är spisen igen. Med en fläkt som i stort sett alla kommenterar.
I några skåp har vi inbyggd arbetsbelysning vilket också gör det trevligt inne i skåpen.
Och här är det älskade skafferiet. Som man kan gå in i för att välja och vraka bland maten. Tyvärr är det för få hyllor (eller för mycket mat) att det blir lite trångt.
Här är en av mina älskade gamla lådor. Den här fungerar som blomlåda på köksgolvet medan jag har andra för skor och vantar i hallen.
Det här är vedspisen som vi båda verkligen gillar. Den höll huset varmt i vintras innan värmen blev påkopplad och häromveckan bakade vi bullar i den. Längtar nästan tills det blir strömavbrott och kalla kvällar så vi får elda i den.
Bredvid är förresten pojkvännens speciella ”pelare” som hjälper till att bära upp övervåningen. Kättingen är från en gammal mudderpråm från Holland som pojkvännen svetsat ihop till den skitcoola jättekedjan.
Här är matbordet som pojkvännens pappa snickrat åt oss. Stolarna är gamla ärvda stolar från alla möjliga håll.
Här är då vardagsrumsdelen där köksbordet så småningom ska stå. Kofferten som vi har som bord är pojkvännens farfars gamla med originalsnören i hampa och etiketter med städer.
Ljuskronan som hänger mitt i rummet ska flyttas så fort vi köpt en ny krok att skruva upp i taket. För övrigt har pojkvännen gjort den. Jag fick den i julklapp för några år sedan.
This is where the magic happens. Eller ja, där jag sitter just nu. Älskade datorn på mitt gamla skrivbord. I datorskärmens spegling ser man också 50-talsgungstolen, även den från pojkvännens farfar.
Och här är andra sidan av det som fungerar som vardagsrum. Med min snygga jättebyrå, den supersnygga tavlan av Lovisa Burfitt och vår fula tjocktv. Den apsnygga gröna kannan på tv-bordet är från min farfar.
Så. Så här bor jag och pojkvännen. I en salig blandning av nytt och gammalt och modernt och lantligt. Jag älskar det! Hem ljuva hem!
Nu tar jag oskulden
Vet inte om jag vågar säga att jag inte smakat en enda Ben & Jerrys hittills.
Men nu gör jag premiär. Vanilla Toffee Crunch. Smakar finfint hittills.
Ingen mjukstart direkt
Upp på hästryggen bara. Presskonferens och övertid. Och i morgon börjar jag 05.30, ja fråga mig inte varför.
Kan ju lugnt säga att jag kastat mig in i arbetet igen. Men det känns gött. Back in business.
För övrigt blev jag låtsasfaster i dag. Pojkvännen blev nämligen farbror till en liten kille för bara några timmar sedan.
Grattis L och J!
Kan ju lugnt säga att jag kastat mig in i arbetet igen. Men det känns gött. Back in business.
För övrigt blev jag låtsasfaster i dag. Pojkvännen blev nämligen farbror till en liten kille för bara några timmar sedan.
Grattis L och J!
söndag, augusti 16, 2009
Mina 15 mest minnesvärda böcker
Blev utmanad av Saom att lista 15 böcker som betytt mycket för mig: ”Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.”
Ska försöka mig på det.
Titta, Madicken, det snöar – Astrid Lindgren. (Jag ville läsa den om och om och om igen och grät floder varje gång.)
Korpens sång – Per Nilsson. (En av de böcker som påverkat mig mest i tonåren.)
Alkemisten – Paulo Coelho. (En modern klassiker som gör skäl för epitetet.)
Sagan om ringen – JRR Tolkien. (De första 50 sidorna tragglade jag mig igenom innan jag lärde mig hans skrivsätt. Därefter sträckläste jag hela triologin.)
En himmel för Elliott – Katarina Danielsson. (Efter 18 lästa sidor hade jag både skrattat och gråtit högt.)
Häxan och lejonet – CS Lewis. (Härlig fantasy, helt enkelt. Har läst hela serien.)
Häxprovet – Maj Bylock. (Den första i en serie som jag slukade som tonåring.)
Skuggan över stenbänken – Maria Gripe. (Behöver den ens en motivering eller förklaring?)
Vildängel – Lina Forss. (Jag tror det var stämningen i boken som har fått den att fastna. Otroligt härlig bok.)
Killbacillen – Viveca Lärn. (Tonårsklassiker som jag fortfarande kan citera ordagrant ur.)
Den hemliga trädgården – Frances Hodgson. (Den läste mamma högt för oss barn om kvällarna. För något år sedan fick vi alla ett varsitt nytt exemplar. Måste läsa om den!)
Guldkragen – Diana Wynne Jones. (Den allra första fantasyboken jag läste.)
Flugornas herre – William Golding. (Klassiker som sätter sina spår. För övrigt bland de första böckerna jag läste på engelska.)
Offer utan namn – Patricia Cornwell. (Egentligen skulle jag kunna tagit någon annan av deckarna om Kay Scarpetta. Nästan alla är lika bra. Det enda jag läste under typ ett års tid när jag var runt 17–18 år.)
Den 15:e boken känns nästan omöjlig att välja bland de jag kommer på. Till exempel kan det vara Svinalängorna av Susanna Alakoski, Rödluvan av Unni Lindell, Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Eller kanske klassiker som Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe, Coehlos Djävulen och fröken Prym ... Och säkert en miljon andra som jag inte kommer på just nu.
Hur som helst kan jag konstatera att böcker betyder mycket och påverkar en mycket. En del – hur trivila de än kan vara – för resten av livet. Så läs!
Utmaningen skickar jag vidare till Ironien, Erica, Egon, Malin, Tesa och alla andra som känner sig sugna.
Ska försöka mig på det.
Titta, Madicken, det snöar – Astrid Lindgren. (Jag ville läsa den om och om och om igen och grät floder varje gång.)
Korpens sång – Per Nilsson. (En av de böcker som påverkat mig mest i tonåren.)
Alkemisten – Paulo Coelho. (En modern klassiker som gör skäl för epitetet.)
Sagan om ringen – JRR Tolkien. (De första 50 sidorna tragglade jag mig igenom innan jag lärde mig hans skrivsätt. Därefter sträckläste jag hela triologin.)
En himmel för Elliott – Katarina Danielsson. (Efter 18 lästa sidor hade jag både skrattat och gråtit högt.)
Häxan och lejonet – CS Lewis. (Härlig fantasy, helt enkelt. Har läst hela serien.)
Häxprovet – Maj Bylock. (Den första i en serie som jag slukade som tonåring.)
Skuggan över stenbänken – Maria Gripe. (Behöver den ens en motivering eller förklaring?)
Vildängel – Lina Forss. (Jag tror det var stämningen i boken som har fått den att fastna. Otroligt härlig bok.)
Killbacillen – Viveca Lärn. (Tonårsklassiker som jag fortfarande kan citera ordagrant ur.)
Den hemliga trädgården – Frances Hodgson. (Den läste mamma högt för oss barn om kvällarna. För något år sedan fick vi alla ett varsitt nytt exemplar. Måste läsa om den!)
Guldkragen – Diana Wynne Jones. (Den allra första fantasyboken jag läste.)
Flugornas herre – William Golding. (Klassiker som sätter sina spår. För övrigt bland de första böckerna jag läste på engelska.)
Offer utan namn – Patricia Cornwell. (Egentligen skulle jag kunna tagit någon annan av deckarna om Kay Scarpetta. Nästan alla är lika bra. Det enda jag läste under typ ett års tid när jag var runt 17–18 år.)
Den 15:e boken känns nästan omöjlig att välja bland de jag kommer på. Till exempel kan det vara Svinalängorna av Susanna Alakoski, Rödluvan av Unni Lindell, Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Eller kanske klassiker som Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe, Coehlos Djävulen och fröken Prym ... Och säkert en miljon andra som jag inte kommer på just nu.
Hur som helst kan jag konstatera att böcker betyder mycket och påverkar en mycket. En del – hur trivila de än kan vara – för resten av livet. Så läs!
Utmaningen skickar jag vidare till Ironien, Erica, Egon, Malin, Tesa och alla andra som känner sig sugna.
Min inspiration just nu
Senaste tidens snodda bilder från nätet. Som på olika sätt inspirerar mig. Antingen genom bilden i sig, genom kläderna, genom idéerna, motiven, kreativiteten eller på något annat sätt. Se och njut:
Semestern slut – förändring på gång
I morgon börjar jag jobba igen. Lagom spännande.
För att pigga upp mig känner jag att jag behöver förändring. Inte någon drastisk, men en liten. Som typ att klippa lugg.
Har varit sugen på det ett bra tag och när jag såg den här bilden på Nicole Richie blev jag ännu mera tänd på idén.
Skulle vilja ha en sån där tjock och lång lugg som även går att dra åt sidan om den blir för lång.
Titta så fint!
Nu till frågan – kommer jag att se ut som 14 år om jag klipper mig? Eller passar jag perfekt i det?
Har lite beslutsångest.
För att pigga upp mig känner jag att jag behöver förändring. Inte någon drastisk, men en liten. Som typ att klippa lugg.
Har varit sugen på det ett bra tag och när jag såg den här bilden på Nicole Richie blev jag ännu mera tänd på idén.
Skulle vilja ha en sån där tjock och lång lugg som även går att dra åt sidan om den blir för lång.
Titta så fint!
Nu till frågan – kommer jag att se ut som 14 år om jag klipper mig? Eller passar jag perfekt i det?
Har lite beslutsångest.
onsdag, augusti 12, 2009
Ett bröllop i bilder
Förberedelser. Programblad, godisask, namnskyltar, duka, vika servetter, dekorera. Hjälpte till med det mesta av ovanstående.
Bland annat var jag boss över de här. Och blev kär på köpet. De här rosorna var de vackraste jag någonsin sett, sin rosa färg till trots. Så perfekt utslagna, så ... perfekta.
Så var det bröllopsdag. Här är de i kyrkan, alldeles nygifta.
Och nyligen anlända till bröllopsfesten. Så jäkla fina!
Tur att jag inte är vidskeplig
Nu har jag varit sjuk i en vecka. En vecka med ont i halsen, hosta, mängder med snor och lite slängar av feber. Så länge har jag nog inte varit sjuk någonsin tror jag. Känns det som i alla fall.
Var och varannan människa jag säger det till tror att jag har svininfluensa. Men det tror jag verkligen inte. Jag har inte någon influensa alls, bara förkylning.
Det är tur att jag inte är vidskeplig av mig för då skulle jag säkert tro att jag skulle dö snart.
Hur som helst så är jag jävligt less på det. Jag orkar inte med att inte kunna andas. Jag orkar inte med att blöda näsblod fem gånger per dag. Jag orkar inte med att vakna med slem i näsa, mun och ögon. Jag orkar inte med att vara helt slut och trött längre.
Det här är min sista semestervecka, det var inte så här jag skulle tillbringa den. Fy fan!
Var och varannan människa jag säger det till tror att jag har svininfluensa. Men det tror jag verkligen inte. Jag har inte någon influensa alls, bara förkylning.
Det är tur att jag inte är vidskeplig av mig för då skulle jag säkert tro att jag skulle dö snart.
Hur som helst så är jag jävligt less på det. Jag orkar inte med att inte kunna andas. Jag orkar inte med att blöda näsblod fem gånger per dag. Jag orkar inte med att vakna med slem i näsa, mun och ögon. Jag orkar inte med att vara helt slut och trött längre.
Det här är min sista semestervecka, det var inte så här jag skulle tillbringa den. Fy fan!
söndag, augusti 09, 2009
Lärdomar från Finland
1. Det suger att ha tappat rösten på ett bröllop där man i stort sett bara känner brudparet. Försökte kraxa mig fram med bordsgrannarna, men mina försök dränktes oftast i den höga musiken.
Kände mig som värsta party poopern när jag satt tyst på min kant av bordet.
2. Det suger också att inte kunna finska när man är i Finland. När några av brudens helt finskspråkiga väninnor och jag fixade dekorationer i bröllopslokalen kände jag mig som ett utstött mobboffer i högstadiet. Ni vet den som ingen pratade med. ( I och för sig var jag så hes att jag inte skulle kunnat prata ändå ...)
3. Jag är värdelös på att göra rosetter och annat fluff fluff. Men en jävel på att duka fint och arrangera blommor.
4. Kodein är den bästa verkningssubstansen. Funkar mot feber, täppta bihålor, uppsvällda mandlar ... ja allt!
Sånt som rubbar det centrala nervsystemet gillar vi!
5. Att dansa med överförfriskade människor i små nätta skor är ingen höjdare. Min högerfot är gul-blå och svullen av feta stämplingar. Aj aj.
Kände mig som värsta party poopern när jag satt tyst på min kant av bordet.
2. Det suger också att inte kunna finska när man är i Finland. När några av brudens helt finskspråkiga väninnor och jag fixade dekorationer i bröllopslokalen kände jag mig som ett utstött mobboffer i högstadiet. Ni vet den som ingen pratade med. ( I och för sig var jag så hes att jag inte skulle kunnat prata ändå ...)
3. Jag är värdelös på att göra rosetter och annat fluff fluff. Men en jävel på att duka fint och arrangera blommor.
4. Kodein är den bästa verkningssubstansen. Funkar mot feber, täppta bihålor, uppsvällda mandlar ... ja allt!
Sånt som rubbar det centrala nervsystemet gillar vi!
5. Att dansa med överförfriskade människor i små nätta skor är ingen höjdare. Min högerfot är gul-blå och svullen av feta stämplingar. Aj aj.
Sjuk så sjuk så sjuk
Klockan är inte ens tio, det är dagen efter bröllopet och jag är vaken. En ganska omöjlig ekvation. Men det har sin förklaring - jag är jättesjuk. Så sjuk som jag inte varit på minst fem år.
Hög feber, tjock i bihålorna, världens halsont, ont i öronen och så vidare ... Vrålsjuk alltså. Problemet är att jag inte ha kunnat ta det tillräckligt lugnt. Allt skulle fixas inför bröllopet och så i går, då det var som värst, var ju själva bröllopet.
Men det gick okej. Jag tog det lugnt och därför sitter jag här redan nu.
Hög feber, tjock i bihålorna, världens halsont, ont i öronen och så vidare ... Vrålsjuk alltså. Problemet är att jag inte ha kunnat ta det tillräckligt lugnt. Allt skulle fixas inför bröllopet och så i går, då det var som värst, var ju själva bröllopet.
Men det gick okej. Jag tog det lugnt och därför sitter jag här redan nu.
tisdag, augusti 04, 2009
måndag, augusti 03, 2009
Bullar, kräftor och party
Jag försöker suga musten ur semestern så mycket jag bara kan. Detta innebär egentligen alldeles för mycket alkohol. Men skitsamma, det är bara sommar en gång om året.
De senaste dagarna har jag sysslat med det här:
Jag och pojkvännen hade bakdag. Jag bakade bröd och han bakade bullar.
Det blev ett helt berg med riktigt goda bullar. Merparten skänkte vi till Röda korset som sålde det på marknad. Resten finns i frysen och väntar på kaffebesök.
Så invigde vi kräftsäsongen. Jäklar vad det var gott. Två paket kräftor på fyra personer varav jag garanterat åt flest. Närmare ett 20-tal om jag får gissa.
Och i lördags blev det den årliga pubrundan. Har en miljon med suddiga och dåliga bilder på mig och mina vänner som enbart kan förklaras med Fisherman-shot.
Kvällen avslutades med en promenad hem från krogen. Barfota i regnet. Precis som det ska vara alltså.
De senaste dagarna har jag sysslat med det här:
Jag och pojkvännen hade bakdag. Jag bakade bröd och han bakade bullar.
Det blev ett helt berg med riktigt goda bullar. Merparten skänkte vi till Röda korset som sålde det på marknad. Resten finns i frysen och väntar på kaffebesök.
Så invigde vi kräftsäsongen. Jäklar vad det var gott. Två paket kräftor på fyra personer varav jag garanterat åt flest. Närmare ett 20-tal om jag får gissa.
Och i lördags blev det den årliga pubrundan. Har en miljon med suddiga och dåliga bilder på mig och mina vänner som enbart kan förklaras med Fisherman-shot.
Kvällen avslutades med en promenad hem från krogen. Barfota i regnet. Precis som det ska vara alltså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)