Bara känna lite, klämma lite

Sedan jag för några veckor sedan såg den här klänningen på Sofi Fahrmans blogg har jag inte kunnat smälta den.

Trots att jag går i klänning alldeles för sällan för att det skulle vara värt att lägga en liten slant på en känns det som om det skulle vara värt det den här gången. Mest egentligen för att jag ska kunna ha den i garderoben, titta på den, känna på den och älska den. Att ha den inom räckhåll så jag kan fingra på den när helst jag vill.

Det är systrarna Dagmar som har gjort den. De kan de dära systrarna.

Det är tydligen inte bara att flytta

Att göra-listan blir bara längre och längre, även om jag bockar av punkter hela tiden. Kan konstatera att det inte bara är att flytta.

Jag måste ringa telefonbolaget och få dem att dra tråd till tomten. Och det bör göras så fort som möjligt eftersom jag inte har en aning om hur lång tid sådant tar. Vill ju inte vara utan bredband en längre tid förstår ni. Dyrt lär det bli i alla fall.

Och så måste jag ta reda på vad vår adress blir. Eftersom det är ett nybygge och ingen har bott på tomten innan är det inte helt solklart. Kanske vi till och med får ett eget vägnamn? Och när jag vet adressen måste jag göra en flyttanmälan och adressändring från 1 juni.

Och så måste vi ha en så kallad inflyttningssyn från brand- och byggmyndigheten som kan godkänna att bygget uppfyller alla brand- och byggregler.

Och mitt i allt det här ska jag deklarera också. Som om det inte var nog med pappersarbete redan.

Mästerfotografen i stövlarna

Jag är med i konkurrenttidningen. Bilden är stulen från deras hemsida.
Som synes fick jag ingen bra bild på bandklippandet. Radioreportern stod i vägen och konkurrenttidningens fotograf kom med. Precis som jag gjorde på hans bild.

Det är inte lätt att vara jag

Jag är grinig. Allt är fel.

Jag har en fet brännblåsa på vänster tumme efter matlagningen i går, jag har en blåsa på höger pekfinger efter skrubbandet av klinkers i söndags, jag har en valk på mitt högra långfinger efter all målning och blåmärken på hela benen efter gud vet vad.

I morse var jag så trött att jag trodde att jag festat hela natten, trots att jag somnade mitt i CSI. Så nu är jag grinig både för att jag inte fick se hur det slutade och för att jag är trött.

Och till på köpet, när jag stressad och trött körde lite för sent till jobbet, hamnade jag bakom en biljävel som körde tio kilometer under hastighetsbegränsningen. Som självklart inte gick att köra om eftersom fanskapet låg mitt på vägen. Det gör en ju inte speciellt gladare.

Så glömde jag matlådan hemma och måste äta äcklig färdigmat, har en finne på halsen som ser ut som en böld, har svarta tunga påsar under ögonen och är stressad över allt jag inte hinner med.

Nu tänker jag skita i magkatarren och dricka rigorösa mängder kaffe hela dagen. Annars finns det en risk att jag biter någon.

Väldigt tudelat

Det är många som läser min blogg. Eller ja, ganska många i alla fall.
Jag kanske skulle ha sagt att det är många bekanta som läser min blogg. Många som inte riktigt känner mig men som jag ändå har kontakt med.

Och det hämmar mig. Det finns vissa som jag inte vill ska läsa. Vissa som jag inte vill ska veta allt. Inte för att jag inte kan bjuda på det, snarare för att det skadar mig. Folk bildar uppfattningar om mig baserat på det jag skriver och det är inte alltid rättvist.
Och samtidigt är det just det jag vill att bloggen ska vara – en rättvis bild av mig själv. Och då är vi tillbaka till noll: Att jag inte kan det då jag blir hämmad av att vissa läser.

Så jag har funderat på att lägga ner. Kanske börja om från nytt.
Men kommer snabbt fram till att då skulle alla snart hitta mig igen. Och att jag dessutom skulle förlora alla som jag vill ska läsa. Jag älskar ju att vissa läser, kommenterar och bryr sig.

Så det här med bloggande är just nu väldigt tudelat. Lägga ner helt och lämna en stor del av mig själv eller ta att folk som jag inte vill ska läsa och som inte alls förstår mig läser min blogg.
Pest eller kolera liksom.

Stoppa mig då

När jag på blodigaste allvar börjar använda mig av uttrycket ”emellertid” i skrift eller talspråk – snälla stoppa mig. Det borde bannlysas för alla under 75 år.

Målarfärg och skit, som alltid

Sitter med stora hörlurar och lyssnar på bra musik medan pojkvännen kollar på skittv några meter i från. Känns som jag drog det längsta strået.

Helgen har varit skön. Lördagen var en slappardag, trots att det inte finns tid till det. Förnekelse är en stark kraft. Tiden borde egentligen ha ägnats åt bygget. ALL tid borde ägnas där. Har starka aningar om att allt inte kommer att vara klart till den 1 juni. Som rinnande vatten inne i huset ...

Så den kommande tiden kan ni räkna med färre blogginlägg och de få jag skriver kommer att handla om målarfärg och skit. Som hittills alltså.
I dag var vi i alla fall vid huset. Ifyllnadsfogade i badrummet, pojkvännen kaklade klart i tvättstugan och mjukfogade golvet i tvättstugan. Och så målade jag lite så klart.

Det som är roligast är väl att vi börjat flytta dit lite saker. Fyra lådor med grejer från köket har sporadiskt fått flytta in i köksskåpen i huset. Lite huller och buller sådär att man kommer att störa sig sen när allt annat ska dit.
Tänkte ta dit ”finporslinet” också i veckan. Och spriten kanske. Kan inte flytta annat än köksgrejer ännu eftersom det är så mycket bråte på alla andra ställen.

Mina projekt i veckan är att måla klart dörrkarmarna, plocka ut alla verktyg till garaget, mäta upp alla fönster för gardinstänger, foga klart det lilla som är kvar i badrummet och om jag hinner tvätta fönster eller måla de sista listerna. Det borde jag hinna med på kvällarna. Optimistiskt sett alltså.

Lägesrapport

• Hål i rumpan på favoritjeansen.
• Knopparna på busken utanför sovrumsfönstret är just på väg att spricka.
• Rekordvärme.
• Första tabletten mot magkatarren ska just intas. Fick det diagnostiserat i går.
• Grillkväll i kväll.
• Kaffesuget är enormt.
• Dammsugning på schemat.

^^ ftw, btw, lol. Ffs!

Ibland tror jag att jag är medelålders. Minst. Det är bland annat när det kommer till smileys, ”datoruttryck” och andra små tecken och grejer som folk använder sig av på nätet.

Kan ingenting. Har lärt mig att btw betyder ”by the way” och att ffs är ”for fuck sake”. Typ.
Alldeles nyss såg jag förkortningen ftw och kollegan upplyste mig om att det betyder ”for teh win” (med ”the” felstavat). Men jag är fortfarande lika konfunderad, vad använder man uttrycket till? Och när? Och varför måste man förkorta det?

Sedan har jag alltid undrat vad det här ^^ betyder. Kaninöron?
Jag kanske är medelålders på riktigt?

(För övrigt såg jag ett hårstrå tidigare i dag som såg skrämmande likt ett grått hårstrå. Inbillar mig att det var blont.)

Jag förutspår årets sommarplåga

Jag kommer att få äta upp det här. Jag lovar.
Men jag kan inte hjälpa att jag faktiskt tycker att Promoes senaste låt Svennebanan är hysteriskt rolig. Och lite catchy. Och efter förra veckans ivriga jobb på bygget vet jag att den är den jävligt bra att måla till. Rätt gung liksom.

Jag är nästan helt säker på att den kommer att bli sommarplågan i sommar. Den har alla ingredienser – enformig, enkel refräng som består av ett enda ord och funkar att dansa till. Och man kommer att reta sig vansinnig på den. Har redan fått den på hjärnan.

Snygga stulna bilder

Det är något med ljuset som gör mig helt knäsvag. Det lite sepiafärgade tillsammans med mjukt disigt ljus. Vackert på något vis.
Eller så är det att hon, modellen vad hon nu kan heta, är breathtaking. Hur som helst så älskar jag dem. Rama in kanske?

Stulna härifrån.

Iakttagelse av människans sekret

Öronvax luktar. Jag hörde det en gång och vet numera att det stämmer. Det gör det.
Och så slog det mig att det är en himla tur att snor inte luktar.

Våren ger obehärskade känslor

Det är som att man vill skriva poesi när våren kommer. När äppelblommor fyller varenda liten liten pinne på varje äppelträd så att det blir hav av äppelblom längs de gröna frodiga dalarna.
Det är då man vill citera Karin Boye i varje mening och utbrista ”visst gör det ont när knoppar brister”, för precis så ser det ut att göra.
Det är då man precis som Ronja Rövardotter vill gå ut i skogen där ingen hör och skrika vårskrik. Bara gasta högt och få ur vintern ur kroppen. Och andas in våren med stora djupa andetag.

Det är då man vill kasta sig bland vitsipporna och borra ner ansiktet bland dem. Försöka insupa dem för att få ta del av livslusten. Andas in den murriga jord som man vet är full av frön och liv. Frön som snart ska kämpa sig genom gamla multna löv och spricka ut i grönska.
Det är då man vill ta hoppsasteg i stället för att gå eftersom benen innehåller så mycket energi. Man får nästan hålla dem tillbaka och strängt säga till dem att lugna sig. Men de vill inte lyssna.
Det är då man vill visa ansiktet åt solen varje sekund den visar sig. Vända ansiktet uppåt och visa den att man gillar den, be den om mer, lovprisa den. För solens strålar värmer och sipprar in mellan halsduken och jackkragen hela vägen ner till hjärtat.

Det är då man vill måla tavlor föreställande klarblåa himlar med hög luft. Och solar och blommor och grönt grönt grönt. Löv som är så fulla med klorofyll att det ser ut som om de ska spricka vilken sekund som helst.
Det är då man vill leva lite mera än vanligt. Och det tänker jag göra från och med nu.

Ingen magsjuka, ingen magsjuka, ingen ...

Jag har varit vaken i typ en timme. Under den tiden har jag varit på toa minst sex gånger för att göra nummer två. I natt var jag också uppe för att gå på toa.
Jag är helt matt, trött och slut och hoppas i mitt stilla sinne att jag inte ska börja spy.

I dag stannar jag hemma från jobbet.

Kvällsjobb

Är riktigt ledsen, men jag har inget annat än bygget att skriva om. Typ. Har varit där och målat dörrkarmar i två timmar i kväll. Är ganska gött att åka dit och göra lite åt gången. Dessutom måste ju allt torka i minst ett dygn, vilket gör att jag inte kan göra så mycket i gången.

Det värsta är att allt här hemma är helt uppochned på grund av att vi är vid huset hela tiden. Har knappt varit här hemma alls den senaste tiden. Spisen använde jag i dag för första gången på en vecka tror jag.
Tvättkorgen har för länge sedan svämmat över, dammråttorna har invaderat lägenheten och all annan bråte ligger och skräpar.

Men jag tror jag skiter i det i kväll. Soffan verkar mer lockande.

Jag ska måla hela världen

Mina händer är uttokade. All lacknafta och oljebaserad målarfärg jag har haft på dem den senaste tiden har satt sina spår. Men som tur är har det också satt spår på huset.

Alla fönstersmygar utom de tre i hallen är målade fyra gånger, i stort sett alla fönsterfoder är målade, badrumspanelen är målad, dörrkarmarna är grundmålade och andra brädbitar som hittills varit omålade är nu fint vita!
Det värsta är att det är minst lika mycket kvar.

Energin är som tur är på topp. I går när jag hade målat i 100 år, som det kändes som, skulle jag kunnat fortsätta lika länge till. Jag och pojkvännen var så inne i allt att vi till och med glömde bort att vi blivit bortbjudna på middag.

I kväll hade jag tänkt fortsätta jobbet. Nu när vi har satt ett datum sporrar det rejält att hinna få allt klart för inflytt. Det är inte långt kvar nu. Längtar så att det gör ont.

Första natten i huset

Nyheterna avlöser varandra. I natt sov jag och pojkvännen för första gången i vårt blivande sovrum i huset. Det är 100 procent klart nu efter att jag målade fönstersmygen för sista gången i går förmiddags. Det var alltså dags att inviga det.

I och med att vi var på middag hos våra vänner, som bor alldeles i närheten av huset tyckte vi att vi kunde sova i huset. Så behövde inte någon strunta i vinet.
Så korkade vi upp lite bubbel också för att fira att vi sagt upp lägenheten och skulle sova första natten i huset. Tyckte det var värt att fira!

Och i morse åt vi frukost med utsikt över havet. Fatta att det alltid kommer att vara så när vi bor där! Helt sjukt!
I kväll blir det grillning hos Mille-Mus. Och så ska vi sova i huset i natt igen. Måste passa på när det är helg och man inte behöver en dusch direkt på morgonen.

Förstår ni vad jag just gjorde?

Ämne: xxxxvägen 6 lght 1
Från: xxxxx.xxxxx@xxxxxx.xx
Datum: fr 17 apr 2009 10.24.20 GMT+02:00
Till: kommundirektören

Hej!
Pratade med xxxxxx förut och blev ombedd att mejla dig i ärendet i stället.

Vi skulle vilja säga upp lägenheten till den sista maj. Det är lägenhet 1 i xxxxgården (xxxvägen 6), den tvåa som det är mögel i. Undrar för övrigt om ni fått några svar på mögelproverna som togs här?

Skulle något vara oklart får du ringa. xxxxxxx eller xxxxxxxxxxxx

Hälsningar

Matilda och Pojkvännen

En och en halv månad kvar. Sedan flyttar vi!

Nu är jag vuxen. Inte 16 år längre.

Jag gjorde det.

Känner mig kal och naken. Och konstaterar att jag hade jävligt många tics där ringen var involverad. Vet inte hur många gånger jag har tagit mig på näsan för att konstatera att den inte finns där.

Så där ja. En Matilda utan hål i näsan.

Looki looki

Sist jag sparade till långt hår, för typ fyra år sedan, gjorde jag det för en enda sak – att ha fläta.

Det var inte orsaken den här gången, snarare bara känslan av att vara långhårig. Och nu kan jag konstatera att jag faktiskt är det! Så långt hår att jag kan ha fläta! Visserligen så att lite hår trillar ur när jag rör mig, men det känns som det kvittar. Ska ändå bara till huset och måla.

Nu måste jag gå vidare

Jag har en förmåga att dra ner mig själv i träsket. Gräva i sådant som varit så mycket att det gör ont i hela själen. Och jag blir låg och deppig. Och gråter en skvätt.

Men även om jag har tappat bort mig själv, inte är den jag en gång var och numera försöker vara en karikatyr av mig själv så tänker jag inte lägga mig ner och dö. Det går liksom inte.

Jag måste hitta tillbaka till lyckan i dag. Se det som var bra innan jag grävde ner mig i skiten. För det finns mycket som är bra i dag. Och mycket som var dåligt förut. Väldigt mycket som var dåligt förut. Det är bara jag som har en sinnessjukt bra förmåga att romantisera dåtiden.

Och faktiskt kan jag få det bästa av förr även i dag. Det krävs inte så mycket. Lite tid bara. Och det är det ju värt. Får jag det bästa från förr även i dag tror jag även att schablonen Matilda fylls med innehåll. Det riktiga innehållet. De riktiga känslorna.

Nu vill jag ha en cigg. Eller en öl.
Jag har inte rökt på snart tre år men nu skulle jag kunna döda för en cigg.

Jag tror att jag har tappat bort mig själv

Livet förändras mycket

Har just läst min gamla dagbok. Den ena av dem. Den från slutet av åttan till tvåan på gymnasiet kanske. Just under den tiden då allt händer.
Och det går inte att läsa gamla dagböcker utan att drabbas av ett stygn av sorg.

Sorg över att allt är så annorlunda i dag. Sorg över att alla mina älskade vänner som jag delat allt med, bråkat med, älskat, ältat killar med och delat ångesten med inte finns där i dag. Det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Vänskap är inte likadant när man är gammal, tiden finns inte till det.

Men den andra sidan av mig känner glädje. Alla jobbiga problem man hade med killar som inte ringde, när man skulle ha sex, vad andra tyckte om en, ångest, skolarbete, problem att fixa alkohol eller vem man skulle skylla på om mamma hittade ciggen i väskan. De problemen har man inte i dag.

Fördelar och nackdelar med att livet förändras. Jag vet ännu inte vilket som väger tyngst.

Påsken i bilder

Som jag sa tidigare har påsken varit underbar. Härlig på alla sätt och vis, även om jag nu i efterhand kan konstatera att den innehöll lite väl mycket arbete för mina gäster. Det blev liksom inte så mycket semester, mest arbetsläger. Men vi fick massor gjort på huset i stället.

Annars innehöll påsken det här:

God mat. Eftersom jag av någon dum anledning aldrig fotade det dignande påskbordet får buketten med tulpaner, som också stod på bordet, symbolisera allt det goda. Fint dukat, massor med god mat och massor med gott vin. Mmmm.

Härligt umgänge. Med söta söta systersonen och lika söta systerdottern och resten av familjemedlemmarna som firade påsken med oss. Att jag och pojkvännen blev väckta av de söta på bilden varje natt utom den sista (då de vaknade sex halv sju och ville gå upp i stället) känns mindre relevant. Och för övrigt vägs det upp av de blöta slempussarna man fick.

Härligt väder. Hann avverka x antal kaffekoppar i solen, tre luncher utomhus iklädd t-shirt och tillräckligt med soltimmar för att få en lite beigeare färg i ansiktet. Och så såg vi ju tranor då, som bilden föreställer.

Aktiviteter. Som att rensa fisk. 100 abborrar och några gösar blev fin middag till familjen som fick släpa med sig det hem i kylväskor.

Massor med godis. Helst tre i munnen på samma gång.

Och inte så mycket godis. Men grus. Smakade inte riktigt lika gott som synes på bilden. Men det knastrade gött i alla fall.

Och så lister då. Lister, lister och lister. Som bars runt, grundmålades och målades igen. Och målades en gång till. Och mättes och sågades till för att slutligen hamna på plats. Nu är sovrummet och köket till 98 procent helt klara.

Så förstår ni då varför påsken varit alldeles underbar?!

Fuck you very very much

Nynnar på den här låten i dag. Vågar inte sjunga den nämligen. Känns inte så trevligt att sjunga ”fuck you, fuck you very very much” högt.

Men man måste ge en eloge till Lily Allen – hon säger nog fuck you på det trevligaste gemytligaste sättet man kan tänka sig. Klämkäckt liksom.
Ska nog ta efter henne nästa gång jag behöver ”fuck youa” någon.

Alldeles alldeles underbart

Oj vad jag har mycket att berätta. Men just nu hinner jag inte. Ska jobba arslet av mig fram till 22.00 för att åka hem och sova några timmar innan jag 08.30 i morgon ska befinna mig på jobbet och jobba arslet av mig igen.

Men kan bara säga att påskhelgen varit underbar. Strålande sol, massa god mat, massor med kramar och pussar från syskonbarnen, massor gjort på bygget och görgött umgänge med familjen.
Skulle jag kunna frysa tiden skulle jag ha gjort det. Saknar dem redan!

Glad påsk!

En pausbild i väntan på att påsken är över och jag har tid för bloggen igen.

Det här blir världens bästa påsk

När jag brukar ringa mamma och pappa på påsken är det full rulle. Alla är där, mina systrar och deras familjer, mormor, kanske någon moster eller morbror med familj.
Det stojas i bakgrunden, någon lagar mumsig lax och mamma, som jag pratar med i telefonen, ropar att någon ska röra i spenatstuvningen.

Och då gör det ont i hjärtat. Ont för att jag inte är där. Ont för att jag inte kan vara med, dela glädjen, maten och upplevelsen med de andra. Så känner jag mig lite utanför. Det dumma svarta fåret som flyttade långt bort från familjen.

I år blir det inte så. Mamma, pappa, syster H med make M och barnen Z och S kommer hit! Påskmiddagen, upplevelsen och allt det härliga blir här!
Jag är övertygad om att det kommer att bli världens bästa påsk!

Min mormor är världens bästa

I går fyllde mormor år. Jag hade fullt upp hela dagen och hann inte ringa henne.
I stället skickade jag ett mess där jag gratulerade henne och sa att jag tyckte om henne. Tänkte att hon säkert läser sina mess någon gång i alla fall.

Men redan efter ungefär en minut får jag tillbaka: Tack ska du ha. Glömde din dag. Kram mormor.
Hon inte bara sms:ar helt felfritt – hon är snabb också.

Sa jag att hon fyllde 78 år?

I love P3 Live

Fördelen med att jobba kväll är att man lyssnar på radion sent på kvällarna när man är på väg hem. Och sent på kvällen kör P3 alltid P3 Live med inspelningar från magiska spelningar som man själv aldrig gick på.

I måndags körde de en spelning med Ceasars Palace, eller Ceasars som de kanske heter numera. Och trots att jag gillat dem förut var konserten som en käftsmäll. Adrenalinet började pulsera och jag shakeade som aldrig förr i bilen.

Är fortfarande tagen av hur otroligt bra konserten var. Och hur bra Ceasars egentligen är. Hör bara på den här låten:

Inte vill man sitta still i alla fall. Upp och hoppa!

JAG HATAR ATT DAMMSUGA (ja det krävs stora bokstäver)

Jag är en pedant som bor i en slarvers kropp. Det går inte riktigt ihop. Om man inte har massor med pengar och kan anlita en städfirma som gör allt jobb åt en. Eller en ganska fet slant att köpa en robotdammsugare för. (Har till och med föreslagit till pojkvännen att vi borde gifta oss så vi kan få en sådan i bröllopspresent. Fast då tänkte jag ju inte på att själva bröllopet skulle kosta bra mycket mer än det dubbla.)

I går tog jag ut alla äckliga mattor och piskade dem. Det tog typ en halvtimme eftersom de var så vidriga. Och i dag var det tänkt att jag skulle ta tag i dammsugandet. Men det går inte.
Vi bor på 60 kvadratmeter. Det är inte så mycket. Men det känns som att bestiga ett berg och sedan tvingas gå ner och uppför samma berg 100 gånger. Så illa är det.

Så i stället för att köra 20 minuter effektiv noggrann dammsugning i hela lägenheten tar det typ fyra timmar att få det gjort. Detta eftersom jag först tar fram dammsugaren – tar en paus. Dammsuger lite i badrummet – tar en paus. Bloggar lite. Dammsuger halva köket – tar en paus. Och så vidare. Jag gör inte pinan kortare direkt.

Kan inte någon annan stackars jävel komma hem och dammsuga skiten åt mig. Snälla snälla.

Att känna de stora känslorna

För det första vill jag varna folk som inte känner mig: Övertolka inte budskapet i texten nedan! Jag har inga planer på att genomföra något liknande.

Ganska ofta när jag åker den halvtimmes långa bilfärden till och från jobbet får jag en stor lust att köra av vägen. Bara för att känna hur det känns när man är på väg ner över dikeskanten. Känslan av att det inte finns någon återvändo. Och känna känslan man får när man konstaterar att man kört av vägen och sitter i ett dike.

Eller så får jag lust att styra bilen över till andra vägbanan när jag får möte. För att känna hur det känns när en bil kommer rakt emot en och man vet att man kommer att krocka. The point of no return.

Jag kan inte säga att det är någon form av dödslängtan jag har inom mig, för det är det inte. Jag vill liksom bara känna det som man inte kan känna. Hur känns det till exempel att som kille penetrera en tjej? Jag skulle verkligen verkligen vilja veta. Men kommer aldrig att få göra det.

Eller känna hur det känns att ligga på dödsbädden och veta att man ska dö. Hur känns det när man vet att planet kommer att störta och att man högst troligen aldrig kommer att överleva?
Hur känns det att föda barn? Blir man helt saligt lycklig, som alla säger?

Jag vet inte om det helt enkelt är De Stora Känslorna jag är ute efter att känna eller om jag anser att jag känner för lite i dag. Jag har ingen aning.
Men högst troligen beror det helt enkelt på att jag är lite beng och funderar åt skogen för mycket.

Magiskt ljus och bra fotograf

Senaste kampanjen för BikBok är helt underbar.
Den är fotad av Isabel Watson i Miami och jag vet inte om det är hennes förtjänst eller Miamis förtjänst, men det är ett helt magiskt härligt ljus i bilderna. Hög Miamikänsla. Och jag älskar det!

Favoriten är den oskarpa bilden näst sist. Jäklar vilken bild!

En hiskeligt rolig kväll

Har man haft ont i huvudet hela dagen och värken äntligen släpper infinner sig en stor glädje automatiskt. När man dessutom får umgås med de bästa kusinerna som man inte träffat på länge och helt underbara söta vänner blir glädjen ännu större. När man till på det oväntat hamnar på krogen och dricker goda drinkar i silverskor bubblar allt över.

Så kändes det i går. Och det syns på bilden också. Visar heeeela tandköttet. Kan bara innebära att allt var prima.

Blev inte som jag tänkt mig

Jag hade stora vida planer. Städa hemma, måla på bygget, laga god mat och sedan gå på fest och ha superskoj med nästan hela familjen Johansson.
I stället har jag huvudvärken från hell, ont i magen och ögonlock som hänger ner till knäna. Och tabletter verkar inte funka.

Men bilden ovan, som jag snott från det där nya internet, är fin i alla fall.

Ingen vill ha ett Donkey Kong längre

Jag var mäkta imponerad och spärrade upp ögonen när kompisen hos dagmamman hade det med sig – ett alldeles sprillans nytt Donkey Kong. Jag hängde avundsjukt över axeln och såg när han hoppade och sprang med den lilla gubben. Så fort han gick på toaletten snappade jag det åt mig och försökte hoppa över tunnorna jag också. Jag minns att jag älskade det.
I dag skulle en sexåring skratta om kompisen kom med ett Donkey Kong. För utvecklingen går framåt i en rasande takt och det är knappt att man hinner med, även om man försöker hålla sig ajour.

Tänk bara på den analoga kameran. För bara fem år sedan köpte man film, satte i den i kameran, tog bilder och lämnade in rullen på framkallning. I dag pekar tjejen i kassan på hyllan med DVD-filmer om man frågar efter film.
Eller faxen, som bara väntar på att få lägga sig ner och dö. Eller VHS:en. Eller disketterna som rymmer skrattretande lite information. Eller varför inte ta cd-skivorna, tjock-tv:n eller den stationära datorn som exempel?
Alla finns kvar men frågan är hur länge.

Den tekniska historien har däremot bjudit på en hel del roliga prylar. Minns ni tillexempel minidisc, som var en minivariant av cd-skivan och spåddes revolutionera branschen? Men efter bara något år upphörde tillverkningen.
En annan klassiker som uppenbarligen heller inte blev någon succé var den bärbara LP-spelaren. Enligt uppgift krävde den i stort sett att den som bar den stod blickstilla så att nålen inte skulle hoppa. Och ungefär där försvann syftet med att ha den bärbar.
Eller den adapter man stoppade in i bilens kassettspelare för att man skulle kunna lyssna på sin nya fräsiga bärbara cd-spelare. De prylarna är i dag så roliga att man skrattar högt åt dem.
Undrar vad vi kommer att skratta åt om tio år?

Publicerad 3.4 2009

Viktigt meddelande

Det är vår!
I dag kan jag för första dagen konstatera att det faktiskt är vår ute. Den slutsatsen baserar jag på 28 års visdom och känsla.

För det första är det varmt. Till och med i vinden i skuggan. Det betyder att jag inte ens behövde stänga skinnjackan.
För det andra var det massor med folk ute på promenad.
För det tredje finns det både pippifåglar som visslar och små blommor som vågar sig upp ur marken.

Och för det fjärde så infann sig suget att slå sig ned i gräset och bara jäsa. Och det mina vänner är första gången i år. Ingen gegga, ingen snö, inget regn i gräset = VÅR!

Det här kommer att bli en bra dag

1. Solen skiner.
2. Jag är dödstrött men glad.
3. Det blir pizza till lunch.
4. Magkatarren känns inte särskilt mycket alls.
5. Och jag har nya byxor på mig. Med resår nedtill. Gillar dem skarpt.


Alla förutsättningar för att dagen ska bli super.

Snart snart snart

Hav, båt, sol. Jag längtar så jag får ont i magen.

En Big Dick och company, tack

Apropå onödig information så sa P häromdagen att McDonalds grundades år 1940 av två bröder. Den ena hette Mac McDonald och den andra hette Dick McDonald.

Men det var bara den ena av dem som fick en hamburgare uppkallad efter sig.
Undrar varför?


Hihihihi. (Ja, jag är övertrött.)

Jag vill slåss!

F på jobbet gick i går en match mot tre av världens bästa MMA-utövare (Mixed Martial Art, en kampsport). Det finns på film som hela redaktionen just samlades kring.

Klockan är bara just efter nio och jag har adrenalin i hela kroppen. Det pirrar liksom i armarna. JAG VILL SLÅSS! Ja, under ordnade former alltså.
Jag blev så himla taggad av att se filmen. Så himla sugen att ta upp thaiboxningen igen, typ tio år efter jag slutade.

Har ju faktiskt både handskar och säck hemma. Och ett sug efter att få bli av med mina aggressioner. Måste ta tag i det här. Snarast.