Nyfikenhet är en dygd

Mobiltelefonen ringer. Det är inte min, utan pojkvännens. Mitt hjärta börjar klappa lite snabbare, pulsen går upp och fingrarna kliar. Det är nyfikenheten som sätts in.
Pojkvännen har under tiden haft sitt samtal och hunnit lägga på. Jag måste bita mig i tungan för att inte på en gång fråga: ”Vem var det, vad ville han, varför ringde han nu, vad sa han?” Vill inte verka för nyfiken.
Lite nonchalant slänger jag fram frågan efter en stund. Får ett knapphändigt svar.
Nyfikenheten stillas inte det minsta.

Senare på dagen sitter jag och fikar med en kompis. Hennes mobil plingar till. Hon har fått mess.
Hon plockar upp telefonen, läser messet och ler med hela ansiktet.
Hjärtat börjar klappa riktigt hårt nu. Mitt inre skriker efter att få veta vad det stod i messet. Biter mig i läppen den här gången, jag vet att jag inte kan kräva att få veta vad det stod.
Lite nonchalant frågar jag vad hon ler åt. ”Messet”, svarar hon.
Nyfikenheten stillas inte det minsta.

På kvällen sitter jag vid datorn. Kollar in några bloggar som jag brukar läsa.
En bloggare verkar väldigt uppåt. Något stort har hänt henne och hon fullkomligt jublar av glädje.
Hjärtat börjar bulta i bröstet igen. Pirret i magen är tillbaka. Biter mig i fingrarna för att inte skriva ”Vad har hänt, vad har hänt, vad har hänt?” med stora bokstäver. Slänger i stället nonchalant ur mig: ”Varför så glad?” Får svaret: ”Kan inte berätta det ännu ...”
Nyfiken stillas inte alls. Inte det minsta faktiskt.

När jag går och lägger mig längtar jag till nästa dag. Då äntligen kan jag få min nyfikenhet stillad. Då ska jag till platsen där nyfikenhet är en dygd – till jobbet.

Jag tycker inte om min blogg

Just nu gillar jag inte bloggen alls. Lär ta en paus ett tag. Bara så ni vet.

Bajs-kampanj

Blir lite förvånad över mig själv. Har de senaste dagarna gått och muttrat, puttrat och gnällt över tidningens senaste upptåg.
Jag är förvånad eftersom jag normalt sett sväljer det mesta med hull och hår och ser positiva saker även i de mest triviala saker.

Det här är dock så urbota dumt och löjligt att jag inte klarar av det.
Jag ska i tredje person beskriva mig själv för läsarna. En bajs-kampanj, om ni frågar mig.

Jag vill inte skriva något löjligt, folkligt, klyschigt om mig själv. Och särskilt inte i tredje person. Bajs, som sagt.

Har ni några förslag vad jag ska skriva?
Något bättre än: ”Med i Mensa. Med i toppen i tidningens tippa-lagtinget-tävling. Bor i xxxx.”, som kollega P föreslog. Jag är ju inte med i Mensa, kom visserligen tvåa i tävlingen, men diggar ändå inte upplägget.

Chefens uppmuntrande ord som ”texter med schwung”, ”överraskande”, ”något nytänkande” gör knappast det hela lättare. Hur ska man lyckas kombinera det där med sig själv? Bajs, var ordet.

Hösten är kanske inte så tokig trots allt

I alla fall inte när den lägger manken till. Då kan det stundtals vara riktigt skönt med hög luft och vinden som nyper i näsan.

Nästbäst på jobbet

Måste få skryta lite...
Hade en intern tippningstävling på tidningen där vi kloka medarbetare fick gissa vilka som skulle hamna vid makten efter valet. I dag avslöjades vinnaren.

Nej, jag vann inte men kom på en god delad andraplats med 23 namn rätt gissade.
23 rätt av totalt 30. Fan, I rock!

Jag och mitt nackskott

Har haft halsduk två dar i rad nu. Nackvärken vill inte ge med sig.
Käkar värktabletter, smörjer med hästlinement (det bästa!), har värmepåsar på och får massage. Inget hjälper. I går hade jag dessutom långa avslappningsövningar med mig själv. Helt enligt min gamla dramalärares rekommendationer.
Inte ens det gjorde värken mindre.

Säger bara: Kiropraktorn nästa!
Annars väljer jag snart att ta ett nackskott, som jag så fint råkade kalla det i dag. Jag menar, det heter ju trots allt ryggskott...

Jag är ett ufo

Ibland har jag haft känslan att ingen, ingen i hela min kommun är lik mig. Har kännt mig annorlunda, med annorlunda åsikter och annorlunda värderingar.

I dag kan konstatera att det inte bara är som jag känner. Jag ÄR konstig jämfört med min kommun. Det partiet jag skulle ha röstat på fick ... (dramatisk paus) två röster. T-V-Å!
Det partiet som jag verkligen inte skulle rösta på och som ger mig Hitler-vibbar fick ... (dramatisk paus igen) 43 röster och blev det tredje största partiet i lilleputtkommunen.

Jag är ett ufo på helt fel plats.
Fast jag vet ju hur det är egentligen: Det är min kommun som är konstig. Inte jag!

Röstad och klar

För inte så länge sen "avslöjade" jag att jag hittills inte röstat i ett enda val.
I dag stämmer inte det längre.
Eftersom jag bor utomlands och har ett svenskt medborgarskap får jag inte rösta i några stora val, men i valet i lilla kommunen får jag rösta!
Så - i dag gjorde jag det!

Fick dessutom pojkvännen att göra samma sak. Han som velar när det gäller politik...
Är mycket nöjd.

Karriärbyte kanske

Ibland lagar jag så god mat att jag undrar om jag inte skulle ta och bli kock i stället.


Raaap.

Bla blabla blabla

Har inget vettigt att skriva. Kan dock säga att jag inte är lika depp som sist. Life goes on. Så är det bara.

Tror för övrigt att jag har brist på något allvarligt. Är så trött så trött så trött. Tre senaste dagarna har jag sovit minst tolv timmar per natt plus en power nap mitt på dagen på ungefär en timme. Kan man verkligen vara så trött utan att något är fel?

Har också jordens ondaste värk i nacken. Strålar från ryggraden upp i nacken och vidare i bakhuvudet. Susar som tusan i skåpet också. Tror jag håller på att bli hjärndöd på riktigt...
Får se om lite vin kan bota det.

Är emsam hemma ikväll. Emsam med m, som jag sa när jag var liten. Pojkvännen är på killmiddag och jag får helt enkelt ha tjejmiddag med mig själv.
Ska laga mysmat med massor med vitlök och dricka upp flaskan med vin som jag öppnade igår. Känns som jag är värd det.

Var förresten en kortis på stan idag för att handla halsduk. Kom hem med en mössa, ett par salladsbestick och ett fotoalbum. Inte mycket rätt där inte... Men det gav mig en liten bit lycka i alla fall.
Mer lycka lär jag inte få. Varenda korvöre ska sparas till utlandet. Ska försöka boka resan imorrn. Blir troligtvis Egypten. Om vi inte mitt i allt ångrar oss och drar till Gambia eller något annat mer exotiskt. Skulle va nåt va?

Vad pysslar jag med egentligen?

Önskar att jag aldrig funderade. Önskar att min hjärna inte skulle tänka. Allt vore så mycket enklare om jag bara var.
Men det går inte.

Jag undrar vad jag håller på med. Vad gör jag med mitt liv?
Jag vill egentligen så mycket mer. Jag vill inte det här. Vill inte skriva kassa texter på jordens minsta lokaltidning hela livet. Vill inte vara isolerad på den här jävla ön. Vill se världen.

Vill göra något som betyder något. Inte joina en good cause på Facebook som i slutändan verkligen inte betyder något. Jag vill kunna förändra. På riktigt.
Jag vill så mycket. Känner mig fastbunden här. Och det värsta är att det är jag själv som bundit fast mig.

Jag vill skratta varje dag. Riktigt hjärtligt och djupt. Träffa personer som uppfyller mig. Som ger mig mer än ett flyktigt "hej, hur är det..." Vill att livet ska ha en innebörd som är större än det här.
Vill känna mig tillfreds. Lycklig rent utav. Men hur ska jag någonsin bli det när jag inte ens vet vad som gör mig lycklig. Fan.

En himla bra plan

H: – Vad ska du göra nu när du är ledig i fyra dagar?
Jag: – Sova. Sova och dricka vin.

En vardaglig förändring

Klockan är 05.45 och de illröda digitala siffrorna sticker i ögonen på hondjuret. Det irriterade burret som väckarklockan sänder ut vävs in i drömmen. Drömmen som handlar om sol, hav, bad och vajande palmer. Doften av saltvatten och sand känns nästan verklig.
Hon öppnar försiktigt ena ögat. Försöker komma underfund med vad det är som burrar och skränar. Drämmer till klockradion så att avstängningsknappen återigen lossnar och faller ned på golvet. Burrandet slutar.
En halvminut senare plingar mobilen hysteriskt. Hondjuret sliter åt sig den och trycker på snooze. Somnar om med mobilen i handen.

Utanför fönstret är det ännu mörkt. Vinden viner runt husknuten och marken är våt av nattens regn. Hondjuret kämpar mot sömnen, stirrar ut genom fönstret på ingenting, försöker hitta en anledning att stiga upp.
Slänger ena benet över sängkanten. Utanför täcket känns världen inte lika trevlig. Foten känner det kalla golvet och instinktivt dras benet upp och tillbaka in i värmen.
Hondjuret samlar mod. Tankarna går inte att strukturera, finner egentligen ingen anledning att tvinga sig ut ur kokongen som täcket bildat.
Tillslut häver hon sig ut. Av med täcket, båda fötterna på golvet och kroppen vajar där uppe på toppen när hon ställer sig upp.

Hondjuret tar några stapplande steg. Slår stortån i sängkanten och kväver ett skrik. Går in i badrummet, väjer för att slippa möta sig själv i spegeln.
Låter duschens strålar strila över kroppen. Verkligheten börjar närma sig. Sakta men säkert vaknar hon till liv.
Ångan från duschen har immat alla speglar. Hon drar med handen för att få en skymt av sig själv.
I spegeln möts hon av verkligheten. Hondjuret har återigen lyckats bli Matilda. En ny dag har börjat.


Publicerad någon annanstans i ett annat medie också.

Status: Matilda is en zombie. Levande död

Facebook är bra. Där måste (eller kan i alla fall) man varje dag skriva sin status. I dag är den som ovan.
Är helt gone i skåpet på riktigt. Kollig i bollen. Tom. Blank bakom ögonen. Slut helt enkelt.

Av en slump tittade jag också på sökorden folk använder för att hitta hit. ”Hjärndöd” var mycket poppis.
Ironiskt.

Nu då?

Räknade just ut att jag jobbade 66 timmar förra veckan.
Är i dag inne på min 9:e arbetsdag i sträck.

Kan inte någon bara tycka liiiite synd om mig? Skulle kännas bättre då.


Ps. Var förresten tvungen att be mina kollegor om hjälp med det här inlägget. Visste inte om det hette i streck eller i sträck... Och jag ska jobba med språk!
Ps2. Det här är mitt 501:a inlägg. Bör man fira det på något sätt?

Och nu väntar jag med att skaffa barn

Konkurrenttidningen skrev för några dagar sedan om BB-avdelningens otroligt läckra kläder för ”nyfödda” mammor. En ny design har just tagits fram, i blandmaterial och ala senaste modet, enligt tillverkarna.
Med andra ord: Sparkdräkt i hysteriska mönster, gräsliga färger och en passform som ... ja jag vet inte vad.

Kan bara konstatera att personalens åsikter överensstämmer väl med mina. De där kläderna får garanterat redan sjuka personer att bli ännu sjukare! För att inte tala om de stackars mammorna som inte bara klämt ut en fyra-kilos-klump utan dessutom måste pinas med att bära det värsta de sett.

Kan lugnt säga att jag tänker vänta med att skaffa barn tills de där kläderna är uppbrända.
Kalla mig ytlig om ni vill, jag står för det.

Var ska jag börja?

Orkar inte skriva allt det jag inte haft tid att skriva under veckan. Har kort sagt jobbat arslet av mig med dagar på minst, observera ordet MINST, tolv-timmars-dagar varje dag. Utom igår då. Då jobbade jag bara sex timmar, men då var det ju trots allt söndag...
Är trots det oförskämt pigg. Hade världens utmaning på jobbet förra veckan och det kändes som att jag rodde det i hamn. Hela veckan blev därför på något vis rolig. Utmaningar är roliga!

I övrigt har jag sagt hej och hejdå till min pojkvän, så mycket mer har det inte hunnit bli när han också har haft en mastodontvecka. Får ta igen det den här veckan.

Och katten mår bra. Hon hittades vid gamla lägenheten av de som bor där nu – de ringde och pojkvännen hämtade. Mager som en krake, men annars vid god vigör. Går mest och spinner hela dagarna. Hon har inte vågat sig ut en enda gång hittills, vilket känns skönt. Vill kanske vara inne när hon varit ute i nästan tre månader!

Så hann jag med ett 60-årskalas också. Var trevligt, men samtidigt lite jobbigt. Detaljerna orkar jag inte dra.
Annars inte så mycket. Längtar till utlandet. Första veckan i december drar vi! Fy fan va skönt! =)

Superduperdunderglad

Jag har verkligen inte tid att skriva här just nu, men måste.
MIN KATT HAR KOMMIT HEM!

Detaljer kommer senare! Puss gott folk!

En stor fördel

Kom just på att fördelen med att festa en fredag är att man får två dagar på sig att bli människa igen.
Det lär behövas efter gårdagen.

Fredag på riktigt

I dag är det fredag. På riktigt också.
Ska på samma presskonferens i dag som igår, den här gången slipper jag troligtvis vara i det stora konferensrummet alldeles själv. Känns betydligt bättre.
I övrigt kan jag berätta att det blir firmakalas i kväll. Kickoff inför hösten (som visserligen har pågått en längre tid). Ska bli skoj.
Största problemet är att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Hela garderoben svämmar över av kläder, men inget jag är sugen på. Livet är allt hårt ibland!

Fredag, torsdag, skitdag

Jag har haft fredag i dag. Ni kan tro att jag blev besviken när jag märkte att det faktiskt bara var torsdag.
Och sen blev jag skickad på en presskonferens som var först i morgon. Som ett fån alldeles ensam i ett stort konferensrum stod jag innan jag läste papprena jag hade med mig och konstaterade att det klart och tydligt stod fredag den 5 oktober.

Till på köpet har jag en törst som knappt går att släcka. Gick därför ner i matsalen och tog mig en kanna vatten och ett glas. I godan ro satt jag sedan och sippade i mig av vattnet innan jag märkte något äckligt. Stora dammtossar/jordkockor eller något liknande låg och simmade omkring i kannan. Tyckte det smakade konstigt.
Och självklart är jag alldeles sprudlande glad. Eller kanske inte.

Blir man någonsin morgonpigg?

Jag fattar inte vad det är för fel. Jag börjar inte fungera förrän vid lunch. Innan dess släpar jag mig mycket motvilligt ur sängen och går runt som en zombie. Så trött så död.
Har väntat på att tonårströttheten på morgonen ska gå över, men det verkar aldrig bli så. Vad är det för fel på mig?

Fan vad jag är bra

På något konstigt sätt, jag menar trots att det är höst, så sprudlar jag. Av energi, lycka, värme, ja av typ allt.
Sprudlandet har fått konsekvenser också. Har just skrivit en text som jag är förbaskat nöjd med. Tror till och med att det kan vara den bästa texten jag skrivit på länge. Säkert den bästa sen i våras. Vågar inte säga den bästa i år, men det beror mest på att jag inte kommer ihåg exakt vad jag har skrivit i år.

Funderade på att lägga ut den här. Bara för att. Men kom på att det knappast är så många som skulle vara intresserade.
Synd, där går ni miste om något.

Och i och med det här inlägget kan jag aldrig lägga ut den heller. Har blåst upp den till något ouppnåligt. Så bra är den nog inte.