torsdag, maj 31, 2007

JAG VILL HA ETT BADKAR!

Tänkte bara berätta det.

Är det så här att bli våldtagen?


Säkert! - Allt som är ditt


Du går genom parken
det är inte ens natt än
och två som går bakom springer ifatt och tar
allt som är ditt

Du borde ha skrikigt
men det kommer inget ljud
dom behöver inte ens hålla för din mun
allt som var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det måste va ditt fel

Vem skulle ha trott dig?
du fyllde i blanketten som inget
och sen så var det borta
allt som var ditt

alla sömnlösa nätter
allt rådlöst klamrande fast
till allt som är konstant
och allt som en gång var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det var aldrig ditt fel

Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas

Jag har hört vad han heter
jag står med ett gevär
jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt


Annika Norlin, den här gången i form av Säkert!, har skrivit texten som ger mig mest tuppskinn och rysningar längs ryggraden någonsin. Fy fan. Dom jävlarna kanske borde skjutas?

Stackars små barn

Det pågår minst sagt ivriga diskussioner i Europa just nu om hurvida lilla Tinky Winky från Teletubbies är bög eller inte. Röd handväska säger tydligen allt, om man får tro polackerna som typ startat en hatkampanj mot den stackarn.
Som tur är går det att läsa här att EU minsann är på Tinky Winkys sida. Skönt va? Han får vara bög om han vill.

Själv tycker jag mest synd om de stackars barn som måste se programmet. Tinky Winky och de andra tubbiesarna har så irriterande röster att åtminstone jag blir lobotomerad efter en stunds tittande.

För att inte tala om den gången jag såg det dubbat till finska.. Ah, har fortfarande svåra men.

tisdag, maj 29, 2007

Nehe, inga modersinstinkter den här gången heller

I helgen frågade en 20-årig kille mig om det inte var dags för mig och pojkvännen att skaffa barn snart. Han tyckte nog att vid 26 borde man ha börjat tänka i de banorna.

Och visst har jag tänkt i de banorna, förklarade jag, och insett att det inte är dags än. Inte ÄN, som sagt. Jag har nämligen mycket kvar att göra innan jag skaffar barn.
Typ att sluta vara ett barn själv.

Lite senare berättade jag för killen att min syster med man och två barn var till oss förra helgen. Då undrade han om jag och pojkvännen inte blev baby-sjuka när vi hade en baby hemma hos oss.

Pojkvännen nickade febrilt och utbrast: ”Åh, jo. Smilla är världens sötaste och jag skulle kunna sno henne på en gång!”

Och jag då? Hmm, jag svepte ölen.

måndag, maj 28, 2007

Fantasiregn

Jag trodde inte att det kunde regna så här mycket. Man brukar tala om att himlen öppnat sig, men nu har nog havet och himlen bytt plats.

Snabbaste hastigheten på vindrutetorkarna räckte inte ens i närheten till för att man skulle kunna se vägen i morse.
Garaget där bilen brukar vara parkerad är översvämmat. Fönstrena på tidningshuset går inte att se igenom eftersom de tydligen vikarierar som vattenfall.

Det är så häftigt. Helt overkligt, som fantasiregn ungefär.

söndag, maj 27, 2007

Jag mår som jag högst troligen förtjänar

Man kan verkligen undra vad jag gjorde i går.

Vaknade utan täcke, hade småsten i sängen, kläderna låg i en hög i badrummet, gårdagens smink var utkletat på kudden, smaken i munnen skulle jag inte ens önska min värsta ovän, strumporna jag hade i går har stora hål och min frisyr skulle passa i ett hårdrocksband från 80-talet.

Man kan som sagt verkligen undra vad jag gjorde i går. Det värsta är att jag inte har någon som helst aning själv. Det började så fint med ett glas vin...

lördag, maj 26, 2007

Vem kom på att maskrosor är ogräs?

























Fotograferad för några minuter sedan på gräsmattan.

Här behöver jag hjälp

Mina knapphändiga kunskaper i html brister här.

Jag vill inte ha en grå ram runt de bilder jag lägger upp. Men hur jag än försöker får jag inte bort den!

Kan någon hjälpa mig? Snälla?


Uppdatering: En klok kvinna reder sig själv. Eller hur är det man brukar säga?
Yey! Jag är bäst på html!

Hela dalar av äppelblom

Jag blir löjligt poetiskt vid den här tiden på året. Våren och försommaren får mig att tänka på nytt liv, nytt hopp, spirande växtlighet och lätta sinnen.
Varje dag den här veckan har jag varit alldeles salig när jag har kommit på jobb. Bilresan är just nu alldeles ljuvlig.

I går kväll när jag slutade jobbet var det om möjligt ännu vackrare än det varit på förmiddagarna. Solen höll på att gå ned och dalarna som är fulla med äppelträd var färgade i vitt och rosa av de miljontals miljarder äppelblom som pryder träden just precis nu.

Och i en gammal naturfotosjäl, som jag trots allt har, började det rycka och knycka. Tror baske mig att jag ska damma av kameran och gå ut och fotografera i dag.

fredag, maj 25, 2007

Förbannade jävla helvetes människor

Alltså det finns vissa saker som jag aldrig aldrig aldrig kommer att tolerera eller ha förståelse för: Varför folk är nedlåtande och använder sig av översitteri mot andra människor.

Just nu är jag så förbannad att jag skulle kunna... gahhh. Några har just varit så förbannat tykna och elaka mot min kollega över en sak som jag skrev. Vad fan har hon med saken att göra? Hon ska väl för fan inte blir straffad och illabehandlad av en grej som jag gjort.

Och till på köpet måste jag säga att grejen jag gjorde fel var ingen big deal. En småsak, knappt värd att ta notis om. Så behandlar de min kollega som skit. Jävla människor. Bete er som folk!

Dessutom är den egentliga orsaken till deras ilska att de blev blåsta på att berätta nyheten. Vi kläckte den före de hann berätta om den. Och förbannat stolta och jävliga som de är kan de inte ta nederlaget utan måste hitta fel – och tydligen också tracka ned på andra människor! FY FAN!

Men jag får väl säga som redaktionschefen just sa: Ska man ägna sin tid åt att bli arg på alla idioter blir det ett heltidsjobb – släpp det Matilda.

Pust.

torsdag, maj 24, 2007

Home sweet home

Av någon outgrundlig anledning fick jag lust att visa hur mitt "nya" hem ser ut. Jag menar, det är ju typ bara T och T som varit hit och sett det. Och syrran då.

I alla fall: Här är mitt kök. Ett riktigt kök. Det har mer än en meter bänkskiva, fler än ett underskåp och har tack och lov inte pippi-gula väggar.

Sen har det konstigt nog TRE skafferier. Trots att vårt skafferi brukar vara välfyllt lyckades jag inte fylla alla tre. Ett fick helt sonika bli linneskåp. Funkar utmärkt bör tilläggas.

Så. När kommer ni och hälsar på?

Kropparna i trim, kropparna i trim



Helt underbar. Men svenska versionen är ännu bättre. "Kropparna i trim, kropparna i trim ... Ni är enorma, de bästa på vår jord!"

onsdag, maj 23, 2007

Apropå ord

Läste just att jag skrivit ordet ”skeppsbrott”.
Kommer ni ihåg när man hade skeppsbrott på gymnastiken i skolan och i stort sett lekte inte nudda golv? Kastade sig i lianer, hoppade över plintar, gick armgång och studsade på studsmatta och landade i en sån där mjukmatta. Det var ju typ det roligaste som fanns.
Åh, jag önskar att man kunde träna skeppsbrott på gym. Då skulle jag lätt få arslet dit oftare.

En kall jäkel helt enkelt

Kom på mig själv göra något förbjudet i går. Jag satt och önskade mig action.

Och action på en tidning innebär rån, mord, allvarlig olycka, skeppsbrott eller något annat som blir en tragedi för dem som drabbas. Men som innebär spänning, skön stress, kaos och allt annat som jag tycker så mycket om på mitt jobb.

Men så klart – jag vill ju inte att något hemskt ska hända egentligen. Bara lite. Eller om något spännande hände och ingen blev drabbad kanske.

Kan bara konstatera att journalistdjävulen tydligen har bitit mig. Eller så är jag en kall jäkel helt enkelt – precis som alla tror att vi journalister är.

Snälla ge mig pengar och många av dem

Spelade ett spel i helgen som av någon outgrundlig anledning hette "Tokstolle". Spelet gick ut på att beskriva sina medspelare och ibland sig själv så att de andra kunde lista ut vem man menade.

När alla skulle beskriva till vilken plats jag skulle åka till pratade de om "resor till ett varmt ställe där man både kunde sola, göra kulturella saker och där det var äventyr", "platser som var sevärda och där man kunde göra mycket" och "platser med storstadspuls och värme".
Jag nickade instämmande och personen som skulle gissa gissade mycket riktigt också på mig.

Mitt i prick med andra ord. Tyvärr blev ju min längtan, min ooootroooliga längtan, att resa inte mindre. Snarare precis tvärtom.
Det pirrar i mig när jag hör ordet flygplan, mina känselspröt börjar vibrera när någon nämner sol och värme och jag blir en aning illamående om jag hör att någon annan ska ut och resa.

Det jäkliga är att jag inte har ens en liten liten peng sparad. Ingenting som kan göra min reslust mindre. Finns det sponsorer för nöjesresor?

tisdag, maj 22, 2007

Var går gränsen för mental störning?

”Barnatroooooo barnatrooooo, till himmelen det är en gyllne broooooo.” Hörde just mig själv skråla med i den hederliga gamla psalmen ”Barnatro” när den kom på lokalradion.

Tidigare i dag gick jag och rabblade alfabetet högt för mig själv.

Börjar misstänka att allt inte står rätt till.

måndag, maj 21, 2007

Jag behöver inte vara orolig

Min ena syster är fyra år äldre än mig. Hon har varit gift i ganska exakt sex år. Hon har en son som är fyra och en dotter som är fyra månader.
Kontrasten mellan oss båda märktes tydligt i helgen. Hon är vuxen – jag är ett barn.

Vuxenheten ligger inte i att hon har barn och man eller i åldern. Det ligger i den mentala styrkan, sättet att tänka, sättet att bete sig på. Logik och hänsyn. Hon har det – jag har det inte.

Mitt i allt kan jag bli vansinnigt grinig, skälla och skrika på allt och alla. Till och med skylla på andra när jag slår mig själv! Det beteendet trodde jag försvann vid fyra års ålder då man märker att universum inte snurrar runt en själv. Hos mig har det tydligen stannat kvar.

I helgen märkte jag att jag var omogen. Bråkade och tjafsade med pojkvännen om riktiga bagateller. Kände ”Varför ska jag göra allt för? Jag tänker inte göra något om ingen annan också gör något”.
Jag vet inte om jag bara hade en dålig dag (dagar) eller om jag verkligen är sådär barnslig, omogen, tonårsaktig?

Det jag kan konstatera efter helgen är således att jag inte behöver vara orolig för att vuxentest visar att jag är gammal. Eller att siffrorna i min ålder är en tvåa och en sexa. Jag är inte gammal, så är det bara.

Men det mest ironiska i hela kråksången är att jag nu känner att jag vill inget hellre än att vara vuxen.

Morgonrock är livet

Klockan är inte långt från att slå 12. Lunchtid, halva dagen har gått, ni vet.
Själv sitter jag i morgonrock ännu. Och älskar det, bör tilläggas.
Sedan jag vaknade har jag strosat runt i lägenheten i tofflor och morgonrock. Det enda jag gör är att vänta på att klockan ska bli så mycket att jag tvingas gå i duschen, göra mig i ordning och åka till jobbet.

Men tills dess tänker jag njuta. Slappa. Leva livet.
Det är nämligen det allra bästa avslutet på en otroligt skön helg. Systrami kom hit med familj och det var så skönt, lugnt och roligt.
Fick till och med lite färg på näsan. Och vad kan vara bättre än det? Det skulle möjligtvis vara en måndagmorgon i morgonrock då.

fredag, maj 18, 2007

Vardagshumor

Vårt rättstavningsprogram på jobbet är alltid en källa till skratt. Särskilt roligt är det på fredagar då humorn brukar vara rätt låg.
I dag föreslog programmet att ”Bodil” skulle bli ”Bordell”. Otroligt skoj!

torsdag, maj 17, 2007

Uppdrag storstädning

Det är dags nu. Vi har bott i nya lägenheten i ganska exakt en månad. En månad fylld av kartonger, röra, kalt på väggarna, oreda och allmänt kaos.

Nu är det dags att släpa ut dammsugaren (vilket inte blir så svårt eftersom den inte ens kommit in i städskåpet ännu...), ta tag i skurmoppen, plocka undan, hänga tavlor, plocka upp de sista lådorna, byta sängkläder, tvätta och allt annat som hör en stortstädning till.

Orkar nämligen inte leva i den här röran längre. Kryper snart på väggarna.
I går fick vi äntligen ihop den super-duperbra förvaringsmöbeln som det går att gömma hur mycket som helst i. Nu finns det liksom en chans att på riktigt kunna storstäda. Gud vad jag älskar förvaring!

Jaja, dags att bita i det sura äpplet. Wish me luck. Det lär behövas.