Året i bilder - maj till juli

Maj

I månadsskiftet april-maj firade vi Hanna med opera, konstmuseum, shopping och god mat. 

Vi färgmatchade napparna med inredningen. Tydligen. 

Vi hängde på kafé i vårsolen. 

Och hade picknick på Årstafältet. 

Ögonfärgen blev klart tydlig. Lillen fick bruna ögon. 

Vi hängde på balkongen. 

Tog in blommande hägg. 

Nån vägrade sova. 

Och jag skrev livets första arga lapp. 

Juni

Vi hängde på uteserveringar i det varma vädret. 

Jag bakade paj! 

Barnet upptäckte snuttens storhet. 

Jag klippte av mig håret.

Vi hade barnvakt gör första gången och gick på Radiohead. 

Så invigde vi årets torpsäsong. Det var uppskattat. Av alla. 

Så blev det sommar på riktigt!

Barnet badade i diskbaljan. 

Vi fick en mulltoa till torpet!

Barnet var snyggast på Åland!

Vi åt körsbär. 

Och goa barnet däckade i finkläder efter att vi firat Milton som fyllde 30. 

Juli

Vi hängde i farmors/svärmors härliga trädgård. 

Och slappade på torpet. 

Träffade kompisar. 

Och åkte till Västerås och träffade Felix gammelfarfar. 

Sen vidare till Karlstad där vi åt massor med god mat. 

Och tillbaka till torpet och fortsatte slappandet. 

Himlen var blå!

Lillungen var världens bittraste superhjälte. 

Fyra genrationer gick på restaurang. 

Och ungen jäste på stranden. 

Vi borstade tänderna i sommarnatten. 

Och pappa och Zeke byggde ett kanonfint bord till torpet. 

Året i bilder - januari till april

Januari

Jag var tjockis. 

Vi gick på Star Wars och åt tapas innan. 

Vi fick hemstickade babykläder. 

A målade konst på min mage. 

Jag jobbade sista dagen innan föräldraledigheten. 

A fyllde år och vi åt mäktigaste söta efterrätten. Två timmar senare gick vattnet. 

Så kom han. Ljuset i vårt liv. 

Februari

Vi firade att jag fött fram ett barn.

Barnet var litet och gulligt. Och sov mest i våra famnar. 

Jag kom i vanliga jeans igen. 

Och barnet fick sitt namn

Mars

Lillkorven sov på sin pappa. 

Och kampen om jämställdhet fortsatte. 

Jag fyllde år och lagade soppa och drack mer bubbel. 

Jag och barnet matchade. 

Mimi kom och hängde med oss. Och på hotellet vid Mall of Scandinavia. 

Och jag köpte den dyraste väskan jag ägt. 

April

Felix premiäråkte till Åland. Däckade på färjan strax efter avgång. 

Vi tog en familjebild! 

Felix lekte med sina småkusiner som det heter på åländska (tremänningar på svenska). 

Syster Hanna fyllde 40 år! 

Och barnet badade i diskhon hos mamma och pappa. 

Jag gjorde en påsktårta med avancerat fågelbo på toppen!

Felix hängde med Pelledockan. 

Och jag använde filter. 

Året 2017

Bland de sista dagarna på jobbet pratade vi om hur 2017 varit. En av mina kollegor sa att det klart hade varit hans bästa år. Att det senaste året hittills varit det bästa.

Jag älskar den inställningen, även om jag kanske inte håller med. 

Men 2017 måste ju ändå klassas som det bästa hittills eftersom en helt underbar människa kom till oss. Att vi blev föräldrar. Att Felix plötsligt fanns i vårt liv. Åh vad han berikar det. Livet. 

Sedan finns det massa med saker som gör att året inte är så bra. Som att min älskade kusin plötsligt dog. Som att min pojkvän ett tag var nära depression. Som att hösten på jobbet varit den värsta jobbhösten någonsin med massa nya saker som inte har fungerat, tre gånger så mycket jobb på min stol och en arbetsplats som varit i blåsväder.

Men Felix toppar liksom allt det ändå, han är ju solskenet i mitt liv. Mitt hjärta, mitt allt. Älskade Felix, tack för att du gjorde året 2017 uthärdligt och det bästa året hittills. 

Kroppskollaps

När annandagen var över var det som att min kropp kollapsade. Hela höstens väntan, allt hålla ut fick plötsligt ett slut. Jag behövde inte vänta, behövde inte hålla ut. Ligger nu i hög feber och förkylning och är makalöst trött. Tror att det inte kan bli annat än en nystart när det här värkt ur min kropp. Men jäklar vad jobbigt det är i väntan på det. 

Motsatsen till kroppsångest

För ett tag sedan var jag på en offentlig badinrättning för att babysimma med Felix. Det var oerhört roligt för övrigt, men det jag tänkt mest på nu i efterhand var avsaknaden av fokus på kroppen. Avsaknaden av fokus på min kropp. 

Jag har väl aldrig haft extrem kroppsångest men alltid varit medveten om hur jag ser ut och jämfört mig med andra (som alltid sett så mycket bättre ut.) Alltid fokuserat på kroppens utseende. 

Men nu: ingenting. 

Först i vattnet så var fokus så himla mycket på barnet förstås. Hans lycka och sprattlande. Och så var alla andra mammor där liksom som jag. Relativt nya mammor med kroppar som precis burit barn och fött barn. Starka härliga kroppar som burit ett liv. Papporna brydde jag mig inte ett skit om heller. 

Och i duschen efteråt orkade jag inte ens tänka på kroppen. Jag ville bara tvätta av klor och bli ren. Ingen ångest alls över att ingenting doldes. Jag bara var. I min kropp. Precis som alla andra där. 

Och det var så himla skönt. Jag älskar det. Jag älskar att jag har kommit till någon slags ro i min kropp. Att den är stark och fantastisk och fin. Precis exakt så som den är. 

Begravning, blommor och barn

Jag har beställt begravningsblommor. Det blev så påtagligt då. Att bestämma färg och form och utseende till Micke. Blommor som ska spegla honom på något vis. Det skulle aldrig ske. Det borde inte ske. 

Det känns som att hela världen är uppochner och jag försöker desperat hålla huvudet ovanför ytan. Panikhandlar julklappar för att hinna med. Har svärmor på besök och försöker laga god mat och vara värd. Jobbar. Och allt inne är fortfarande ett kaos. Kan inte gå in på Facebook när jag inte är beredd för där möts jag av sorg och minnen och bilder. Och jag hulkar vid skrivbordet, går på toaletten och torkar bort mascara som letat sig ner längs kinden. 

Det är så mycket nu. 

Och häromdagen stod Felix för första gången utan att hålla i sig. Hans liv och hans utveckling stannar inte av. Det är tröstrikt på något vis.