Dessutom

Och dessutom skulle jag vara bäst på att vara hemmafru. I alla fall om jag alltid har så mycket energi som jag haft i dag.
Jäklar vilka stordåd jag uträttat i lägenheten. *slår mig själv för bröstet*

Jag kan också

Ibland känns det bara som jag framhäver mina dåliga sidor här. Gör narr av mig själv och skriver om saker jag inte är bra på, vad jag inte gör men borde gjort och så vidare.
Jag vill därför bara säga att jag är jävligt bra på vissa saker, så ni inte behöver tvivla. Så inte jag behöver tvivla.

Slänga ihop en middag av ingenting - expert på det! Hitta snygga loppisfynd att inreda lägenheten med. Handla mat, det är jag nog bäst på.
Och så är jag bra på att hålla massa info i huvudet och har också väldigt bra minne. Är rätt bra på de svenska skrivreglerna, även om det inte märks här. Och ofta har jag ett bra öga för vad som funkar layoutmässigt eller vad som är en bra bild.

Är väldigt bra på att få folk att snacka och känna sig bekväma också, vilket är en enorm fördel i jobbet. Och i livet.
Jag är visserligen väldigt lat, men när jag väl tar mig för saker gör jag det ordentligt. Inget hafsjobb. Jag är också en bra arbetare, hatar nämligen att inte ha något att göra under arbetstid så tar egna initiativ eller ber om mer jobb.
Och så är jag bra på att visa uppskattning till A, och ganska bra till mina vänner.

Oj, vad nyttigt det här var. Att fundera efter vad jag är bra på.
Känner mig faktiskt på ett mycket bättre humör. Fan, jag är inte så tokig ju, jag kan också.

Trötthet och snor

Jag bara måste få klaga lite. Okej?
Jag är så förbannat trött och slut och orkeslös för tillfället. En hektisk vecka på jobbet med följden att jag somnat runt tiotiden på kvällen, snor i näsan och bihålorna vilket gör hela mig trög och tjock i huvudet och som toppen på isberget – en hel helg med jobb. Wihoooo, eller nåt sånt.

Och nu slutar jag klaga:
Nästa vecka är jag ledig. Ledig ledig ledig! Hela jävla veckan.
Planerar att sova, handla mat och sköta min personliga hygien. Stora vida planer som ni märker. Men det är allt jag orkar efter den här veckan.

Bäst någonsin

Nina Hemmingsson (rättelse: Nanna Johansson.) Vilken människa. Vilken skarpsynthet. Vilken träffsäkerhet. Vilken idol!

Det här är det roligaste, bästa och faktiskt det jag tagit till mig mest av på ... Evigheter. Någonsin kanske. Skrattar fortfarande.


Uppdatering, rättelse, what ever: Det här är Nanna Johanssons teckning. Båda är dock mina idoler, så det är ingen fara på taket.

Håret igen

Jag ska sluta tjata om mitt hår, men alltså kolla. Kolla hur mitt hår ser ut när jag varit ute en timme i regnet! Har lite svårt att ta in att det blivit så sinnessjukt lockigt.

Småsaker är små saker

Tänk vad lustigt det är att när jag mår dåligt hakar jag upp mig på småsaker för att få tillvaron liksom under kontroll. Och tänk vad lustigt det är när jag mår bra igen och de där småsakerna inte längre är livsviktiga ting för att vardagen ska fungera.
Och tänk vad skönt det är att småsaker får vara precis exakt vad de är - små saker som inte har någon som helst relevans för mig längre.

Ambitioner eller avsaknad av ambitioner

Ibland blir jag arg på mig själv för att jag inte utnyttjar mina färdigheter. Eller riktar in mig på att bli sjukt bra på något. Att jag liksom inte tar tillvara på vad jag har och vad jag kan. Utan i stället glider runt, duttar lite här, lite där och liksom inte specialiserar mig och profilerar mig och siktar på att bli bäst.

Men vad ska jag göra då när jag är en sådan ombytlig människa som egentligen inte har ambitionen att bli bäst, utan helst vill göra allt? Jag menar, hur ska jag kunna beskriva mig själv, inrikta mig på ett spår och kanske skaffa en karriär inriktad på något speciellt? Vilken arbetsgivare vill ha nån som inte är expert på ett skit, men gärna gör allt lite halvbra?

Tur att jag har ett jobb redan. Jag skulle suga på att skriva ett CV.

Trägen vinner eller vad man säger

Det gror!

Fortfarande igenkänd

Jag har inte ätit pizza på ett av haken på väldigt länge. Kanske inte på närmare ett halvår, utan att överdriva. Eller vänta ... en gång när min kollega beställde åt mig. Hur som helst var det länge sedan jag beställde och hämtade pizza från det här stället.
Men trots det så kände pizzabagarn igen mig. Jag klev innanför dörren, han vände sig om mot högarna med beställda pizzor och lade en pizzakartong framför mig. Utan att fråga om det var min beställning, utan att fråga någonting faktiskt. Och förstås var det min pizza.

Fan. Jag har ätit för mycket pizza i mina dagar.

Lilla cocker spaniel-flicka

I dag ser jag ut så här i håret. Ofixad. Struntade i att blåsa håret rakt och platta de bångstyriga lockarna i luggen. Då blir resultatet så här.
Har oavbrutet fått frågan ”men vad har du gjort?!” Oklart på vilket sätt det menas, men jag tolkar det som att det helt enkelt inte ser ut som vanligt. (Kanske är innebörden egentligen ”fy fan hur du ser ut!”) En del har dock sagt att det är fint. Fint med lockar.

A håller hela tiden på att tjata på mig att jag borde ha lockigt oftare och han tycker att jag är jättefin i det. Själv har jag svårt att se att jag skulle vara fin. Mer söt i så fall. Som en liten cocker spaniel med lockiga öron. Alternativt en pudel. Och söt, det vet jag faktiskt inte om jag vill vara.
Voff!

Gro! Kom igen nu!

Det är inte bara saker jag gör som jag vill ska bli klara på en gång. Den här rastlösheten och avsaknaden av tålamod gäller även saker jag inte kan styra över.


Som det här. De små chilifröna som jag stoppade i jorden i helgen. Vill inget hellre än att de ska börja gro och spira typ nu. Och gärna ge frukt typ nästa vecka.
Kan man skynda på processen? Säg ja, säg ja, säg ja!

Lite irriterad bara

I dag är jag upprörd över:
1) Folk som lägger upp bilder på en kurvig kvinna och en smal, rak kvinna och skriver att den kurviga kvinnan är mycket vackrare/idealkvinnan/mycket bättre eller liknande.
Va faan?! Kan inte folk få se ut lite hur som helst? Smala, långa, korta, knubbiga eller allt på samma gång och ändå få känna sig vackra? Varför ska alltid nån modell vara sämre? Alla är väl fina? Eller varför fråga. Alla ÄR fina. Punkt.

2) Att det fortfarande är okej med manliga strippor som "en kul grej" på en nattklubb. Är det inte "en kul grej" med kvinnliga strippor är det fan heller inte det med manliga. Samma lika. För båda kön. Så tycker jag.

Sommarkänsla

Det är något med den här tiden, tiden då måsarna återvänder. Jag blir helt pirrig i hjärtat när jag hör dem gapa och skria.
Finns inget som får mig att längta så mycket efter sommaren. Finns inget som ger mig så mycket hopp om att sommaren faktiskt kommer.

Sen att man hatar dem i augusti, när de försökt sno din mat en gång för mycket, är en annan femma.

Det här med att vara vuxen

Inte nog med att jag beter mig som en tjurig femåring då och då, ibland tänker jag på alla andra -yngre - som bygger hus och föder barn.
Jag då? Jo jag är liksom kvar på samma plats och stampar. Verkar inte vilja bli vuxen. Inte på det typiskt vuxna viset i alla fall.

Livet i bilder

Den senaste tiden har jag ...


Varit på födelsedagskalas där det var både smörgåstårta och cupcakes. Med andra ord himmelriket.


Och världens godaste lilla Julie var också där. Hon är som en liten pralin hela hon!


Så köpte A ytterligare en gitarr. En retro från 1970-talet. Den är grymt snygg och cremefärgad.


En dag stekte jag Pacman and friends till middag.


Och placerade ut ugglan som jag köpte i Lissabon. Nu stirrar den på mig när jag vaknar.


Hej ugglan!


Jag har jobbat också. Skrivit, fotat och redigerat samma grej. Händer inte varje dag direkt.


Och så har jag badat! Med skum och bok och dålig opera på P2. Och en Stallhagens honungsöl. Fint liv!

Inte blev det sämre i alla fall

Nu! Hår! Utan slitna toppar! Utan dassig färg!


Hej!

Kan man klippa långt, svallande, välmående hår?

Mitt hår har, milt sagt, sett bättre dagar. Färgen, som en gång var härligt röd är nu dassig och urblekt. Topparna är fransiga och slitna och borde sett en sax för sisådär två månader sedan.
Dessutom är själva hårkvaliteten inte på topp efter flera års blekning. Och så har mitt hår blivit mer och mer lockigt och bångstyrigt och det går liksom inte få fason på det.

Typ så här kan det se ut en morgon när jag vaknar.


Förstår ni då vilket jobb jag har att få någon slags fason på det?
Och förstår ni då hur sinnessjukt glad jag är över tiden hos frisören i morgon förmiddag?

Jag hjärtar Lissabon

Det är svårt att beskriva hur Lissabon är för någon som inte varit där. I guideboken skriver man att det är som en landsortsstorstad, men A:s beskrivning är nog bättre. ”Lissabon är som en gammal farbror som levt livet.”
Där finns mycket statyer och pampiga byggnader från the glory days, den tiden när Portugal var en stormakt, samtidigt som det känns ganska fattigt och nedgånget. Restaurering är inget som prioriterats högt och många hus känns, och är, ganska förfallna. Om ägarna inte har pengar förstås, då var de uppfixade och fina. Gillade kontrasten mellan dem båda, särskilt eftersom slitna hus ofta stod vägg i vägg med de fixade.
Lite samma sak är det med befolkningen. I de härliga kvarteren i Bairro Alto kunde du träffa sköna hippies, som verkligen utnyttjar Portugals liberala inställning till cannabis, som satt vid ett bord bredvid klassiska kontorsnissar med portfölj. Utan något som helst fördömande åt något håll. Alla var välkomna, överallt. I alla fall var det så det kändes.

Det katolska ursprunget märks också tydligt, det är kyrkor precis överallt. Som med tiden förstås blivit lite skabbiga och ja, charmiga. Graffiti är också ett stående inslag i stadsbilden, till och med på kyrkorna. Och så fanns det mycket trädgårdar och parker insprängt mitt i stadskärnan.
Och en sak som man måste berätta för någon som aldrig varit där är alla backar. Hela Lissabon är som en bergochdalbana och de som föredrar klackskor bör nog hålla sig kring Rossiotorget och shoppingområdet Baixa, som väl närmast kan liknas vid Östermalm kanske, eftersom det där fanns vägar som INTE var av kullersten. Kullerstenen i kombination med backarna gjorde att vaderna fick sig en rejäl omgång.
Hur som helst, här kommer lite stadsbilder som ger åtminstone en vink om vad jag pratar om.

En STOR öl

Håller på att gå igenom bilderna från Lissabon och hittade den här snygga från Bryssels flygplats. Ölen serverades i de största glasen jag någonsin druckit ur, tror jag. Som en liten fiskskål eller nåt.

Dessutom var den väldigt god. Leffe Blonde, belgisk öl. Rekommenderas!

Huvudet aj!

Helgjobb med trippla roller. Reporter, fotograf, redigerare. Och jobb fram till 22 en söndagskväll.
Huvudet vill inte tillhöra den här kroppen längre. Eller i alla fall känns det som att det försöker slita sig loss där uppe.