Däremot händer det inte särskilt ofta att man får post. Riktig post alltså. Och får man det är det oftast någon som vill förklara vad koldioxidutsläppen gör med naturen (har hänt fler än en gång, ja) eller ett bibelcitat till en förtappad själ (har också hänt flera gånger).
Men nu, nu har jag fått riktig post med beröm. En person läste mitt senaste kåseri som handlade om att jag saknar tålamod och blir arg när saker går fel, och tyckte att det var så intressant att hen tog sig tid att skriva till mig. Personen ville mest säga att jag inte är ensam om mitt beteende och tyckte att jag borde starta en klubb där vi i stället för att vara arga och sakna tålamod kunde ge varandra stöttande kramar.
Sånt blir man, eller jag i alla fall, så himla glad av!

Och PS. Jag är brunett! Måste påpeka det för mig själv ännu. Men trots det känns på något vis hemtamt och vant, trots att jag varit blekt blondin så länge.




