Jag har svårt för det. Att förlikas med att det är jag. Den där i spegeln.
Jag vet att det är ytligt och att jag ska vara glad över att jag är frisk och mår bra och egentligen ser ”relativt” ung ut ändå. Men det är svårt. Åldrande är inte kul. Jag kan liksom inte släppa att jag inte ser ut som jac almtid har gjort.
Känner mig … fel.
Kläder jag har känns opassande. Korta skjortor gör att magen sticker fram, jeansen gör kratrar i magen efter en dag på jobbet. Tajt, kort, opassande. Och ett grått rynkigt huvud uppe på toppen.
Hur gör man? Hur är man okej med att bli äldre? Jag känner mig inte okej. Jag vill inte vara då ytlig, vill inte bry mig om hur jag ser ut. Jag vill liksom bara vara. Leva. Så som det alltid har varit.
Men hur?