Äldre

Har svårt att åldras just nu. Det känns som att det händer så mycket. Kinderna hänger mer, jag går plötsligt upp i vikt litegrann, rynkor blir fler, håret sjuuukt grått och tovigt och livlöst och celluliter på låren. 

Jag har svårt för det. Att förlikas med att det är jag. Den där i spegeln. 

Jag vet att det är ytligt och att jag ska vara glad över att jag är frisk och mår bra och egentligen ser ”relativt” ung ut ändå. Men det är svårt. Åldrande är inte kul. Jag kan liksom inte släppa att jag inte ser ut som jac almtid har gjort. 

Känner mig … fel. 

Kläder jag har känns opassande. Korta skjortor gör att magen sticker fram, jeansen gör kratrar i magen efter en dag på jobbet. Tajt, kort, opassande. Och ett grått rynkigt huvud uppe på toppen. 

Hur gör man? Hur är man okej med att bli äldre? Jag känner mig inte okej. Jag vill inte vara då ytlig, vill inte bry mig om hur jag ser ut. Jag vill liksom bara vara. Leva. Så som det alltid har varit. 

Men hur?

Svårt att veta men

Det är tredje eller fjärde natten här. I lägenheten. Vårt hem. Hemma. 

Jag kan inte säga att hela jag blivit ”helad” från all ångest och så, men herregud vad det känns skönt. Jag tror på det här. Jag har energi. Jag känner energi. Glädje, kreativitet. Jag tror att det blir bra. 

Vi kommer att trivas här. Svårt att veta på bara några dagar men jag tror tror tror det. 

Det är så sjukt att det är vårt. Vårt hem! Galet! Glädjande! Underbart. Alldeles underbart!

Semestern

Sammanfattningen:

Antal gånger jag badat: Alldeles för få

Utlästa böcker: noll

Middagar på restaurang: för många egentligen

Cykelturer: flera, men kunde ha varit fler

Äsch, orkar inte gör nån sån lista. Men det har varit gött. 

Hade önskat att vi hållit i pengarna mer och badat mer. Annars känner jag mig rätt nöjd. 

Lite för mycket tjafs också, men så blir det väl när man lever på liten yta ihop. 

Annars:

Felix var hos mormor och morfar en vecka.

Vi var hos min ena syster. 

Vi besökte mariebergsskogen för första gången i vuxen ålder (någonsin för resten av familjen.)

Vi var i Lysvik. 

Vi var två veckor på Åland. 

Jag badade i Klarälven. 

Bilen höll att åka till Värmland i, och till Åland. 

Vi drejade. 

Vi åt grillmiddag hos A’s pappa och hans fru. 

Vi bjöd svärmor på middag. 

Vi målade pergolan. 

Jag och Felix var på loppis med J och hennes barn. 

Vi rensade hela uthuset och slängde ett släp med grejer. 

Vi cyklade till solnedgången flera gånger. 

Vi badade i Stockholm. 

Vi (mest pappa och mamma) fixade nästan helt klart ena gaveln. 

Vi var i Mariehamn en dag och strosade. 

Jag hann tälja en kniv. 

Vi fixade massa grejs inför flytten. 

Vi drack ohemult med vin. 

Vi lagade massa god mat. 

Och ja, sen har jag glömt 100 grejer. 

Annat värt att notera: jag har haft väldigt mycket kjol och klänning, vilket har varit ovanligt och kul. Trivs ju i det egentligen!

Och jag har börjat använda keps. Gud vilken bra grej det är. 

Sommaren 2024: klart godkänd!

Nu kommer resten av sommaren mest vara packa packa packa. Och fortsätta ha lite pengaångest. 

Pengaångest men mest lycka!

Jag har glömt berätta! Vi har köpt en lägenhet. En egen! Ett hem!

Herregud, känslan kan knappt beskrivas. Jag undrar vad jag ska ha ångest över nu i stället när den största ångestkällan pluggas igen? 

Pengar kanske iofs. Usch vad dyr månadskostnad vi får. Usch vad mycket lån vi drar på oss. Usch vad liten buffert vi kommer ha när alla pengar gått till insatsen. 

Vi har räknat och räknat och räknat och vi har råd, men ändå är det en del av mig som bara ”tänk om vi räknat fel? Tänk om banken sätter jättehög ränta som vi inte räknat med? Tänk om nåt oförutsett händer och och och och” i all evighet tills hjärnan tar slut. 

Ska bli skönt att flytta in där ändå. Få se hur mycket/lite pengar vi har att röra oss med. Få facit och slippa tänka ”tänk om”.

Men förutom pengarna känner jag bara en enorm lycka. Det liksom bubblar i mig. Ibland känner jag hur det spritter i hela mig vid tanken på 1) att vi har ett kök som man kan sitta i. 2) att det finns badkar. 3) att det är tre rum så Felix får sitt första alldeles egna rum. 4) att det är 81 kvadratmeter och att vi därmed har rum med alla våra saker!

Det är så mycket som känns underbart. Underbart underbart underbart! ❤️

Upp och ner, högt och lågt

Just nu känns allt förjävla bra. Det svänger snabbt. 

Tack och lov. 

Jag tror vädret hjälper också. Känner att sinnet blir lättare ju mer solen skiner. Ju varmare det är. 

Och framförallt blir jag piggare. Och piggare leder till mer ork och mindre ”alla hatar mig”-känslor som man (jag) så lätt får bär jag är trött. Så otroligt beroende av sömn. Utan sömn är jag en trasa. 

Har också försökt vara ute mer. Utomhus alltså. Försökt röra mig mer. Bara gå en promenad. Försökt vara mindre på mobilen. 

Det gör gott. Inaktivitet och passivitet gör inget gott. 

Och jag kan liksom lika gärna lägga mig i gräset och slappa efter jobbet på samma sätt som att jag kan lägga mig på soffan och slappa. Plus att det ger d-vitamin och syre. Och med lite tur kanske man pratar lite med en granne eller nåt. Så då får man trippel stimulans. Typ. 

Jag måste faktiskt ta tag i mitt liv och faktiskt leva. Inte gå runt och vänta på att livet ska börja. Så som det känns som att jag på något vis har. 

Agera. Lev. Sluta vänta. Rör på mig. Andas frisk luft. Sluta gräva ner mig i mobilen. 

Hoppas vädret håller i sig så att detta blir lättare även fortsättningsvis. 

Bara när det är dåligt

Jag skriver bara här när det är dåligt, säger A. 

Och ja. Nu mår jag rent ut sagt skit skit skit. Kan knappt sätta ord på allt jag känner. 

Behöver en kram. Och en psykolog. Typ. 

Högfunktionell

Menar inte detta som någon slags förskönande av mig själv, men har den senaste tiden tänkt väldigt mycket på tiden för ett år sedan. Då jag var helt slut som människa men liksom bara fortsatte gå. Benen i nån slags rull, fast att de egentlign inte hade kraft kvar. 

Om man ska ha nån slags dålig metafor till det hela. 

Jag har tänkt det, att om jag var någon annan så hade jag kanske varit sjukskriven. Så slut var jag. 

Jag vet inte om jag ska vara stolt över det, det är jag inte men borde jag? Hur som helst så känner jag att jag kanske på något vis är starkare än vad jag tror om mig själv. Jag klankar ner mycket på mig själv. Att jag är svag och defekt och dålig på alla vis. 

Men jag kan i alla fall bita ihop. För mycket ibland. 

Står ut längre än jag borde. 

Ibland tror jag att jag har adhd. ”Högfuntionell” adhd. Men ger liksom allt – sedan är jag slut. Kollapsar. 

Fast oftast är det magen som kollapsar. Eller nån annan del av kroppen. 

Hjärnan är sås men kör på. I alla fall i offentligheten. 

Har också tänkt på hur mycket min familj behövt stå ut med. A som liksom gjort det mesta, fixat det mesta. Fått tillbaka en sambo som somnar så fort hon sitter still. Yiehaa vad kul jag har varit att leva med. 

Jag är inte helt återställd än, verkligen inte. Men jag är bättre. Jag har mer energi. Jag har tid. Lust! 

Jag minns A när jag hade jobbat på nya tjänsten i några månader och hur han liksom sken upp. Sa att jag var så mycket mer med. Närvarande. 

Jag sa ”men så stor skillnad kan det ju inte vara mot förut? Jag åt ju middag med er och var här förut också”. Då svarade han ”ja, du satt här och lyssnade men kom aldrig med något motargument eller reflektion på det jag sa, utan svarade bara ’mmmm’, ’jaha’.”

Kul jag måste ha varit. Kul tjej. 

Bit ihop och kom igen

Tröttman förstärks av isande kyla. Vind med minusgrader och snö i ögonen. Byxben som är iskalla utan långkalsonger, men det går ju liksom inte gå runt i på jobbet. Dessutom går alla jeans nätt och jämt på nuförtiden så det ryms inte några långkalsonger ändå. 

Föräldrarna mår bättre. Enorm lättnad. Jag mår kanske också bättre. A är inte så glad. Mycket på jobbet och kanske nån 35-årskris? Alltid nåt. Alltid nån. Aldrig liksom bara lekande lätt. 

Tror visserligen det är mörkret som förstör det. Och kylan. Som sagt. Minusgrader och snö är fint ett tag men sen är det inte det längre. Ingen sol bara isvind som viner i knutarna. 

Biter ihop. Det blir bättre. Det blir bättre. Det blir bättre med sömn och sol och god varm mat i magen. Snart är det vår.