Tröttheten tröttheten

Det börjar ta ut sin rätt nu. Det här kämpandet. Att jobba hårt och försörja familjen och försöka vara en bra mamma och vän och ha koll på allt och fixa och betala och planera. Fy fan vad jag är trött på allt det. Trött på att ta om hand. Jag vill bli omhändertagen. 

Trött på att vara den starka och kämpa på. Jag orkar fan inte mycket mer. 

Det är extra mycket känslor just nu eftersom jag vaknat fem två dagar i rad och inte kunnat somna om. I dag har jag dessutom varit in till jobbet för ett projekt som jag är med i under vintern och sedan lunchat med en vän. I går storhandlade vi och jag bakade bröd till veckan och lagade gomiddag. I måndags träffade jag en annan vän. 

Flacka och flänga och vara duktig och och och. Nä, jag orkar inte mer just nu. Vill sova. Men kan inte somna. 

Ska sluta gnälla. Folk har det värre. Vi har hem och råd med mat och det viktigaste. Ibland kan vi till och med unna oss grejer. Och så har vi världens goaste barn. Det är inte illa. 

Bara jag får sova lite också så kommer nog allt kännas bra igen. Sömn, fy fan vad det är härligt. 

Sånt som händer

Jag sökte en ny tjänst på jobbet, som egentligen bara är en liten twist på den tjänsten jag har nu. Lite mer ansvar på pappret, men i själva verket ungefär samma ansvar som jag alltid tagit. 

Hur som helst så fick jag den. Dagtjänsten. Min kvällstjänst, som jag hade bytt till en dag med min kollega för att testa, är därmed borta. Min kväll, min kära kära kväll. 

Men det känns bra ändå. Det känns rätt. Kvällsgänget, vi som har varit i urminnes tider (typ ett och ett halvt år, vilket motsvarar eoner i min bransch) är ändå inte det samma längre. En har slutat, en annan är tjänstledig, en tredje har bytt skift. Ni fattar. 

Så ja. Nu har jag snart ett nytt jobb på pappret och någon tusenlapp mer i lön. Känns skönt. Särskilt eftersom den här lägenheten är ungefär lika mycket dyrare än vår förra, så jag hamnar på plus minus noll med lite tur. 

Redaktionscheferna skickade blommor som grattis till jobbet också. Så himla gullig gest. De kom med blommogram! Har bara fått det en gång i mitt liv tidigare. Så lyxigt det kändes. 

Annars händer inte ett skit. Jag fortsätter baka bröd, men är annars lat. Känns som att jag behöver d-vitamin eller järn eller folsyra eller nåt som gör mig pigg igen. 

Okej. Så mycket spännande hade jag att skriva tydligen. Varsågoda.