Jag vill egentligen inte gnälla, för jag älskar mitt jobb. Jag älskar hur jag aldrig vet hur en dag ska bli, vad jag ska göra. Hur snabba beslut alltid måste tas och hur kompetenta och skillade alla jag arbetar med är, som liksom tar saker på uppstuds och gör det jävligt bra. Vi är som ett väloljat maskineri där allt fungerar.
Men. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Många olika beslut och rörigt med personal och ena dagen fokus på ett och nästa fokus på nåt annat. Rörigt. Oklart. Gnäll. Och då tappar man lusten orken viljan.
Jag sitter på en sån plats också att jag hamnar i skottlinjen, om ni fattar hur jag menar. Kritik över sånt som är dåligt och fel hamnar hos mig, trots att jag kan styra väldigt lite över vad som faktiskt görs. Sedan är jag förstås inte felfri på något vis, men det är så tröttsamt att alltid behöva reda ut och strida och lösa problem och uppfinna hjul för att andra tycker olika saker och gör olika saker. Som min kollega sa om mitt jobb: ”på den mest otacksamma stolen på hela redaktionen”.
Och det är så tråkigt att det ska kännas så här när jag har haft ett underbart halvår sedan jag kom tillbaka från föräldraledigheten. Visst har det varit tufft i perioder men det har funkat så himla bra med S som jag jobbar tillsammans med. Vi funkar likadant, brinner för samma saker, har samma ordningssinne och ja, är allmänt bra ihop. Världens bästa team. Typ. Så det känns så himla trist att det här är det sista som sker innan jag byter tjänst. Att vi måste sluta våra hår och strida och böka om allt så att vi båda tappar lust och ork.
Och så känns det så himla taskigt att lämna henne. Byta tjänst och hon blir kvar. Det är en av sakerna som gör att det inte känns bra att byta tjänst. Annars är känslan just nu att det ska bli väldigt väldigt skönt att slippa den där stolen ett tag.
