Också en fredag

Planen var en produktiv dag med dammsugning, storhandling, shopping på Ikea, omstrukturering bland prylar för att göra rum för ny bokhylla och så vidare. 

I stället vaknade jag halv sju av Felix och trots att det var A:s tur att gå upp kunde jag inte somna om. Var därmed trött och hängig och gråtig och allt var fel fram tills jag hade ätit lunch. Då somnade jag och sov till två. 

Och sen har resten av dagen gått åt till att försöka vakna till igen och få min kropp i nån slags balans och härligt mode igen. Nu, klockan halv sju känner jag mig halvt tillfreds. Oerhörda framsteg ändå. 

Alla tankar på produktivitet är dock bortblåsta. Nu vill jag i stället bara kolla på film eller spela tv-spel och dricka rödvin. På nåt sätt ändå ett bättre sätt att avsluta en fredag på. Hellre det än gråtbörjan av dagen alla gånger. 

Jag har inte bestämt mig ännu. Chefen var turligt nog på nån konferens och nu är jag ledig. Har därmed till måndag på mig. Status just nu: Jag tar det nog. Och hoppas att en tjänst på ”mitt skift” blir ledig så småningom. Omväxling förnöjer. Och så. 

I övrigt har yngsta katten blivit kastrerad och satt på diet. Vi har därmed två katter med två olika dieter. Det är inte klokt vad tid det tar. Elsa ska dessutom ha smärtstillande innan frukosten så hela morgonen var ett extremt projekt. Stiga upp med barn, underhålla barn på toaletten medan jag kissar och tvättar ansikte. Sicksacka mellan två hungriga katter och försöka göra gröt till barnet som sitter och skriker i sin stol. Ge barnet mat, ge mig mat och samtidigt hålla barnet nöjt. Försöka ge ena katten mat utan att den andra går dit eller att barnet kryper till kattskålen. Hålla den andra katten medan sen första äter och medan barnet hänger på mig. Ge katten medicin utan att hon klöser mig eller barnet som förstås ska vara med. Och sedan ge mat och se till att den första katten inte äter den. 

Alltså, jag var helt svettig. Nu däremot känns det skönt. Katterna mätta och loja, barnet sover frukost. Egentid på soffan = lycka. 

Borde ta tillvara på tiden, I guess, men är så himla nöjd med att slökolla på morgon-tv och surfa på mobilen. Mmmm, internet. 

Det är min hobby. Jag har verkligen inga extrema intressen, inget jag skulle kunna svara som intresse om jag skulle bli intervjuad i samband med en födelsedag i random lokaltidning. Men internet tycker jag om. 

Kanske inte gills som intresse när jag även jobbar som webbredaktör?

Nu ska jag sätta på kaffe. Varsågoda för ett mycket intressant inlägg. 

Gårdagens egentid. Höll cirka fem sidor i boken. Alltid nåt!

Karriären och sånt

Jag har blivit erbjuden att byta jobb på jobbet. Alltså att börja en ny tjänst, ganska lik den jag har nu fast upp i hierarkin. Eller ja, jag tycker att det inte är sån stor skillnad egentligen men chefen, som kallade mig på möte i dag, tyckte att det skulle vara ett steg uppåt för mig. 

Och jag älskar just nu tjänsten jag är på. Med de jag jobbar med och jag har så roligt och får så bra vänner och de bjuder med mig på grejer och jag känner mig inkluderad och omtyckt. 

Den nya tjänsten skulle innebära att jag byter skift och därmed alla arbetskamrater och fortsättningsvis bara jobbar kväll. Så som jag gjorde tidigare, innan jag kom tillbaka från föräldraledigheten. 

Och det som känns värst är just det, att byta bort alla kollegor till andra. Jag har visserligen jobbat med dem också, men det var ett tag sedan och jag känner dem inte lika väl. Och de känner inte mig. 

Samtidigt så längtar jag som alltid efter nya utmaningar. Jag kan mitt jobb nu. Jag är bra på det och vet hur man gör, jag tar ansvar och når mål och vet vad som funkar. Jag utmanas inte så mycket längre. Det blir liksom lite hemtamt och vant. Visserligen skönt ibland men ändå lite tråkigt. 

Så ja. Jag ska bestämma mig typ i kväll och meddela i morgon hur jag ska göra. Herregud. Fick reda på det i går så det är snabba puckar. 

Så snabba att jag knappt hinner tänka. Ny tjänst med nya utmaningar och ännu mer ansvar, eller samma invanda halvtråkiga men med mitt skift och ”mina” kollegor. 

Kan inte någon bara bestämma åt mig?

Felix elva månader

Så blev han hela elva månader, lille korven. Herregud vad stor han känns nu. Egen vilja och mimik för att få det han vill. Fejkgråter med hela ansiktet när vi säger ”nej du får inte dra i sladden till brödrosten”. Och både kikskrattar och fejkskrattar. Pratar gallimatias för sig själv när han plockar med sina leksaker. Går med lära-gå-vagnen fram och tillbaka. Dansar när A spelar gitarr eller klättrar på honom och gitarren för att vara med. Skrattar när vi sätter på Babblarna. Är med och plockar i och ur tvättmaskinen och kan stå och titta på när den snurrar medan nån av oss behöver gå på toa halvt om halvt i fred.
Mest intressant är allt han inte får göra. Hänga i trasiga ugnsluckan när ugnen är på, pilla fingrar i eluttag, dra runt på vardagsrumsbordet så att det hakar i mattan och välter och han klämmer fingrarna. Leka med toalocket, äta papper och kartong från vår återvinningskasse i hallen, dra katterna i svansen. Och ja, allt sånt. Häromdagen åt han kattmat också.

Helst av allt vill han kunna gå. Det märks så tydligt. Han kryper ibland med fötterna i marken i stället för med knäna. Vill hålla oss i handen och gå gå gå. Men än så länge är han inte ens helt stabil att stå. Han kan stå i flera sekunder utan att hålla i sig men det är oftast vingligt. En gång tog han ett steg innan han förlorade balansen. Det räknas väl knappt, men ändå!

Däremot är han strulig med sömnen. Vaknar på nätterna och skriker. Somnar aldrig. Somnar och vaknar direkt. I största allmänhet en plåga att söva. Vi är stundtals så frustrerade att vi sliter vårt hår. Ibland somnar han inte förrän halv elva och det är en plåga när jag jobbar morgonpasset och min klocka ringer klockan fem. Även om A försöker ta det största ansvaret när jag jobbar går det inte alltid. Och jag kan ju liksom ändå inte somna om en skrikunge härjar. Ibland är jag därför heeeelt slut.
Men som tur är så är han också väldens goaste. Jublar när jag kommer hem från jobbet eller om nån av oss kommer tillbaka hem från nåt ärende. Slänger sig i våra famnar, pussar oss och kramas jämt hela tiden.
Så det är väl så det är. Pest och eufori. I en härlig blandning.

Men oavsett är han den jag älskar mest av alla i hela vida världen. Mitt lilla troll. Hela elva månader!

Året i bilder - november till december

November

Barnet fick en lära gå-vagn som var minst lika rolig att åka i som att gå med. 

Vi lagade egna dumplings för första gången. 

Barnet lärde sig peka var lampan är. 

På jobbet hade vi VM-kvalsmys. 

Vi hängde i vår nya röda soffa. 

Jag köpte en röd mössa. 

Lillen körde på isbjörnsoutfit. 

Jag och Ellinor åt lyxlunch och gick på långmassage. 

Så inträffade de värsta man kunde tänka sig när min kusin plötsligt gick bort.

December 

Barnet fick oss att orka trots sorgen och vi gick och gungade. 

Och sedan snabbfixade jag en adventsljusstake. 

Vi fotade julkort. 

Ansiktsgosade. 

Sedan kom svärmor/farmor och vi gick till Rosendahls trädgård. 

Och sedan köpte vi alla julklappar. 

Sedan åkte vi hemhem för att fira julen. 

Felix sov sött. 

Och vi tog en julselfie. 

Och så firade vi nyår med god mat och trevligt sällskap. 

Snipp snapp snut, så var ett händelserikt och samtidigt händelselöst år slut. Få resor, förutom inom Sverige och till Åland, en hel del sorg på slutet och mycket glädje i början. För då kom ju Felix till oss.