Sista dagen

I dag är att göra-listan så lång. Allt jag vill hinna klart, allt jag vill hinna göra innan vi lämnar torpet. I morgon åker vi till Stockholm och på fredag 9.30 ska jag infinna mig på jobbet igen. Det har i vanlig ordning gått för fort. Alldeles för fort. 

Men jag är nöjd ändå. Ansiktsfärgen har gått från gråvit till en mer tilltalande ljusbrun, antalet sovmorgnar går inte ens att räkna. Jag har grillat, ätit ute, varit på krogen, sett solen gå ner i havet, cyklat, legat på stranden, målat till förbannelse, ätit massa bakverk, skrattat, kollat på serier och film, läst ut en bok i alla fall, gosat mig mätt med katterna. Och allt sånt.

Det enda det har blivit lite dåligt av är socialt umgänge. Det är så många vänner jag hade tänkt träffa, men som jag liksom inte haft tid till. Det har stressat mig lite, men samtidigt har jag varit tvungen att faktiskt prioritera 1) min egen vila eftersom jag verkligen verkligen behövde det och 2) att få årets torpprojekt i hamn innan semestern är slut. Punkt ett har väl gått okej och på punkt två är vi inte riktigt där ännu. Kanske kanske vi hinner lägga golvet i hallen i dag. Annars blir det en annan gång. Innerfönstret i köket är heller inte på plats än, vilket har gjort att vi inte har kunnat måla fönsterkarmen färdigt utvändigt. Men vad ska vi göra när färgen behöver tre dygn för att torka ordentligt? Jäkla linoljefärg. Men fint blir det!

Här är i alla fall allt klart. Varje bit av baksidan är utbytt och målad två gånger. Det blev som nytt! Ser fram emot att ta de övriga sidorna framöver. Torpet kommer se så himla fint ut sen. 

Missade bloggjubileet

Den 15 juli i år var det tio år sedan jag startade den här bloggen och skrev ett kort inlägg om att jag tänkte sluta röka. Tänk! Tio år har den här varit en del av mitt liv. 

Den har varit med i sju lägenheter och ett hus. Och med på ett torp. Och de veckorna jag sov på mina vänners soffa. Den har varit med genom en separation, ett singelliv, en nyförälskelse som blev till kärlekkärlek. Om studier, om jobbsökande om flytt tillbaka till Sverige. Om att jag sa upp mig och kastade mig ut utan någon som helst livlina. Herregud vad mycket ångest jag hade då.

Den har varit med på roliga stunder, härliga tider och sånt jag alltid kommer att komma ihåg. Och om ångest och tårar och uppgivenhet. Om sorg.

Den har också varit med de stunder som jag helt har glömt bort, men som finns bevarade här för evigt för mig att läsa. 

Den har gett mig andra människor också. Sådana som jag träffat och sådana jag inte träffat men ändå känns som jag känner. Härliga människor!

Jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta hur mycket den här bloggen har varit med om och hur mycket stöd den faktiskt har varit för mig. Både för att fördriva tid och för att ventilera de där innersta tankarna som bara måste få komma ut ibland. 

Så tack. Tack för att du har funnits här bloggen. Tack för tio år. 

Koma, en annan typ av semester

Intensiva dagar följt av en snabbtur till Stockholm tur och retur på ett dygn. Det tar på kroppen. Jag är tydligen helt slut. I går gjorde jag inget annat än att sov och åt typ. Men antar att det också är någon form av semester. 

Så sa det bara swosh

Nu går det fort. Jag hinner inte med!

Semestern liksom bara försvinner och vi var bara arbetat och arbetat känns det som. Årets projekt är inte klara alls, det blev fördröjningar när ena fönsterkarmen visade sig vara murken och tvungen att bytas ut. Och därför känns det inte som att vi har haft någon vila alls. Även om det förstås inte stämmer, men ändå. 

Tycker synd om mamma och pappa också som bara kommit hit och slitit. 

Nåja. Fint blir det. Och det är lite drygt en vecka kvar av semestern. Hoppas jag hinner njuta lite också. 

Torpet för hela slanten

Det känns som att det var eoner av tid sedan jag jobbade senast. I själva verket är det här min tredje semesterdag. Det är så magiskt det här torpet, att det till och med gör att tid och rum tydligen upphör att fungera på vanligt vis. 

Vi snickrar, målar, slipar, städar och ja, allt sånt praktiskt, men det känns inte ett dugg jobbigt faktiskt. Det är roligt. Även om jag ibland är trött som en trasa på kvällen. Men sen sover jag en natt med utsikt över stora granen och vips är batteriet påfyllt igen.

Mamma och pappa är här och sliter också. Trots arbetslägret tror jag att de gillar det. Det märks. De blir som jag. Lite pirriga på något vis bara av att vara här. 

Snart har vi bytt hela brädfodringen på baksidan och håller som bäst på att tvätta slipa måla fönstren. Samtidigt skrapas taket i hallen och målas. Dörrmålning där och nytt golv, sedan är även hallen klar. Får se vad vi vill göra inomhus härnäst, troligtvis blir det kammaren som får en helrenovering.

Ute är planen att måla hela huset. Ny falu rödfärg och nya fönsterfoder. Får se hur långt vi orkar och hinner. Jag vill också köpa marksten och anlägga en uteplats på framsidan. Får se hur mycket pengar jag har kvar och hur mycket tid och ork vi har. 

Orken tror jag konstigt nog tar slut sist. Torpet är som en ständig påfyllningskälla av ork. Magiskt som sagt. 

T minus 3 days

Håll ut!