Vill aldrig sluta

Jag fattar inte att jag i början tyckte att det var svårt att komma in på jobbet. Kände liksom att jag inte klickade med de andra, att jag aldrig lärde känna dem.

Det känns helt ofattbart nu.

(Det berodde ju förstås på att jag hoppade runt så mycket på olika platser och med olika tider så jag inte hann lära känna någon.)

För nu känns det så himla bra. Jag trivs så himla bra och har så himla roligt hela tiden.

Ja, jag vet att jag tjatar med den här känslan, men den är liksom så överväldigande hela tiden. Hela jag är upprymd och glad typ varje dag jag går från jobbet.

Hurra vad det är gött! Och åh vad jag önskar att alla kunde känna så här på sitt jobb.

Jubileum

Och häromdagen firade vi jubileum i Stockholm. Nu har vi bott här ett helt år.

Känsla 1: Jag vill aldrig flytta härifrån.

Känsla 2: Vad oerhört mycket vi har kvar att upptäcka!

Ett år senare, lika löjligt fånleende.

Pust och stånk och lycka samtidigt

Det där med att ena chefen sa "du om någon klarar det" om min nya tjänst. Det upprepar jag som ett mantra just nu.

Det är Så. Himla. Mycket.

Tjänsten är ju ny, sajten är ny, rutinerna är nya, arbetssättet är nytt, mina kollegor är nya, allt är nytt. Ingen har gjort exakt det jag ska göra och det finns liksom ingen "så ska du göra"-manual utan jag får liksom hitta på den.

Min hjärna de två senaste dagarna har proppats så full med problemlösning och nytt att jag är typ slut. Jobbar ju dessutom på min andra tjänst hela den här veckan ut.

Men vet ni, jag älskar det! Det är så roligt att göra det här. Ser fram emot måndag då det är skarpt läge!

Okej, nu är det klart

Jag tackade ja till nya tjänsten. Den är utmanande och jag känner ett litet pirr i magen inför det men det ska mest bli kul.

Börjar om en och en halv vecka!

Nytt erbjudande

Bara för att jag häromdagen fick mina nya tider och hade ställt in mig på det nya jobbet slås allt omkull.

Jag blev i dag erbjuden en annan tjänst som samma sak men mer nischad. Ansvar för en viss grej liksom.

Det innebär att jag blir lite bortkopplad från det dagliga nyhetsarbetet och pulsen men att jag slipper göra en del "mindre roliga" arbetsuppgifter. Det betyder att jag alla dagar jobbar 16-01 men att jag bara jobbar måndagar till torsdagar. Alla fredagar och alla helger lediga. Men aldrig vardagar.

Alltså ja. Jag vet inte. Det är mycket mycket som väger för men lite som väger emot. Pulsen och nyheterna är ju det som får mitt hjärta att slå. Men arbetsuppgifterna på det erbjudna jobbet känns också väldigt roliga.

Ledigt alla helger känns guld men samtidigt tråkigt att aldrig vara så här långledig som jag är nu. Och aldrig äta en vardagsmiddag med A.

Jag är förvirrad. Vet inte vad jag vill. Är ju en ära att de frågar mig också. "Jag vet att du skulle fixa det galant" var orden chefen sa.

Klockan 10 i morgon bitti ska jag ha bestämt mig.

Och resten då

Mellan jobb och jobb så hänger jag på balkongen. Tjyvröker en cigg för mig själv och svär när jag fimpat över att jag verkar vara på väg mot att börja röka igen efter ett halvårs uppehåll. Dåliga karaktär, tänker jag men gör inte särskilt mycket åt det.

Jag lunchar med en vän och snackar högt och ljudligt om grejer jag aldrig skulle snacka högt och ljudligt om om jag inte hade befunnit mig i en stor stad där ingen vet vem jag är. Oerhört befriande att vara anonym. Älskar Stockholm.

Jag köper folköl och dricker i en park på en filt med A och flera tusen andra som också passar på att dricka folköl på en filt när det visas film på storbild i parken.

Hänger lite med några kollegor och snackar journalistik och etik.

Jag kollar på serier på löpande band. New Girl, Brooklyn nine-nine, Californication, Boardwalk Empire, Modern Family. Läser ut en bok som jag började på förra sommaren.

Tänker. Tänker jättemycket just nu.

Och ibland känner jag mig ensam. Jag har få vänner. Få vänner som jag umgås med här. Vill hänga mer med folk!

Går på söder och provar kläder. Ser mig i spegeln i provrummet och känner mig så fel. Så ohipp och ute och lämnar vartenda plagg jag provat. Stirrar på andras skor, byxor, tröjor och försöker komma på vad jag tycker om och försöker hitta nån form av stil igen. Men allt jag tar på mig känns fel och falskt och kanske jag bara får vara helt jävla ute då med svarta jeans, converse och t-shirt.

Det är sånt jag gör mellan jobb och jobb.

Eller så är jag lättroad och glömsk?

I dag hoppade jag in på den tjänsten jag ska ha i höst och blev glad. Gud vad roligt det var! Jag hade glömt bort hur skoj det var att sitta på den här stolen.

Det har varit så varje gång jag bytt stol på redaktionen, att jag känner att just den stolen jag sitter på för tillfället känns roligast. 

Kanske det helt enkelt är så att allt är roligt på mitt jobb?

Upptäckten av Etsy

Är väldigt dåligt för mitt konto.

Det vara bara det jag ville säga. 

Tack på förhand

De här insomniagrejerna jag har börjat med får jag gärna sluta med.

Kan ju inte hålla på och somna vid femtiden på morgonen och sova till tolv.

Tiden förändrar

I våras hade jag ångest över jobbet. Jag var ny, lärde aldrig känna någon tillräckligt, hoppade runt på massa platser, kunde ingenting tillräckligt bra och jobbade alldeles för mycket.

Nu trivs jag så bra och har så roligt att jag nästan inte vill gå hem när jag slutar.

Tänk vad tiden kan ändra på saker och ting. Jag älskart!

Klockan tre

Drack vin och fick för mig att röka en cigg. Nu ligger jag med insomnia och hjärtklappning.

Fan vad jag är dum.