En favorit i repris

I köket i huset som jag bodde i med mitt ex satte jag upp en jättefin tapet. Jag snubblade över den i en affär och jagade den runt hela Åland och halva Sverige och hittade den till slut. När jag flyttade från huset var tapeten en av de saker som jag sörjde mest.
Ganska långt efter att vi separerat frågade jag mitt ex om det inte fanns lite tapet kvar av den där fina tapeten, jag hade nämligen för mig att vi inte använde allt. Han lovade att kolla och ja, det fanns en hel rulle kvar plus lite till och jag fick alltihopa eftersom han ändå inte hade någon nytta av den. (Han och hans nya tapetserade över den ganska snart efter att jag flyttade från huset.)

Och nu har den kommit till användning. Köksväggen, alltså den del av storstugan som ska ha köksbänk och så, fick i går kläs i den fina fina tapeten.

Mycket nöjd. Och igen, kolla in golvet. Otroligt att det gömdes under den fula plastmattan. Har svårt att förstå det.

Sinnessjukt förälskad i torpet

Om jag inte hade varit så jävla trött hade jag berättat om att vi målat så gott som klart i storstugan på torpet, att vi slitit upp den fula plastmattan och hittat ett jättefint trägolv som bara behöver lappas på ett ställe och att vi tapetserat köksväggen. Och så skulle jag berätta om alla olika träd på tomten och om det stora stora säkert minst 80 år gamla äppelträdet nu också börjat blomma. Med rosa blommor som sträcker sig alla metrar upp.

Men jag är för trött för att säga mer än att jag är så sinnessjukt kär i torpet att det nästan är obehagligt. Jag menar, det är ju fortfarande bara ett hus med trädgård. Världens underbaraste hus med trädgård.

Golvet!!!

Lärdomar från torktumlaren

Vi har ingen torktumlare längre. Eller ja, den står ju fortfarande på sin plats i det rum som tidigare oftast kallades torktumlerummet, men den är obrukbar. När jag slängde i två av våra kuddar som jag äntligen tagit mig tid att tvätta började den nämligen ryka och lukta elbrand. Ryka kraftigt kanske jag bör säga. Det var rök i hela lägenheten innan den äntligen slutade ryka.

Jag är rätt stolt över att jag ändå reagerade så snabbt som jag gjorde. Jag kände en lukt, gick dit, stängde av den, öppnade den och slet ut kuddarna, slängde bort allt som var ovanpå, slet ut den från väggen ifall den skulle börja brinna och ryckte ur sladden. Men sedan blev jag lite handfallen. Vad fan gör man liksom sen? Fattade att jag inte kunde slänga en hink vatten på den och skulle om jag varit starkare släpat ut den, men själv hemma utan brandsläckare kände jag mig ganska panikslagen. I synnerhet när den bara fortsatte att ryka. Sa till och med högt för mig själv "vad ska jag göra?" Som att någon skulle komma med rätta svaret. 

Jag ringde i alla fall hyresvärden som kom direkt och konstaterade som jag att det troligtvis var en kortslutning. Han sa att det brukar sluta när man fått bort strömmen så vi stod helt enkelt och stirrade på den tills den slutade ryka helt.

Av detta har jag lärt mig 1) att jag agerar ganska snabbt och rådigt i en krissituation, 2) att jag ska köpa mig en brandfilt och en egen släckare och 3) att jag aldrig någonsin igen ska torktumla när ingen är hemma. För hade jag inte varit hemma så vetefan hur det hade gått. Usch.

Och om man vill bli på ännu sämre humör

Då kan man gå in på Svenska Yles kommentarsfält och läsa vad finländare tycker om invandring.

Finland tar emot 750 flyktingar per år. Behöver jag säga mer än så?

Europas mörka krafter

Jag valvakade hela kvällen i går. För tidningens räkning alltså. Det var som vid alla val jag bevakat - stressigt men vansinnigt roligt. Det är så spännande att sitta och följa siffrorna, se hur mandaten fördelas och vilka som kommer in och vilka som inte gör det. Statistiken går jag igång på mycket.

I morse vaknade jag snortidigt med tanke på att jag jobbade till tolv och hade varvat ner först vid halv två, men min hjärna kunde liksom inte hålla sig från att börja undra hur det gick i det svenska valet, som jag av förklarlig anledning inte hann lägga någon energi på i går. Kollade bara snabbt vilka partier som fick mandat.

Svenska EU-valet var ju dels glädjande besked, dels tråkiga. Jag syftar på att Fi kom in men att Sverigedemokraterna också gjorde det.

Det är skrämmande att så många nationalistiska och nationalsocialistiska och rent av nazistiska partier röner så stora framgångar i så många europeiska länder. I synnerhet när de ska sitta i EU och bestämma över Europas gemensamma politik och gränser.

Finland var inte ett dugg bättre. Där fick Jussi Halla-aho näst mest röster av alla i hela Finland. Över 80.000 stycken. Och han är, precis som den svenska Wikipediasidan skriver, en riktig fullblodsrasist. Han blev för inte så länge sedan dömd för bland annat hets mot folkgrupp. Han har sagt att Europa inte ska bli hela världens socialbyrå och är starkt invandrarfientlig. Han gillar inte svensktalande finländare heller och har sagt att Åland kunde ta alla bögar och somalier så resten av Finland skulle slippa. Jag påminner: Han fick näst mest röster i hela Finland.

Det är bara att hoppas att de krafter som arbetar emot de här mörka rasistiska krafterna tillsammans kan stå emot. Upplysa om vad som skett historiskt och försöka få folk att förstå. För är det en nationalsocialistisk rasistisk framtid vi går till mötes vet jag faktiskt inte om jag vill vara med längre.

Och spisen är klar också

Blev precis så bra som jag hade hoppats och tänkt. Nu är det bara yttepyttelite målarjobb kvar. Gött!

Kastar in en bild som jämförelse på hur den såg ut tidigare. Kom fasen inte och säg att den var snyggare förut bara.

Om jag kunde stanna tiden

Jag älskar allt just nu. Det där gröna krispiga som liksom lyser av klorofyll. De där knopparna som brister och slår ut i full blom. Det där hoppet om värme och en liten föraning om vad vi har framför oss.

I går brände jag mig på axlarna. Var utomhus nästan hela dagen och slet av mig linnet eftersom solen värmde så oerhört. Vi var på torpet och bästa vännerna kom dit. Vi grillade korv, drack kaffe utomhus. Klippte lite gräs, sparkade lite boll, tittade lite på äppelträden, badade lite i diskbaljan. Fick en försmak av det där som ska komma.

Åh om jag ändå bara kunde frysa tiden, precis exakt just där och då. På torpet, i solen, med vänner.

Det är ett jävla sätt, hjärnan

Hur kan det komma sig att jag rycker på axlarna åt komplimanger och skrattar lite åt dem samtidigt som jag suger åt mig som en svamp av allt som kan tolkas det minsta negativt?

Vi har vatten!

Ja, det var väl bara det jag tänkte säga. Efter hundra jävla om och men och massa samtal och massa frågor och massa skruvande kom det i dag vatten ur kranen i dag. Hurra!

Felet var att det tydligen var avstängt ute vid gatan också. Så enkelt. När man vet det.

Älskade underbara

Det här kan man liksom bli kär i.

Abstinensbesvär

I går hade jag en oerhörd rastlös känsla i mig. Efter vi ätit den glamourösa middagen hamburgare från Hesburger började det klia i fingrarna. Jag gäspade så stort och mycket att tårarna rann men samtidigt kröp det i mig av rastlöshet. Jag kom liksom inte på en enda vettig sak att göra. Visst hade jag kunnat diska, gått ut med komposten som börjat lukta illa, vika ihop berget med kläder som är provade eller använda en gång och därmed blivit liggande i mellanläget mellan garderob och tvättkorg, gått ut på en promenad i solen eller någonting annat mer eller mindre vettigt.
Men det kändes inte lockande, inte roligt, inte stimulerande. Jag ville inte göra det.

Det enda jag kom på att jag ville göra var att åka ut till torpet och måla. Tänk, abstinens efter bara två dagars uppehåll.
I dag ska jag baske mig åka ut dit.

Men jag hann långt på en vecka i alla fall

Jaha, i dag ska jag jobba igen. Jäklar vad konstigt. Känns som att jag varit ledig i en evighet faktiskt. För jäkligt mycket har jag gjort. På torpet då alltså.

Från att taket var målat en enda gång tills nu när taket är färdigt, alla väggar utom en liten snutt är målade två gånger, en vägg är bredspacklad helt och spisens överdel är målad tre gånger och därmed klar.

Kvar att göra är bara att måla väggarna en sista gång, tapetsera den vägg som bredspacklats och måla nederdelen av spisen. Sedan klart!

Eller ja, sedan ska vi riva upp golvet och ta reda på om plankorna under går att använda som golv eller om vi måste lägga in nytt. Därefter ska köksskåpen tillbaks och byggas om lite och målas. Men sen, sen borde storstugan vara klar. Bara resten av torpet kvar sen ...

Spisen målad två gånger (nu målad tre gånger.) Inte nu heller syns det vilken godisfärg den egentligen har. Damn it vad svår den ska vara att få på bild då.

Förändringen

Kollade på skoj igenom några gamla bilder från torpet och slogs av hur jävla mycket vi faktiskt gjort där redan. Sjukt! Det ser liksom inte ens ut som samma torp längre.

Så här såg det ut när jag köpte det. Herregud. 

Om ändå kameran kunde göra färgen rättvis

Färgköpet, som jag skrev om häromdagen, skedde väldigt spontant. Inte val av färg men ändamålet för färgen. Hade redan tidigt bestämt att köksskåpen skulle få bibehålla sin mintgrönturkosa nyans men att den skulle bli lite klarare och snyggare och framförallt jämnare och bättre.

Men på väg hem i bilen i torsdags slog det mig att samma nyans också kunde bli snygg på vedspisen. Vi hade länge funderat hur vi skulle måla spisen. Den var orange nertill och kittgrå upptill och pyntad med schablonkatter och -girlanger. Så jävla fult, så att spisen skulle målas var en självklarhet.

Ett tag tänkte vi behålla den orange, men måla om den, ett tag tänkte vi göra den basic i svart och vit. Tills idén poppade upp i bilen som sagt.

Och ja, vilken jävla bra snilleblixt måste jag säga. För fasen vad härligt och snyggt det blev!

Färgen är starkare än vad som framkommer på bilderna. Nertill, där det nu fortfarande är orange blir det svart.

Allt fan ska jag göra själv

Även om jag dagligen arbetar med att ringa till folk, boka tider för intervjuer, planera och vara social och framåt så har det här torpet varit lite av en utmaning. Till och med för mig alltså.

För så många viktiga samtal som jag har behövt ringa, så många viktiga besök som jag har behövt göra tar på en. Jag har liksom ingen familj här heller som kan säga vad jag behöver ordna och fixa och tänka på. Allt måste tas reda på och fixas själv.

Nu senast med vattenmätaren till exempel. Vad fan vet jag om vattenmätare? Jag har sett några stycken och en gång har jag läst av en. Det är det. Nu var jag tvungen att åka och hämta en, lista ut hur den skulle sitta, åka och köpa packningar och tillräckligt stora skiftnycklar och tillsammans med A skruva dit den. För att konstatera att det fortfarande inte kommer vatten ur kranen!

Och där tappade jag mitt tålamod. Vad fan liksom. Hur mycket ska jag behöva fixa och ordna och greja själv när jag egentligen inte har någon kunskap? Hur många besök på diverse bygghandlar ska jag behöva göra och hur många frågor ska jag behöva fråga? Hur mycket ska jag behöva lära mig egentligen? Jag börjar bli mätt på vattenmätarkunskap faktiskt.

Men. I dag ska jag ner i brunnen igen och se om backventilen kärvat fast. Hur fan jag nu ska kunna se det. Vet ju inte ens hur en ofastkärvad backventil ser ut.

I dag har jag ...

... Spacklat.

... Målat.

... Ätit lunch ute i solen.

... Och köpt färg.

Det går framåt

Det tog ju emot att ensam åka ut till torpet för att ställa sig där och måla. Jag är ganska dålig på att göra halvtråkiga saker ensam, vill alltid ha någon med mig. Men jag gjorde det, målade tills armarna domnade bort. Gick över allt först med pensel, varje kvist, varje spikhål, alla kanter blev spotless vita och sedan rollade jag hela taket.

Inklusive lunchpaus och fikapaus tog det knappt fyra timmar.

Inte nog med det. Jag var så igång och smittade av mig på A så efter att vi hade ätit middag åkte vi ut till torpet igen. Han rollade taket en gång till, jag spacklade alla stora spikhål och bredspackade en bit av väggen där vi ska sätta ny tapet.

Och i dag ska vi åka ut igen. En sista strykning på taket, slipa och spackla igen på vissa ställen och skruva vattenmätaren på plats så vi får rinnande vatten någon gång. Är sjukt pepp.

Torp i stället för resa

Jag och A hade tänkt göra en kortare resa i år igen, precis som vi gjorde i fjol till Lissabon. Storstad, bo på hotell och äta gott typ. Det blev inte riktigt så. Både mitt och A:s pass har gått ut och eftersom jag måste åka till Sverige två vardagar med några veckors mellanrum för att fixa ett nytt är det hemskt omständigt.

I alla fall hade jag redan tagit ledigt ifall vi skulle åka någonstans. Och dessutom hade jobbet sagt åt mig att jag inte får ha mer än fyrtio timmar övertid. Då hade jag någonstans runt femtio.

Detta tillsammans gör att jag spontan är ledig nu. I en hel vecka!

Så i dag ska jag till torpet och måla tak och spackla väggar hade jag tänkt. Om vi lägger på ett kol dröjer det inte så länge tills det där torpet går att vistas i på riktigt. 

Uff

Herregud vad det är härligt med vänner! Och att träffa dem och snacka strunt och allvar och äta middag och dricka vin, herregud vad allt det är härligt.

Men herregud vad mitt huvud bankar i dag.

Sa jag att det regnar i dag också?

Orsaken till att jag inte skriver så mycket är för att jag bara skulle skriva gnällinlägg ändå. Typ om hur det där jävla snoret fortfarande hänger kvar i näsan, hur trött jag är, hur lite inspiration jag har, hur hängig jag känner mig och hur allt det där får mitt psyke att go bananas. De där trevliga tankarna om att vara värdelös, oälskad och i största allmänhet sämst, ni vet. Eller ja, om ni inte vet är jag den första att gratulera. För mig kommer de nämligen alltid som ett brev på posten när jag drar på mig en förkylning eller gått för länge med för lite sömn. Tvärtom psykosomatiskt alltså. Om kroppen är instabil blir psyket det också. Så jävla konstigt.
Hur som helst så går jag på ledigt efter i dag och jag kan sätta en miljon på att jag kommer att vakna sjuk i morgon. Lagen om alltings jävlighet och så vidare.

Drömmen om en get

Det finns en grupp på Facebook som heter Reko Mariehamn och går ut på att man kan köpa grejer direkt från de åländska producenterna. Även från de som inte har någon egen gårdsförsäljning och så alltså. Det är hemskt enkelt, man beställer sina produkter från producenterna, sedan förs de beställda varorna till en plats i Mariehamn varannan torsdag och så är det bara för oss lata jäklar att åka dit och hämta dem. Typ.
Hela konceptet är helt underbart, jag som verkligen gillar det där med närproducerat och att veta att kossan jag tänker äta har vandrat på gröna ängar. Men jag gillar det ännu mer sedan jag hörde om en grej som en av producenterna erbjuder – att leasa en killing över sommaren. Inte för att äta alltså utan för att ta hand om över sommaren. Ha på sin gård och låta beta av gräset, gosa lite med och i största allmänhet pyssla om.
Och herrejävlar vad jag vill det. Jag vill ha en liten get över sommaren! Synd bara att jag bor i lägenhet och inte har ett endaste litet staket runt lilla torpgården. Men om jag hade haft ett hus och trådgård och staket, då skulle jag inte tvekat en sekund.

Lite bättre

A hade nästan diskat allt när jag kom hem så efter en tupplur på soffan så gjorde jag också ett ryck. Bort med återvinningsmaterialet, bort med bråten på köksbordet, bort med gamla tandkrämstuber från toan, bort med julkransen från ytterdörren och bort med högen med obetalda räkningar. Och så vattnade jag blommorna också.

Så där ja, nästan vuxen igen.

Ibland tappar jag allt

Jag vet inte varför men ganska ofta, sisådär en gång i månaden i alla fall, så fallerar hela det här vara-vuxen-och-ta-hand-om-ett-hem-grejen. Nu är det en sådan period och den har hållit i sig ovanligt länge.
Det innebär att mitt hem är ett kaos. Det är disk som är från två tre veckor sedan, det är ouppackade kläder från påsken hemhemma, det är ett berg med smulor på vardagsrumsbordet efter middagar (läs te och smörgås) framför tv:n och det är återvinningsmaterial i hela hallen eftersom det tydligen är skitjobbigt att gå med dem till våra åttafackstunnor ute på gården. Och middag har vi i snitt lagat en gång i veckan den senaste tiden.

Jag verkar uppenbarligen inte klara av att upprätthålla ett vuxet stabilt liv i längden.