Jag gnällde ju häromsistens om att jag var i usel form. Efter att ha spelat bowling i två timmar hade jag träningsvärk.
Men nu tror jag att jag slagit något slags rekord i dålig form. Merparten av lördagen och några timmar sent på måndagen den här veckan spelade jag tv-spel.
Behöver jag förklara hur min arm mådde i onsdags och torsdags?
fredag, november 30, 2012
Sambo, det är grejer det
Eftersom jag tjatat så mycket om pengar, och i synnerhet om avsaknaden av dem, den senaste tiden vill jag bara meddela att sambo is the shit!
Den här månaden har jag ätit ute några gånger, handlat ett par vinterkängor som absolut behövdes och en vinterjacka som nästan absolut behövdes, besökt tandläkaren, storhandlat och varit ute på krogen. Trots detta vidlyftiga leverne har jag pengar över. Jo jo, ni läste rätt. Pengar över!
Och i dag fick jag lön igen. Och nästa vecka trillar skatteåterbäringen in på kontot.
Det är så sinnessjukt mycket billigare att vara två som delar på kostnaderna. Att vara sambo är alltså inte bara bra för kärleken, det är även bra för plånboken.
Fan, det där blev ju nästan som visdomsord. Ska skriva upp det i min bok ”Matildas bevingade ord”.
(Som om jag skulle ha någon sådan. Ha!)
Den här månaden har jag ätit ute några gånger, handlat ett par vinterkängor som absolut behövdes och en vinterjacka som nästan absolut behövdes, besökt tandläkaren, storhandlat och varit ute på krogen. Trots detta vidlyftiga leverne har jag pengar över. Jo jo, ni läste rätt. Pengar över!
Och i dag fick jag lön igen. Och nästa vecka trillar skatteåterbäringen in på kontot.
Det är så sinnessjukt mycket billigare att vara två som delar på kostnaderna. Att vara sambo är alltså inte bara bra för kärleken, det är även bra för plånboken.
Fan, det där blev ju nästan som visdomsord. Ska skriva upp det i min bok ”Matildas bevingade ord”.
(Som om jag skulle ha någon sådan. Ha!)
Sota för gamla synder
Min kollega P mobbar mig. Hårt. Han drar upp gamla saker jag har sagt och narras. Säger att om jag någon gång blir statsminister ska han dra upp det jag sagt.
En gång råkade jag nämligen kläcka ur mig ”alltså, kan vi inte någon gång åka och kolla hur man tillverkar mjölk”.
Detta väckte stora skrattsalvor runt mig på jobbet och vissa började pedagogiskt förklara för mig om kor och juver och hela baletten. Jag menade ju förstås att vi skulle åka till mejeriet och kolla när man hettar upp mjölken för pastörisering och hur man gör för att få rätt fetthalt.
Detta förstod förstås mina kollegor, men har någon av oss chansen att mobba någon annan tar vi den. Så det här med att tillverka mjölk kommer att hänga med mig resten av livet tror jag.
En gång råkade jag nämligen kläcka ur mig ”alltså, kan vi inte någon gång åka och kolla hur man tillverkar mjölk”.
Detta väckte stora skrattsalvor runt mig på jobbet och vissa började pedagogiskt förklara för mig om kor och juver och hela baletten. Jag menade ju förstås att vi skulle åka till mejeriet och kolla när man hettar upp mjölken för pastörisering och hur man gör för att få rätt fetthalt.
Detta förstod förstås mina kollegor, men har någon av oss chansen att mobba någon annan tar vi den. Så det här med att tillverka mjölk kommer att hänga med mig resten av livet tror jag.
Fredagshumor
I dag skrattar jag åt extremt dålig humor:
Och åt dålig humor med lite finess, apropå senaste SD-skandalen.
Parlör för Sverigedemokrater:
Och åt dålig humor med lite finess, apropå senaste SD-skandalen.
Parlör för Sverigedemokrater:
torsdag, november 29, 2012
Evolutionen
Det är så häftigt det här med att människan utvecklas. Det finns ju bevis för att hjärnorna i dag är större och mer välutvecklade än förr, att vi blir längre och längre, att vår fysik inte längre är av lika stor vikt och så vidare. Hela tiden utvecklas vi till att bli så väl anpassade till det samhälle vi lever i.
Det är dock sällan som man tänker på att den där processen pågår hela tiden. Just nu.
När jag var till tandläkaren i dag började vi prata om visdomständer. Jag frågade hur det kommer sig att de är av sämre kvalitet än de andra och att det oftare blir hål i dem. Hon svarade att hon inte visste, att det inte fanns någon forskning kring det men sa: ”Kanske det är så att de håller på att försvinna? En del får dem inte ens och många som har dem drar ut dem. De fanns ju förr för att vi skulle ha lättare att slita av bitar och tugga kött, men det behövs ju inte längre på samma vis. Så det kanske är naturens gång?”
Tänk om det är så? Att människans utveckling håller på att ta bort visdomständerna.
Och tänk om vi kanske håller på att få något annat någonstans som vi har mer nytta av i dagens samhälle. Är inte det ganska häftigt?
Det är dock sällan som man tänker på att den där processen pågår hela tiden. Just nu.
När jag var till tandläkaren i dag började vi prata om visdomständer. Jag frågade hur det kommer sig att de är av sämre kvalitet än de andra och att det oftare blir hål i dem. Hon svarade att hon inte visste, att det inte fanns någon forskning kring det men sa: ”Kanske det är så att de håller på att försvinna? En del får dem inte ens och många som har dem drar ut dem. De fanns ju förr för att vi skulle ha lättare att slita av bitar och tugga kött, men det behövs ju inte längre på samma vis. Så det kanske är naturens gång?”
Tänk om det är så? Att människans utveckling håller på att ta bort visdomständerna.
Och tänk om vi kanske håller på att få något annat någonstans som vi har mer nytta av i dagens samhälle. Är inte det ganska häftigt?
onsdag, november 28, 2012
Jag ska inte klaga egentligen
Något positivt med det här jävla vädret och mörkret är att solen i alla fall är uppe några timmar om dagen, även om den är bakom molnen.
Min barndomsvän som bor i Kirkenes, sinnessjukt långt upp i Norge, lade upp det här på sin Facebooksida häromdagen och konstaterade att nu börjar två månader av mörker.
Bara orden ”down all day” får mig att vilja ta livet av mig.
Min barndomsvän som bor i Kirkenes, sinnessjukt långt upp i Norge, lade upp det här på sin Facebooksida häromdagen och konstaterade att nu börjar två månader av mörker.
Bara orden ”down all day” får mig att vilja ta livet av mig.
Underbart
Herregud vad det är härligt när det blåser motvind oavsett åt vilket håll man cyklar åt. Herregud vad skönt det är när snöblandat regn dessutom piskar en som nålar i ansiktet samtidigt.
Fuck you, vinterjävel.
Fuck you, vinterjävel.
tisdag, november 27, 2012
Varför jag är mätt på internet
Jag har funderat lite på det här med att jag har tappat lusten med internet. Lägger inte upp några bilder någonstans, skriver korta och ofta rätt oinspirerade blogginlägg, uppdaterar inte min status på Facebook särskilt ofta och är på Twitter extremt sporadiskt. Jag har undrat varför.
En del kan förstås förklaras med att jag mår bättre. Faktiskt är det så. Jag mår bättre vilket innebär att jag är piggare vilket i sin tur innebär att jag gör fler grejer som i sin tur innebär att jag tillbringar betydligt mindre tid framför datorn. Och jag ser det som ett positivt tecken. Att dumstirra in i en datorskärm oavbrutet både på jobbet och hemma känns inte så mycket livskvalitet. Inte för mig i alla fall.
Men sedan slog det mig att jag faktiskt bloggat i sex och ett halvt år. SEX OCH ETT HALVT ÅR. Det kanske inte är så konstigt att orden tar slut. Och det är kanske inte så konstigt att jag har ledsnat på att dela med mig av mitt liv på samma sätt som förut. Jag har faktiskt fläkt ut mig själv, mer eller mindre förstås, under väldigt många år.
Inte så konstigt att jag känner mig mätt på internet alltså.
En del kan förstås förklaras med att jag mår bättre. Faktiskt är det så. Jag mår bättre vilket innebär att jag är piggare vilket i sin tur innebär att jag gör fler grejer som i sin tur innebär att jag tillbringar betydligt mindre tid framför datorn. Och jag ser det som ett positivt tecken. Att dumstirra in i en datorskärm oavbrutet både på jobbet och hemma känns inte så mycket livskvalitet. Inte för mig i alla fall.
Men sedan slog det mig att jag faktiskt bloggat i sex och ett halvt år. SEX OCH ETT HALVT ÅR. Det kanske inte är så konstigt att orden tar slut. Och det är kanske inte så konstigt att jag har ledsnat på att dela med mig av mitt liv på samma sätt som förut. Jag har faktiskt fläkt ut mig själv, mer eller mindre förstås, under väldigt många år.
Inte så konstigt att jag känner mig mätt på internet alltså.
måndag, november 26, 2012
Hurra!
I går firade jag ett år i min lägenhet! Ett år i min allra första egna lägenhet. Och nu är jag sambo där också. I vår lägenhet.
torsdag, november 22, 2012
Jag har fått dem, okej?!
Det här att jag har ett par chockrosa spetstrosor liggandes i väskan. Och att de ständigt åker upp så fort jag ska hämta något ur den. Typ plånboken när jag ska betala i en butik.
Det sätter mig i en rätt prekär situation, kan man säga.
Det sätter mig i en rätt prekär situation, kan man säga.
Vissa dagar är tröstlösa
Både i går och i dag har varit dåliga dagar på jobbet. Dåliga dagar i den meningen att de jag ringer för att intervjua antingen inte kan prata för tillfället eller inte svarar.
Antalet samtal jag har ringt de två senaste dagarna uppgår efter en genomgång av telefonens uppringda samtal till 26 stycken. 26 stycken samtal till en tom lur. Man blir lätt less efter ett tag som ni förstår.
Antalet samtal jag har ringt de två senaste dagarna uppgår efter en genomgång av telefonens uppringda samtal till 26 stycken. 26 stycken samtal till en tom lur. Man blir lätt less efter ett tag som ni förstår.
onsdag, november 21, 2012
Som exempel
Det här är en novemberdag i mitt liv, så ni förstår hur sinnessjukt trött jag är:
Klockan 7.15. Väckarklockan ringer, jag trycker på snooze cirka sju gånger. Somnar om som en sten varje gång.
Klockan 8.00. Jag hasar mig till badrummet från sängen. Tvättar ansiktet och bestämmer att strunta i att duscha eftersom jag inte orkar det.
Klockan 8.28. Jag cyklar till jobbet och kommer en minut sent, i vanlig ordning.
Klockan 8.30–16.30. Jag försöker jobba. Gäspar 300 gånger och försöker tappert skaka liv i hjärncellerna som verkar strunta i att det är dag och att de därmed bör vara alerta.
Klockan 16.40. Jag kommer hem, lägger mig på soffan.
Klockan 17.15. Jag lagar någon oinspirerad mat, alternativt diskar oinspirerat medan A lagar mat.
Klockan 18.00. Jag lägger mig på soffan igen.
Klockan 20.00. Jag ligger fortfarande på soffan. Dumstirrar på tv:n som bara visar skitprogram.
Klockan 20.15. Jag får krupp, föreslår att vi ska gå och fika.
Klockan 20.18. Vi går och fikar. Jag gäspar under tiden, trots kaffe i koppen.
Klockan 21.00. Jag är hemma och lägger mig på soffan igen.
Klockan 22.00. Jag sover på soffan.
Klockan 00.00. Jag vaknar och försöker sömndrucket och förvirrat ta mig till sängen, klä av mig kläderna och lägga mig i sängen i stället.
Klockan 00.10. Jag sover igen. Som en sten tills klockan ringer klockan 7.15 och samma procedur som dagen innan upprepar sig.
Klockan 7.15. Väckarklockan ringer, jag trycker på snooze cirka sju gånger. Somnar om som en sten varje gång.
Klockan 8.00. Jag hasar mig till badrummet från sängen. Tvättar ansiktet och bestämmer att strunta i att duscha eftersom jag inte orkar det.
Klockan 8.28. Jag cyklar till jobbet och kommer en minut sent, i vanlig ordning.
Klockan 8.30–16.30. Jag försöker jobba. Gäspar 300 gånger och försöker tappert skaka liv i hjärncellerna som verkar strunta i att det är dag och att de därmed bör vara alerta.
Klockan 16.40. Jag kommer hem, lägger mig på soffan.
Klockan 17.15. Jag lagar någon oinspirerad mat, alternativt diskar oinspirerat medan A lagar mat.
Klockan 18.00. Jag lägger mig på soffan igen.
Klockan 20.00. Jag ligger fortfarande på soffan. Dumstirrar på tv:n som bara visar skitprogram.
Klockan 20.15. Jag får krupp, föreslår att vi ska gå och fika.
Klockan 20.18. Vi går och fikar. Jag gäspar under tiden, trots kaffe i koppen.
Klockan 21.00. Jag är hemma och lägger mig på soffan igen.
Klockan 22.00. Jag sover på soffan.
Klockan 00.00. Jag vaknar och försöker sömndrucket och förvirrat ta mig till sängen, klä av mig kläderna och lägga mig i sängen i stället.
Klockan 00.10. Jag sover igen. Som en sten tills klockan ringer klockan 7.15 och samma procedur som dagen innan upprepar sig.
Rent hat, helt enkelt
Det här med oktcember. Det funkar inte.
I morse när jag cyklade till jobbet ville jag sluta leva. Det var jämngrått, småduggade, disigt och blåste motvind. Fy fan vad jag hatar det. Fy fan vad jag hatar november.
Och kom inte och säg att det blir vad man gör det till. Jag försöker verkligen göra saker, roa mig, glömma bort. Men tidsfördrivet funkar bara så länge jag är mitt uppe i det, alla övriga tider går jag bara runt som en zombie med hängande mungipor, bister uppsyn och bara en vilja i världen – att sova.
När går det över? När känner jag glädje igen? Snart hoppas jag för så här orkar jag inte ha det länge till.
I morse när jag cyklade till jobbet ville jag sluta leva. Det var jämngrått, småduggade, disigt och blåste motvind. Fy fan vad jag hatar det. Fy fan vad jag hatar november.
Och kom inte och säg att det blir vad man gör det till. Jag försöker verkligen göra saker, roa mig, glömma bort. Men tidsfördrivet funkar bara så länge jag är mitt uppe i det, alla övriga tider går jag bara runt som en zombie med hängande mungipor, bister uppsyn och bara en vilja i världen – att sova.
När går det över? När känner jag glädje igen? Snart hoppas jag för så här orkar jag inte ha det länge till.
tisdag, november 20, 2012
Jag in action
Jag förstår att ni döööör av nyfikenhet på hur min vardag på jobbet ser ut. Eller ja ...
Hur som helst så var en väldigt lokal och liten tv-kanal en dag på mitt jobb häromsistens. Programmet gjordes med anledning av att Ålandstidningen blivit Finlands bästa lokaltidning och därför spenderades en vanlig dag här på redaktionen.
För att följa med ut i ”smeten” (vet inte om Godby kan kallas för smet men ...) kom tv-kanalen också med mig och foto-Beni på uppdrag. Så vill ni se hur jag ser ut in action, både vid skrivbordet, på väg till bilen och i en intervjusituation, och har en kvart över kan ni klicka in er här och klicka på det program som heter Finlands bästa lilla tidning.
Man hör också hur jag pratar! Säger ”jaha”.
Jo jo. Nästa steg är Hollywood skulle jag säga.
Hur som helst så var en väldigt lokal och liten tv-kanal en dag på mitt jobb häromsistens. Programmet gjordes med anledning av att Ålandstidningen blivit Finlands bästa lokaltidning och därför spenderades en vanlig dag här på redaktionen.
För att följa med ut i ”smeten” (vet inte om Godby kan kallas för smet men ...) kom tv-kanalen också med mig och foto-Beni på uppdrag. Så vill ni se hur jag ser ut in action, både vid skrivbordet, på väg till bilen och i en intervjusituation, och har en kvart över kan ni klicka in er här och klicka på det program som heter Finlands bästa lilla tidning.
Man hör också hur jag pratar! Säger ”jaha”.
Jo jo. Nästa steg är Hollywood skulle jag säga.
måndag, november 19, 2012
Underbar helg!
Mamma, pappa, ena systern och ena systerdottern invaderade Åland i helgen. Oj vad härligt det var!
Är visserligen dödstrött efter en väldigt tidig morgon i morse men samtidigt lycklig och glad av att blivit påfylld av deras sprudlande energi.
Fin helg, sammanfattat.
Är visserligen dödstrött efter en väldigt tidig morgon i morse men samtidigt lycklig och glad av att blivit påfylld av deras sprudlande energi.
Fin helg, sammanfattat.
fredag, november 16, 2012
Shop shop
Förra helgen pratade jag och mina vänner om kläder. Jag konstaterade att jag på ett år har handlat kanske fem plagg. FEM. Från en som varit lätt shopaholic och har en garderob med 200 plagg, utan överdrift, är detta förstås stort. Så jävla stort.
Särskilt mycket annat har jag heller inte köpt. Förstås en del möbler och prylar till hemmet som behövdes när jag flyttade till min egna lägenhet, men ingenting onödigt. Eller ja, allt är ju relativt förstås. Tre glaskaraffer att ha whisky i är kanske inte nödvändigt, men ni förstår hur jag menar.
Hur som helst. Det har kliat ganska mycket i köpefingrarna den senaste tiden. Särskilt sedan jag fick lön den här månaden och numera har normalmycket pengar, alltså så mycket att jag inte behöver äta potatis- och purjolökssoppa varje dag längre.
I går gick därför jag och A helt bananas i ett gäng butiker som säljer second hand-grejer.
Först köpte vi två böcker på antikvariatet. Älskar antikvariat där böckerna har en historia. Hittade en tummad liten bok med dikter från Portugal (Edit: Eller ja, från en portugis, står det ju på boken när jag tittar på bilden ...). På försättsbladet stod det med kringliga bokstäver ett kvinnonamn och år 1937. Herrejävlar vad länge sedan det var.
A köpte också en Harry Martinsson-bok där den tidigare ägaren klippt ur gamla tidningsurklipp om författaren och lagt in mellan sidorna. Där hade de legat så länge att de färgat av sig på sidorna.
Vissa stycken som personen tyckte extra mycket om var understrukna och i sidmarginalen var det nedklottrat små minnesanteckningar. Helt underbart!
Min hjärna börjar genast fantisera vilt om hur personerna som ägt de gamla böckerna var, hur de levde, hur mycket boken lästes. Jag älskar det.
Sedan gick vi vidare och hittade en discokula på ett ställe. När jag hittade den glittrade det lika mycket i A:s ögon som i mina och båda konstaterade att vi alltid velat ha en discokula. Så vi köpte den förstås. Kitschig och härlig och fullständigt onödig.
En del kläder kom med hem också. A hittade en turkosgrå sammetskavaj som satt som en smäck och jag fyndade en helt hysterisk t-shirt som jag blev lite kär i. Har förstås på mig den redan i dag.
Och så köpte jag en fjärde whiskykaraff förstås. Kunde inte motstå när den var så vansinnigt snygg.
Nu tror jag att mitt kli i fingrarna är stillat för ett tag.
Särskilt mycket annat har jag heller inte köpt. Förstås en del möbler och prylar till hemmet som behövdes när jag flyttade till min egna lägenhet, men ingenting onödigt. Eller ja, allt är ju relativt förstås. Tre glaskaraffer att ha whisky i är kanske inte nödvändigt, men ni förstår hur jag menar.
Hur som helst. Det har kliat ganska mycket i köpefingrarna den senaste tiden. Särskilt sedan jag fick lön den här månaden och numera har normalmycket pengar, alltså så mycket att jag inte behöver äta potatis- och purjolökssoppa varje dag längre.
I går gick därför jag och A helt bananas i ett gäng butiker som säljer second hand-grejer.
Först köpte vi två böcker på antikvariatet. Älskar antikvariat där böckerna har en historia. Hittade en tummad liten bok med dikter från Portugal (Edit: Eller ja, från en portugis, står det ju på boken när jag tittar på bilden ...). På försättsbladet stod det med kringliga bokstäver ett kvinnonamn och år 1937. Herrejävlar vad länge sedan det var.
A köpte också en Harry Martinsson-bok där den tidigare ägaren klippt ur gamla tidningsurklipp om författaren och lagt in mellan sidorna. Där hade de legat så länge att de färgat av sig på sidorna.
Vissa stycken som personen tyckte extra mycket om var understrukna och i sidmarginalen var det nedklottrat små minnesanteckningar. Helt underbart!
Min hjärna börjar genast fantisera vilt om hur personerna som ägt de gamla böckerna var, hur de levde, hur mycket boken lästes. Jag älskar det.
Sedan gick vi vidare och hittade en discokula på ett ställe. När jag hittade den glittrade det lika mycket i A:s ögon som i mina och båda konstaterade att vi alltid velat ha en discokula. Så vi köpte den förstås. Kitschig och härlig och fullständigt onödig.
En del kläder kom med hem också. A hittade en turkosgrå sammetskavaj som satt som en smäck och jag fyndade en helt hysterisk t-shirt som jag blev lite kär i. Har förstås på mig den redan i dag.
Och så köpte jag en fjärde whiskykaraff förstås. Kunde inte motstå när den var så vansinnigt snygg.
Nu tror jag att mitt kli i fingrarna är stillat för ett tag.
Sömn, så underskattat
Somnade nästan i soffan i går. Snubblade till toaletten, tvättade ansiktet, borstade tänderna och snubblade i säng. Somnade efter en kvart där ungefär.
Då var klockan typ elva.
I morse vaknade jag för första gången på flera år därför innan klockan ringde. Och kände mig ganska pigg.
Sömn alltså, det gör underverk med mig. Jag blir liksom människa.
Då var klockan typ elva.
I morse vaknade jag för första gången på flera år därför innan klockan ringde. Och kände mig ganska pigg.
Sömn alltså, det gör underverk med mig. Jag blir liksom människa.
onsdag, november 14, 2012
Dagen efter
I dag har jag träningsvärk. Från BOWLING!
Jo ja, jag är i vähäldigt bra form, tackar som frågar.
Jo ja, jag är i vähäldigt bra form, tackar som frågar.
tisdag, november 13, 2012
Vad man kan göra en tisdag i november
Det här till exempel:
Spana särskilt in resultatet. Hrm, host, harkel, hurra!
Spana särskilt in resultatet. Hrm, host, harkel, hurra!
November har drabbat mig
Nu börjar det igen. Löven rasar från träden, lägger sig i stora sjok på marken och blir en brunaktig gegga som jag måste klafsa igenom för att ta mig fram.
Och regnet. Det kommer sidledes, piskar mig i ansiktet trots att jag böjer huvudet så mycket att jag trycker hakan hårt mot bröstet. Eller så har regnet omvandlats till dimma som tar sig in i minsta lilla glipa i kläderna och gör mig kall och blöt.
Vinden är idog och stark och sliter i mig och allt runt om mig. Det skrapar på rutorna, saker blåser omkull och de sista löven som hängt kvar som små gula solar rivs obarmhärtigt ned.
Himlens gråa färg blir som ett lock som tynger på mina axlar. Jag hukar under det och lyckas aldrig riktigt hålla mig upprätt.
Och mörkret. Mörkret som sluter sig kring det som tidigare var vackert och gör det ogästvänligt och ja, fult.
Det är ingen hemlighet att jag inte gillar hösten.
Den här hösten är inget undantag. November har drabbat mig med full kraft. Jag är låg, håglös och känner mig lika grå som vädret utanför. Och något botemedel har jag hittills inte hittat.
Jag har försökt genom åren, ska ni veta. Jag har provat ändra frisyr, utan resultat. Jag har köpt nya skor, utan resultat. Jag har ätit vitaminer, utan resultat. Jag har utnyttjat den lilla solen som finns genom att vara ute när det är ljust, utan resultat. Jag har till och med försökt ägna mig åt någon form av hobby eller vettig sysselsättning, utan resultat.
Har november väl drabbat en är det obotligt.
I år har jag därför kommit på ett sätt att försöka komma undan hatmånaden. Jag tänker låtsas att den inte finns.
Så nu har jag oktcember, månaden mitt emellan oktober och december. För finns inte november så kan jag heller inte drabbas av den. Logiskt va?!
Publicerad i Ålandstidningen.
Och regnet. Det kommer sidledes, piskar mig i ansiktet trots att jag böjer huvudet så mycket att jag trycker hakan hårt mot bröstet. Eller så har regnet omvandlats till dimma som tar sig in i minsta lilla glipa i kläderna och gör mig kall och blöt.
Vinden är idog och stark och sliter i mig och allt runt om mig. Det skrapar på rutorna, saker blåser omkull och de sista löven som hängt kvar som små gula solar rivs obarmhärtigt ned.
Himlens gråa färg blir som ett lock som tynger på mina axlar. Jag hukar under det och lyckas aldrig riktigt hålla mig upprätt.
Och mörkret. Mörkret som sluter sig kring det som tidigare var vackert och gör det ogästvänligt och ja, fult.
Det är ingen hemlighet att jag inte gillar hösten.
Den här hösten är inget undantag. November har drabbat mig med full kraft. Jag är låg, håglös och känner mig lika grå som vädret utanför. Och något botemedel har jag hittills inte hittat.
Jag har försökt genom åren, ska ni veta. Jag har provat ändra frisyr, utan resultat. Jag har köpt nya skor, utan resultat. Jag har ätit vitaminer, utan resultat. Jag har utnyttjat den lilla solen som finns genom att vara ute när det är ljust, utan resultat. Jag har till och med försökt ägna mig åt någon form av hobby eller vettig sysselsättning, utan resultat.
Har november väl drabbat en är det obotligt.
I år har jag därför kommit på ett sätt att försöka komma undan hatmånaden. Jag tänker låtsas att den inte finns.
Så nu har jag oktcember, månaden mitt emellan oktober och december. För finns inte november så kan jag heller inte drabbas av den. Logiskt va?!
Publicerad i Ålandstidningen.
måndag, november 12, 2012
Så jävla nöjd!
Dagens dagsverke: Plockat undan skit, dammsugit, skurat golv, diskat, städat toan, duschat, åkt till återvinningsstationen, storhandlat, haft kaffebesök, vikt tvätt.
Nu är vi därför väl värda en öl.
Nu är vi därför väl värda en öl.
lördag, november 10, 2012
Ute på djupt vatten
Det jag gillar mest med mitt jobb är att det är så varierande. Som allmänreporter på en lokaltidning kastas du mellan högt och lågt, bokstavligen talat. Ibland sitter jag i rätten och bevakar rättegångar, ibland besöker jag ladugårdar och hälsar på kor, ibland får jag träffa Finlands president, ibland skriver jag om olika uppvärmningssystem, ibland gör jag reportage en solig dag på sjön, ibland är jag på bolagsstämma, ibland sitter jag inne på redaktionen och ställer obekväma frågor till makthavare och ibland gör jag personporträtt.
Varierande minst sagt.
Förstås finns det vissa saker som är roligare än andra och vissa saker som är svårare än andra. Vissa ämnen kan jag ju sedan innan (som uppvärmningssystem till exempel. Fråga inte varför, för det vet jag inte) medan andra får man lära sig (som första gången jag skrev om en nyemission. Har noll ekonomisk utbildning).
Ytterst sällan hamnar jag dock på något som jag inte kan ett skit om, efter åtta år på samma arbetsplats har jag ett hum om det mesta, även om jag förstås långt ifrån är insatt i detaljer.
Men i dag ska jag på just ett sådant jobb – tävlingar i gymnastik. Vet ju att det finns bygelhästar, eller vad det heter, och något som kallas barr, men i övrigt är jag clueless. Vet inte hur man räknar poäng, vet inte vad man ska göra på bygelhästen och i barren, vet inte vad som anses bra. Vet ingenting.
Hoho. Trots en halvtimmes googlande och inläsning på ämnet är jag fortfarande rätt blank. Klass E, artistisk gymnastik, bronsmärke, dragöverslag och så vidare. ”Stå i krum på golvet” liksom, vad betyder det? Att man står ihopvikt?
Nåja. Tur att jag i alla fall har en nyttig kunskap i bagaget: Jag vet hur man ställer dumma frågor.
Varierande minst sagt.
Förstås finns det vissa saker som är roligare än andra och vissa saker som är svårare än andra. Vissa ämnen kan jag ju sedan innan (som uppvärmningssystem till exempel. Fråga inte varför, för det vet jag inte) medan andra får man lära sig (som första gången jag skrev om en nyemission. Har noll ekonomisk utbildning).
Ytterst sällan hamnar jag dock på något som jag inte kan ett skit om, efter åtta år på samma arbetsplats har jag ett hum om det mesta, även om jag förstås långt ifrån är insatt i detaljer.
Men i dag ska jag på just ett sådant jobb – tävlingar i gymnastik. Vet ju att det finns bygelhästar, eller vad det heter, och något som kallas barr, men i övrigt är jag clueless. Vet inte hur man räknar poäng, vet inte vad man ska göra på bygelhästen och i barren, vet inte vad som anses bra. Vet ingenting.
Hoho. Trots en halvtimmes googlande och inläsning på ämnet är jag fortfarande rätt blank. Klass E, artistisk gymnastik, bronsmärke, dragöverslag och så vidare. ”Stå i krum på golvet” liksom, vad betyder det? Att man står ihopvikt?
Nåja. Tur att jag i alla fall har en nyttig kunskap i bagaget: Jag vet hur man ställer dumma frågor.
fredag, november 09, 2012
Och lite mer kärlek
Och nu då. Nu när jag kom hem från kvällsjobb låg det en present till mig på köksbordet!
Det var The Hives senaste platta. Så snällt!
Fan, jag är så himla kär i den där killen alltså. Även om han inte gav mig presenter, sjöng godnattvisor för mig eller köpte glass och lakrits. Det är bara en bonus. Att han är kär i mig tillbaka är den största presenten.
Det var The Hives senaste platta. Så snällt!
Fan, jag är så himla kär i den där killen alltså. Även om han inte gav mig presenter, sjöng godnattvisor för mig eller köpte glass och lakrits. Det är bara en bonus. Att han är kär i mig tillbaka är den största presenten.
Kärlek
Ibland är jag lite extra glad att jag bor med A. Särskilt de här två dagarna när jag har varit hemma och sjuk.
Första dagen kom han hem med det här i sjuklingspresent.
Glass och saltlakrits. Bästa kombinationen faktiskt.
Och i går kväll spelade han godnattvisor i sängen tills jag somnade. Underbart!
Första dagen kom han hem med det här i sjuklingspresent.
Glass och saltlakrits. Bästa kombinationen faktiskt.
Och i går kväll spelade han godnattvisor i sängen tills jag somnade. Underbart!
torsdag, november 08, 2012
Jag har bestämt det
Är redan less på att vara sjuk. Det är så tråkigt. Skit på tv, ingenting oläst på internet och för trött i huvudet för att läsa bok.
I morgon tänker jag vara frisk.
I morgon tänker jag vara frisk.
onsdag, november 07, 2012
Positivt och negativt
Plus: Obama vann presidentvalet.
Minus: Jag har åkt på fetaste förkylningen och är hemma från jobbet i dag. Bittert.
Minus: Jag har åkt på fetaste förkylningen och är hemma från jobbet i dag. Bittert.
tisdag, november 06, 2012
I morgon
I morgon är det ett år sedan jag kom hem från jobbet, åt middag, packade min väska och tog bilen till mina vänner. För att aldrig mer kalla det som var mitt hem för hemma igen.
Ett år.
Ett år.
Något slags rekord
108 personer gillar att jag och A har blivit sambo. 108! Herregud.
Jag fattade inte varför så jäkla många gillade det först, men kollegan förklarade att det var ungefär som att vi hade gift oss.
Gud vilken skev uppfattning av samboskapet jag har i så fall. Som att gifta sig? Som man säger på åländska: jo nä. Vi liksom bara bor ihop. Precis som vi nästan gjorde redan innan han sade upp sin lägenhet.
Ps. Ja, jag har gillat min egen status också. Var ju tvungen.
Skräck på riktigt
I morse vaknade jag med ett ryck. Hade en sådan vidrig mardröm att jag trodde att jag skulle dö.
Nu tänker ni zombies, mördare, våldtäktsmän, monster eller något annat. Men nej nej. Jag drömde att jag hade fått binnikemask. Svarta sådana.
Får rysningar bara jag tänker på det. Det är fan skräck på riktigt.
Nu tänker ni zombies, mördare, våldtäktsmän, monster eller något annat. Men nej nej. Jag drömde att jag hade fått binnikemask. Svarta sådana.
Får rysningar bara jag tänker på det. Det är fan skräck på riktigt.
Håret och jeansskjortan
I dag har jag för andra gången sedan jag klippte mig kort för en miljon år sedan ungefär uppsatt hår. SÅ jävla långt har nämligen mitt hår blivit nu. Krävs dock två små hårnålar för att hålla det kortaste på plats.
I övrigt har jag en ny jeansskjorta på mig. Eller ja, gammal egentligen. Vännen J hade fått gå igenom en massa gamla kläder från sin syster och hittade två plagg som hon tyckte passade mig, varav jeansskjortan var den ena. Så snäll som hon är tog hon med dem till mig. Perfekt när jag har slutat handla kläder.
torsdag, november 01, 2012
Mycket firande blir det
I går firade vi som sagt att A flyttat in med att gå ut och äta. Tog till och med två efterrätter som vi delade på. Inklusive dessertvin. Flott värre.
Och i dag blev det mer firande. Tidningen vann pris för bästa lokaltidning i Finland och bästa webbtjänst. Det firades med tårta och champagne.
Och i kväll firade jag och A igen. Firade att vi har mat i skafferiet, i kylen och i frysen igen. Så vi lagade vegetarisk Tikka Masala med nanbröd och hela kalaset.
Och i morgon måste vi ju fortsätta på trenden. Har bara inte kommit på någon orsak till att fira ännu. Men om inte annat kan vi ju fira att det är fredag, en orsak god som någon.
Och i dag blev det mer firande. Tidningen vann pris för bästa lokaltidning i Finland och bästa webbtjänst. Det firades med tårta och champagne.
Och i kväll firade jag och A igen. Firade att vi har mat i skafferiet, i kylen och i frysen igen. Så vi lagade vegetarisk Tikka Masala med nanbröd och hela kalaset.
Och i morgon måste vi ju fortsätta på trenden. Har bara inte kommit på någon orsak till att fira ännu. Men om inte annat kan vi ju fira att det är fredag, en orsak god som någon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)