Helgen hittills

Två gånger har jag skrattat så mycket så länge att jag på riktigt fått kramp i magen.
Vi har grillat, hängt på en brygga och blivit brända. Fikat på mysigaste kaféet. Blivit fulla. Lyssnat på dålig och bra musik. Dragit upp gamla minnen, pratat allvar om livet och kramats.

Som jag sa vid köksbordet i fyllan i går: Här sitter jag med ett helt rum med människor jag älskar! Hur underbart är inte det?

Wiho!

I dag är det torsdag. Det betyder att det är fredag i morgon. Och det i sin tur betyder att fyra vänner från hemhemma kommer hit till mig!
Status just nu: Euforisk!

It's a hard knock life, eller inte

Planer för i morgon:
1. Sova länge.
2. Skura golven.
3. Färga håret.
4. Gå på loppis.
5. Gå på vernissage.
6. Gå på fotboll.

Det är minst sagt hårt det här semesterlivet.

Värmen från min kropp

Jag är varmblodig. Med andra ord är mitt blod väldigt varmt och jag fryser väldigt lätt (eftersom det blir stor kontrast mot hur det brukar vara). I och med att jag är så varm i mig själv blir jag väldigt varm på kvällen och under natten.
När jag har krupit ned under täcket studsar min kroppsvärme eller nåt och jag blir kokhet.

Häromdagen sa A att han skulle kunna steka ägg på min mage, så varm var den. Han brände sig nästan. Och nästan varje natt den senaste tiden har jag vaknat av att jag hållit på att dö av värmeslag.
Som A sa: Min kropp gör sig bättre en kall februarinatt än i juni.

Nu är den här, lyckan!

Jag är lycklig. Sådär inombords, på riktigt. Genuint härligt glad nöjd tillfreds.
Och den känslan minns jag inte ens senast jag kände. Men nu, nu är jag lycklig.
Lycklig. Så stort.

Apropå shorts

Har för övrigt gått i shorts i två dar i rad. Därmed är det med mitt mått mätt sommar nu.
Och dessutom har jag en veckas semester nu, och det har man ju också på sommaren.

Aj

Klättrade i träd i fyllan igen på midsommarafton. I shorts och barfota den här gången ...
Är nu helt uppskrapad på låret, blå på båda knäna, har ett köttsår på foten och träningsvärk i baken.
Om det var värt det? Lätt. Jag var ju king of the world där uppe i trädkronan.

Min midsommar

Middag på en motordriven flotte en bit ut från land. Middag som bestod av cava och jordgubbar till förrätt och grillat tillsammans med hemmagjord potatissallad. Rödvin till det.

Där satt vi och jäste tills vi alla blev sugna på att bada vedbastu och åkte flotten tillbaka till stugan. Sedan badade vi i havet också. Slängde oss i från klipporna och blev precis lagom fulla.

En helt underbar midsommar sammanfattningsvis.

En LITEN förbättring

I morse:

Tio minuters plattande av hår, ett kilo mascara och tre käftsmällar senare:

Jag sa inte att det var bra, men fan bättre i alla fall. Påsar på och under ögonen går liksom inte att sminka bort. Och btw, jag vet inte vad jag gör med munnen. Den bara blev så där.

Inte så smart

Att sluta jobba klockan tio, spontant ta en öl i parken med skönt gäng, som blir lite whisky och krogen och en öl till och stanna tills de stänger och sedan ligga och prata djupt en timme till är inte så smart.
Inte när man börjar jobba klockan halv nio dagen efter. Av två öl, lite whisky och fyra timmars sömn blir man sjukt bakfull. Så är det tydligen.

Men det var jävligt roligt i går i alla fall. Klart värt det.

Saker jag undrar

Den senaste tiden har jag funderat på detta:

• Vad gör fotbollsspelarna med alla tröjor de byter till sig efter matcherna?
• Varför heter en sådan där galonhatt sydväst?
• Kan man ta på sig själv så att det blir lika skönt som att ha sex?

Om någon har svar - feel free!

Godnattvisa

Fasen det bästa här i världen. På riktigt.

Gränsen går vid mörk choklad

Jag är ett barn i smaken. Alltså, typiskt "vuxna" smaker faller inte mig på läppen.
En del har jag dock lärt mig att tycka om och faktiskt har kommit att älska. Som rödvin, som jag började traggla med i 20-årsåldern efter tre års avsmak från den förskräckliga fyllan på hemmabryggt körsbärsvin.
Eller som med oliver, som jag får extremt vansinnigt sug efter minst en gång i veckan.
Senaste tillskottet är whisky som jag bara har druckit sedan jag fyllde 31 i stort sett. Med andra ord i några månader.

Men det finns vissa saker som jag tror att jag aldrig kommer lära mig att tycka om: Praliner med alkohol (med undantag punschpraliner förstås) och mörk choklad. Det kommer jag troligtvis aldrig att njuta av och längta efter.
Tacka vet jag Marabous schweizernöt. Där snackar vi choklad!

Your home is where you're happy

Charles Manson är kanske inte främst känd för sin musik. Snarare för hans sekt The Manson family och att han fick sina sektanhängare att mörda åt honom.
Men han gjorde faktiskt musik. Till och med rätt bra sådan. Han har en skön röst och ibland texter som träffar rakt i hjärtat.

Som den här, Home is where you're happy. Det känns lite som att den är skriven för mig, åt mig och beskriver mitt liv det senaste året. Home is where you're happy, Your home is where you can be what you are.



Your home is where you're happy
It's not where you're not free
Your home is where you can be what you are
'Cause you were just born free

Now they'll show you their castles
An' diamonds for all to see
But they'll never show you that peace of mind
'Cause they don't know how to be free

So burn all your bridges
Leave your whole life behind
You can do what you want to do
'Cause your strong in your mind

And anywhere you might wander
You could make that your home
And as long as you got love in your heart
You'll never be alone

Just as long as you got love in your heart
You'll never be alone no no no
You'll never be alone no no no no

Apropå vinbrännboll

Min fina kollega Liz tog massa fina bilder från vinbrännbollen i fredags.
Bland annat när jag, grymt seriös med en cigg i handen, väntar på att få slå.

Lately I've been ...

Ätit kött och sallad och mojsigojs.

Slukat årets första jordgubbe. Tillsammans med rosévin.

Spelat vinbrännboll med mina underbara kollegor.

Jämfört brännbollsskador ...

Vaknat upp med fet Stig-Helmer-tofs.

Och laddat om med rökt ost och rökig whisky.

Ode till sommarnätterna

Solen hade gått upp sedan länge. Redan när vi klev utanför dörrarna på krogen och jag satte mig ner för att byta skor, redan då hade det ljusnat.
Kvällen var varm, eller om det var alkoholen som gjorde det. Och jag var varm inombords.
Först fin fest med de absolut bästa kollegorna på den här jorden, utan överdrift, sedan skönt liveband och whisky och drink och shot och pussar med honom. Han som sa att jag var fin. Finast.

Jag krånglade i mina barfotafötter i conversen och tog hans hand. Gick genom staden. Hamnade hos vänner, lyssnade på Fever Ray och Niel Young och livet uppfyllde mig.
Tisstassade nerför trappuppgången för att inte väcka grannarna och klev ut i fågelkvittret. Ut i staden som återigen började vakna till liv. Tittade på molnen som skapade ett konstverk för de som var vakna – för oss. Fnittrade lite och tog hoppsasteg. Min hand i hans.
Luktade. Sommar i hela näsan och blommorna. Blommorna! De var så lila att ingenting kan vara mer lila.
Och så de sista stegen hem. Krafsade runt i väskan efter nycklarna. Pausade och pussades. Klev in och var den lyckligaste människan på jorden.

Helg vs vardag

Sinnestillstånd just nu: Dvala.
Sinnestillstånd i fredags natt: Lycka.

Skumt det där. Livet.

Söndagsmorgonfundering

Varför klickar man i "är i ett förhållande som är komplicerat" på Facebook?
Vill man visa hela världen att man bråkat eller vill man visa att om nån lägger in en stöt nu kan det funka?

Jag kan inte hitta några fler tänkbara alternativ än de två och i mina öron låter bägge jävligt konstiga. Jag förstår inte.

Min säng, min borg

"Hur kommer det sig att du alltid hamnar i sängen?"
"Vaddå? Jag gillar min säng. Den är skön och mjuk och så kan man ligga i den och sova i den. Och det är faktiskt två av de bästa sakerna i världen!"

Tillfälligt lam

Jag är så trött och slut för tillfället att min kropp värker.
När jag vaknar på morgonen är armarna som förlamade och inte förrän ganska sent på dagen känns de som de ska. Nu är de ungefär som avdomnade, som om jag hade sovit på dem hela natten, och som om jag hade styrketränat ashårt i går och musklerna var utpumpade och darriga. I kombination.
Det känns jävligt konstigt kan jag lova.

Helgen, gud vad jag ser fram emot den.

Och början av juni

En helg var vi hos fina vänner, åt mat, drack vin och spelade TP. Jag och T var gröna och förlorade hårt. Förstås var det inte vårt fel, utan att det bruna laget fick så sjukt enkla frågor.

Sedan blev det sommar och det färggranna sommarlinnet åkte fram. Och mustaschen. Som förvandlade mig till Günther.

Jag fick gulliga sms.

En dag mötte jag ett hav av små små prästkrageliknande blommor. Vad de nu kan heta.

Jag kollade på EM och åt lösgodis. Och gjorde om hemma. Flyttade bort datorn från sängen, där den stått sedan jag var bakfull en söndag i december, och såg plötsligt mitt fina fönster. Även när jag ligger ned!

Och i går kväll gick jag förbi en blomrabatt med vallmo och ”råkade” knipsa av en som fick följa med hem.

Juni är med andra ord precis som det ska vara: Bra.

Nästan så att det är värt ångesten

När man samlat saker på hög, till exempel inte diskat sedan helgens fest, inte vikt tvätt på cirkus en månad osv, får jag alltid lite ångest. Ont i magen över att jag har en massa måsten som jag måste ta tag i.
Men känslan efteråt när jag väl har fått sakerna gjorda. Den klår det mesta.

Nästan så att jag borde bygga saker på hög jämt för att få den där känslan lite oftare.

Har noll koll på tiden heller

Det är inte alls så konstigt att jag tycker att tiden rinner i väg. Jag har ingen koll över huvud taget.
Kollade mitt schema för att dubbelkontrollera att jag inte jobbar helg snart och möttes av följande:

Torsdag 14.6: 8.30 – 16.30
Fredag 15.6: 8.30 – 16.30

Måndag 18.6: Redigering kväll
Tisdag 19.6: Redigering kväll
Onsdag 20.6: Redigering kväll
Torsdag 21.6: 8.30 – 16.30
Fredag 22.6: Ledig

Sedan en veckas semester!
Herregud. Jag jobbar bara tre dagar reporter och tre dagar redigerare innan jag har semester! Och här har jag gått runt och känt att det är skiiitlänge tills jag får semester.

Känsla just nu: Eufori!

Fristen – ja, jag behöver den

Jag behöver vila.

Släppa på kraven

Intervjuade en personlig coach i dag. Vi pratade om andra saker men hon sa by the way att det är befriande att släppa på kraven man har. Till exempel att strunta i att tvätta fönstren inför semestern. Och jag kan verkligen intyga att det är så.
Inte just när det kommer till fönstertvättning eller städning i allmänhet, där har jag aldrig haft särskilt höga krav hrrmm, host harkel. Men när jag flyttade och helt plötsligt inte hade allt perfekt.

När jag fortfarande inte har ett vardagsrumsbord, eller när möblerna är av olika träslag eller olika betsningar, när tavlor står lutade mot golvet i stället för att hänga på väggarna eller när böcker fortfarande står i travar på golvet. Det.
Det ger mig en sorts sinnesro som jag inte hade en aning om att jag kunde känna. Jag gillar tydligen när saker inte är riktigt riktigt färdiga. För det ger mig en sorts kreativitet och inspiration som får det att spritta i fingrarna. Otroligt befriande och skönt.

Beat on the brat

Efter att Sverige gjorde en usel match i fotbolls-EM i går och förlorade mot Ukraina fick jag av oklar anledning den här låten på hjärnan.

”Beat on the brat with a baseball bat ...”
Blir lite rädd för mig själv faktiskt.

Vanans makt

Det blev inga skor i går. Jag tror att jag har glömt bort hur man gör när man shoppar.
Provade 17 par skor ungefär men inga kändes klockrena. En del var för söta, andra för ”hårda”, en del för fina, andra hade för hög klack, något par hade konstig klack, vissa var för obekväma och andra glappade obehagligt när jag gick.
Och så var det några som kändes för lika de skor som jag redan har hemma. Där vajar varningsflaggen extra mycket. Känslan av att jag inte behöver något är typiskt när jag inte har shoppat på länge. Vanans makt och så vidare.

Nu gäller det bara att få min hjärna inställd på att jag faktiskt behöver ett par skor. Hur den nu ska fatta det när jag egentligen inte behöver det.

Hot on your heels

Den här nyvunna ”rikedomen” (läs: inte extremfattigdomen) har gjort att min köplust återigen har infunnit sig. Jag har bara köpt ett par byxor sedan mellandagarna. Förstår ni storheten i det? Det klår liksom mitt köpstopp häromåret då jag körde klädutmaning i typ tre månader för att spara pengar till en resa.
Hur som helst var jag i butiker förra veckan och fick sådan lust att shoppa. Klänningar, shorts, linnen, partykläder. Och skor. Skor skor skor! I dag tror jag baske mig att jag ska svänga via någon skobutik på vägen hem. Sedan ska jag sjunga att jag är hot on my heels resten av kvällen.

Sex år

Apropå att tiden rusar. Om en knapp månad har jag bloggat i sex år. Det kräver fan också några utropstecken.
Och frågetecken faktiskt. Hur i helvete kan jag ha så mycket att skriva om? Så intressant är faktiskt inte mitt liv.

Gårdagen

Trött, rastlös, uttråkad och allmänt grinig. Gårdagen kan bara beskrivas på ett sätt:

Tur att låten är bra i alla fall.

Frist

A tog hit sin gamla skrivmaskin när han rensade ur sitt gamla förråd. Den är gul och fin och eftersom han tog den till mig kan jag låtsas att det är min.


När jag ställde den på bänken ville förstås mina fingrar känna på tangenterna. Skriva lite.
Jag lät dem själva få välja vad de ville skriva och plötsligt hade jag skrivit ordet "frist". Betyder andrum, betänketid.
Undrar vad mitt undermedvetna vill säga mig?

Förvirrande morgon

Både jag och A är väldigt yrvakna när vi vaknar. Pratar osammanhängande, ibland halvt i sömnen och är i största allmänhet väldigt förvirrade.
När väckarklockan ringde i morse sträckte jag mig yrvaket efter den och klickade på snooze. Vände på mig och kröp närmare A och borrade in mitt huvud mellan hans öra och hals.
Han vaknade med ett ryck och såg helt förfärad ut.
”Jag drömde att jag satt och snackade med min kompis och så kände jag att någon kröp upp mot mig ... Jag trodde att det var han”.

Tji fick jag som försökte vara gosig.

Fortfarande bästa livebandet

Jag tror att det var 1999. Eller 2000 kanske? Oavsett var jag för liten för att komma in på Blixen bars sommarrock. Men tack vare att min sex år äldre syster var en riktig partypingla vid den här tiden och jag hängde med henne den här kvällen var det inga problem. Jag var ju trots allt dricka-alkohol-gammal.
Jag hade köpt skivan tidigare. Älskade alla 27 minutrarna. De tio låtarna. Den var intensiv, översvallande och lämnade en mörbultad och lycklig.

Howlin' Pelle kom upp på scenen gjorde ett av sina berömda falsettskrik och sedan drog de i gång. Pumpade för allt vad de var värda, flirtade med publiken, bjöd på show.
Och jag, jag svävade på moln. Kinderna räckte inte ens till när leendet var så stort. Jag korade livekonserten till den bästa någonsin. Och faktiskt har jag ännu inte blivit överträffad.

Bandet jag pratar om är förstås the Hives. I dag släpper de sitt nya album. Och av det jag hittills hunnit lyssna på kan jag dra slutsatsen att de fortfarande är s-j-u-k-t jävla bra.
Lyssna för bövelen! Här är hela skivan på Spotify och här är första singeln:

Money money money

Jag vågar inte ropa hej men om jag har räknat rätt kommer min ekonomi hamna i någon slags balans i framtiden. April och maj, ur ekonomisk synvinkel, är inget jag vill uppleva igen om jag säger så. Fyra euro en vecka innan lön är inte att rekommendera.
Hur som helst är det fler saker som gör att jag kan dra den här slutsatsen.

1) Jag har inga stora oväntade eller väntade utgifter som jag har haft den senaste månaden. med andra ord – jag ska inte reparera min bil eller köpa en tvättmaskin. Eller ja, jag har inga planer på det i alla fall.
2) Jag får semesterersättningspotten i morgon. Det innebär att en summa motsvarande cirka 70-80 procent av grundlönen helt plötsligt bang bom landar på kontot. Bästa systemet att få extra pengar för att man tjänat in semester. Får ju dessutom vanlig månadslön under semestern.
3) Jag är från och med den här månaden skuldfri. Jag bokstaverar: S-K-U-L-D-F-R-I. Det innebär att den där ganska ansenliga summan som varje månad dragits till banken för ränta och amortering kommer att stanna på kontot. Vilket innebär två saker: Jag kommer att ha mer pengar att röra mig med varje månad OCH jag äger min bil.

Äsch fan, jag ropar ändå: HEJ!
I'm a rich bitch*.


*Allt är relativt ni vet. Det lär fortfarande bli nudlar till middag några gånger per månad. Så rik att jag kan äta oxfilé, rysk kaviar och gåslever alla dagar kommer jag aldrig att bli.

Och tiden den rusar

I höst blir det åtta år sedan jag började på tidningen. ÅTTA år sedan.
Kan ni förstå? Jag har alltså jobbat åtta hela år på ett och samma ställe. Jag som trodde att jag inte var skapt för att befinna mig på samma arbetsplats längre än ett år. Tji fick jag.

Majbilder

Häromveckan åkte jag över till Sverige. Solen sken och livet var fint och mitt i allt kom ett ufo utanför fönstret på färjan. Förevigade det förstås.

Så kom jag fram till Stockholm. Besökte fina vännen i Slussen och åkte hem till hennes lägenhet och jäste på balkongen.

Allt för att ladda upp inför konserten – Ozzy and friends på Stadion.

Sedan blev det sommar även på Åland. Åt lunch i solen och blåste maskrosor.

Hängde lite med fina vänner som har samma goda smak som jag ...

Jobbade också. Besökte ett sjöfartsmuseum med gamla oljedunkar och fick sedan en hel påse med jordärtskockor från min kollegas land.

Åt gjorde jag också. Mangosalsa en dag, rabarberpaj en annan. Den senare var dock så god att jag inte ens hann fota den innan den var slut.

Efter maten en dag tog A en spontan bild på mig i köket. Ser lite dissig ut, men det är tydligen min look.

Och en söndag passade jag på att njuta av försommaren på riktigt. Gick på promenad bland spirande grönska och blommande hägg. Och doppade fötterna i det iskalla vattnet.

Så såg slutet av maj ut för mig. Sammanfattningsvis jävligt gött.

Få ut det ur huvudet

Jag måste skriva ner all skit jag har att göra. Annars exploderar mitt huvud av alla tankar. Jo jo, jag lovar.

I alla fall. To do:
• klippa naglarna
• städa toan
• diska
• handla saker till cannelonin i morgon
• kolla på klänning
• fixa tavlan
• redigera bilderna
• dammsuga
• plocka undan hemma
• hänga upp tavlorna
• VATTNA BLOMMORNA

Så. Nu kanske jag får jobba i fred. Utan exploderat huvud.

Saker jag stör mig på i dag

Jag är arg, grinig och irriterad. På en massa saker. Bland annat:

• Att folk fortfarande pratar om tjej- och killkläder till små barn.
• Överklämkäcka människor.
• Folk som vill vara alla till lags.
• Dumhuvuden som inte tänker längre än till sig själv.
• Folk som skriver störiga saker på Facebook.

Jag kanske borde skriva folk helt enkelt. I dag stör jag mig på folk.

Sorg

Exets hund som jag levt med i tio år finns inte längre. Så ledsamt.
Mest ledsamt är att jag inte fick säga hej då. Finaste finaste Mimmi. Tårarna är för dig.

Förändrats?

I helgen fick jag höra att jag hade förändrats den senaste tiden. Att jag inte var samma person längre sedan jag träffade A. Jag blev helt paff och oförstående. Skakade på huvudet och frågade mina kompisar om jag faktiskt hade förändrats.
Den ena sa ”Du är precis samma människa som jag lärde känna för fyra år sedan”.
Den andra sa ”Det enda är att du är gladare nu”.

Men det har ändå fått mig att fundera. Har jag förändrats kanske? Livsförändringar förändrar ju en, men det jag tagit med mig från mitt förra förhållande är att inget, absolut inget, ska få mig att igen glömma mig själv och åsidosätta mina drömmar, önskningar och mål. Vilket i min bok skulle innebära att jag är mer mig själv nu än jag har varit på flera år.
Kanske det är just det som upplevs som att jag förändrats? Att jag är mer mig själv. I så fall är jag gärna förändrad.

Mitt hem, min borg

Den här nyvunna energin som jag fått tack vare att jag känner mig frisk har gjort att jag äntligen vill och orkar göra något åt mitt hem.
Häromveckan ordnade jag ju upp mitt arbetsrum som hittills sett ut som en bomb med oupplockade lådor och skit. I ett halvårs tid hade det stått i stort sett som jag lämnade det när jag flyttade in i slutet av november. Skandal!

I går fick jag ytterligare ett ryck. Äntligen äntligen! hittade jag en bokhylla på en loppis som jag efter mycket om och men fick hem och mokade in mina böcker i. Eller ja, merparten av dem. Trots att jag hade två bokhyllor sedan tidigare ryms inte alla böcker. En del får fortfarande stå i högar på golvet.

Nåja. Det är lite rörigt, men hemtrevligt i alla fall.

Vid halv elva i går kväll fick jag ytterligare ett ryck och satte upp gardiner i vardagsrummet! Woho! Nu slipper jag ha de fula träpersiennerna som gardiner.
Nästa steg är att måla om köksstolarna och hänga upp en gardin till arbetsrummet eftersom det saknas dörrar i min lägenhet. Sedan ska jag fixa en tavla, fixa bilder till min fotovägg och hänga upp de snygga loppis-LP-skivorna som jag ska ha som ”konst” ovanför sängen.
Sen. Sen borde jag fasen ha mitt hem som jag vill ha det. Och då ska ni få se bilder! Woho!

Och poff!

Tittade i vårt schemaprogram på jobbet. Skulle kolla när jag jobbar helg nästa gång och kolla vilka veckor jag jobbar kväll.
Och så bläddrade jag lite i kalendern och plötsligt har jag semester. Plötsligt är det sommar. Och plötsligt säger det poff och så är allt förbi.

Det här med optimism ligger inte för mig i dag.

Hej 80-tal

Av oklar anledning började jag bläddra i jobbdatorns photo booth och hittade den här bilden från 1986 (läs 2010):

Så jävla 80-tal!

Juni

För övrigt har jag vinterjacka och kängor på mig i dag. Det här med juni är ju så där.

Speedy Gonzales

Åtminstone två kvällar den här veckan när jag har kommit hem från jobbet har jag fått frågan ”går du på crack?”. Orsaken är att jag har varit så sinnessjukt överspeedad att jag pratat supersnabbt, rört mig ryckigt alternativt hoppstudsat, haft uppspärrande ögon och en rejäl dos överskottsenergi.
Den här veckan har varit minst sagt intensiv på jobbet. Varje kväll har nyheter kommit sent, ganska nära deadline, och jag har fått lägga i den där extra växeln som egentligen inte finns och skriva utav bara helvete. Och efter en sådan insats har det av förklarlig anledning varit svårt att varva ned. Och därför också svårt att somna.

I dag, sjätte dagen på jobb i rad, känner jag mig därför rätt utpumpad och mör. Lite överspeedad fortfarande men det märks att reserverna har tagit slut. Jag är trött. Trött trött trött.
Om jag känner mig själv rätt lär jag somna ovaggad i kväll. Ett glas vin och sedan zzzzzzz. Åh vad jag ser fram emot det redan nu. Mmmm, sova. Bra skit.

Hamnar där med jämna mellanrum

I går kväll när jag hade släckt lampan och sagt godnatt började tankarna. Det började med en krypande känsla i kroppen, en känsla av oro och ängslan.
Alla beslut jag tagit ifrågasatte jag, alla känslor jag har ifrågasatte jag. Jag ifrågasatte till och med mig själv.

Började tänka destruktiva tankar. Att jag inte var värd någon. Att jag har många många fel och egenheter som jag borde ändra på. Att jag inte duger som jag är. Att jag ser sur ut ibland fast jag inte alls är det, att jag låter sur ibland fast jag inte alls är det. Och att jag är ful och inte älskvärd.

Vill inte ha något pitty. Vet att det där bara är destruktiva tankar som kommer med jämna mellanrum. Inte verklighetsförankrat. Men trots att jag vet det är det grymt jobbigt. Jag orkar inte vara destruktiv och inifrån försöka bryta ned mig själv. Jag orkar inte med att se mig själv som värdelös. Vet bara inte hur jag ska komma ifrån skiten.